Min möhippa 6-7.6 2015

Vilken helg jag har haft! Jag blev överraskad med möhippa! Jag anade absolut ingenting. Jag var helt säker på att när det sker så kommer jag att märka det på Björn, men jag hade inte anat något. Lyckligt ovetandes om vad som var på väg att hända höll jag på att ställa mig inför vår stadsrunda. Vi skulle fara och leta skor åt Björn. När jag håller på och byter kläder ringer det på dörren, Björn är snabb med att ropa att jag måste öppna för han håller på att fixa sig och har hårgele på händerna (vilken timing alltså...). Hastigt drar jag upp byxorna och öppnar dörren. På trappan väntar en hatt, en packningslista och en högtalare. Plötsligt börjar låten All the single ladies spelas och fram hoppar syster, Emmi och Milena och överraskar mig totalt! Jag packade allt det som fanns på listan (mycket märkliga saker som peedhjälm, Colins bil och decilitermått- som egentligen bara var en undanmanöver...) och så hoppade vi in i två bilar och körde norrut.

 Jag är väldigt glad och spänd trots att jag ser en aningen butter ut... Jag är bara så överraskad ännu att jag inte riktigt vet hur jag skall bete mig.

Blivande Fru Hatt fick dagen till ära en ståtlig hatt att bära.

I nykarleby hoppade vi alla fyra in i samma bil och jag fick ögonbindel på mig. Jag försökte hänga med vart vi körde men det var inte lätt. Till slut kom vi fram till Jeppis gym, även om jag till en början var säker på att vi var i Kokkola. Vi hade ju kört så långt kändes det som. Vid Jeppis gym ledde Milena ett roligt gym pass åt oss alla! Vad roligt att få börja dagen med ett träningspass!

Sedan blev jag skickad ut att yra på stan en stund och slutföra diverse uppgifter. Som sista punkt skulle jag bege mig till skolparken och där hade de dukat upp med en underbar picknick. Allt möjligt gott hade vi att mumsa på. Jag fick också uppgiften att spränga 10 ballonger på olika sätt och svara på fina frågor om mitt och Björns förhållande. 

Efter picknicken fick jag fara på en ansiktsbehandling. Det var väldigt skönt kan jag meddela! En timmes ren njutning och avslappning!

Sedan styrde vi kosan mot Kantlax, till vår villa. Lite synd på det ruggiga vädret, men det kan man ju inget åt. Resten av kvällen hade vi det riktigt trevligt. Åt gott, drack, pratade, skrattade. Jag fick göra diverse mindre uppgifter: skriva brev, rita på boxare, plocka granris...

Däremellan fick jag order om att inte göra något annat än smutta på lite champagne. Inte mig emot!

Grillmästaren Emmi lyckades med maten! Det var toppengott!

Efter både mat och drinking game blev det dags för brudbastu. Om det inte gör mig redo för att gifta mig, vet jag inte vad jag skall behöva genomgå. Brudbastun innebar bl.a. att sitta på granris, bada fötterna i kallt mjölkvatten, få ägg kläckta i håret och ryggen peelad med salt och sedan insmetad i mjöl. Jag fick åtminstone en ordentlig orsak till att fara och doppa mig i havet sen...   

Efter bastun var vi fyra kvinnor kvar som övernattade vid villan (Andrea, Anna och Milla). Efter att vi lyssnat på lite romantiska låtar på spotify var alla redo att krypa till kojs och det verkade som att alla hade sovit riktigt gott. Synd bara på blåsten som härjade på söndagen... Annars hade det varit trevligt att slänga sig i en solstol och njuta några timmar innan vi packade ihop och begav oss hemåt. Efter en ordentlig frukost med bl.a. delikata picknickrester var det ändå skönt att åka hemåt. Det hade varit ett intensivt men så otroligt roligt dygn.

Jag blir ännu alldeles rörd när jag tänker på allt som mina vänner har fixat inför möhippan. Tänk att de gjort allt detta för mig! Jag hade en jättebra dag och är så otroligt tacksam över allt ni gjort för mig! Tack för att ni gav mig en minnesvärd dag! Det är sällan man får en "helt egen dag" och jag fick den bästa tänkbara!

Det var synd att vi inte fick något ordentligt gruppfoto med alla med. Men vad vet jag vad som döljer sig på Milenas kamera... De som var med på min möhippa var hursomhaver Andrea, Anna, Camilla, Emilia, Milena och Elin. Tack för möhippan!

