På torsdag kväll blev det en kortare mamma-barn träff. Vi var bara tre mammor plus barn, men trevligt det också. Och Colin fick träffa sina kompisar och köra med en annan traktor för en stund. Sen for vi till biblioteket, jag och Colin. Och jag kunde konstatera att detta för tillfället är en aktivitet som bäst lämpar sig utan barn. Tidigare har han varit nöjd med att sitta i vagnen eller vara i famnen och titta sig omkring. Så var inte läget numera... Han sprang på åt alla håll, ville inte gå dit jag skulle och tog jag upp honom i famnen ropade han "Ner! Ner! Ner!". Så det blir inga biblioteksbesök med Colin en tid framöver... I alla fall inte om jag vill hålla det goda humöret uppe och inte svettas flera liter på kuppen.
På fredag hade jag bokat tid till frissan. Det var dags att korta topparna lite och få bort det torra. Håret slits så mycket av all träning (d.v.s. duschar mycket) så jag borde bli bättre på att toppa håret oftare. Men nu är det fräscht igen en stund och tack Emmi för att du kunde sköta Colin en stund så jag slapp iväg. Efter fredagsbastun kände jag mig helt slut i hela kroppen och somnade nästan på soffan. Det är tungt att börja med vardagen igen trots att det bara var två jobbdagar.
På lördag hade jag besök av fina typer. Vi tillbringade flera timmar på stan, lunchade vid August och hade det riktigt trevligt. Mission completed kan man säga!
På söndagen var det roligheter av ett helt annat slag. Då kom Björns syster med familj hem till oss. Det blev en massa kusinbus, tacolunch, fika och trevlig samvaro med fyra yrbollar. När kusinerna med föräldrar hade farit hem fortsatte Colin att busa, jag tog ett träningspass och sen var det dags att mentalt förbereda sig på en jobbvecka igen.
Colin har börjat tycka det är jätteskojigt med skor. Så fort han ser ett par kliver han i dem och skall stopla runt med dem inne. Ingen skillnad vems skor det är, hurudan skor det är eller om de passar eller inte, allt ska provas!
Och han är så gudomligt söt när han kommer vankande med alltför stora skor och glimten i ögat.
Jag och Colin byggde en vacker snögubbe under en av våra lediga dagar. Jag är mäkta förvånad över att Colin: inte blev rädd för den, inte slog sönder den och att han lät hinken vara kvar på snögubben. Ännu står den så vackert och pryder vår gård. Fötterna har dock blivit amputerade eftersom Björn skottade snö lite väl nära honom...
Inför den nya veckan hoppas jag kölden lättar och att det blir passligt cykelväder till jobbet igen. Jag var faktiskt så lat av mig idag att jag tog bilen...
Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar