Snön som kom så lämpligt under helgen är borta igen. Istället väntade grått väder med hård vind i morse när jag cyklade till jobbet...
Helgen var riktigt mysig! Vi var hemma för det mesta. Med en runda på stan, lite bullbak och en julkonsert i bagaget kändes det som en fulländad helg.
Julkonserten som jag var på tillsammans med Emmi var på Ritz. Det var en stämningsfull tillställning och visst kom julkänslan sakta krypandes. Gåshud fick jag många gånger om när de duktiga solisterna sjöng!
Vi har druckit glögg, ätit brända mandlar från Skansen och ätit rätt så mycket choko! Jag tänkte vara lite liberalare med sötsaksintaget nu under julen. Det finns så mycket gott som jag inte vill missa. Sen i januari tar vi nya tag. Jag vet ju att jag klarar av det så jag unnar mig en del onyttigheter nu.
Och pulkan står fortsättningsvis uppefter husväggen och väntar på bättre tider. I smyg uppskattar jag ändå den bara marken eftersom det underlättar när jag cyklar till jobbet. Under julhelgen skulle det ändå få komma lite snö för stämningens skull!
I hopp om att få ytterligare lite julstämning skall jag med syster på julkonsert imorgon, denna gång på Wasa Teater. Vi brukar alltid vara på deras julkonsert och i år är inget undantag!
Jag har absolut inget emot att det kommer mera snö. Det är mysigt med snö, men för tillfället hinner inte "snöarbetarna" med att röja gatorna och det drabbar mitt cyklande och springande. Idag när jag cyklat på mellan skolan och hemmet flera gånger har det minsann inte gått lätt och smidigt. När det kommer så här mycket snö är det dessutom inte roligt att fara ut och springa eftersom att det med största sannolikhet är många gator och vägar som är oplogade. Idag hade jag tänkt fara och klippa mig, till en drop-in studio. Jag har varit dit tidigare, men jag brukar ringa på förhand för det brukar inte finnas tid genast utan man brukar vara tvungen att vänta någon timme. Idag när jag ringde meddelade hon i andra ändan att på onsdag finns det tid. Hur är det möjligt att en drop-in studio har en tid för klippning först på onsdag? De är alltså helt fullbokade i två dagar. Ytterst märkligt... Nåväl jag har desto mera tid att lägga på skolarbeten idag då. Och allt annat som finns på jullovets to-do lista. Den tycks tyvärr bara växa sig längre och längre fastän saker kryssas av...
Efter att ha fått ärva en massa härligt, färgglatt garn av mormor kan det inte annat än börja klia i virkfingrarna. Eftersom att jag inte behärskar så mycket ännu fick det bli mormorsrutor...
Ännu vet ingen vad det skall bli. Det beror helt på hur länge lusten håller i sig. (Milla, har du sett så fruktansvärt fyrkantiga de är!)
När vi städade ut julen (skönt att ha det ljust och fräscht igen) fick mormors spetsgardin komma upp. Kanske inte de modernaste men jag gillar dem, de är så ljusa och luftiga, riktigt somriga.
Mitt lilla projekt är också klart...
Dags att börja läsa lite mera artiklar för att sedan skriva lite egen text. Ta det lugnt i snöyran!
På tisdagen den 13.12 åkte vi ner till Helsingfors för att se Hardcore Superstar på Tavastia. Vi hade länge velat fram och tillbaka vilken dag vi skulle fara på deras keikka eftersom att de spelade på fem olika ställen runt om i Finland samma vecka. Valet föll sist och slutligen på Tavastia eftersom att det stället har varit det bästa av de jag besökt hittills, dessutom är det enkelt att ta sig med tåg till Helsingfors.
Det var två förband, Ammotrack och Avatar, båda svenska band. Jag hade inte hört någon av dem sedan tidigare så mina förhoppningar var inte så stora.
Först spela Ammotrack. De överraskade positivt och hade riktigt bra låtar. Jag hade ännu inte plockat fram kameran ur väskan när de spelade så några bilder eller videor har jag inte, men denna låt är den som har fastnat på minnet bäst.
Sedan skulle Avatar spela. Först kom gitarristerna, basisten och trummisen in på scen, det dröjde en stund och sen kom sångaren in. Jag visste inte riktigt vad det var frågan om när han kom in... Han var klädd i en vinröd träningsoverall och rånarhuva. Det hela kändes lite som ett skämt eller som att han försökte vara "cool", typ. Men till följande sång hade han tagit av sig rånarluvan och tröjan. In kom han som en "mörk clown". De följande låtarna var en riktigt show och sångaren kunde verkligen ta publiken. Jag är annars inget fan av death metal men deras show kändes riktigt unik och de hade satsat på den och spelade inte bara sina låtar rätt och slätt.