(Jag hoppas att ingen har något emot att jag lånade era instagram bilder.)

Therese

Kraxande kråka

De senaste dagarnas bloggtystnad beror delvis på två orsaker. För det första har jag blivit förkyld, ingen jätteförkylning, men ändå så man varit lite slöare än vanligt. På fredag var det som värst, då blev det mycket tittande på youtube för Colins del så länge jag försökte vila. Plockade inga mammapoäng då men man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Lördag och söndag kände jag mig bättre, lite rinnig i näsan men ingen feber. Men förkylningen har verkligen satt sig på rösten. På lördagskväll började rösten försvinna lite grann och på söndag kraxade jag på med en förskräcklig stämma. Idag har jag varit i jobbet som normalt, men rösten är inte med mig ännu.
Den andra orsaken till tystnaden är att jag och Colin har varit vid min mammas en stor del av helgen. På lördag, efter att jag hade varit på brunch med mammagänget, packade vi in oss i bilen (i volvon, renault har varit på service idag) och körde iväg till min mammas. Jag hade nämligen ordnat en överraskningsgrabbkväll till Björn. Han hade en kompis som kom till vårt och de jammade med sina gitarrer och gör sånt som grabbar gör när de är utan barn och sambos (vad det är vet jag inte...). Jag tyckte att Björn behövde få lite egentid också mellan allt jobb och det vanliga här hemma med skötsel så länge jag tränar. Jag tror det blev uppskattat!
Jag och Colin var som sagt hos min mammas ett dygn. Tanken var också att Björn skulle få sovmorgon. Få sova ut en morgon utan den lilla väckarklockan som stämmer sin röst och börjar med sina vackra sånger där kring 5.30 på morgonen. Även om vi skulle ha sånt system att bara en av oss stiger upp med Colin och den andra får sovmorgon, så är det ändå ingen av oss som kan somna om igen. Colin är ju inte precis tyst av sig så det funkar inte att försöka sova vidare. Förutom att Björn fick sovmorgon, fick jag också det! Colin sov till ca 7.40 på söndagmorgon!! Min mamma hade babyvakten under natten, så hon sa att vid 5 hade han nog vaknat till en gång, men somnat om igen då. Jag kunde inte tro mina ögon när jag vaknade av att Colin pratade och klockan visade 7.43... "Främmandsvett" har han i alla fall. Men det konstiga är att han var precis lika trött vid och efter lunchen som vanligt, fastän han sovit 2 timmar längre än vanligt.
Efter Colins dagsvila packade vi in våra saker i volvon igen och brummade hemåt. Det gick sist och slutligen riktigt bra att köra trots att vi hade volvon och Colin var förpassad till babyskyddet. Halva vägen snaskade han på majsbågar och sjöng mellan tuggorna, ibland var han helt knäpptyst och då undrar jag om han sov, ibland ville han prata med mig om vad vi såg, vart vi var på väg och vart vi hade varit. På ditvägen var det mera kritiskt, då blev han riktigt arg på mig när jag inte kunde göra så att det kom flera grävmaskiner på vägen mellan bennäs och jakobstad. "Mera, mera, mera" ropade han förtvivlat och gråten sprutade. Sen blev det bättre när vi började sjunga diverse visor, men det krävdes att vi sjöng hela vägen till Larsmo sen. Tur att rösten min var i skick ännu på lördag... Jag intalar mig att han blivit en bra medresenär eftersom vi har varit mycket i bilen ända sedan han var liten. Vi har ofta kört sträckan vasa-bennäs/larsmo/lappfors/jakobstad och många gånger har det varit bara Colin och jag. Han kanske har lärt sig att de gånger finns det ingen som underhåller så han får stå för den biten själv.

Nu väntar jag ivrigt på att den här förkylningen skall släppa ordentligt så att jag kan börja träna igen. Det har blivit ett antal vilodagar nu, men jag känner att energin återvänder och skulle gärna riva av ett svettigt HIIT pass!

På torsdag och fredag blev det mycket lek med lego, lagom stillsam lek.

Mammas sambo har startat en egen firma, han utför vaktmästaruppgifter, så nu har han införskaffat en minilastare. Colin blev nog lite skrämd i början, men efter att ha betraktat den på avstånd en stund accepterade han den.

Det var roligt (och halt) att leka i skopan. Senare kom också min kusin Robin och med sällskap i skopan blev det ännu roligare.

