Disputation och doktorsstudier

Igår fick jag chansen att närvara vid en disputation (en akademiska akt där en doktorand inför publik försvarar sin doktorsavhandling, källa.) En kollega på institutionen har blivit klar med sin doktorsavhandling och igår var det alltså den stora dagen. Jag har tidigare inte varit på en disputation så det var en spännande upplevelse. Å ena sidan satt jag bara och tänkte "varför utsätter man sig själv för något sådant", men å andra sidan lockade det också. Den där känslan, att man har jobbat för något så länge och äntligen är man i mål! Vilken stolthet man måste känna den dagen när man äntligen är klar.
I nuläget är det ändå inte aktuellt för mig att börja på med några doktorsstudier. Men vem vet i framtiden, om något år, hur det känns då... Jag håller dörrarna öppna så länge som jag ser det som en möjlighet. Just nu är jag dock inte tillräckligt motiverad, och det behöver man absolut vara för att orka med det. Men en spännande tanke är det trots allt. Vi får se, vi får se...

Förövrigt löper det mesta på hemmafronten på som vanligt trots att Björn är borta. Lite stressigare med bara en vuxen i hushållet, men det är ju bara under en vecka. Sen underlättar det kanske inte precis att vi har en massa bröllopsfix att pyssla på med hela tiden, eller att jag är så pedantisk att jag oftast vill ha upplockade alla leksaker, iplockat diskmaskinen (och allt annat tråkigt) innan jag går och lägger mig. Och ett träningspass borde man också hinna med någon gång under dagens lopp. Verkligen skönt att det var sista jobbdagen idag. Nu är jag ledig resten av veckan och hela nästa vecka. Då, tjejer o killar o kvinnor o män, skall det ske stordåd. Mycket är ännu ogjort, men jag är på god väg. Mycket kan man inte gör så länge på förhand och jag tycker ändå att jag har det mesta under kontroll. Jag vet VAD som skall göras, det är bara NÄR det kan göras/hinns med som är den avgörande faktorn.

Therese

Fastlagstisdag

Igår var det fastlagstisdag och det firade eller uppmärksammade vi inte speciellt mycket. Vi ville inte ens vara ut någon extra stund pga. den starka blåsten och det tråkiga vädret.
Det känns som att vi är i en "mellanfas" när det kommer till t.ex. fastlagstisdag och sportlov. När jag gick i lågstadiet var det alltid fastlagsjippo vid skolan på kvällen där man bl.a. kunde köpa knäck eller åka snöskoter. Om sportlovet inföll samtidigt som fastlagstisdagen var det alltid ett dilemma om vi skulle vara hemma på tisdagen eller om man kunde tänka sig att missa jippot vid skolan. Ofta brukade vi fara till villan under sportlovet, men jippot vid skolan ville man ju inte missa.
Sedan när man studerade var fastlagstisdagen en av årets (många) höjdpunkter. Man for till pulkkabacken med minttukakao i termosen, åt kebab eller pizza på pikku quattro småfrusna efter backen, fortsatte på mellanfest hemma hos någon och sen for man ut i vimlet.
Nu passerade dagen rätt så obemärkt, förutom att vi åt fastlagsbullar. Jag är egentligen inte så förtjust i fastlagsbullarna, men det brukar höra till att äta en varje år. Och hör och häpna, i år tyckte jag faktiskt att det var riktigt gott. Antingen har det att göra med att Görans gör väldigt goda bullar eller så det faktum att jag inte äter sött så ofta, så det blir automatiskt gott när man väl unnar sig.
Björn var fortfarande på resande fot igår så det var bara Colin och jag som mumsade på bullarna. (Nu är Björn hemma igen och ordningen är återställd.) Jag hade köpt en egen bulle till Colin så att han skulle få klotta på bäst han ville med den. Jag hade sett framför mig hur han skulle undersöka och smaka på bullen och riktigt klotta ner sig. Riktigt så blev det inte. Jag fick till en början lyfta av locket för att han skulle ha något mindre att hålla i, han förstod inte själv att ta i det. Sen så smakade han lite på locket, tog en eller två tuggor och verkade måttligt intresserad. Själva bullen rörde han nästan inte. Han smakade på grädden som hade kommit på hans fingrar men förstod inte att det fanns mera grädde på själva bullen. Det blev med andra ord inte riktigt som jag hade förväntat mig. Men sen så släktas han väl på sin mor... Jag har tidigare också haft "obehag" för klottiga saker, eller hur man skall uttrycka det. Det dröjde nästan ända tills jag flyttade hemifrån som jag kunde börja knåda en deg med händerna. När vi skulle göra bullar som hemläxa från Huslig ekonomi i högstadiet "knådade" jag degen med två slevar eftersom jag inte ville klotta ner händerna. Det skulle man inte tro idag, när man tänker på hur mycket jag håller på i köket.
Sist och slutligen är det ju bara bra att Colin inte gillade bullen. Varför skulle man behöva tycka om sötsaker? Det finns hälsosammare saker man kan stoppa i sig. Men nu har han ju fått prova på i alla fall och det var en rolig "programpunkt" som livade upp vår eftermiddag. Att min mage var alldeles i oställning efter en stor vetebulle är en annan femma... Det är smällar man får ta och så påminns jag än en gång om varför jag oftast håller mig borta från sötsaker.

