Några bilder från Vår Dag

Kan ännu inte förstå att jag är Fru Hatt. Har jag faktiskt varit med om mitt eget bröllop? Det känns som en dröm!

Det kommer nog att komma ett ordentligt inlägg om bröllopet. Men det blir längre fram när vardagen börjar rulla på som vanligt igen efter semester och bröllopsresa, och vi har fått foton av fotograferna. Till dess får ni hålla er till godo med en bildbomb och några korta förklaringar.
 

 Mycket tillställande innan festdagen, bl.a.vigsel- och festprogrammen veks.

På festplatsen spenderades många timmar innan lördagen med bl.a. pompomsupphängning. 

Ljuslyktorna som fanns på borden hade jag gjort av gamla glasburkar. 

På måndag var jag på provkamning. Något liknande blev det sen på lördagen.

Torsdagen spenderade vi hemma och tog det faktiskt rätt så lugnt och njöt av vädret mellan all packning. 

Colin fick en gräsklippare som var guldvärd att ha med när vi ställde till på festplatsen. 

På fredagkväll sov jag och mina två brudtärnor Anna och Andrea hos pappa. Björn sov med Colin hos hans föräldrar. 

Mellan fotograferingen och vigseln var vi på hotellrummet som vi hade bokat vid Epoque. Vi försökte äta lite smått och lugna nerverna.

 Och så börjar det!

 

 

 

Nygifta!

 

 Första dansen!

Ett litet plock från dessertbordet.

Det var några spännen att plocka bort ur håret...

Och min man han kan! Bröllopsgåvan som bl.a. bestod av ett presentkort på ett träningsprogram, ett kostprogram och en träff med en pt. Och ptn är Sara Back!

Nu kan jag med rätta dricka ur Mrs Muggen!

På söndagkväll åt vi bröllopsmaten (det lämnade mycket mat över...) och tittade igenom bilderna från photoboothkameran och tittade på det som blivit filmat från vigslen och festen. Det var en så overkligt känsla. Är det verkligen vi på filmen?

Det var en sån härlig dag! Jag kan inte förstå att jag faktiskt har varit med om det!

Veckan med stort V

Det börjar sakta men säkert gå upp för mig att jag alldeles snart blir en Fru Hatt. Bröllopsveckan är här och vi skall fixa och dona vid festplatsen de flesta dagarna fram till lördag.
Igår fick vi nycklarna till festplatsen och så var vi och träffade prästen och övade i kyrkan. Plötsligt är det så verkligt vad som skall hända! Jag är så otroligt spänd och nervös men jag ser så fram emot Dagen D att jag nästan spricker. Det skall bli så roligt. Vilken fin dag vi skall ha! Men innan dess är det mycket som skall göras. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det högt och tänkt det tyst för mig själv: det skulle vara x-antal gånger lättare att ställa till med bröllop om man dels bodde på den orten som man tänker gifta sig på och dels inte hade några barn. Det jobbigaste under processen hittills har nämligen varit att få till alla möten och träffar med t.ex cateringen, tårtleverantören, prästen... Och sen behövs det nästan alltid någon som ställer upp som skötare när jag/vi skall uträtta något, som att prova klänningen, besöka frissan... Skulle vi bo i Psöre trakten alternativt gifta oss i Vasa och inte ha Colin ännu skulle det vara avsevärt mycket lättare. Men varför göra det lätt för sig när man kan göra det lite mer invecklat. Nu är vi i alla fall en god bit på vägen och snart är den stora dagen här!

Även festprogrammen är vikta och bundna, redo för lördagen!

Nu är vi påväg till festplatsen för en hel dag med fixande och ställande. På eftermiddagen väntar dessutom provkamning.

Therese

Disputation och doktorsstudier

Igår fick jag chansen att närvara vid en disputation (en akademiska akt där en doktorand inför publik försvarar sin doktorsavhandling, källa.) En kollega på institutionen har blivit klar med sin doktorsavhandling och igår var det alltså den stora dagen. Jag har tidigare inte varit på en disputation så det var en spännande upplevelse. Å ena sidan satt jag bara och tänkte "varför utsätter man sig själv för något sådant", men å andra sidan lockade det också. Den där känslan, att man har jobbat för något så länge och äntligen är man i mål! Vilken stolthet man måste känna den dagen när man äntligen är klar.
I nuläget är det ändå inte aktuellt för mig att börja på med några doktorsstudier. Men vem vet i framtiden, om något år, hur det känns då... Jag håller dörrarna öppna så länge som jag ser det som en möjlighet. Just nu är jag dock inte tillräckligt motiverad, och det behöver man absolut vara för att orka med det. Men en spännande tanke är det trots allt. Vi får se, vi får se...

Förövrigt löper det mesta på hemmafronten på som vanligt trots att Björn är borta. Lite stressigare med bara en vuxen i hushållet, men det är ju bara under en vecka. Sen underlättar det kanske inte precis att vi har en massa bröllopsfix att pyssla på med hela tiden, eller att jag är så pedantisk att jag oftast vill ha upplockade alla leksaker, iplockat diskmaskinen (och allt annat tråkigt) innan jag går och lägger mig. Och ett träningspass borde man också hinna med någon gång under dagens lopp. Verkligen skönt att det var sista jobbdagen idag. Nu är jag ledig resten av veckan och hela nästa vecka. Då, tjejer o killar o kvinnor o män, skall det ske stordåd. Mycket är ännu ogjort, men jag är på god väg. Mycket kan man inte gör så länge på förhand och jag tycker ändå att jag har det mesta under kontroll. Jag vet VAD som skall göras, det är bara NÄR det kan göras/hinns med som är den avgörande faktorn.

Therese

Ett fullspäckat veckoslut

En fullspäckad helg är till ända och näst sista jobbveckan innan bröllopet är påbörjad, dessutom är det midsommarvecka och sista "vanliga" veckan innan bröllopet. Nästa vecka skall Björn nämligen till Paris på arbetsresa. Jag har på känn att det blir en stressig vecka då. Förutom det vanliga lämna/hämta/ jobba/städa/träna/laga mat (fixa allt inför bröllopet!) så skall jag också på en del skönhetsbehandlingar inför bröllopet och Colin skall till tandsköterskan. Det är tur att jag har skötare som ställer upp när det behövs!
Ett steg närmare bröllopet är vi nu också i och med att Björn fick sin svensexa på lördag. Det verkade som att de hade en rolig dag och han sa själv att han blev överraskad när det plingade på dörren på lördagsmorgon. Till och med vädret lyckades bli riktigt bra!

 I torsdags passade jag på att lacka naglarna vid morgonkaffet eftersom vi skulle vara på språng resten av dagen. Colin var då inte sen med att meddela att han också ville ha. Och givetvis fick han det. Kanske tur att jag hade valt en rätt så neutral färg den gången så det var ingen som behövde höja på ögonbrynen i butiken sen.

Mamma kom till Vasa på torsdag för att sköta Colin ett par timmar. Jag var bl.a. och provade klänningen, vi gjorde hindersprövning och uträttade övriga ärenden. Sedan hoppade jag, Colin och mamma in i en fullpackad bil och styrde kosan norröver. På kvällen var jag och syster och planerade blommorna till floristen. Många saker fick vi checka av den dagen!

En Gloskärspizza vid Strandis hann vi också med.  

På fredag var jag och Colin och hälsade på Mia och hunden Mindi. Vi lunchade och drack kaffe och munnarna gick i ett. Tyvärr är det så sällan man hinner med långa kompisbesök en helt vanlig vardag, men i fredags fick vi till det. Tack för sällskapet!

På eftermiddagen efter jobbet kom Björn också norrut. Vi skulle provsmaka tårtorna! Vi åt, smakade och analyserade så jag fick en ordentlig sockerchock efteråt. Men gott var det! Och jag tror vi valde den smakkombinationen som passade oss bäst. 

På lördag blev Björn som sagt kidnappad och utklädd till cowboy.

Det var knappt så Colin vågade/ville säga hejdå åt Björn när han skulle fara, men en liten kram kunde han sen ändå tänka sig att ge honom.

 

Jag och syster stod i köket nästan hela dagen och fixade ett och annat till bröllopet. När vi äntligen var klara packade vi ihop sakerna som vi hade hos mammas och for sen till min pappas. Colin trivdes som fisken i vattnet på den stora gården och med det ljumma vädret. Han hittade mycket att leka med och det var svårt att få in honom till kvällen.

Han hittade min gamla skottkärra som han lekte länge med.

Han lärde sig rätt så snabbt hur det var enklast att köra med det sneda hjulet.

Men till slut gav den upp...

Då hittade vi nästa leksak, mosters gamla dockvagn, som fungerade som en gräsklippare. Och oj så han skuttade omkring med den!

Däremellan hoppade han på min gamla studsmatta. 

Och jag och pappa kunde i lugn och ro njuta av en delikat middag med grillad lax.

Till och med efterrätt unnade jag mig.

På söndag hann vi med lite utelek hos pappas innan vi igen packade in allt i bilen och körde hemåt. Jag passade in körandet med Colins dagsvila och han sov nästan hela vägen. Dock var det bara en timme, så han var rejält trött sen under kvällen och sov länge i morse. Han sov ännu när jag for till jobbet -när hände det senast? 