En milstople har vi också nått i helgen. Colin har gjort nummer två fler gånger på pottan än i blöjan. Det är inte så att han skulle säga till att han vill på pottan, men när man kan hans rutiner så är det "bara" att sätta honom på pottan och avvakta. Visst har det varit gånger när man har suttit, i vad som känns en evighet, och väntat på pottan men inget kommer och sen knappt en minut efter att blöjan kommit på så har han uträttat sina behov. Tålamod, tålamod....


Therese

Fastlagstisdag

Igår var det fastlagstisdag och det firade eller uppmärksammade vi inte speciellt mycket. Vi ville inte ens vara ut någon extra stund pga. den starka blåsten och det tråkiga vädret.
Det känns som att vi är i en "mellanfas" när det kommer till t.ex. fastlagstisdag och sportlov. När jag gick i lågstadiet var det alltid fastlagsjippo vid skolan på kvällen där man bl.a. kunde köpa knäck eller åka snöskoter. Om sportlovet inföll samtidigt som fastlagstisdagen var det alltid ett dilemma om vi skulle vara hemma på tisdagen eller om man kunde tänka sig att missa jippot vid skolan. Ofta brukade vi fara till villan under sportlovet, men jippot vid skolan ville man ju inte missa.
Sedan när man studerade var fastlagstisdagen en av årets (många) höjdpunkter. Man for till pulkkabacken med minttukakao i termosen, åt kebab eller pizza på pikku quattro småfrusna efter backen, fortsatte på mellanfest hemma hos någon och sen for man ut i vimlet.
Nu passerade dagen rätt så obemärkt, förutom att vi åt fastlagsbullar. Jag är egentligen inte så förtjust i fastlagsbullarna, men det brukar höra till att äta en varje år. Och hör och häpna, i år tyckte jag faktiskt att det var riktigt gott. Antingen har det att göra med att Görans gör väldigt goda bullar eller så det faktum att jag inte äter sött så ofta, så det blir automatiskt gott när man väl unnar sig.
Björn var fortfarande på resande fot igår så det var bara Colin och jag som mumsade på bullarna. (Nu är Björn hemma igen och ordningen är återställd.) Jag hade köpt en egen bulle till Colin så att han skulle få klotta på bäst han ville med den. Jag hade sett framför mig hur han skulle undersöka och smaka på bullen och riktigt klotta ner sig. Riktigt så blev det inte. Jag fick till en början lyfta av locket för att han skulle ha något mindre att hålla i, han förstod inte själv att ta i det. Sen så smakade han lite på locket, tog en eller två tuggor och verkade måttligt intresserad. Själva bullen rörde han nästan inte. Han smakade på grädden som hade kommit på hans fingrar men förstod inte att det fanns mera grädde på själva bullen. Det blev med andra ord inte riktigt som jag hade förväntat mig. Men sen så släktas han väl på sin mor... Jag har tidigare också haft "obehag" för klottiga saker, eller hur man skall uttrycka det. Det dröjde nästan ända tills jag flyttade hemifrån som jag kunde börja knåda en deg med händerna. När vi skulle göra bullar som hemläxa från Huslig ekonomi i högstadiet "knådade" jag degen med två slevar eftersom jag inte ville klotta ner händerna. Det skulle man inte tro idag, när man tänker på hur mycket jag håller på i köket.
Sist och slutligen är det ju bara bra att Colin inte gillade bullen. Varför skulle man behöva tycka om sötsaker? Det finns hälsosammare saker man kan stoppa i sig. Men nu har han ju fått prova på i alla fall och det var en rolig "programpunkt" som livade upp vår eftermiddag. Att min mage var alldeles i oställning efter en stor vetebulle är en annan femma... Det är smällar man får ta och så påminns jag än en gång om varför jag oftast håller mig borta från sötsaker.

Fastlagsbullarna (med sylt såklart) från Görans är nog de godaste jag har smakat.

Klottigt och kladdigt...

Varsågod Björn, en "nästan orörd" bulle till dig!

Jag hittade några tidigare inlägg om fastlagstisdagen: 2010, 2011, 2012. 2013 bloggade jag inte i början på året. Jag var alldeles för gravidtrött... 2014 var vi ännu så inne i babybubblan så jag misstänker att fastlagstisdagen gick förbi rätt så obemärkt. Fast jag har ett vagt minne av att vi blev bjudna på fastlagsbullar på en mamma-barn träff. Jag har för mig att en mamma hade bakat bullar. Får se hur nästa år blir, antagligen blir det likadant som i år under en längre tid. Sen kanske, då Colin når upp till skolåldern kommer det mera traditioner.