Fastlagsbullarna (med sylt såklart) från Görans är nog de godaste jag har smakat.

Klottigt och kladdigt...

Varsågod Björn, en "nästan orörd" bulle till dig!

Jag hittade några tidigare inlägg om fastlagstisdagen: 2010, 2011, 2012. 2013 bloggade jag inte i början på året. Jag var alldeles för gravidtrött... 2014 var vi ännu så inne i babybubblan så jag misstänker att fastlagstisdagen gick förbi rätt så obemärkt. Fast jag har ett vagt minne av att vi blev bjudna på fastlagsbullar på en mamma-barn träff. Jag har för mig att en mamma hade bakat bullar. Får se hur nästa år blir, antagligen blir det likadant som i år under en längre tid. Sen kanske, då Colin når upp till skolåldern kommer det mera traditioner.

Therese

Ledig dag mitt i veckan

Idag har jag för ovanlighetens skull ledigt, trots att det är onsdag. Jag skall nämligen jobba på fredag så då blev det ledigt idag och imorgon istället. Och tänk vilken perfekt dag att vara ledig på! Vädret är ju helt underbart. Vi har varit ute största delen av dagen hittills. Colin sover nu så jag skall passa på att göra lite pappersarbete så länge det är lugnt i huset.

Vi började dagen i lugn och ro med tända ljus och spaning efter arbetsfordon där ute. Vi lyckades faktiskt se plogbilen hela två gånger.

 

Sen när det ljusnat tillräckligt for vi ut för att leka i snön. Tråkigt nog var Colin inte så där förtjusande glad över snön. Men jag kan förstå honom. Det var inte lätt att gå i den tunga snön och han ramlade hela tiden. Och krypa ville han absolut inte... 

Han blev på bättre humör när vi tog fram pulkan och for ut till cykelvägen och tittade på lastbilen som arbeta vid vägen. Idag tyckte han faktiskt att det var riktigt roligt att åka i pulkan. Det var inte en skräckupplevelse som förra gången, när han bara gallskrek om han skulle sitta i pulkan. Idag skrattade han hjärtligt när vi susade fram. 

 Det var så vackert sken när vi for ut i morse. Som vanligt ger bilderna absolut ingen rättvisa!

 Vi har en person som tydligen tycker att vår gård fungerar som en passlig genväg till busshållplatsen här utanför. Idag råkade vi vara ute när han kom gående, helt kallt över vår gård. Jag sade åt honom att det inte är någon genomgång här och att vägen går på andra sidan. Han bara mumlade något tillbaka och gick vidare. Då skred jag och Colin till verket och visade tydligt att man inte skall gå där. Vi gjorde en mur (kanske mera en hög...) där han brukar smita ut från gården till vägen. Förhoppningsvis fattar han poängen nu!

Är det inte katter så är det rebelliska ungdomar...

Efter lunchpaus blev det dags att traska iväg till tandläkaren. Colin var nämligen och trillade olyckligt igår vid dagmamman. Han hade slagit i munnen och börjat blöda vid tandköttet. Vi var för säkerhets skull och kollade upp tänderna så att de inte skulle ha blivit skadade. Tandläkaren tyckte att eftersom Colin äter som vanligt och tänderna inte verkade röra på sig när han kände i munnen så är det nog inget att oroa sig över. Men bra att få det uppkollat i alla fall.

 

 Och vi fick se solen på vägen dit! Eller Colin passade på att ta en tupplur eftersom det var mitt i hans dagsvila så han missade de härliga solstrålarna.