Efter helgens sämre matrutiner och avvikanden från "bröllopsdieten" (inte har jag någon exakt diet, jag försöker bara ännu mera än annars äta så rent och bra som möjligt och undvika allt skräp) blir det att skärpa sig nu de sista veckorna. Träningen flyter dock på bra så den har jag inget att klaga på. 

Ha en fin midsommarvecka!

Therese

Min möhippa 6-7.6 2015

Vilken helg jag har haft! Jag blev överraskad med möhippa! Jag anade absolut ingenting. Jag var helt säker på att när det sker så kommer jag att märka det på Björn, men jag hade inte anat något. Lyckligt ovetandes om vad som var på väg att hända höll jag på att ställa mig inför vår stadsrunda. Vi skulle fara och leta skor åt Björn. När jag håller på och byter kläder ringer det på dörren, Björn är snabb med att ropa att jag måste öppna för han håller på att fixa sig och har hårgele på händerna (vilken timing alltså...). Hastigt drar jag upp byxorna och öppnar dörren. På trappan väntar en hatt, en packningslista och en högtalare. Plötsligt börjar låten All the single ladies spelas och fram hoppar syster, Emmi och Milena och överraskar mig totalt! Jag packade allt det som fanns på listan (mycket märkliga saker som peedhjälm, Colins bil och decilitermått- som egentligen bara var en undanmanöver...) och så hoppade vi in i två bilar och körde norrut.

 Jag är väldigt glad och spänd trots att jag ser en aningen butter ut... Jag är bara så överraskad ännu att jag inte riktigt vet hur jag skall bete mig.

Blivande Fru Hatt fick dagen till ära en ståtlig hatt att bära.

I nykarleby hoppade vi alla fyra in i samma bil och jag fick ögonbindel på mig. Jag försökte hänga med vart vi körde men det var inte lätt. Till slut kom vi fram till Jeppis gym, även om jag till en början var säker på att vi var i Kokkola. Vi hade ju kört så långt kändes det som. Vid Jeppis gym ledde Milena ett roligt gym pass åt oss alla! Vad roligt att få börja dagen med ett träningspass!

Sedan blev jag skickad ut att yra på stan en stund och slutföra diverse uppgifter. Som sista punkt skulle jag bege mig till skolparken och där hade de dukat upp med en underbar picknick. Allt möjligt gott hade vi att mumsa på. Jag fick också uppgiften att spränga 10 ballonger på olika sätt och svara på fina frågor om mitt och Björns förhållande. 

Efter picknicken fick jag fara på en ansiktsbehandling. Det var väldigt skönt kan jag meddela! En timmes ren njutning och avslappning!

Sedan styrde vi kosan mot Kantlax, till vår villa. Lite synd på det ruggiga vädret, men det kan man ju inget åt. Resten av kvällen hade vi det riktigt trevligt. Åt gott, drack, pratade, skrattade. Jag fick göra diverse mindre uppgifter: skriva brev, rita på boxare, plocka granris...

Däremellan fick jag order om att inte göra något annat än smutta på lite champagne. Inte mig emot!

Grillmästaren Emmi lyckades med maten! Det var toppengott!

Efter både mat och drinking game blev det dags för brudbastu. Om det inte gör mig redo för att gifta mig, vet jag inte vad jag skall behöva genomgå. Brudbastun innebar bl.a. att sitta på granris, bada fötterna i kallt mjölkvatten, få ägg kläckta i håret och ryggen peelad med salt och sedan insmetad i mjöl. Jag fick åtminstone en ordentlig orsak till att fara och doppa mig i havet sen...   

Efter bastun var vi fyra kvinnor kvar som övernattade vid villan (Andrea, Anna och Milla). Efter att vi lyssnat på lite romantiska låtar på spotify var alla redo att krypa till kojs och det verkade som att alla hade sovit riktigt gott. Synd bara på blåsten som härjade på söndagen... Annars hade det varit trevligt att slänga sig i en solstol och njuta några timmar innan vi packade ihop och begav oss hemåt. Efter en ordentlig frukost med bl.a. delikata picknickrester var det ändå skönt att åka hemåt. Det hade varit ett intensivt men så otroligt roligt dygn.

Jag blir ännu alldeles rörd när jag tänker på allt som mina vänner har fixat inför möhippan. Tänk att de gjort allt detta för mig! Jag hade en jättebra dag och är så otroligt tacksam över allt ni gjort för mig! Tack för att ni gav mig en minnesvärd dag! Det är sällan man får en "helt egen dag" och jag fick den bästa tänkbara!

Det var synd att vi inte fick något ordentligt gruppfoto med alla med. Men vad vet jag vad som döljer sig på Milenas kamera... De som var med på min möhippa var hursomhaver Andrea, Anna, Camilla, Emilia, Milena och Elin. Tack för möhippan!

(Jag hoppas att ingen har något emot att jag lånade era instagram bilder.)

Therese