11 år tillsammans

Jag konstaterade här tidigare att det var så roligt att kunna gå tillbaka i bloggen och se vad vi har gjort under speciella högtider. När jag hittade de här två bilderna i telefonen insåg jag att jag ju måste få med vår 11 års dag på bloggen också.

Torsdagen den 17.09.2015 firade vi alltså våra 11 år tillsammans. Inget stort eller pompöst, men en middag på stan (medan Colin var med mommo och moster) följt av lite skumpa och cheesecake hemma i soffan (när vi nattat Colin).
Sedan vi blivit föräldrar har vi blivit riktigt duktiga att fira händelser på sin "rätta dag" och inte spara det till veckoslutet. Tidigare firade vi det som skulle uppmärksammas under veckoslutet så att man kunde vara uppe länge på kvällen och sova länge på morgon. Nuförtiden är det ingen skillnad på veckodag eller helg gällande sovtider. Vi går och sova blir väckta vid ungefär samma tidpunkt oberoende av dag så för den skull är det inte nödvändigt att spara firandet till veckoslutet. Därför kändes skumpa och cheesecake mitt i veckan alldeles acceptablet.

Vi åt en tvårättersmiddag på Kantarellis och som vanligt var det väldigt skönt att äta i lugn och ro och att prata oavbrutet. Colin har en fas nu där han inte vill vara utanför samtalet. Att diskutera vid matbordet med Björn fungerar inte riktigt optimalt för tillfället. 

Tack för ett händelserikt år! Helt ärligt känns det rätt så skönt att inte ha ett bröllop att planera till sommaren. Fastän jag saknar spänningen och nervositeten som det förde med sig. Men det är härligt att vara gift!

Therese

Firar 1 år som Gerbybor

Jag lever och andas bröllop för tillfället och på grund av det hade jag helt glömt bort att vi har ju bott ett år i vårt nya hem nu!

Jag scrollade igenom bildarkivet här på bloggen för att hitta lite bilder på vårt hem, men tydligen har jag inte publicerat någon helt "vanlig" bild av t.ex. framsidan. Så det blir lite bilder huller om buller bilder, men de innehåller alla så mycket känslor.

 Nyinflyttade!

I vintras spenderade Colin och jag många förmiddag utomhus innan solen alls kommit fram. Det är så skönt att ha en ändlägenhet med passligt stort område att vistas på. Just nu passar storleken oss perfek! (Fast jag tackar inte nej till ett egnahemshus med en stor egen gårdsplan om någon bjuder ut...)

Med tiden försöker jag göra utsidan lite mera personlig och hemtrevlig. Det finns ju inte direkt några stora rabattområden jag kan påta i. 

Terrassen är guld värd! Här har vi spenderat mycket tid minsann. Det har blivit grillfester (alltför få dock!), kalasbjudningar, solstolshäng, familjemiddagar, kompisträffar, tumismiddag och mycket mera...

Just den här middagen kunde vi tyvärr inte avnjuta på terassen eftersom det började regna just när maten var klar...

Terrassmöblemanget fick jag av mamma i födelsedagspresent!

Och gamla grillen har åkt vidare och blivit ersatt med en ny, större modell!

Vi firade midsommar hemma med lilla familjen och njöt av den "finländska sommarvärmen". I år ser vi ut att köra på samma koncept. 

Vi har firat Colins 1 årsdag en varm sommardag och än en gång var terassen mycket uppskattad!

Otaliga är de middagar och kaffestunder som inmundigats ute i solen.

 Colin har vant sig att sova "ute på landet" istället för i stan, även om det var lite kämpigt i början med annorlunda ljud.

Vi har uptäckt massor med trevliga promenadrutter och parker här runt omkring. Och djurliv finns det alldeles bakom husknuten!

Jag trivs så otroligt bra i vårt hem! Det enda minuset är det lilla köket. Eftersom jag spenderar så mycket tid där skulle jag gärna ha ett stort och luftigt kök. Men det får komma sen i nästa hem. I övrigt har jag inget att klaga på, just nu.

Mycket har hänt på ett år och mycket mera till är det som skall hända så länge vi bor i vår radhuslägenhet. Här kan man läsa hur jag kände för ett år sedan, när vi skulle flytta ifrån stan. Visst kan jag sakna närheten till motionsrundorna vid vattnet, men i övrigt har alla positiva sidor med att bo här övervägt alla gånger. Jag saknar inte vår gamla lägenhet och jag saknar inte att bo in i stan. Vägen till centrum är inte alls lång, jag cyklar ju den nästan varje dag och det känns som att avståndet krymper hela tiden. Fina motionsrundor har vi här hos oss också, även om de inte ligger vid vattnet. Och glass kan man köpa vid den lokala butiken under kvällsrundan, även om det inte är lösglass, duger det. Summa sumarum, det finns inte mycket jag saknar från centrum när det kommer till kritan.

Therese

Nej tack-jag äter inte socker!

Det här med att äta nyttigt och rent, lämna bort socker och vitt mjöl och liknande, kan väcka mycket debatt och åsikter. Via facebook kom jag in på en krönika på Aftonbladet där skribenten kritiserade Mårten Nyléns uppförande i programmet Halv nio hos stjärnorna. Skribenten undrade om Mårten (som är en känd träningsprofil i Sverige) möjligtvis har anorexi, eftersom han inte hade ätit upp all mat och han hade kritiserat maten för att den innehöll för mycket fett. Här finns krönikan om man vill läsa den.
Jag har själv inte sett programmet så jag kan inte göra några uttalanden huruvida hans beteende var olämpligt eller något som går i linje med hur en träningsexpert skall profilera sig. Det som jag däremot reagerade över var alla kommentarer till krönikan.
Där var det många som tyckte att man kan tänja på sina gränser när man blir bjuden på mat. Att man bör äta det som bjuds och inte vara otacksam. Att man minsann måste visa sin uppskattning för det värden/värdinnan lagat genom att äta av allt. Jag har inte alls tänkt på det på det här viset. Jag står ofta över efterrätt eller bakverk till kaffet just för att jag försöker undvika sockret så långt det går. Naturligtvis äter jag socker nu som då, men det är vid väl valda tillfällen och då vill jag verkligen äta något som jag njuter av. En bulla till eftermiddagskaffet ger mig inte precis någon extra njutning så den avstår jag ifrån. Också om det är en "lång högtid", d.v.s. det är flera mat- och kaffebord under flera dagar att gå till, försöker jag att inte alltid äta den där efterrätten eller den där bakelsen till kaffet. Orsaken till det har mycket med hur jag mår efteråt. Eftersom jag äter socker så sällan så reagerar min kropp väldigt starkt på det. Jag blir alltid "sockerhög", börjar svettas och får orolig mage, efter att jag ätit större mängder socker. Efter lördagens morsdagsfirande med browniekaka, vitchokladhavrekex, apelsinmuffins och sen pizza på kvällen kan jag berätta att jag verkligen kände av det i kroppen. Men jag njöt av allt jag åt under tiden jag åt det, så det är smällar man får ta efteråt om man frångår sina rutiner.
De gånger jag väljer att tacka nej till det som bjuds ser jag det inte som att jag inte skulle uppskatta gesten att bli bjuden. Jag hoppas att de som jag har tackat nej till inte har uppfattat mig som oförskämd och att jag inte skulle vara tacksam. För det är verkligen inte så jag tänker eller tycker. Jag uppskattar alltid att bli bjuden på mat, men jag vill gärna bestämma själv vad jag matar min kropp med. Om någon tackar nej till det som jag bjuder på tar jag inte illa vid. Jag tycker det är helt upp till var och en vad man äter. Om jag har bakat något som någon annan helst utesluter ur sin kost så tar jag inte åt mig om personen tackar nej. Jag förstår inte poängen med att man skall äta något som man vanligtvis undviker "bara för att" man blir bjuden.