Men jag passade på att njuta riktigt ordentligt!

När vi kom hem fortsatte Colin att sova i vagnen och jag skottade snön utanför vår lägenhet. Och det var minsann en tung snö att skotta. Ett ordentligt armpass blev det och rejält svettig var jag efteråt. Tur att vi inte har någon stor gård.

Nu skall jag börja på med pappersarbetet och hoppas att Colin sover ännu en liten stund så att jag skulle hinna baka något julgodis också.

Therese

Till en liten akademiker

Och det härliga sommarvädret fortsätter att förgylla vår vardagar. Jag är glad att jag bara har en och en halv vecka kvar på jobbet för jag skulle omöjligt klara av att vara i mitt arbetsrum hela sommaren om det skall vara så här varmt hela tiden. Morgonsolen ligger på där och då värms rummet upp väldigt mycket och den värmen vill inte försvinna under dagens lopp. Någon AC har jag inte i mitt rum... Men en och en halv vecka skall jag nog stå ut. 

På jobbet börjar det vara mindre och mindre folk i korridorerna. Studerande har slutat för två veckor sedan och även personalen tycks försvinna. Det är riktigt tyst och lugnt överallt, inte som man är van vid. Även en av mina kollegor har flytt landet för en månad för att jobba utomlands en tid. Eftersom han inte är på plats då jag slutar så hade vi en gemensam sommarlunch i början av veckan då han ännu var på plats. I samband med lunchen fick jag en liten gåva, en avskedsgåva eller vad man skall kalla det. Bebisen fick en Pettson bok och jag fick ett presentkort till strampen. Motiveringen till varför bebisen fick en bok och inte någon liten söt body är för att Hanken är ju ett universitet och har en akademisk inriktning så bör bebisen också redan från början lära sig upptäcka nya saker och "forska". Denna Pettson bok är uppbyggd så att barnet skall hitta vissa saker på bilderna och lära sig söka efter "okända" saker. Rätt så fyndigt tyckte jag. 

Kortet som jag fick med är en spindel med många ben. Min kollega sade att hon egentligen ville att det skulle vara en myra eftersom hon tycker att jag är flitig som en myra. Men nu får spindels ben symbolisera dels det att jag är "rama" på att göra mitt jobb, dels går jag hurtigt när jag skall någonstans. Det har varit ett stående samtalsämne hela läsåret, min hastighet när jag går. Eftersom jag tydligen inte borde gå så snabbt eftersom jag är kort.  

I övrigt händer inte mycket. Jag försöker undvika att bli svullen i fötterna och benen med att dricka mycket vatten och speciellt grapejuice. Det är så förfärligt äckligt men jag pinar i mig den ändå. Färsk grapefrukt är bättre men jag har varit så lat nu så jag orkar inte pressa nya frukter stup i kvarten. Har ni andra förslag på hur man undviker att samla på sig vätska?

Imorgon har Björn sin dimission och jag skall få dra på mig en vacker långklänning. På söndag blir det också lite kaffe och dopp för de närmaste och till det började jag lite smått att baka idag. Men det mesta blir nog att förbereda på lördagen. Hoppas på dåligt väder då.... 

Jaha, de var väl allt för nu... Lite bilder på det så blir det nog bra:  

Bebisens litteratur

Flitig som en spindel?

Försöker se till så att jag inte samlar på mig vätska genom att dricka denna hemska dryck

Kaka till söndagens examenskaffe

Therese

Skall vi göra ett nytt försök?