Therese

Julen 2014

Julen 2014 var både superstressig och enormt lugn. Själva julhelgen spenderade vi norröver hos våra familjer, men sen for vi hem tillbaka och där gjorde vi inte mycket resterande ledighet. Det behövdes verkligen efter allt omkringfarande under julhelgen. Nästa år vill jag inte ha det så här. Vi föräldrar mår inte bra av att stressa på från ett ställe till ett annat och Colin känner av vår stress och tycker knappast heller om när det är en nya säng varje natt som han förväntas sova i. Men samtidigt vill jag hinna träffa alla nära och kära och då har det här stressandet känts som enda möjligheten. Till nästa år vill jag dock hitta julfriden också!

Kvällen innan julafton körde vi iväg till min mamma och Jan. Där sov vi natten. Julaftonsmorgon började med en mysig joggingrunda för mig. Jag hade tänkt börja varje julhelgsmorgon med en motionsrunda ute eftersom jag visste att det inte fanns tid till träning senare under dagarna. Den här planen gick åt skogen redan på juldagen eftersom Colin inte sov speciellt bra resten av nätterna. Jag prioriterade den lilla sömn som fanns då istället.
Efter frukost blev det traditionsenligt besök till gravarna. Alltid någon gång under julhelgen far vi till våra nära och kära som ligger begravda, när det sker och med vem varierar dock.
Väl tillbaka hos mammas och Jans fixade vi till oss och började med julmaten. Och mycket gott fanns det minsann!

De som satt kring matbordet var jag och Björn, min syster och hennes Andreas, mamma och Jan och så min mosters familj. Ett glatt och härligt gäng som åt en trevlig julmiddag tillsammans. (Vet förresten inte om det kallas jullunch eller middag då man äter kl. 14.30, det är ju mitt mellan målen... Middag känns ändå bättre eftersom det inte är något lätt lunch precis.)

Efter mat och efterrätt blev det julklappsutdelning och kaffedags. En del tittade på kalle anka, andra lekte med sina julklappar.

Systers hund Neo var julfin.

Senare mot kvällen for vi till lappfors, lämnade av alla saker vid Björns föräldrar (där vi skulle spendera natten) och for sen till Björns syster. Dit visste vi att tomten skulle komma senare. Och visst kom tomten sen också. Med massa fina saker åt oss alla! 

Tomten var inte så intressant iår, trapporna var bättre!

Tack tomten!

Efter paketöppning, gröt för den minsta och ostbricka för oss större var det dags att söka sig till Björns föräldrar för läggdags. Efter att Colin somnat avnjöt vi varsin rykande het glöggkopp tillsammans med Björns föräldrar och filosoferade kring livet. (Och passade på att hämta andan lite inför resten av helgen.)

Följande dag gjorde vi oss igen fina, slängde in alla saker i bilen och körde iväg till min pappa. Där skulle vi äntligen få stanna hela dagen. Inget annat ställe sen på kvällen, Härligt! Vi fixade till julmaten, åt oss fördärvade, mumsade på någon chokladbit så fort ett litet rum i mage hade uppstått och drack självklart kaffe och åt goda julbullar. Jul och mat hör verkligen ihop för oss!

Hungrig mamma med några få timmars sömn i bagaget.

Pappa hade fixat till ett fantastiskt julbord och självklart fanns den omtalade sillen där! Jag fick faktiskt också lite av sillen med mig hem sen så jag kunde förlänga njutningen på kvällssmörgåsarna.

Vid julbordet fanns jag och Björn, syster och Andreas och pappa. Colin sov ute under största delen av tiden, men han hann komma in och äta några köttbullar innan allt var bortplockat.

Efter maten blev det julklappsutdelning och än en gång fick vi vackra gåvor. Jag tror alla var nöjda med vad de fick!

Självklart dukades det upp till ett kaffebord hos pappas också! Denna gång stod jag för efterrätten. Det blev mjuk pepparkaka med frosting (enligt detta recept), lingonfudge (recept) och pepparkscookies (recept).

Efter all mat och choklad tog jag och pappa en promenad med Colin i pulkan. Det var skönt att få lite frisk luft och röra på sig efter all soffhäng! Och förhoppningsvis skulle Colin sova bättre på natten efter lite frisk luft...