Det här blev ett väldigt flummigt, och inte så genomtänkt inlägg. (Sitter i bilen påväg till min mammas och underhåller Colin på samma gång...) Jag kände ändå att jag ville förtydliga hur jag ser på saken. Jag vill alltså inte verka oförskämd när jag tackar nej till efterrätt/kaffebulla och jag tar heller inte illa vid om någon tackar nej till det som jag gjort! En annan dag skall jag blogga om det här med barn och socker. I veckan gjorde programmet Spotlight ett inslag om just det och det finns så mycket att diskutera kring det.

Therese

Cykelveckan i Vasa

Just nu ordnas cykelveckan i Vasa. (Läs mer här) Trots att jag cyklar till jobbet så gott som varje gång, var det ändå cykelveckan som fick mig att ta cykeln idag. Vädret visade sig inte från sin bästa sida imorse, det var blåsigt och regnigt. Ett riktigt höstväder. Hade det inte varit för jippot skulle jag ha tagit bilen idag. När jag väl var uppe på cykeln var det riktigt skönt att cykla till jobbet. Det var relativt varma vindar och de gröna löven på träden gjorde massor med humöret. Det doftade så gott av träden och just när jag cyklade till jobbet regnade det faktiskt inte. Dessutom var ju vädret alldeles underbart när jag cyklade hem igen, lite väl blåsigt men det doftade så gott av nyklippt gräs på flera ställen.
Programpunkter under cykelveckan är bl.a. ett motionsjippo för hela familjen i botniahallen som ordnades i lördags. Om vi inte hade haft gäster skulle jag gärna ha deltagit. Idag bjöd man också på brunch på olika ställen i stan för cyklister på väg till jobbet. Tyvärr började de servera brunchen först 7.30 så det passade inte mitt schema, annars hade jag stannat för frukost på vägen.
Jag tycker det är roligt när sådana här jippon ordnas i stan. Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen, Vasa är verkligen min stad. Jag trivs så bra här! Dylika engagemang piggar upp dagen, trots att jag inte kunde delta i varken motionsjippot eller brunchen. Men det fick mig att cykla idag, vilket jag annars inte skulle ha gjort. Jag hoppas pannbenet är lika starkt imorgon när det lovas riktigt usligt väder.

Therese

Osäker framtid

Varje dag velar jag hit och dit gällande bloggens fortlevnad. Skall jag fortsätta med den eller inte. Å ena sidan tycker jag det är riktigt roligt att dokumentera vad som händer i våra liv just nu. Det är också roligt att ha så mycket sparat här och man kan gå tillbaka och titta vad vi har gjort. Samtidigt har en del av mig ingen inspiration alls att fortsätta blogga. En annan sak som jag också märkte en dag när jag tittade genom galleriet på telefonen. Jag har massor med bilder av Colin där, naturligtvis, men bland alla söta bilder fanns också en massa "bloggbilder" av honom. Dvs. sådana där hans ansikte inte syns. Jag blev riktigt less på mig själv. Det är inte alls sådana bilder som jag vill ha sparat av honom. Jag vill ju ha bilder av min lilla sötnos där hela han syns. Tyvärr har det ofta blivit så, att när jag skall fota något tänker jag också på vilka bilder som passar till bloggen. Jag har gjort ett medvetet val att inte lägga upp ansiktsbilder av Colin på sociala medier (någon enstaka finns väl här och där) eftersom det inte är hans val att finnas där. Det har då lett till att jag redan vid fototillfället censurerat bilderna med tanke på bloggen. Så vill jag inte att mitt galleri skall se ut.
Jag är väldigt tudelad just nu. Bloggen får leva vidare ett tag till så ser vi hur den utvecklas. Ett inlägg om dagen är inget som jag kommer att hinna med just nu. Dels är det för mycket på gång med bröllopsplaneringen, nästan varje kväll sitter jag och pysslar eller funderar över något. Missförstå mig inte, jag tycker ännu att det är jätte roligt, men det tar mycket tid. Tid som jag annars kanske hade lagt på t.ex. bloggen.
Förutom bröllopsplaneringen passar jag också på att njuta av vårvädret när det behagar. Om solen skiner har jag väldigt svårt att vara inomhus, och det betyder att vi är ute nästan hela tiden. I och med det minskar också tiden för bloggen. Efter en dag med solsken finns det på kvällskvisten sen ett hem att reda upp eftersom ingen velat ta hand om vare sig tvätt eller disk under dagens lopp. Nu har Colin dessutom varit sjuk i några dagar och behövt mera omvårdnad.
Jag borde kanske försöka göra så att ni kan följa bloggen via bloglovin, nu när det blir glesare med uppdateringar. Då är det lättare att hålla reda på när det kommer nya inlägg. En annan dag skall jag försöka hinna med det. Tills dess får ni se lite bilder från de senaste dagarna.

På första maj var vi en sväng till torget för den obligatoriska lösglassen.

Jag gjorde för första gången egna munkar på första maj. Tyvärr blev de inte alls lyckade- brända på utsidan och degiga inuti. Allt kan inte lyckas första gången... Vi var tvungna att skära itu alla för att se vilka som var "genomfriterade" och vilka som degiga.

Colin tycker mycket om att gosa för tillfället. Han vill ofta ha en filt runtomkring sig och så går han runt och myser och säger "gosit".

Bara det kommer löv på träden så att vi har lite insynsskydd från vägen är vår bakgård perfekt! Alltid hittar man ett ställe som är i lä och jag ser fram emot många varma sommarkvällar på terrassen.

Till dagens eftermiddagskaffe lyxade vi till det med "partyleftovers". Precis vad som behövde en regnig dag mitt i veckan med sjukt barn. Igår hade jag nämligen nästan alla mammor ur mamma-barn gruppen på en skönhetsklass här hos oss. Det blev rikigt lyckat och en trevlig kväll hade vi! Nu har jag dessutom läppstiftet till bröllopet under kontroll. 

Idag på lunchen var jag ute på ett ärende och just precis då började det regna lite smått, men det störde mig inte alls. Tvärtemot, jag blev riktigt glad för det doftade sommar. Temperaturen under förmiddagen hafe varit rätt så hög så när regnet kom och blötte ner asfalten så doftade det precis som vid ett sommarregn. Att det regnade när jag cyklade hem efter dagens slut störde mig inte heller. Jag hade en dunder medvind och det doftadr sommar överallt!

Imorgon kommer mamma/mommo hit och sköter. Jag skall bl.a. till frissan och till sömmerskan. Hoppas att klänningen är så fin som jag minns den! 

Therese

Svinnkampen

Det har varit full rulle de senaste dagarna. Nu i bilen påväg till mammas har jag äntligen tid att färdigställa inlägget som jag försökt publicera de senaste dagarna.