Nu har det minnsann varit en lång paus här, igen... Det kom liksom så mycket annat ivägen.
Det största som har inträffat är nog att vi väntar på en liten som kan tänkas komma i juli. Det här är det mest spännande som jag/vi någonsin har varit med om och för varje dag som går blir jag bara mer och mer nyfiken på vem det är som sparkar och buffar i magen. Jag har mått så mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra. Jag kan jobba som normalt och har inga större krämpor. Visst börjar det kännas nu i vecka 27 att magen är större, den är i vägen när man t.ex. skall binda skorna och det är fruktansvärt obekvämt att sitta långa stunder framför datorn i jobbet, men det är små saker som jag än så länge kan stå ut med.I början av graviditeten var jag så fruktansvärt trött att jag varje kväll efter jobbet bara sov eller låg på soffan och slötittade på tv. Jag orkade liksom inte med något annat. Tröttheten har avtog vartefter veckorna gick men nu kan jag igen börja känna att jag är tröttare än normalt, med det är väl också helt normalt antar jag.
En annan orsak till min bloggpaus kan anses vara mina studier. I januari fick jag klart min magisteravhandling och 22 februari fick jag mina examensbetyg. Jag är numera en utexaminerad ekonomie magister och får kalla mig ekonom. Känslan när jag fick mitt betyg är obeskrivbar. Det tog väldigt länge innan jag förstod att jag faktiskt är klar med mina studier. Jag, som har gått i skolan sedan första klass i lågstadiet, har faktiskt ännu lite svårt att tro att jag är ledig alla kvällar, det finns inga skolarbeten som ligger ogjorda och att helger faktiskt är helt lediga.
Sedan februari jobbar jag också heltid som forskningsassistent på Hanken. Jobbet innebär nästan uteslutande att sitta framför datorn med diverse uppgifter 8-16 och det här gör att jag inte gärna startar datorn när jag kommer hem. Därför lämnade bloggen rätt så lidande...
Nu, mina trogna läsare, skall jag göra ett nytt försök att dokumentera min vardag här på bloggen. Hur det går den här gången återstår att se.

Här kommer några få utvalda bilder som dokumenterar en bråkdel av det som hänt.

Vi har firat jul. Här hade vi just berättat om vår nyhet.

Vi har varit på en alldeles underbar resa till Teneriffa på tumanhand!

Jag har fått min ekonomie magisterexamen

Jag har firat min examen

Vi har varit på massor av promenader

Promenader är ungefär det tyngsta min kropp klarar av för tillfället

Nu skall jag göra mitt bästa för att hålla uppe bloggmotivationen en tid! Det skulle ju vara så roligt att få en del av den spännande resan dokumenterad här.

Hoppas ni kikar in igen!

Therese

Lugn trots stormen

Nu är det mycket minsann.Och jag antar att det kommer att vara så här fram till julen. Även fast det är otroligt mycket på gång känner jag ändå ett slags lugn inom mig. Ett "det löser sig" lugn. Onödigt att stressa. Visst det är mycket att göra till kursen som jag går nu, den är krävande, någon av de mera krävande jag har gått på senaste tiden, det erkänner jag. Men jag tar det med ro. Gradun, den är också under ständig bevakning. Seminarium 2 skall jag ha om ca. 3 veckor. Till dess borde jag ha kommit en rätt så bra bit på väg med undersökningen. Och för tillfället känns det rätt så bra. Jag har insett att jag inte kommer att bli klar med gradun till julen. Den undersökningsmetod som jag valde är alldeles för tidskrävande för att jag skulle hinna bli klar till det. Men jag tar ingen stress över det heller. Den blir klar efter jul istället. Varför stressa? Inget blir bättre av att jag skulle stressa med den nu innan jul och bli klar då. Jag har ändå inget annat att göra när den är klar.
Jag tror det är julfriden som har kommit tidigt till min själ i år. Men jag antar att jag kommer att äta upp mina ord många gånger innan kursen är över och gradun skriver. Just nu känns det i alla fall väldigt bra. Hur kan man inte bli lycklig i själen av att veta att en liten kille föddes igår. En liten kille som vi kommer att få se växa upp och utveckla en alldeles egen personlighet. Man kan ju inte bli annat än lycklig. Jag hoppas bara att vi ska få träffa honom snart!

Idag damp den nyaste EMP ner i postlådan. Vi hittade minsann ett och annat som vi kunde tänka oss att beställa. Jag tror nog att vi får välja bort ett och annat innan vi lägger in en beställning...

Att sitta och bläddra i en tidning med eftermiddagskaffet måste vara en av de saker som är mest avslappnande.Inget slår stickning och en varm kopp te dock..

Tatueringsinlägget kommer när jag har lite mera tid...


Therese.

Nattfrost

Veckoslutet blev precis så härligt som jag hade tänkt mig. Jag hann träffa många personer som jag inte sett på länge och jag hann också njuta av det fantastiska vädret som vi hade både lördag och söndag.

Det blev två lång promenader i natursköna Lappfors både lördag och söndag.

Nedanstående bilder är alla från söndagens promenad. På lördagen kom jag mig iväg så sent så det hann bli mörkt innan jag var tillbaka. 