Efter en natt på tallbacka var det igen dags att göra sig fin, packa bilen och styra kosan mot lappfors. Där väntade julmiddag med en del av Björns släkt vid Signegården. Tyvärr var kameran inte alls framme där (ändå lyckades vi glömma kameran där när vi for tillbaka till Björns föräldrar...) så några bilder finns inte från julannandagen. Men vi ägnade oss åt i princip samma sak som tidigare dagar: åt god mat, drack kaffe, åt för mycket choklad och socialiserade.

Vi orkade inte köra hem till Vasa mera på kvällen så det blev ännu en övernattning i lappfors. Och vilken tur att vi hade bestämt oss för det, för på kvällen när Colin hade somnat smög jag och Björn iväg till Björns syster för spelkväll (Björns föräldrar var hemma och tog hand om honom, och det kände lilla herremannen tydligen på sig eftersom han bestämde sig för att vakna efter ca 45 minuter och vara klarvaken i några timmar så länge vi var borta). Det brukar höra till att vi samlas för lite spel någon gång under julen och även i år fick vi till det!

Repello- vem vinner? Inte jag i alla fall...

Följande dag var det väldigt skönt att för sista gången packa i bilen och sen styra kosan hemåt. Och resten av ledigheten gjorde vi inte mycket. Slappade mest hemma och tog någon runda på stan när det var något vi behövde. Ja förresten, Björn fortsatte ju faktiskt med renoveringen. Han målade hallen och så har vi tagit bort den gamla byrån som har varit där och satt in lite nytt. Ännu känns det inte helt hundra där, borde hitta några roliga krokar som man kan ha till Colins kläder. Men sen får ni se bilder från hallen.

Skönt att åka hem efter allt rajttande, med en snöskyffla som bänkgranne. (Ps. -Linda, dina böcker finns hod G&Js nu)

När Colin farit och sova en kväll, värmde vi på en flaska glögg och tog det riktigt lugnt i soffan. Passade på att ladda batterierna inför ett år med mycket inplanerat.

 

Till nästa år måste det bli en förändring. Ingen njuter av att vi stressar runt som dårar, men jag antar att det blir så när vi valt att bo i en annan stad... När vi är och hälsar på våra familjer kan vi liksom inte fara hem till natten, så det blir en massa packas och köras av och an. Men till nästa år löser vi det på ett annat sätt. Kanske en fast punkt istället för en massa övernattningar här och där.

Trots all stress var det ändå en mysig jul! Vi fick ju spendera en massa tid med de som betyder mest för oss. Och julen vill man ju spendera med sina nära och kära! Nu är det ändå skönt att julen och alla extra lediga dagar är över så att man kan återgå till vardagens rutiner, med allt vad det innebär- jobb, hushållssysslor, träning, mat och fritidsaktiviteter. 

Tack alla inblandade för denna jul! Nu skall vi ladda upp till nästa år!

Therese

Nyårsafton 2014

Det nya året firades in i lugn och ro hemma hos oss med goda vänner. Vi började nyårsfirandet med familjen innan gästerna hade anlänt med en god middag följt av lite lek. Senare for vi ut och tände tomtebloss. De var i riktigt lagom spänningsnivå för Colin. Raketerna som smälldes runtomkring oss blev han rädd för. Han blev bara mer och mer rädd för smälljudet, även när vi var inomhus. Till sist började vi förklara att det var en lastbil som lastade stenar på flaket och att det var det som lät. Han lugnade sig lite med den förklaringen men hela kvällen och varje gång han hörde ljudet av en smällare pep han "lastbil" och var riktigt ynklig. Nattningen var rätt så utdragen och han var rädd och ynklig men till slut somnade han och sov rätt så bra hela natten.

Vi körde knytkalas med en massa plockmat med gästerna. Jag hade hand om det söta och det blev mangopannacotta, cakepops och minicupcakes. Sen hade vi också cocktailpinnar, ostar och kex, frukter, choklad och batonger. Jag tror det var allt om jag inte glömde något...

 Minicupcakes på gång. Här fick jag förresten stöka och på i lugn och ro. Björn var med Colin till läkaren. Colin hade börjat halta lite för några dagar sen så det kollades upp. De röntgade benet som tidigare i höst hade en fraktur men det hade läkt fint så det var inget med det. Varför han började halta är ännu ett mysterium.

Lek med familjen innan gästerna kommit.

Dukningen, innan alla godsakerna kommit fram.