Martha förbundets nya satsning Svinnkampen, startade i april och jag känner att jag också vill dra mitt strå till stacken. (Detta inlägg är absolut inte sponsrat eller ett samarbete, utan helt mina egna åsikter och funderingar.)

Svinnkampen är en satsning för att minska på matsvinnet. Det faktum att vi i Finland slänger massor med mat, 24 kg mat per person närmare bestämt, känns inte speciellt smart eller genomtänkt. Värdet på den här maten som slängs är ca 200 miljoner euro. Matsvinn är mat som är ämnad att ätas, men som av en eller annan orsak blir avfall. Det är alltså inte morotsskalet som utgör svinn, utan när hela moroten slängs. Vill man läsa närmare kring vad det är som slängs kan man klicka sig in här: http://martha.webbhuset.fi/sv/start/projekt/svinnkampen/article-92369-42190-svinnkampen-vill-skapa-en-rorelse-mot-matsvinnet Tänk att det slängs 21 miljoner kg av hemlagad mat årligen i Finland. Visst, jag kan förstå att grönsaker som blivit lite hängiga och inte är lika fräscha mera kanske åker i soporna för en del, men att man slänger hemlagad mat. Det har jag svårare att förstå. Först har man bemödat sig att koka maten och sen äter man inte upp allt.

Hemma hos oss slänger vi ingen mat. Det skulle aldrig falla mig in att slänga bort mat som man kan äta. Visst, någon lök har väl åkt i soporna när den blivit gammal och möglig, men överlag är vi väldigt duktiga på att använda all mat som vi köper. Alla rester sparas, om det t.ex. lämnar en potatis över efter middagen så åker den in i kylskåpet. Det finns alltid något man kan göra med den. Här finns massor av restrecept som Martha förbundet har gjort, om du behöver inspiration.
Våra matrester hittas ofta i min lunchlåda. I lunchlådan plockar jag ofta ihop rester från olika måltider som lämnat över och kompletterar med det som behövs. Det som underlättar är att jag alltid har färdig mat i frysen som jag kan komplettera med. Om det t.ex. har lämnat potatis/ris/pasta/couscous över från en måltid men tillbehöret tagit slut så kan jag ta upp exempelvis spenatplättar, köttbullar eller något annat som finns i frysen och skapa en fullvärdig lunchlåda innehållandes resterna. Vi äter också ofta rester till middag, utan att det skulle kännas konstigt. Om vi  har många olika koppar och skålar med rester i kylskåpet så får var och en plocka ihop sin egen måltid med resterna, alla behöver inte äta samma rätt. Min morgongröt fungerar också bra som "sopkärl". På gröten sätter jag ofta rester av frukter eller bär som Colin börjat äta på men sen inte ätit upp hela. T.ex. en halv banan eller äppelbitar fungerar bra att sätta på gröten.

Mycket av mitt ekologiska och ekonomiska tänk kring maten har jag nog att tacka min mamma för. Jag har inte något minne hemifrån att vi skulle slänga maten. Allt sparades. Och jag minns att de där "restmåltiderna" när mamma blandade många olika rester i stekpannan inte alls kändes som en restmåltid. De måltiderna var oftast höjdpunkter och smakade fantastiskt. Vem gillar inte hemmagjord pyttipanna, med stekta potatisar, någon överbliven brunsås, köttbullar eller liknande?

Istället för att spara rester i kylskåpet kan man också frysa ner i lämpliga portionsbitar. Om det t.ex. lämnar över lite köttfärssås som inte skulle räcka till en hel måltid igen till hela familjen så fryser jag in den. Sen är det bara att ta upp den till t.ex. lunchlådan och äta med rester av något annat. Tack vare det här sättet är det väldigt sällan som jag faktiskt står och kockar lunchlådor till mig.

För en del kanske inte resterna är själva problemet, utan det faktum att man inte hinner tillreda maten innan den blir gammal. Om man är en sådan person gäller det att hålla koll på vad man har i kylen. Kanske stora veckohandlingar inte är något för dig. Linn bloggade om Svinnkampen och skrev bl.a att det här med att storhandla inte fungerade för dem. Om man har svårt att hålla koll på vad man har i kylen kanske det är bättre att handla oftare och mindre per gång så minskar förhoppningsvis matsvinnet.

Martha förbundet listar fem saker man kan göra för att minska matsvinnet:

• Inventera matförråden minst en gång i månaden
• Använd sinnen och lite inte blint på "bäst-före" datum
• Använd hela råvaran (här kunde jag faktiskt bli bättre)
• Var kreativ och utmana dig själv i matlagningen
• Undvik att gå till butiken var femte gång (vi slänger var femte matkasse), använd det som redan finns hemma

Bildkälla: http://martha.webbhuset.fi/sv/start/projekt/svinnkampen/?offset_92369=0

För att läsa mera om Svinnkampen, ta en titt på Marthas hemsida här. Där finns bl.a. intressanta artiklar, podavsnitt, och recept. Förhoppningsvis lyckas jag ge någon en ögonöppnare eller en tankeställare med mitt inlägg. Det är så onödigt (både ekonomiskt och ekologiskt) att slänga mat som kunde konsumeras.

Therese

Fixa till garderoben

Det har snurrat på väldigt många bloggar det här med att fixa till en basgarderob och att rensa bland plaggen. Jag har inte hakat på det här fenomenet (eller vad man nu vill kalla det) medvetet. Det har kommit sakta men säkert och nu inser jag ju att jag faktiskt också har börjat försöka få en mera hållbar garderob.

På många ställen har man kunnat läsa och se att basgarderoben skall innehålla bl.a. t-skjortor/linnen i klassiska färger så som svart och vitt, en svart kavaj, en vit knappskjorta och ett par välsittande jeans. Det här har inte alls känts rätt för mig. En svart kavaj har jag (den sitter däremot väldigt dåligt eftersom den numera är för stor) men den använder jag väldigt sällan, nästan bara på begravningar. En vit skjorta har jag också men den är likaså väldigt sällan i användning. Jeans har jag och t-skjortor och linnen har jag. Alltså har jag de flesta plaggen i "en bra basgarderob" men ändå har det inte känts som att jag har en bra basgarderob. Sen när jag läste det här inlägget på Elins blogg föll polletten ner. Det är ju precis så här jag har känt det. De plaggen som oftast beskrivs som en bra basgarderob passar inte alls den stil eller livssituation jag har. Jag går inte klädd i kavaj, skjorta och pumps varken hemma eller i jobbet. Varför skall jag då bygga upp min basgarderob utifrån den stilen?

I och med att jag har rätt så mycket kläder som inte passar mera så har jag också börjat sälja en del. (Titta in min profil på Syrrans Garderob vettja, länk finns till höger.) Jag tar det lite vartefter. Jag har inte gått igenom alla kläder ordentligt och rensat och sorterat hela garderoben. Det är mera så att när jag kommer över ett plagg som inte passar så åker det antingen upp på vinden i väntan på bättre passform (jag är realist och inser att jag inte kommer att kunna träna 6 dagar i veckan för alltid, nu är jag tacksam över att jag kan det, men när träningen sen minskar kommer också kroppen att förändras) eller så säljer det. Samtidigt som jag säljer bort försöker jag också låta bli att köpa nytt. Det blir inga spontanköp längre. Och det måste jag säga att jag är väldigt duktig på. Jag känner att mina pengar är alltför värdefulla för att slösas på plagg som sen inte används. Varje plagg som jag köper nuförtiden är därmed noggrant övervägt.

