Halli, hallå! I´m still alive!
Jag har gått och funderat och velat hit och dit. Hur skall jag göra med bloggen. Å ena sidan saknar jag den. Att dokumentera vår vardag och att få visa våra familjer vad vi sysslar med "hit söderut". Men å andra sidan har det varit väldigt skönt att inte alls tänka på bloggen. Så nu velar jag hit och dit över hur jag skall göra. Ännu har jag inte tagit något slutgiltigt beslut.
Det som jag saknar mest med bloggen just nu är att få dokumentera mina handarbeten. Sticksäsongen har kommit igång. Den första kreationen har redan skickats iväg till en liten bebis, som då ännu inte var född, men nu är han här! Julklapparna är också på gång. Mest i planeringsstadiet ännu men något har jag fått färdigt. Colins vintergarderob uppdateras också vartefter. Jag saknar att dokumentera de färdigställda projekten.
En annan aspekt med bloggen är också att det är så roligt att gå tillbaka och se vad man gjort. T.ex. när jag och Björn firade vår årsdag här i mitten av september började vi fundera vad vi har gjort under alla våra årsdagar. Vi kom på några saker, men det var långt ifrån alla år vi mindes. Vissa år har vi firat mera än andra. I bloggen hittade jag då ännu några saker som vi har gjort och det var roligt att gå tillbaka och läsa om dem. Det är intressant att ha bloggen att gå tillbaka till när man funderar över något. Jag har dock inte varit så ivrig under mina bloggår så väldigt mycket finns obloggat, men mycket finns ändå här.
Som sagt, ännu vet jag inte alls hur jag skall göra i fortsättningen. Jag är så tudelad. Men i alla fall tänkte jag försöka dokumentera höstens handarbeten. Alltid något. Så för den som inte är intresserad av det blir det kanske lite enformigt. Något annat sorts inlägg skall jag väl ändå försöka klämma in här och där. Om orken och lusten finns.
Tills vi hörs igen, ha de bra!
Bara för att inlägg utan bilder e så tråkiga kommer här några glimtar från vår vardag i alla fall.
En söndag i september besökte vi Stundars höstmarknad och åt bl.a. grisar. Colin gillade både grisarna och de gamla traktorerna. Själva marknaden var han väl inte så intresserad av...
Gräsklipparen är fortfarande hans käraste ägodel utomhus. Och nu finns det ju dessutom vattenpölar att köra i!
En cykel har han fått. Det blev en äkta Puky i alla fall. Och han börjar behärska den riktigt bra. Det är inte längre att han bara sitter på den och skuffar sig framåt utan han gör "som man ska". I lördags utforskade vi de vattenfyllda rapadiken.
Therese