Och här satt vi då hela kvällen, och smaskade på allt gott och lät munnarna gå i ett. Tack kära vänner för en trevlig kväll!

 På nyårsdagen sov Colin faktiskt lite längre än vanligt och vi njöt av en förmiddagsfrukost!

Några tankar om det gamla året och förväntningar på det nya året skall jag försöka plita ner i ett skilt inlägg.

Therese

Julfest med mamma-barn gruppen

Förra måndagen hade vi en liten julfest med mamma-barn gruppen. Även pappor var inbjudna denna gång. Tyvärr var Björn sjuk så han kunde inte komma och träffa alla gullungar (och mammor och pappor).
Vi ställde till med "luciatåg" (försökte få alla barn att samlas på ett och samma ställe i mer än en sekund...), åt gott och delade ut julklappar. Vi hade alla bidragit med en julklapp och så fick barnen sen välja ett paket ur högen. Colin fick lego och det var verkligen uppskattat. Vi leker med det nästan varje dag.
På mat och kaffebordet fanns allt man kunde önska sig, bl.a. skinkpaj, köttbullar, laxtartar, cheesecake, lussebullar och kryddkaka. Med magen full av godsaker och en julklapp i väskan var det en trött kille som satt i bilen på väg hem. Det var en rolig kväll som piggade upp en alldeles vanlig och grå måndag!

Jag lyckades till och med få Colin att ha tomteluva på sig en rätt så lång stund.

Men när gränsen är nådd är den minsann nådd! Bort med luvan!

Therese

Middag 8.11.2014 (och sommarens grillfest)

Förra lördagen var det återigen dags att samla Middagsgänget för en träff. Denna gång blev middagen hos Robin och Mathildas i Nykarleby. Vi blev bjudna på god mat och vi hade en riktigt trevlig kväll. Colin var på strålande humör eftersom han fick "leka" med kissen så även han hade en rolig kväll. Denna underbara tradition startade för många år sedan med en julmiddag hos Mia och Bassis och sedan dess har vi försökt klämma in några middagar per år. Hittills har vi väl nog lyckats få till åtminstone tre middagar per år varav en alltid är en julmiddag. I år vet jag dock inte om vi hinner med någon julmiddag eftersom höstens middag blev så sent på året i och med praktik utomlands och två utlandsresor. Men jag hoppas ändå det inte dröjer alltför länge innan vi träffas hela gänget igen!
Det är intressant att se hur upplägget på middagarna har ändrats genom åren. När vi började, bodde vi alla i Vasa i våra studielägenheter. Middagarna höll ofta på till sena natten och det var ljudligt och livat. Vartefter åren har gått, har middagarna slutat allt tidigare på kvällen, samtalstonen har blivit lägre och stämningen är överlag lugnare. Numera är det endast jag, Björn och Colin som bor i Vasa. De andra paren har flyttat norröver till sina hemorter. Det gör också att jag uppskattar middagarna så otroligt mycket, eftersom vi träffas så sällan när vi bor på olika orter.
Senaste middagen fick vi avrunda vid niosnåret eftersom Colin behövde komma i säng. Han somnade i bilen på väg hem och när vi kom hem fick han en flaska mjölk och somnade genast i sängen. Det är behändigt när han kan sova i bilen!

Tack kära vänner för ännu en lyckad middag!

Colin utforskade lägenhetens alla vrår

Roligt med nytt leksällskap

Och katten sen, vilken rolig prick!

Colin jagade katten nästan hela kvällen.

"Bara titta" när katten äter.

Bråttom, bråttom!

Eftersom jag hade en bloggpaus i somras har jag inte dokumenterar grillfesten som vi hade hemma hos oss då. Här kommer några foton därifrån.

Colin var lite skeptisk till allt nytt folk men vågade ändå närma sig en del av dem.

Tyvärr hann vi inte äta ute innan regnet kom.

Grillmästaren!

Middagen fick avnjutas inne när regnet smattrade ute. Senare hade det dock slutat så några varv Mölkky hann vi med på kvällskvisten när Colin tagit natten.

Som sig bör dokumenterades även tårtan som vi smaskade på efter allt grillat. Det var detta recept som jag använde.

Den som är glutenintolerant fick en egen skål!

Jag hittade några inlägg från tidigare middagar på bloggen, men det var inte många med tanke på hur många middagar det blivit genom åren. Tyvärr har jag varit dålig på att dokumentera. Här, här och här hittar man några.

Therese