Förutom att jag rensar bort och låter bli att köpa nytt har jag också börjat satsa på mera kvalitet de gånger det är möjligt. Till exempel köpte jag en kofta i 100% bomull från Me&I (från ett loppis, priset på en ny skulle inte min plånbok ha gillat). Koftan är nästan identisk till formen med en som jag har sedan tidigare från H&M. Men den har pga. materialet börjat noppa rätt så mycket och är inte den finaste mera. Istället för att gå till H&M och köpa en ny, billig, som sen också börjar noppa efter en tid satsade jag på en lite dyrare som förhoppningsvis håller sig fin länge. Nuförtiden är det mycket lättare att köpa specifika plagg på loppis. Man behöver inte gå runt på olika fysiska loppisar och spana om man söker något specifikt, det finns ju så många möjligheter på nätet. På Facebook finns massor av märkesspecifika loppisar, Me&I, Polarn och Pyret, Ikea osv. Nu när jag hade bestämt mig för att jag skulle satsa på koftan från Me&I satte jag bara upp en annons om att jag ville köpa just den koftan och i vilken storlek. Sen var det någon som nappade på min annons och jag köpte koftan för flera tiotals euro billigare än om jag hade köpt den ny. Behändigt och smidigt!

Cardigan från Me&I. Jag hoppas den håller passformen bra! (Bildkälla)

Andra bloggare som också fixar till garderoben är bl.a. Christina (hennes projekt hittas här) och Linda (här har hon skrivit om det). Kanske du också blev sugen att se över innehållet i din garderob?

Therese

Det här med dofter

Jag tycker det är väldigt fascinerande hur mycket man påverkas av dofter och lukter. Vilka minnen som kan börja spelas upp framför ögonen när man känner en viss doft.
Jag började tänka på det här för någon dag sedan när jag tog en pyjamas på mig som doftade alldeles speciellt. Jag har har inte använt den pyjamasen sedan vi flyttade till vårt nya hem, den har bara legat längst under i pyjamashögen hela tiden. Men häromkvällen så tog jag den på mig, och den doftade precis som det gjorde i vår gamla lägenhet. Det var en riktig tydlig doft och en massa minnen kom tillbaka från tiden då vi bodde där.
Så här i efterhand skulle jag ha trott att minnen skulle ha handlat om när Colin var liten. Men det mesta som jag kom att tänka på i den stunden när jag kände doften var gravidperioden. Jag förknippar vår gamla lägenhet mera med att vara gravid än att vi faktiskt blev föräldrar där också. Hela den där första bebistiden var så omtumlande och utmattande så jag minns gravidperioden tydligare.
Tänk att en doft kan ge så många minnen och känslor. Ibland när jag känner en doft av någon exotisk mat, så doftar det "södern" och då får genast en behaglig känsla. Det är nästan så jag känner värmen som ligger i luften på kvällen när man är utomlands. En annan doft som jag också brukar förknippa med en massa minnen är doften av våt hund. Det behöver inte alltid vara en hund som framkallar doften (eller lukten kanske i detta fall) men när jag känner den där karakteristiska doften så minns man alla slaskpromenader med Ajax, hans busande och härjande när han hade blivit duschad och andra härliga minnesbilder kommer framför en.
Doften av vår, d.v.s. halvt ruttna löv som ligger i våta diken och sprider en inte alltför angenäm doft ger mig också starka minnen. Det påminner mig om när jag var liten, vi bodde i parhus och mina kusiner bodde i andra änden. På våren brukade vi (eller säkert hände det väl bara en gång, men jag minns det som att det hände många gånger) "fiska" upp de våta löven med pinnar ur diken. Och då luktade det lite småruttet, men det var vår i luften. Det var alltid roligt när lilla jag fick vara med och leka med de större kusinerna.
För att inte börja på ett oändligt långt "doftminne" kan jag bara konstatera att bebisdoften är något alldeles speciellt!
Ibland när jag känner doften av kallrökt lax minns jag tydligt kaffebjudningar vid farfars då han brukade bjuda på smörgåsar med lax på. På tal om farfar och dofter, har jag ett annat minne som jag inte vet om är ett "påhittat minne" eller om det faktiskt har hänt. Ibland när jag steker något i stekpannan, och använder smör, så är det som att jag minns min farmor och ser hur hon stekte fisk (kanske abborre) vid villan på sommaren. Jag var bara 5 år när min farmor dog så jag vet inte om detta är ett faktiskt minne, eller om jag på något sätt har föreställt mig henne så, efter vad jag har fått berättat för mig. Men doften av smör i stekpanna påminner mig vid vissa tillfällen alltid om farmor som steker fisk i stekpanna i sommarvärmen på villan.

Har ni några speciella minnen som kommer fram vid en viss doft?

Therese

En annorlunda träningsvecka

Redan i slutet på förra veckan beslutade jag mig för att den här veckan skulle bli en annorlunda träningsvecka. Jag har tränat rätt så hårt med body rock (här kan man läsa mera om min träning med body rock) och en del styrketräning den senaste tiden. Det har definitivt gett resultat. Men jag kände här en dag att jag behöver en återhämtningsvecka. Jag kommer inte att vila hela veckan för det skulle jag absolut inte klara av. Jag har ju svårt att hålla mig från träningen till och med när jag är sjuk. Så att vila en hel vecka "bara så där" skulle inte fungera för mig.
Det som jag däremot kör med den här veckan kommer att vara yoga, pilates och stretchning. Igår körde jag några videon från youtube med yoga från body rock kanalen. De gillade jag inte riktigt. Alla rörelser gick för snabbt och till och med andningen tyckte jag kändes stressig. Jag tror inte det blir flera videon därifrån. Jag har några yoga och pilates dvd:n här hemma som jag vet att fungerar för mig så jag tror jag kör enligt dem resten av veckan.
Utöver yoga och pilates tänkte jag försöka få in åtminstone en dag (helst två) med en riktig djupstretchning. Jag är alldeles för dålig annars med att stretcha så vissa muskler är riktigt spända i min kropp. Ännu har jag som tur är inte fått några problem med nacken eller ryggen eller liknande.
Det blir alltså en lugnare återhämtningsvecka och inte så mycket fokus på pulshöjande träning. Jag hoppas att jag skall klara av det. Jag kommer absolut att få abstinens efter "den riktiga träningen" i slutet av veckan, men jag skall försöka att hålla mig till planen. Det lönar sig i slutändan!

De flesta av mina träningsgrejer får snällt stå i skåpet och vila denna vecka de med. Mattan är den enda som kommer att vara i användning.

Mina nya handskar, kompressionssleeves och ankel/vrist vikter får också vila.

När jag ändå är inne på träningsspåret tänkte jag visa bl.a. vilka kosttillskott jag tar för tillfället. Dagligen tar jag tillskott av magnesium, omega-3 och d-vitamin. I morgongröten sätter jag alltid en klick kokosolja, både gott och nyttigt. Efter träningen burkar jag dricka en proteinshake och äta några riskakor med jordnötssmör eller någon hemgjord proteinbar. Jag har tänkt byta ut d-vitaminen mot multivitamin istället för att säkerställa de övriga vitaminintagen också. Har ni förslag på någon bra multivitaminprodukt?

