Stickat till en liten bebis

En av mina vänner är gravid och självklart ville jag sticka något till hennes baby. På handarbetsfronten är det rätt så lugnt för tillfället, jag har bara de där rensockorna till mig själv på gång. Därför kände jag att det fanns tid att göra mer än bara ett par sockor till bebisen. Jag har medvetet valt att inte påbörja något större projekt eftersom jag räknar med att det blir en del bröllopspyssel framöver.

Det blev tre plagg åt bebisen, en mössa och två par sockor. 

Mössan är enligt detta mönster. Jag minns att jag hade gjort en likadan åt Colin också och den var mycket i användning när han var liten.

Sockorna är de där vanliga som jag oftast gör när det gäller bebissockor. 

Ursäkta för dålig bildkvalitet.

  Det andra paret sockor blev ett par tågsockor som förhoppningsvis har lite längre användningstid än det andra paret.

 

Allt som behövs nu är en bebis! Lycka till med förlossningen! 

Therese

Påsken 2015

Påskfirandet för i år är över. Det har varit en skön långhelg och vi hann med mycket, men samtidigt innebär det också mycket flängande hit och dit.

Vi började på fredag morgon, då packade vi väskorna och for till min pappas. Colin såg till att det viktigaste kom med i hans väska.

Och här någonstans, ganska snart efter att vi anlänt till pappas började även snaskandet, som nästan gick överstyr måste jag säga. Men det är ju påsk bara en gång per år och nu har jag nog fyllt chokladkontot för en tid framöver. Å andra sidan så njöt jag av allt jag åt. Det är nog det bästa med att man så sällan äter godis och liknande. När man väl gör det så uppskattar man det verkligen och äter inte "bara för att".

Colin tyckte det var roligt att dela ut chokladäggen med papper på. Han hade en tendens att favorisera både personer som fick chokladägg och vilken färg det var på pappret. 

Till middag hade pappa lyckats! Rökt lax och goda tillbehör. Och vi fick till och med äta i lugn och ro eftersom Colin sov hela tiden.

Och så dukades det upp till kaffebord, med kinderleksaker.

Jag hade gjort en citronkaka. Receptet är härifrån. Egentligen är det en kladdkaka, men jag valde att ha den lite längre i ugnen så att den inte skulle vara riktigt rinnig inuti. Den serverades med vaniljvisp och det var verkligen passande med något syrligt efter middagen.

Syster hade gjort toffifeepraliner och de smakade precis som köpt toffifee.

En del åt memma, vilken tur att det fanns annat gott på kaffebordet.

En stund efter maten for jag iväg på en länk. Det var nästan öde på vägarna och vädret var perfekt. Riktigt skönt att få sträcka på benen. Det var toligt också att springa i hemtrakterna och se hur orten förändras.

Resten av kvällen blev det familjemys. Under tiden som jag var ute och sprang hade de andra varit till brandstationen och titta på brandbilarna. Det hade tydligen varit lite spännande, in i brandbilden hade Colin inte vågat sig. Ännu pratar han nog om moffa och brandbilarna.

När Colin hade farit och sova (och syster och Andreas farit hem) dukade vi upp med en massa smått och gott. Och vi åt i timtals av allt gott som pappa hade skaffat.

På påsklördagen skulle vi förflytta oss till Björns föräldrar. Det blev att packa ihop alla tillhörigheter och leka det sista med moffa.

Colin hade knappt fått av sig kläderna vid sin fammo och faffas innan han utbrister "yssa, yssa". Då skall skivan med barnsånger på i stereon i rummet. Och där kan han stå väldigt länge och bara lyssna på de olika sångerna. Skivan skall helst snurra dygnet runt...

Ett gediget mat- och kaffebord fick vi gå till även hos Björns föräldrar. Och innan det hade jag även hunnit med en promenad med svägerskan så det smakade extra gott med middagen!

Jag och Colins "mellankusin" gjorde ett spel, Ta upp kornet!. Ibland är det inte så lätt att veta hur en sexåring har tänkt att spelet skall spelas men till slut fick vi nedskrivna några regler, hon dikterade och jag skrev. Det spelades sen flera varv av olika speldeltagare och det lyckades faktiskt riktigt bra, även om en spelrunda inte var så lång.

