Njutning för smaklökarna och misslyckanden i köket

Så, nu börjar det lugna ner sig lite. Arbetsveckan på sticko, sonen sover, ett svettigt träningspass avklarat efter många dagars vila och tekoppen står rykande het framför mig.
Jag är sannerligen inte van att ha kvällsprogram två kvällar i rad. Och att dessutom komma hem 22 en kväll hör till ovanligheten. Men roligt var det båda kvällarna. På måndag var det middag på Kantarellis med en kompis. Det var så otroligt skönt att få sitta på tumis, i lugn och ro och bara prata bort ett par timmar. Utan varken sambor eller barn som kräver uppmärksamhet. Sånt borde man göra oftare! Att middagen dessutom bestod av rökt lax och tryffelkaka till efterrätt gjorde inte saken sämre. Tack för middagen Emmi! Ser redan fram emot nästa!
Igår hade vi middag med mammorna ur mamma-barn gruppen. Det var inte bara en middag, det var också en liten babyshower. En av mammorna får sitt andra barn nu i maj och vi ville uppehålla traditionen och uppmärksamma även andra graviditeten. Jag tycker det är en fin tradition som vi har påbörjat. Ofta är det första graviditeten som får mest uppmärksamhet och den andra "går av bara farten" (kan jag tänka mig, jag har ju inte varit i den situationen). Det är oftast under den första graviditeten som man får en babyshower (om man alls får någon), men andra gången uppmärksammas den inte lika mycket. Det här har vi rått bot på inom vår grupp nu. Varje graviditet skall uppmärksammas och firas! Igår hade vi då ordnat en liten babyshower med middag på 1 rum+kök. Trevligt sällskap, god mat (carpaccio, chef´s salad och brässerad rabarber) och munnar som pratade i ett, vad mer kan man begära av en kväll? Det blev verkligen lyckat! Dessutom kom en av mammorna (hon som vi hade avskedsmiddag/babyshower åt förra gången) med sin lilla bebis till Vasa för att vara med på middagen och det var verkligen roligt. Vi hade inte träffats sedan hon flyttade bort från Vasa, och nu fick vi också så den lilla bebisen, som inte är så liten mera. Månaderna går så fort... Tack mammor för en trevlig kväll!

Jag har verkligen inte varit aktiv med att föreviga ögonblicken på bild de senaste dagarna. Några bilder från förra veckan hittade jag så de kan få beskriva slutet av veckan och helgen som gick.

Jag bakade ett riktigt äckligt frukostbröd en morgon. Kombinationen mandelmjöl och kokosolja med salta pålägg var ingen höjdare...

Men en trevlig frukoststund hade vi ändå.

 

Följande morgon återupplivade jag bowlcake. Även den misslyckades och var inte alls lika god som den brukade. Man kan inte alltid vara på topp. 

Fredagens mellisstund däremot var en riktig höjdare! Alla var på gott humör (med alla menar jag både mor och son) och åt med glädje. Vi har annars lite kämpigt vid måltiderna för tillfället... Mycket egen vilja.

 På fredag ställde vi till med Pizzaperjantai. Jag kokade till och med egen tomatsås den här gången och visst smakar det mycket bättre än den där tomatpurén som vi annars är så lata med att använda. Alla fick göra sin egen pizza och det resulterade i att alla åt med god aptit. Som botten använde vi tortillabröd.

 Jag har reklamerat Colins handskar som gått sönder vid dragkedjan. Jag fick snabb betjäning, på svenska och igår kom ett par nya på posten. Tummen upp för medgångar!

Och helgen kryddades med mycket bröllopsfix och bröllopstankar. Nu är jag verkligen på gång med detaljplaneringen. Och det är så kul!

Nu skall vi njuta av fyra lediga dagar med förhoppningsvis mycket sol och vårvärme. Lite sämre väder får det gärna vara också. Jag har nämligen tänkt börja provbaka till bröllopet.

(Varför är merparten av alla mina bilder som jag fotar mat? Kanske det vore dags att försöka fånga annat på bild också...)

Therese

Middag/babyshower

Igår hade jag en fantastisk kväll! Vi hade med mamma-barn gruppen bokat bord på Strampen. Jag vill inte kalla det för en avskedsmiddag, för vi kommer att träffas igen, men en mamma ur gruppen skall flytta bort från Vasa så vi träffas kanske inte lika ofta framöver. Dessutom är hon gravid så vi passade på att fixa till en liten babyshower på samma gång. Det var bara två mammor ur gruppen som hade fått en egen babyshower när vi väntade "våra barn förra gången" (alla våra barn är födda i juli eller augusti 2013), så det blev en del funderingar kring hur vi riktigt skall göra. Men jag tycker att vi fick till en riktigt lyckad kväll!
Jag är så otroligt glad att jag har lärt känna de här människorna. Utan vår gemensamma nämnare: våra barn, skulle vi nog inte ha så mycket gemensamt kunde man tycka. Men trots att vi alla är i olika åldrar och har olika bakgrunder så passar vi ändå så bra ihop som grupp. Även när vi träffas utan barnen har vi så otroligt roliga och givande samtal så det är nog inte bara barnen som håller oss tillsammans. Det blev många hjärtliga skratt under kvällen och mycket prat om sådant som mammor pratar om, d.v.s. förlossning, amning och jobbiga nätter. Tänk att vi för bara ett år sedan knappt kände varandra och nu har vi hur roligt som helst tillsammans.

Blöjtårtan som några mammor hade fixat.

Vi hade självklart gissningar också om den kommande babyn.

Småbarnstiden är ingen lätt tid, det sticker jag inte under stol med. Det är många motgångar och mycket som man funderar på. (Självklart är det underbart med barn men det antar jag ni förstår utan att jag behöver skriva det!) Utan de här mammorna i gruppen skulle jag nog ha blivit smått galen. Det finns ständigt nya saker som bekymrar en gällande ens barn. Tankar som: "är det här faktiskt normalt?", "varför gör han så?", "skall det någon gång bli annorlunda?" "hur gör jag nu?" finns alltid gällande än det ena, än det andra. Men det bästa är att när man har frågor som de här och man grubblar kring något så är det bara att diskutera med de andra mammorna i gruppen och då är det alltid flera mammor som känner igen sig. Man är aldrig ensam med sina problem och ibland är det så skönt att höra att andra barn kan vara likadana, eller att någon har haft samma problem och tankegångar. När det är ens första barn vet man inte så mycket om... något... egentligen. Hur mycket man än läser är det ändå aldrig som i böckerna. Tack vare mamma-barn gruppen får man mycket stöd och man får ofta lättat sitt hjärta angående oroliga funderingar.

När vi fick Colin kände jag inga andra i Vasa som också hade barn. Man funderade ofta kring det här. Och jag är så glad att jag nervöst pallrade mig (oss, Colin var ju också med sovandes i vagnen) till den där träffen vid Kyrkoesplanadens hälsostation förra hösten. Att ha den här gruppen som stöd under första året som förälder har varit helt underbart! Tack alla mammor för att ni blivit mina vänner!

Therese