Therese

Måndagar är inte min grej

Det har, som jag tidigare skrev,varit en helg fylld med roligheter. Det är så mycket som händer just nu att jag måste påminna mig att njuta av det och inte bara rusa på i 120 och inte tänka efter.
På torsdag kväll blev det en kortare mamma-barn träff. Vi var bara tre mammor plus barn, men trevligt det också. Och Colin fick träffa sina kompisar och köra med en annan traktor för en stund. Sen for vi till biblioteket, jag och Colin. Och jag kunde konstatera att detta för tillfället är en aktivitet som bäst lämpar sig utan barn. Tidigare har han varit nöjd med att sitta i vagnen eller vara i famnen och titta sig omkring. Så var inte läget numera... Han sprang på åt alla håll, ville inte gå dit jag skulle och tog jag upp honom i famnen ropade han "Ner! Ner! Ner!". Så det blir inga biblioteksbesök med Colin en tid framöver... I alla fall inte om jag vill hålla det goda humöret uppe och inte svettas flera liter på kuppen.
På fredag hade jag bokat tid till frissan. Det var dags att korta topparna lite och få bort det torra. Håret slits så mycket av all träning (d.v.s. duschar mycket) så jag borde bli bättre på att toppa håret oftare. Men nu är det fräscht igen en stund och tack Emmi för att du kunde sköta Colin en stund så jag slapp iväg. Efter fredagsbastun kände jag mig helt slut i hela kroppen och somnade nästan på soffan. Det är tungt att börja med vardagen igen trots att det bara var två jobbdagar.
På lördag hade jag besök av fina typer. Vi tillbringade flera timmar på stan, lunchade vid August och hade det riktigt trevligt. Mission completed kan man säga!
På söndagen var det roligheter av ett helt annat slag. Då kom Björns syster med familj hem till oss. Det blev en massa kusinbus, tacolunch, fika och trevlig samvaro med fyra yrbollar. När kusinerna med föräldrar hade farit hem fortsatte Colin att busa, jag tog ett träningspass och sen var det dags att mentalt förbereda sig på en jobbvecka igen.

Colin har börjat tycka det är jätteskojigt med skor. Så fort han ser ett par kliver han i dem och skall stopla runt med dem inne. Ingen skillnad vems skor det är, hurudan skor det är eller om de passar eller inte, allt ska provas!  

Och han är så gudomligt söt när han kommer vankande med alltför stora skor och glimten i ögat.

Jag och Colin byggde en vacker snögubbe under en av våra lediga dagar. Jag är mäkta förvånad över att Colin: inte blev rädd för den, inte slog sönder den och att han lät hinken vara kvar på snögubben. Ännu står den så vackert och pryder vår gård. Fötterna har dock blivit amputerade eftersom Björn skottade snö lite väl nära honom...

Inför den nya veckan hoppas jag kölden lättar och att det blir passligt cykelväder till jobbet igen. Jag var faktiskt så lat av mig idag att jag tog bilen...

Therese

Julen 2014

Julen 2014 var både superstressig och enormt lugn. Själva julhelgen spenderade vi norröver hos våra familjer, men sen for vi hem tillbaka och där gjorde vi inte mycket resterande ledighet. Det behövdes verkligen efter allt omkringfarande under julhelgen. Nästa år vill jag inte ha det så här. Vi föräldrar mår inte bra av att stressa på från ett ställe till ett annat och Colin känner av vår stress och tycker knappast heller om när det är en nya säng varje natt som han förväntas sova i. Men samtidigt vill jag hinna träffa alla nära och kära och då har det här stressandet känts som enda möjligheten. Till nästa år vill jag dock hitta julfriden också!

Kvällen innan julafton körde vi iväg till min mamma och Jan. Där sov vi natten. Julaftonsmorgon började med en mysig joggingrunda för mig. Jag hade tänkt börja varje julhelgsmorgon med en motionsrunda ute eftersom jag visste att det inte fanns tid till träning senare under dagarna. Den här planen gick åt skogen redan på juldagen eftersom Colin inte sov speciellt bra resten av nätterna. Jag prioriterade den lilla sömn som fanns då istället.
Efter frukost blev det traditionsenligt besök till gravarna. Alltid någon gång under julhelgen far vi till våra nära och kära som ligger begravda, när det sker och med vem varierar dock.
Väl tillbaka hos mammas och Jans fixade vi till oss och började med julmaten. Och mycket gott fanns det minsann!

De som satt kring matbordet var jag och Björn, min syster och hennes Andreas, mamma och Jan och så min mosters familj. Ett glatt och härligt gäng som åt en trevlig julmiddag tillsammans. (Vet förresten inte om det kallas jullunch eller middag då man äter kl. 14.30, det är ju mitt mellan målen... Middag känns ändå bättre eftersom det inte är något lätt lunch precis.)

Efter mat och efterrätt blev det julklappsutdelning och kaffedags. En del tittade på kalle anka, andra lekte med sina julklappar.

Systers hund Neo var julfin.

Senare mot kvällen for vi till lappfors, lämnade av alla saker vid Björns föräldrar (där vi skulle spendera natten) och for sen till Björns syster. Dit visste vi att tomten skulle komma senare. Och visst kom tomten sen också. Med massa fina saker åt oss alla! 

Tomten var inte så intressant iår, trapporna var bättre!

Tack tomten!

Efter paketöppning, gröt för den minsta och ostbricka för oss större var det dags att söka sig till Björns föräldrar för läggdags. Efter att Colin somnat avnjöt vi varsin rykande het glöggkopp tillsammans med Björns föräldrar och filosoferade kring livet. (Och passade på att hämta andan lite inför resten av helgen.)

Följande dag gjorde vi oss igen fina, slängde in alla saker i bilen och körde iväg till min pappa. Där skulle vi äntligen få stanna hela dagen. Inget annat ställe sen på kvällen, Härligt! Vi fixade till julmaten, åt oss fördärvade, mumsade på någon chokladbit så fort ett litet rum i mage hade uppstått och drack självklart kaffe och åt goda julbullar. Jul och mat hör verkligen ihop för oss!

Hungrig mamma med några få timmars sömn i bagaget.

Pappa hade fixat till ett fantastiskt julbord och självklart fanns den omtalade sillen där! Jag fick faktiskt också lite av sillen med mig hem sen så jag kunde förlänga njutningen på kvällssmörgåsarna.

Vid julbordet fanns jag och Björn, syster och Andreas och pappa. Colin sov ute under största delen av tiden, men han hann komma in och äta några köttbullar innan allt var bortplockat.

Efter maten blev det julklappsutdelning och än en gång fick vi vackra gåvor. Jag tror alla var nöjda med vad de fick!

Självklart dukades det upp till ett kaffebord hos pappas också! Denna gång stod jag för efterrätten. Det blev mjuk pepparkaka med frosting (enligt detta recept), lingonfudge (recept) och pepparkscookies (recept).

Efter all mat och choklad tog jag och pappa en promenad med Colin i pulkan. Det var skönt att få lite frisk luft och röra på sig efter all soffhäng! Och förhoppningsvis skulle Colin sova bättre på natten efter lite frisk luft...