Colin sov riktigt dåligt natten till söndag, så det var lite segt att få startat igång dagen. Tack o lov fick han leka med fammo på morgonen så jag och Björn kunde ligga och vila och småsova ännu en stund. Jag passade på att slänga upp fötterna och ta det lugnt med en bok när vi väntade på att Colin skulle vakna och vi därmed skulle åka hem.

Efter ett stopp hos syster för att kolla deras nya lägenhet och ett stopp hos våra bekanta var vi äntligen hemma igen. Och vi åt upp det sista av påskgodiset.

Colin hade inte varit ute och lekt på närmare två veckor eftersom han varit sjuk, så hela söndagsförmiddagen spenderade vi utomhus på gården.

På eftermiddagen var vi bjudna till våra vänners på kaffe. Tack för allt gott, Milena! Där fick jag också gosa med lilla Freya, 2 månader. Och då slog verkligen babysjukan in! Så liten och söt! Colin blev med ens så stor. Colin var också fascinerad av babyn och det gick förvånansvärt bra när jag hade Freya i famnen.Visst visade han att han också ville vara i mammas famn, men han accepterade att den var upptagen för tillfället och att han måste hitta en annan famn att fara till. När min famn sedan blev ledig var den inte intressant alls mera...

Det var en skön påsk, inte alltför mycket flängande men ändå tillräckligt. Och som vanligt efter extra ledighet är det ändå skönt att återgå till rutiner. Extra skönt nu när de två senaste veckorna har varit lite upp och ner i och med Colins förkylning. Men nu är vi back in business som vanligt och allt hade gått bra vid dagmamman idag!

Therese

Det här med dofter

Jag tycker det är väldigt fascinerande hur mycket man påverkas av dofter och lukter. Vilka minnen som kan börja spelas upp framför ögonen när man känner en viss doft.
Jag började tänka på det här för någon dag sedan när jag tog en pyjamas på mig som doftade alldeles speciellt. Jag har har inte använt den pyjamasen sedan vi flyttade till vårt nya hem, den har bara legat längst under i pyjamashögen hela tiden. Men häromkvällen så tog jag den på mig, och den doftade precis som det gjorde i vår gamla lägenhet. Det var en riktig tydlig doft och en massa minnen kom tillbaka från tiden då vi bodde där.
Så här i efterhand skulle jag ha trott att minnen skulle ha handlat om när Colin var liten. Men det mesta som jag kom att tänka på i den stunden när jag kände doften var gravidperioden. Jag förknippar vår gamla lägenhet mera med att vara gravid än att vi faktiskt blev föräldrar där också. Hela den där första bebistiden var så omtumlande och utmattande så jag minns gravidperioden tydligare.
Tänk att en doft kan ge så många minnen och känslor. Ibland när jag känner en doft av någon exotisk mat, så doftar det "södern" och då får genast en behaglig känsla. Det är nästan så jag känner värmen som ligger i luften på kvällen när man är utomlands. En annan doft som jag också brukar förknippa med en massa minnen är doften av våt hund. Det behöver inte alltid vara en hund som framkallar doften (eller lukten kanske i detta fall) men när jag känner den där karakteristiska doften så minns man alla slaskpromenader med Ajax, hans busande och härjande när han hade blivit duschad och andra härliga minnesbilder kommer framför en.
Doften av vår, d.v.s. halvt ruttna löv som ligger i våta diken och sprider en inte alltför angenäm doft ger mig också starka minnen. Det påminner mig om när jag var liten, vi bodde i parhus och mina kusiner bodde i andra änden. På våren brukade vi (eller säkert hände det väl bara en gång, men jag minns det som att det hände många gånger) "fiska" upp de våta löven med pinnar ur diken. Och då luktade det lite småruttet, men det var vår i luften. Det var alltid roligt när lilla jag fick vara med och leka med de större kusinerna.
För att inte börja på ett oändligt långt "doftminne" kan jag bara konstatera att bebisdoften är något alldeles speciellt!
Ibland när jag känner doften av kallrökt lax minns jag tydligt kaffebjudningar vid farfars då han brukade bjuda på smörgåsar med lax på. På tal om farfar och dofter, har jag ett annat minne som jag inte vet om är ett "påhittat minne" eller om det faktiskt har hänt. Ibland när jag steker något i stekpannan, och använder smör, så är det som att jag minns min farmor och ser hur hon stekte fisk (kanske abborre) vid villan på sommaren. Jag var bara 5 år när min farmor dog så jag vet inte om detta är ett faktiskt minne, eller om jag på något sätt har föreställt mig henne så, efter vad jag har fått berättat för mig. Men doften av smör i stekpanna påminner mig vid vissa tillfällen alltid om farmor som steker fisk i stekpanna i sommarvärmen på villan.