Här kan man skymta sångarens första utstyrsel
Sedan kom detta in på scen...
Den ena gitarristen, som för övrigt hade en helt grymt snygg Iron Maiden tatuering i sidan, och basisten.
Han kunde lätta dyka upp mina mardrömmar
På den första videon kan man se lite hur sångaren var klädd. Denna låt var inte min favorit utan den som jag fastnade för var den andra videon, det är inte jag som filmat den utan den är från Uppsala, men det är från samma turné. I den videon kan man se lite mera hans scenspråk och det övriga bandet.
Och äntligen skulle det bli dags. Förväntansfulla stod vi och trängdes med andra ivriga fans, dock inte på front row... Och snart entrade de scenen med Kick on the Upperclass! Och vilken show det var scen. Jag får rysningar i hela kroppen när jag tänker på känslan. De har en sån otrolig förmåga att ta publiken och verkligen ge av sin egen energi till publiken. Känslan man har när de spelar live några meter framför går inte att beskriva. Det måste upplevas!
Den grymma Jocke ger järnet från början till slut!
Gitarristen Vic passar också bra som ögongodis. Synd att han var så påklädd denna gång...
Jockes moves är oslagbara!
Vic och Martin.
"Run to your mama"
CHILLS
Den här videon filmade jag under spelningen. Jag skulle kunna höra den tusen gånger och aldrig tröttna.
Skål och Tack!
I´ll see you soon again!
Nöjda efter ännu en super resa!
Men, det slutar inte där. Den uppmärksamme såg säkert också datumet 15. i rubriken. På onsdag kväll när vi kom hem trötta efter tågresan skämtade vi och sa att vi far till Seinäjoki på torsdag och ser dem där också... Tanken växte sig starkare och senare var det inget skämt mera. Det enda hindret för stunden var att Björn hade en tent på fredag morgon kl. 8.00 och även om vi skulle köra hem efter spelningen skulle det inte bli många timmars sömn. Men som den underbara fästman jag har beslöt han sig för att det får gå som det vill med tenten, till Seinäjoki skall vi. Sagt och gjort; jag bokade biljetter på eftermiddagen och några timmar senare satte vi oss i bilen för att avnjuta allt det som beskrivits ovan ännu en gång (inom loppet av två dagar) men denna gång på Rytmikorjaamo! Jämfört med keikkan på Tavastia tyckte jag bättre om den i Helsingfors. Det var mera drag där och stämningen var bättre, men jag tyckte att bandet spexade mera i Seinäjoki. Mer än vanligt skall vi säga, eller så berodde det på att vi nu var längst fram och man såg varje moves de gjorde. På Rytmikorjaamo var det också tillåtet för de under 18 att komma och se så det kan bero på en annorlunda stämning. En annan jämförelse kan göras under låten Last call for alcohol, under den låten tar Jocke upp några ur publiken som får komma upp på scenen och sjunga med bandet. I Helsingfors var det ett fåtal lyckligt lottade som fick komma upp, i Seinäjoki spårade det hela ur och en massa folk rusade upp på scenen. Det kändes väldigt okontrollerat och inte lika speciellt. Det var den attityden att det var fritt fram för vem som helst att komma upp på scnen, d.v.s. de som hann innan vakterna satte stopp för det. Jag gillar nog hela grejen bättre när några handplockade får komma upp. Men sist och slutligen var båda keikkorna helt super bra och jag tror inte att det bandet skulle kunna göra mig besviken någon gång!
Jag kan säga att det skall krävas mycket för att toppa denna vecka! De har varit den bästa på länge! Även om den även bestått av en del tentläsning... Men vilken tur att jag har hittat en fästman som delar samma intresse, fast det å andra sidan är han som fått mig in på detta område. Men tack älskling för att du öppnade mina ögon och öron för många år sedan med en Iron Maiden konsert. Så här långt trodde jag aldrig att mitt musik intresse skulle utveckla.
Jag har full förståelse för att det är ytterst få av mina läsare som egentligen vill höra på sådan här musik/läsa om det men kanske det finns någon enstaka läsare som är intresserad av samma saker.
Jag har redan nästa träff med Hardcore Superstar i tankarna. Det finns en möjlighet att det inte dröjer så länge tills vi ser dem igen...
Okej, så vi tyckte inte att det räckte med en keikka denna vecka. Vi bokade nya biljetter idag. Om sisådär en timme åker vi till Seinäjoki för att se Hardcore Superstar igen. Vi tar dock bilen och kör hem efteråt eftersom att Björn har en tent imorgon. Tisdagens show på Tavastia var förövrigt super! Jag har nog aldrig svettats och trängts så mycket på en keikka tidigare, inte ens på de som varit på sommaren utomhus i 30-gradig värme. Det var trångt och varmt, men oj vilken stämning det var där. Vi hoppas på lika bra stämning och show ikväll men vi tänkte stå längre fram nu eftersom att vi inte fick front row i tisdags, det hoppas vi på ikväll!