Efter en natt på tallbacka var det igen dags att göra sig fin, packa bilen och styra kosan mot lappfors. Där väntade julmiddag med en del av Björns släkt vid Signegården. Tyvärr var kameran inte alls framme där (ändå lyckades vi glömma kameran där när vi for tillbaka till Björns föräldrar...) så några bilder finns inte från julannandagen. Men vi ägnade oss åt i princip samma sak som tidigare dagar: åt god mat, drack kaffe, åt för mycket choklad och socialiserade.

Vi orkade inte köra hem till Vasa mera på kvällen så det blev ännu en övernattning i lappfors. Och vilken tur att vi hade bestämt oss för det, för på kvällen när Colin hade somnat smög jag och Björn iväg till Björns syster för spelkväll (Björns föräldrar var hemma och tog hand om honom, och det kände lilla herremannen tydligen på sig eftersom han bestämde sig för att vakna efter ca 45 minuter och vara klarvaken i några timmar så länge vi var borta). Det brukar höra till att vi samlas för lite spel någon gång under julen och även i år fick vi till det!

Repello- vem vinner? Inte jag i alla fall...

Följande dag var det väldigt skönt att för sista gången packa i bilen och sen styra kosan hemåt. Och resten av ledigheten gjorde vi inte mycket. Slappade mest hemma och tog någon runda på stan när det var något vi behövde. Ja förresten, Björn fortsatte ju faktiskt med renoveringen. Han målade hallen och så har vi tagit bort den gamla byrån som har varit där och satt in lite nytt. Ännu känns det inte helt hundra där, borde hitta några roliga krokar som man kan ha till Colins kläder. Men sen får ni se bilder från hallen.

Skönt att åka hem efter allt rajttande, med en snöskyffla som bänkgranne. (Ps. -Linda, dina böcker finns hod G&Js nu)

När Colin farit och sova en kväll, värmde vi på en flaska glögg och tog det riktigt lugnt i soffan. Passade på att ladda batterierna inför ett år med mycket inplanerat.

 

Till nästa år måste det bli en förändring. Ingen njuter av att vi stressar runt som dårar, men jag antar att det blir så när vi valt att bo i en annan stad... När vi är och hälsar på våra familjer kan vi liksom inte fara hem till natten, så det blir en massa packas och köras av och an. Men till nästa år löser vi det på ett annat sätt. Kanske en fast punkt istället för en massa övernattningar här och där.

Trots all stress var det ändå en mysig jul! Vi fick ju spendera en massa tid med de som betyder mest för oss. Och julen vill man ju spendera med sina nära och kära! Nu är det ändå skönt att julen och alla extra lediga dagar är över så att man kan återgå till vardagens rutiner, med allt vad det innebär- jobb, hushållssysslor, träning, mat och fritidsaktiviteter. 

Tack alla inblandade för denna jul! Nu skall vi ladda upp till nästa år!

Therese

Att plastbanta hemmet?

Jag har läst på många forum och i många bloggar om folk som plastbantar hemmet. Tidigare har jag inte riktigt nappat på den här idén och helt ärligt inte riktigt orkat läsa mig in på området. Inte så mycket att jag skulle kunna ha en åsikt i alla fall. Nu har jag kommit till den punkten att jag funderar på att faktiskt börja plastbanta hemmet. Det kommer ständigt nya rapporter om hur mycket farligt plast det trots allt ännu finns i våra hem och framförallt bland barnens leksaker. Om man kan göra en liten förändring till det bättre, så varför inte?
Jag måste medge att jag har en rätt så självisk syn på det här med plast. Jag är mera orolig för vad gifterna i plasten gör mot mig och min familj än vad de gör mot miljön. Så långt har jag inte kommit i mina "ångestprocesser" ännu, att jag skulle oroa mig för hur min användning av plast skadar miljön. Tyvärr. En sak i taget.
Så från och med nu tänkte jag börja plastbanta hemmet. Jag tänker inte ta till några drastiska åtgärder. Det har jag varken ork eller tillräckligt stor börs för. En sak som jag tänker införskaffa rätt så snart är en lunchlåda i något annat material än plast. För tillfället kör jag mest med de där IKEA lunchboxarna som så många andra har... Och visst, de var billiga och är praktiska. Men hur hälsosamma är de egentligen? Nya lunchboxar tänkte jag införskaffa som ett första delmål. Annars kommer jag inte att riva ur vårt "plastskåp" och köpa allt nytt. Det får komma med tiden. Vartefter jag fyndar billiga attiraljer på loppis byter jag ut plastbunkarna.
När det kommer till Colins leksaker kommer jag heller inte att slänga bort alla hans kära bilar och motorfordon gjorda i plast. Han får leka med de så länge han är intresserad av dem. Det som jag däremot kommer att göra är att jag inte köper nya plastleksaker till honom. I och för sig är det väldigt sällan vi köper leksaker till honom så det blir nog ingen svår uppgift. Men jag tänkte försöka hålla "plastradarn" på när det kommer till sådana tillfällen att han skall få något. En viss gräns finns det dock, ett plastämbar på stranden kan han väl få ha de några gånger per sommar det finns tillfälle för det. Som ni märker är jag ännu väldigt mjuk i mina åsikter...
En sak som jag däremot inte vet hur jag skall göra med är Colins tallrikar. Vi har en del tallrikar i porslin, men vi använder nästan bara hans plasttallrikar nu för tiden. Det har blivit så eftersom tallrikarna har en tendens att ibland åka ner i golvet eller bli kastade. Då vill man ju inte gärna har porslinsskivor över hela golvet. Hur gör andra som försöker minimera sin plastanvändning med barnens tallrikar? Jag vill inte skaffa någon typ av rostfri tallrik för den skall gå att värma i micron. Så bekväma är vi av oss! Colins pipmugg och tuttflaska håller vi också! Pipmuggen lever ett så farligt liv så den kunde vi inte heller byta ut mot glas. Och tuttflaskan dricker han numera bara en gång per dag ur så det känns onödigt att skaffa en ny i glas. Om vi får fler barn kanske man kan tänka annorlunda där...
Jag vill och tänker alltså inte ta till några drastiska förändringar när det gäller att plastbanta hemmet. Det får komma med tiden. Redan det att jag kommit så här långt i min tankeprocess, och accepterat att börja plastbanta hemmet, tycker jag är en bra bit på vägen! Igår läst jag Hannas inlägg om just det här med att undvika plasten i hemmet och hur andra automatiskt har en åsikt om det. Lite så känner jag också. Man får automatiskt en stämpel på sig att vara en riktig "gröning" och nästintill galen när man yttrar sig om sådana här åsikter. Jag förstår inte varför folk genast skall dra allting till det yttersta! Bara för att jag tänker försöka plastbanta vårt hem, på lång sikt, betyder det inte att jag är är helt hyper och ser ner på andra som använder plast. Alla får göra som de vill men det här är mitt beslut. Jag vill försöka undvika de farliga ämnen i plasten åt min familj, för att vi skall må bra! Som jag har beskrivit kommer inte vårt hem att bli plastfritt, men det behöver väl inte vara allt eller inget. Nåja, var och en med sitt. Jag tycker inte att man automatisk skall behöva försvara sig inför sina val! Jag har ingen åsikt om vad andra skall göra i sitt hem så jag tycker inte heller att andra skall ha åsikter om hur jag gör hemma.