Har ni några speciella minnen som kommer fram vid en viss doft?

Therese

Sockor till vinterbebis

Våra bekanta har rätt så nyligen fått en liten tjej och givetvis skall även denna fröken få ett par sockor. Jag använder mig alltid av samma mönster när jag stickar babysockor. Mönstret är det här. Jag gjorde flera par till Colin också eftersom jag tyckte så mycket om dem. Jag hoppas andra som får dessa också tycker att de är praktiska, och framför allt värmande.

Jag hittade ett nystan med rosa bomullsgarn så detta paret blev extra mjuka tack vare bomullsgarnet.

Vill man se andra sockor enligt samma mönster har jag bloggat om dem här, här, här, här och här.

Therese

Lilla, lilla babycolin

Härligt med fredag!! Huset är städat. Jag är nytränad och Colin e nyvaken. Snart skall vi ställa till med muffinsbak. Ikväll blir det traditionsenligt fredagsbastu och till middag blir det tacosallad och jag har sett fram emot det i flera dagar!
Jag scrollade igenom bildarkivet här på bloggen och hittade några bilder på Colin då han var riktigt liten. Tänk att han faktiskt var sådär liten för knappt 1,5 år sedan. Det är sorgligt hur mycket man glömmer. Kan inte minnas att vi faktiskt hade en liten, hjälplös baby som var beroende av oss 24/7. Nu har han tusen myror i brallan och man får hålla ett vakande öga över honom mest hela tiden så han inte skadar sig själv eller någon/något annat.

Otroligt hur mycket som händer på så kort tid. Själv tycker man inte att man förändras speciellt mycket på 1,5 år...

Therese

Middag/babyshower

Igår hade jag en fantastisk kväll! Vi hade med mamma-barn gruppen bokat bord på Strampen. Jag vill inte kalla det för en avskedsmiddag, för vi kommer att träffas igen, men en mamma ur gruppen skall flytta bort från Vasa så vi träffas kanske inte lika ofta framöver. Dessutom är hon gravid så vi passade på att fixa till en liten babyshower på samma gång. Det var bara två mammor ur gruppen som hade fått en egen babyshower när vi väntade "våra barn förra gången" (alla våra barn är födda i juli eller augusti 2013), så det blev en del funderingar kring hur vi riktigt skall göra. Men jag tycker att vi fick till en riktigt lyckad kväll!
Jag är så otroligt glad att jag har lärt känna de här människorna. Utan vår gemensamma nämnare: våra barn, skulle vi nog inte ha så mycket gemensamt kunde man tycka. Men trots att vi alla är i olika åldrar och har olika bakgrunder så passar vi ändå så bra ihop som grupp. Även när vi träffas utan barnen har vi så otroligt roliga och givande samtal så det är nog inte bara barnen som håller oss tillsammans. Det blev många hjärtliga skratt under kvällen och mycket prat om sådant som mammor pratar om, d.v.s. förlossning, amning och jobbiga nätter. Tänk att vi för bara ett år sedan knappt kände varandra och nu har vi hur roligt som helst tillsammans.

Blöjtårtan som några mammor hade fixat.

Vi hade självklart gissningar också om den kommande babyn.

Småbarnstiden är ingen lätt tid, det sticker jag inte under stol med. Det är många motgångar och mycket som man funderar på. (Självklart är det underbart med barn men det antar jag ni förstår utan att jag behöver skriva det!) Utan de här mammorna i gruppen skulle jag nog ha blivit smått galen. Det finns ständigt nya saker som bekymrar en gällande ens barn. Tankar som: "är det här faktiskt normalt?", "varför gör han så?", "skall det någon gång bli annorlunda?" "hur gör jag nu?" finns alltid gällande än det ena, än det andra. Men det bästa är att när man har frågor som de här och man grubblar kring något så är det bara att diskutera med de andra mammorna i gruppen och då är det alltid flera mammor som känner igen sig. Man är aldrig ensam med sina problem och ibland är det så skönt att höra att andra barn kan vara likadana, eller att någon har haft samma problem och tankegångar. När det är ens första barn vet man inte så mycket om... något... egentligen. Hur mycket man än läser är det ändå aldrig som i böckerna. Tack vare mamma-barn gruppen får man mycket stöd och man får ofta lättat sitt hjärta angående oroliga funderingar.