Härligt med nattfrost, luften blir så klar och krispis

Den här veckan är jag ledig från jobbet, jag fixade med mitt schema så att jag skulle kunna han en lite längre ledighet och jobba på avhandlingen. Jag kommer inte tillräckligt bra igång när det bara är en dag här eller där. Så nu skall jag försöka få gjort så mycket som möjligt under denna vecka. I period två som börjar nästa vecka skall jag nämligen gå en kurs själv, troligen min sista kurs någonsin, och jag befarar att jag inte kommer att ha alls lika mycket tid för avhandlingen då. Så nu gäller det att vara aktiv. Och jag känner faktiskt motivationen inom mig.


Therese.

Humöret och vädret går hand i hand

Vilken grå och trist dag, både ute och inne. Vädret visar sig från sin riktigt värsta sida, det blåser och regnar. Jag borde jobba stenhårt med gradun idag men ibland kommer det smällar man får ta och all energi försvinner.Vilken tur att jag och sambon redan har planerat fredagsmys med hämtpizza så att jag har något att fokusera på under dagen.

Regn och rusk.

 Imorgon blir det också middagsbjudning med hela gänget och det lyfter minsann humöret uppe! Jag har än en gång fått äran att göra efterrätten, det är så skoj! Jag har sökt fram ett recept som jag tror skall bli riktigt smaskigt och passar dessutom hösten.

Receptet innehåller de här c-vitamin bomberna.

Jag undrar när det skall bli första gången som något misslyckas för mig. Jag är alltid en sådan som prövar på nya recept när jag skall göra något. Det är sällan jag gör samma saker två gånger. Detta gäller också när jag skall baka till någon speciell händelse, t.ex. kalas eller som nu en middag med vännerna. Jag provar alltså aldrig ett recept utan kör på bara och hoppas det blir gott. Och hittills har det faktiskt inte gått snett ännu. Men jag väntar på den dagen när det kommer att se smaskigt och gott ut men smaka riktigt illa. Den dagen den sorgen. Hittills har det ju som sagt aldrig hänt.

Idag åker lilla lillasyster till Turkiet med en kompis. Sen när blev hon så stor att hon far iväg själv på en resa? Lite orolig kommer man nog att vara under tiden de är borta. Men jag önskar er en riktigt trevlig resa och ta hand om varandra!

Dags att rycka upp sig och försöka jobba lite på gradun i alla fall. Åtminstone öppna dokumentet så att man inbillar sig att man är duktig. Nåja man kan inte alltid vara på topp.

Ha ett trevligt veckoslut!

 Therese.

Oktober kommer med regn och rusk

Kanske det skulle vara dags för en liten uppdatering igen... Jag vet att jag har lite svårt att komma igång med bloggen igen efter sommarens uppehåll. Men efter en dag på jobbet, där jag oftast har suttit hela dagen framför datorn så lockar det inte precis att starta datorn här hemma och fortsätta på samma linje...
De dagar jag är ledig från jobbet är det gradun för hela slanten som gäller och det betyder också många timmar framför dataskärmen.
Men jag skall försöka skärpa mig. Jag tycker ändå att det är roligt att blogga när jag väl tar mig tiden att göra det.
Det blir som vanligt, en liten bildserie över det som har hänt, endast en bråkdel, och med fokus på det jag har åstadkommit i skapandets tecken.

När oktober inleddes började jag också julklappstillverkningen.Tomteverkstaden är med andra ord i full gång. 

Redan i somras köpte jag lite olika tyger från IKEA för att sy nya kuddöverdrag. Det behövdes några månaders betänketid innan jag kom mig för att göra det.

Alla de här får samsas om utrymme i soffan tillsammans med några gamla kuddar.

Till sängen sydde jag nya överdrag till två kuddar.

Inspirerad av Linda tog jag mig tid att sticka sockor åt mig själv också innan tomteverkstaden påbörjades.

Nu har äntligen lampan kommit på sin rätta plats. Och den lyser så vacker i höstmörkret.

Idag åker Björn norrut och kommer tillbaka först imorgon. Jag har alltså en ypperlig möjlighet att titta på så många romantiska komedier som jag hinner ikväll. Men först blir det några timmars aktivt studerande.

Nu är det också mindre än en månad innan lilla bebisen förhoppningsvis kommer. Det börjar bli spännande!

Ha ett riktigt trevlig veckoslut alla trogna läsare!

Therese.