För den som är intresserad i ämnet, finns här (klick) en omfattande rapport från Naturskyddsföreningen i Sverige. Jag har rätt så nyligen fastnat mera för detta med plastens påverkan så jag är verkligen inte helt inläst i ämnet. Men jag tycker det är intressant och kommer fortsätta att bli klokare på området!

Therese

En billig försäkring

Inspirerad av Linda som skrev detta inlägg med den flashiga rubriken, vill jag också bidra till att uppmärksamma problemet med de mörka höst- och vinterkvällarna/morgnarna. Två ord: använd reflex!
Det är så otroligt mörkt både på morgnarna och kvällarna nu så se till att du syns när du rör dig i trafiken till fots eller med cykel. Ett reflex eller ännu hellre en reflexväst är en billig livförsäkring. 
När jag och Colin är ute på vår morgonpromenad har jag alltid reflexvästen på mig. På vagnen hänger också två reflex för att den skall synas bättre. När jag cyklar till jobbet på morgnarna har jag två reflex på mig själv, på cykeln lyser en lampa både fram och bak och nu har jag också köpt nya reflex som skall fästas mellan spolarna (har tyvärr inte hunnit fästa dem ännu). Även fast vi/jag nästan bara rör oss på cykelvägar och trottoarer så ser jag till att vi syns ordentligt. Det räcker inte med gatubelysning för att en fotgängare skall synas. Det behövs reflex!

Reflexvästen köpte jag på Stadium i somras. Tidigare har jag använt en "arbetsreflexväst" men den kändes inte så smidig att röra sig i, speciellt inte att löpa i. Den här nätversionen däremot märker man inte ens att man har på sig. Och dessutom är den rätt så snygg. Vill ni inte använda de där gula västarna (som ändå syns bättre än denna version) så kan man införskaffa en smidigare variant för en liten summa på bl.a. H&M.

Även "Colin" skylten på vagnen funkar som reflex. 

 Reflex på väskan och på jackan är självklart mumin!

Så se till att ni syns i höst- och vintermörkret! Reflex är inte dyrt men de hjälper så mycket!

Therese

Middag/babyshower

Igår hade jag en fantastisk kväll! Vi hade med mamma-barn gruppen bokat bord på Strampen. Jag vill inte kalla det för en avskedsmiddag, för vi kommer att träffas igen, men en mamma ur gruppen skall flytta bort från Vasa så vi träffas kanske inte lika ofta framöver. Dessutom är hon gravid så vi passade på att fixa till en liten babyshower på samma gång. Det var bara två mammor ur gruppen som hade fått en egen babyshower när vi väntade "våra barn förra gången" (alla våra barn är födda i juli eller augusti 2013), så det blev en del funderingar kring hur vi riktigt skall göra. Men jag tycker att vi fick till en riktigt lyckad kväll!
Jag är så otroligt glad att jag har lärt känna de här människorna. Utan vår gemensamma nämnare: våra barn, skulle vi nog inte ha så mycket gemensamt kunde man tycka. Men trots att vi alla är i olika åldrar och har olika bakgrunder så passar vi ändå så bra ihop som grupp. Även när vi träffas utan barnen har vi så otroligt roliga och givande samtal så det är nog inte bara barnen som håller oss tillsammans. Det blev många hjärtliga skratt under kvällen och mycket prat om sådant som mammor pratar om, d.v.s. förlossning, amning och jobbiga nätter. Tänk att vi för bara ett år sedan knappt kände varandra och nu har vi hur roligt som helst tillsammans.

Blöjtårtan som några mammor hade fixat.

Vi hade självklart gissningar också om den kommande babyn.

Småbarnstiden är ingen lätt tid, det sticker jag inte under stol med. Det är många motgångar och mycket som man funderar på. (Självklart är det underbart med barn men det antar jag ni förstår utan att jag behöver skriva det!) Utan de här mammorna i gruppen skulle jag nog ha blivit smått galen. Det finns ständigt nya saker som bekymrar en gällande ens barn. Tankar som: "är det här faktiskt normalt?", "varför gör han så?", "skall det någon gång bli annorlunda?" "hur gör jag nu?" finns alltid gällande än det ena, än det andra. Men det bästa är att när man har frågor som de här och man grubblar kring något så är det bara att diskutera med de andra mammorna i gruppen och då är det alltid flera mammor som känner igen sig. Man är aldrig ensam med sina problem och ibland är det så skönt att höra att andra barn kan vara likadana, eller att någon har haft samma problem och tankegångar. När det är ens första barn vet man inte så mycket om... något... egentligen. Hur mycket man än läser är det ändå aldrig som i böckerna. Tack vare mamma-barn gruppen får man mycket stöd och man får ofta lättat sitt hjärta angående oroliga funderingar.

När vi fick Colin kände jag inga andra i Vasa som också hade barn. Man funderade ofta kring det här. Och jag är så glad att jag nervöst pallrade mig (oss, Colin var ju också med sovandes i vagnen) till den där träffen vid Kyrkoesplanadens hälsostation förra hösten. Att ha den här gruppen som stöd under första året som förälder har varit helt underbart! Tack alla mammor för att ni blivit mina vänner!

Therese

Min träning och premiär för magbilder

När jag gjorde inlägget om hur min utmaning i maj hade gått var det några som var intresserade av att veta mer om bodyrock. Därför tänkte jag göra ett specifikt inlägg om det.

Jag började med body rock för ungefär 2,5 år sedan och har hållit på med det ända sedan dess. Med paus för graviditeten och ca ett halvår efter förlossningen. Innan jag började med body rock sprang jag mest. Löpningen var min huvudsakliga (och egentligen ända) träning. Men så blev det vinter och många, många minusgrader. Har för mig att det blev allt ner till -30. Och det lockade inte alls att springa utomhus. (Något gymkort har jag aldrig haft så att springa på löpband var heller inget alternativ.) En kväll surfade jag på Youtube för att hitta passliga övningar som man kunde göra hemma på vardagsrumsgolvet med några vikter. Då blev det av en slump ett body rock pass som jag körde. Och jag tyckte det var riktigt roligt. Man blev ordentligt svettig och det kändes verkligen i kroppen att musklerna hade fått arbeta, på ett helt annat sätt än när man springer. Dessutom tog det inte alls lika länge att genomföra ett pass som att springa en runda.

Jag hittade body rock som sagt via Youtube, men de har också en egen hemsida. Här kan man kika på den. Men jag har aldrig riktigt tyckt om den. Den är råddig och jag kommer inte överens med den. Men allt emellanåt klickar jag in mig på den för att se om de har uppdaterat något nytt.
På senare tid har det kommit en ny hemsida. Den här. Den tycker jag är mera begriplig och lätt använd. Jag har förstått att det så småningom bara skall finnas en hemsida, men jag vet inte vilken som kommer att falla bort. Den senare hemsidan, The Daily Hiit (Hiit står för High Intense Interval Training), använder jag heller inte så mycket utan använder mig mest bara av youtube eftersom alla videon med träning kommer upp där. Body rock är självklart helt gratis.