När vi fick Colin kände jag inga andra i Vasa som också hade barn. Man funderade ofta kring det här. Och jag är så glad att jag nervöst pallrade mig (oss, Colin var ju också med sovandes i vagnen) till den där träffen vid Kyrkoesplanadens hälsostation förra hösten. Att ha den här gruppen som stöd under första året som förälder har varit helt underbart! Tack alla mammor för att ni blivit mina vänner!

Therese

Ombytligt så de räcker och blir över

Jag kan för inget i världen förstå hur vädret kan ändra så här snabbt... Och till det sämre dessutom. I lördags var vi på villan hela dagen och det var så otroligt varmt. Jag simmade inte men det var inte långt ifrån. Skulle jag ha haft mera tid att bara ligga och lapa sol skulle jag säkert tagit ett dopp, men när man hade lillemannen att se efter blev man inte lika varm. Vi hade en riktigt skön och gemytlig dag. Colin fick träffa sina småkusiner för första gången, även om han höll sig lite reserverat till "små"pojkarna.

Colin är redo för avfärd till villan. Vi invigde nya Me&I dressen och den verkar vara riktigt bra! Lagom i storlek, han borde kunna ha den hela sommaren.

Jag hade så lite kläder på Colin som jag tyckte att jag kunde och ändå svettades han nästan hela dagen. Idag fick jag däremot söka fram sticka sockorna som jag redan tvättat och lagt undan.På med ytterkläder, mössa, vantar och sockor när han skulle ut och sova. Usch och fy för detta väder. Blir riktigt bitter! Hoppas på bättre väder till helgen när alla skall ha sina examens- och studentfester.

Lek under parasollet

Gräset pickar i händerna för mycket så än så länge hålls han på filten.

Och så en bild på en typisk bild hemma hos oss nuförtiden.

Det här är numera ett av Colins favoritställen. Det är ingen skillnad i vilket rum han är, när han hör klirr från diskmaskinen kommer han alltid med hård fart.

Therese

En mera avslappnad attityd

Valborgsmässoafton och en alldeles speciell dag. Idag blir vår lillprins nämligen 9 månader gammal. Det betyder att nu har han varit lika länge utanför min mage som han var in i magen. Det känns som en speciell dag och en milstolpe. 

Lilla killen som blir 9 månader idag!

Ikväll tänkte lilla familjen ta sig in till centrum för att se på mösspåläggningen, förutsatt att det inte regnar. Imorgon skall vi ha knytkalas/picknick med kompisar. (Oj så roligt det skall bli!!) Och det är alla planer för denna 1 maj helg.
Tidigare innan vi fick Colin hade jag alltid  panik och stress innan speciella helger. Det fanns en viss press på att man skulle hitta på något, helst något storslaget och riktigt roligt. Denna press skapade alltid lite huvudbry för mig för det kändes viktigt att ha storslagna planer. Numera är de här känslorna som bortblåst. Vi har en lite kille som, trots att vi försöker vara spontana och inte alltid så hemmakära, ändå behöver ha en del rutiner i sin vardag. Det här gör att det känns helt okej att "bara" vara hemma. Kanske äta lite gott, även fast det är en speciell högtid.
Jag minns ännu senaste nyår väldigt bra. Jag hade länge haft stress över vad vi skulle göra. När jag, för säkert femtielfte gången, frågade sambon vad vi skall göra på nyårsafton, föreslog han att vi bara skulle vara hemma, utan att bjuda några gäster. Till en början kändes det alldeles främmande. Det är ju nyårsafton! På något sätt måste det väl firas...
Det blev så att vi bara var hemma. När Colin hade somnat lagade vi lite god mat och bara njöt av att få sitta och äta i lugn och ro. Tolvslaget skålade vi in på tumanhand på vardagsrumsgolvet. (Även om det var nära att jag missade tolvslaget eftersom Colin tyckte att han varit tyst alldeles för länge, men 23.55 hade jag fått honom att somna om igen. Men tänk att jag orkade vara vaken till det!)
Nyårsafton blev hur bra som helst trots att vi "bara" var hemma och firade på tumanhand. Man får ett annat perspektiv på saker och ting när man har fått barn. Visst kan jag längta efter kompiskvällar och liknande men numera har jag inte alls lika mycket press på att det måste ske något. Har vi något inplanerat (som denna högtid) är det bara roligt men det går lika bra att vara hemma om man inte kommer på något "barnvänligt".  