Senare kommer bilder och kanske någon video från keikkorna!
Nu är det mycket i musikväg på gång och jag gillar det stort! Imorgon åker vi, jag och Björn, ner till Helsingfors för att se Hardcore Superstar på Tavastia. 23 maj åker vi ett gäng till Helsingfors för att se Black Sabbath på Hartwall arenan. 7 juni kommer Mötley Crüe till Helsingfors och på måndag skall vi köa för biljetter! Jag kan knappt tro det, jag är ett steg närmare att få se dem! Äntligen!
Fredagen den 22.7 brummade jag, Björn, pappa och Monica iväg med husbilen till Tuuri. Jag hade fått två biljetter till Miljoona Rock i födelsedagspresent. Vi åkte iväg redan på fredag eftermiddag för att försöka få en husvagnsplats på campingen. Eftersom att det inte finns någon reservationsmöjlighet var det bara att hoppas på att campingen inte var full när vi kom dit. Olyckligt nog hann vi inte få någon plats på fredagen så vi blev tvungna att övernatta på Tuuris parkeringsplats. Eftersom att vi kom på eftermiddagen dit så shoppade vi nu inget speciellt utan vi åt en utsökt middag på restaurangen och slappade sedan utanför husbilen med andra campare som inte heller fått någon plats på campingen. Att övernatta på parkeringsplatsen gick också helt okej, vi fick ju ligga och höra på Vesa som körde av och an med sin helikopter mitt i natten.
Tar det lugnt på parkeringen på fredag kväll.
På lördagen körde vi direkt klockan åtta på morgon till campingen för att få en plats. Där var det redan en lång kö med husbilar och -vagnar som också ville ha en plats. Tydligen så var de inte så vana med att ha så mycket folk på deras camping eftersom att de inte hade något kösystem, utan för att få en plats så var du tvungen att stå i kön vid receptionen och bara vänta tills någon lämnade campingen. Detta kunde ta hur länge som helst... Men som tur var så kom det en plats utan ström rätt så snabbt ledig. Pappa och Monica var snabba att ta den när de andra i kön velade och funderade om de ville ta en som inte hade ström. Då var det bara att köra in husbilen och äta morgonmål. Vi klarade oss hur bra som helst utan ström. Kaffet kokades som "förr i vääde". Efter frukosten vandrade vi in mot shoppingcentret. Det var nu inget speciellt vi var ute efter utan strosade mest runt. Men ett och annat fick vi med oss. Visst, det är ett rätt så stort shoppingcenter, men jag kan inte förstå de som kommer körandes långväga för att handla där. Inte finns det något speciellt där och inte är det så billigt heller. Lite billigare än i en vanlig CM eller Prisma, men jag skulle nog inte komma dit för att shoppa loss... Det kan vara en trevlig utflykt med det är nu allt. Men som sagt något smått fick vi nog med oss hem i alla fall. Efter shoppingen avnjöt vi en himmelskt god pizza i en restaurang som kunde funkat som en bastu... Väldans varmt med andra ord. Tillbaka vid husbilen tog vi en tupplur medan regnet vräkte ner på husbilstaket och åskan gick. Efter en iskall dusch blev det dags att äntligen börja göra sig redo för konserten. De mörka molnen kom allt närmare men vi beslöt oss för att ge oss av med regnrockar i handväskan.
Vi hann till receptionen innan regnet började vräka ner. Vi stannade på en glasspaus i väntan på att det skulle lugna ner sig.
Vi gick några meter i det mildare regnvädret till nästa anhalt på vägen. Vid labyrinttimaailma avnjöt vi en kall samtidigt som vi försökte lösa deras kluriga knep och knåp. När det hade slutat regna traskade vi in till festivalområdet. Det såg inte så lovande ut för resten av kvällen men vi hoppades på det bästa. Ännu en liten väntan innan det blev dags. Schemat hade blivit ändrat p.g.a. av det kraftiga regnvädret och åskan så det var rätt så ovisst när Scorpions skulle börja spela. Visst det fanns många andra band som spelade men inget som jag skulle lyssna frivilligt på... Vi såg lite av Negative när vi hade trängt oss in i publikmassan. Men sedan var det dags! Scorpions! Gambä gubba...
Vi hade än en gång en jätte bra resa! Lite synd med vädret men vi hade tur eftersom att det inte regnade under tiden vi var på festivalområdet! Förhoppningsvis kommer det något liknande en annan gång så att vi kan göra om detta! Tack för födelsedagspresenten!