Det är här (klick) jag håller till för det mesta. Alla träningspass kommer upp som träningsvideor och publiceras på youtube. Det finns olika längd på passen, men standarden (eller åtminstone de som det finns mest av) är 12 minuter långa. Passen är uppbyggda så att du gör en övning i 50 (eller 20) sekunder och vilar 10 sekunder emellan. Vissa pass består av fyra övningar som du gör tre rundor av (så att det blir 12 min), men det finns också pass där alla övningar är olika. Sen finns det många andra pass som inte är uppbyggd enligt 12 minuters principen. Till övningarna används din egen kroppsvikt som motstånd eller vikter. Om det används utrustning i videorna som man inte har är det bara att vara kreativ och använda det som finns hemma. Jag har aldrig behövt skippa något pass eller någon övning för att jag inte haft rätt utrustning.

Det här är den utrustning som jag använder.

Jag har vikter i olika klasser. De röda hantlarna är 2kg/st och de används inte så ofta. De lösa vikterna är 4,5kg/st och sen det som är påplockat på hantlarna är sammanlagt 6,8kg/hantel. Utöver vikterna behöver man också en matta eller något underlag för de övningar som görs på golvet. Mina gamla Nike free använder jag till inomhusträningen. Handdukar behövs också. En har jag att torka svetten med för man svettas mycket (om man tar i ordentligt) och två stycken behövs till en del övningar som görs på golvet. Har man inte vikter behöver man inte skaffa det genast heller. Det finns många pass i vilka man använder endast kroppsvikten och man kan lika bra använda något annat lite tyngre istället för hantlar, t.ex. en väska fylld med böcker eller flaskor fyllda med sand, beroende på hur tungt du vill ha det.

På youtube finns en del pass också ordnade enligt spellistor. Under TheHiit finns t.ex. många pass av 12 minuters modellen. Det är först på senare tid som en del klipp blivit ordnade i spellistor så de äldre passen finns inte där. Då får man söka bland de uppladdade videoklippen om man vill träna enligt dem. Det finns nuförtiden rätt så många instruktörer som har gjort pass och man hittar säkert sin egen favorit. Jag tränar nästan bara till Lisas pass, hon instruerar de flesta passen och har varit med ända sedan jag började.

Förutom "vanliga" pass, brukar det också komma upp olika challenges nu som då. Själva övningar i passen i utmaningen tycker jag inte skiljer sig så mycket från de vanliga passen men det är motiverande att hoppa på en utmaning. Det kommer då upp ett nytt pass varje dag (undantagsvis under veckoslutet) och man känner sig mera motiverad att träna för att inte hamna på efterkälken. Det finns utmaningar som vara en månad och det finns 5 dagars utmaningar. Den här utmaningen gillade jag väldigt mycket. Passen var väldigt långa (ibland över 1h), så jag rekommenderar INTE att man börjar med den utmaningen, men den kan inspirera och man kan själv plocka ihop ett lagom långt pass utifrån de övningar som finns i klippen. Om man kollar på hemsidan (bodyrock.tv) så hittar man flera utmaningar om man vill köra enligt ett förutbestämt schema. Jag har sett att det nu 9.7 skall börja en ny utmaning. Spännande att se hur den är uppbyggd!

Jag har sett att det nu på senare tid kommit Yoga versioner och även body rock pass för gravida. Jag har dock inte prövat några av dessa, men det är roligt att det finns om jag skulle bli gravid någon gång igen.Yoga är jag dock inte så förtjust i.

Vill man börja på med body rock rekommenderar jag att man tar det här passet. Det är ett Fit test som innehåller helt basic övningar utan vikter, 12 minuter långt med 12 olika övningar. Dels får du känna på om träningsstilen är något för dig och dels är det senare enkelt att ta samma Fit test igen för att se om man har utvecklats. Tittar man lite bakåt i arkivet bland videorna som laddats upp finns de flesta övningar som enskilda videos om man vill veta hur man skall utföra en övning. Självklart går det bra att bara googla en övning också. I de flesta videorna går instruktörerna inte igenom hur en övning skall utföras så det är viktigt att man själv tar reda på hur den korrekt skall utföras så man inte gör fel och drar på sig skador! Man behöver också anpassa övningen till sin egen nivå. T.ex. armhävningar är lätta att modifiera så de passar ens egen nivå. Så se till att anpassa övningen till det som känns som en lämplig nivå.

Annars är det bara att tuta och köra! Och man behöver inte träna i endast hotpants och träningsbh.... Fördelen med att träna hemma är att man kan vara hur sunkig som helst.

Flera har frågat mig och undrat hur jag kan hålla uppe träningsmotivationen när jag bara tränar hemma och inte har någon som t.ex. drar iväg mig till gymmet. Svaret på den frågan är att jag har hittat det jag tycker är roligt. Jag tycker det är så fruktansvärt kul att träna body rock, att pumpa musklerna och känna svetten rinna och känslan i kroppen när man än en gång har pushat sig genom ett pass. Man måste helt enkelt hitta det man tycker är roligt. Annars kommer inte motivationen att hålla i sig länge. Tycker man löpning är roligt så skall man hålla på med det och inte försöka övergå till body rock om man inte känner att det är ens grej. För mig passade body rock mycket bättre än löpning så jag är glad att den finska vintern för ett par år sedan var smällkall så jag ramlade in på body rock passen.

I mitt förra träningsinlägg skrev jag en del om min noja över mina bristningar och irritationen över att jag inte kan göra något åt att huden är så slapp på magen. Då kände jag mig inte tillräckligt modig att visa bilder på magen. Nu känner jag mig snäppet modigare. Och jag tänker att genom att jag visar min mage med bristningar kanske någon annan kan känna att de inte är ensamma om sina bristningar. För lite så känner jag det. Det finns inte många som visar upp sina bristningar. Och jag förstår dem. Jag tycker inte att de är vackra, tyvärr... Även om jag älskar det de representerar över allt annat kan jag för något i världen inte tycka att just den där slappa huden på magen är vacker. Men nu skall jag i alla fall Försöka (!) bli mindre nojig över dem. Jag vill kunna gå stolt i bikini i sommar utan att tänka på bristningarna. Jag är så stolt över den kropp jag lyckats (åter)skapa efter graviditeten att jag vill sluta tänka på det som jag inte kan göra något åt. Och det tycker jag att alla andra också skall försöka göra. De är ju trots allt bara streck på magen (försöker jag intala mig själv).

Här kommer alltså en drös med bilder på min mage som den ser ut nu, 10,5 månader efter förlossningen. Och jag är jäkligt stolt över vad jag åstadkommit! Och det gäller inte bara magen utan hela kroppen. Man kan göra mycket med kroppen om man äter rätt och tränar! Passande att skriva så här i midsommartider när det inte finns någon hämning på allt gott som avnjutits vid middagsbordet. Men allt emellanåt måste man tillåta sig själv att äta det man vill så man återigen har motivation att äta bättre och utesluta det som inte kroppen egentligen vill ha.

Det här med att flexa musklerna är inget jag behärskar.

Hoppas någon fått inspiration till att börja träna! Och att den som är intresserad av att prova på body rock vet var de skall börja eller hitta bra information. Nu kunde man ju önska att detta varit ett sponsrat inlägg, så gott som jag skrivit om body rock, men tyvärr är det inte så. Det är nog helt bara mina egna åsikter och upplevelser som står som grund för detta inlägg och någon ersättning får jag inte.

Kommentera gärna om ni prövat på body rock och vad ni tycker/tyckte om det!
Eller kanske det är någon ni ännu funderar över eller något som lämnade oklart?


Therese