Imorgon får han hänga med på picknick!

Trevlig valborgsmässoafton och första maj till er!


Therese

Vantar med flätmönster

För en tid sedan gjorde jag ett par nya vantar till Colin. Ett par som han kan ha när vi är ute och "leker". Pippivantarna (klick) fungerade som sagt inte när vi var ute, han drog av sig dem hela tiden eftersom de var av en lite större modell. Men det här paret hålls på hans händer rätt så bra i alla fall!

Mönstret är det här.  Jag stickade i Novita Alpaca Luxus med stickor 2,5.

Som vanligt när det blir till vår och varmare väder sugs sticklusten ur mig. Nu lockar det mera att sitta ute i solen och läsa böcker (under de stunder som Colin sover). Jämfört med förra sommaren, när jag läste en bok om dagen, kommer nog denna sommar inte att innehålla lika mycket läsning. Jag måste därför se till att inte läsa sådana böcker som inte verkar intressanta. Tidigare har jag haft väldigt svårt att sluta läsa en bok även om jag inte gillat den. Men från och med nu måste jag lära mig detta. Vill inte slösa bort dyrbar lästid på det som inte är intressant.
Innan jag helt packar bort stickorna för sommaren har jag åtminstone ett, helst två, projekt som jag borde färdigställa först. Får se hur bra det kommer att gå.


Therese

Nytt tyg på köksstolarna

För en tid sedan (i ärlighetens namn börjar det väl nog vara månader sedan) så skaffade jag nytt tyg till stolsitsarna till köksstolarna.(tack mamma för sponsringen!) Det gamla tyget började bli lite slitet och kändes inte så fräscht mera. Här kan man se hurudant tyg de hade från första början och hur de har sett ut fram tills nu.
Rätt så snabbt efter att jag fått det nya tyget klädde jag om fyra stolar, men de de två resterande har lämnat. Igår fick jag äntligen tummen ur och gjorde klart de sista. Nu har alla stolsitsar fräscht nytt tyg. Och jag kan stryka ännu en sak från min to-do lista. Får se hur länge jag är nöjd med den här färgen då.

När jag klädde om dem förra gången hade jag minsann gått loss med häftpistolen. Det tog läääänge att ta bort alla gamla häftstift.

Jag var tvungen att arbeta på köksbänken så att Colin skulle ha uppsikt över mig också.

Han fördrev nämligen lite tid med kökslådan så jag fick några minuters ostörd arbetsro.

Det här var det gamla tyget.

Klart!

Välkommen att slå ner din rumpa

Therese

Vardagen rullar på i sakta mak

På dagens program står ett besök till rådgivningen för 8 månaders kontroll. Och det är mycket som jag skall fråga upp...

Hittade lite vardagsbilder på kameran som jag fotat nu som då när jag tänkt att jag skall blogga. Nu är de visserligen inte så aktuella mera men ni kan få kika på dem ändå.

En dag gjorde jag spenatplättar och de blev en hit! Det råkade faktiskt vara samma dag som Linn också gjorde spenatplättar. Receptet har jag tagit av Pernilla.

Alltid nu som då blir det storkok till lillemannen.

Potatis, broccoli och morot.

Jag har också bakat powerbars/proteinstänger som mellanmål till mig själv.

En annan variant.

Det är inte bara åt bebisar man kan göra storkok.

Det gör vardagen så mycket lättare när man bara kan ta upp en portion mat ur frysen till lunch.

Ikväll borde vi verkligen städa... De där dammtussarna som tidigare hållit sig lugna i hörnen har börjat lifta med han som drar sig runt på golven.

Therese