onsdag 29 april 2015

Stickat till en liten bebis

En av mina vänner är gravid och självklart ville jag sticka något till hennes baby. På handarbetsfronten är det rätt så lugnt för tillfället, jag har bara de där rensockorna till mig själv på gång. Därför kände jag att det fanns tid att göra mer än bara ett par sockor till bebisen. Jag har medvetet valt att inte påbörja något större projekt eftersom jag räknar med att det blir en del bröllopspyssel framöver.

Det blev tre plagg åt bebisen, en mössa och två par sockor. 

Mössan är enligt detta mönster. Jag minns att jag hade gjort en likadan åt Colin också och den var mycket i användning när han var liten.
Sockorna är de där vanliga som jag oftast gör när det gäller bebissockor. 
Ursäkta för dålig bildkvalitet.
  Det andra paret sockor blev ett par tågsockor som förhoppningsvis har lite längre användningstid än det andra paret.
 
Allt som behövs nu är en bebis! Lycka till med förlossningen! 

Therese

tisdag 28 april 2015

13. Pamela Druckerman- Franska barn kastar inte mat

Det har blivit många böcker kring barnuppfostran just nu. Och jag tycker det är riktigt intressant. Det finns så mycket smart och tänkvärt som man kan ta till sig. Följande bok som jag läste var en bok som jag länge haft på min läslista och till slut fanns den tillgänglig på biblioteket. (Jag brukar bara reservera böcker om det är någon som jag absolut inte kan vänta på, som fortsättningen på Kråkflickan t.ex.) Franska barn kastar inte mat av Pamela Druckerman var en intressant bok. Den beskriver bl.a. hur franska barn blir så väluppfostrade, hur de kan sova hela nätter från några månaders ålder och hur deras bordsskick är något helt annat än"vanliga" barns. Säkerligen finns det några tips och funderingar man kan ta till sig.



Från Adlibris:
Varför äter franska barn glatt både grönsaker och fisk? Varför sover de hela natten från att de är bara ett par månader? Och hur kommer det sig att franska föräldrar kan småprata i parken utan att bli avbrutna en gång i minuten? När Pamela Druckerman får sitt första barn bor hon i Paris och hon bestämmer sig för att ta reda på hemligheten bakom den franska familjelyckan. Hon hittar föräldrar som inte höjer rösten, treåringar som själva bakar yoghurtkaka och barn som tränas i tålamod från att de är riktigt små. Pamela inser också att fransmännen har en helt annan syn på vad ett barn faktiskt är. 
Franska barn kastar inte mat är en personlig och rolig berättelse om Pamela Druckermans liv med man och tre barn. Boken är en bladvändare som kan få vem som helst att vilja flytta till Paris och förvandla sina barn till nöjda, tvåspråkiga finsmakare.
Om Pamela Druckerman: Pamela Druckerman är en amerikansk journalist och författare. Hon var tidigare reporter för The Wall Street Journal placerad i Buenos Aires, São Paulo och New York. Hon har sedan dess skrivit för The New York Times, The Washington Post, The Guardian, The Observer, The Financial Times, New York Magazine och Marie Claire. Hon har också skrivit boken Lust in translation.
Originalutgåvan av Franska barn kastar inte mat hade en topptioplacering på New York Times bästsäljarlista 2012. Samma bok klev in som nummer ett på The Sunday Times lista för nonfiction i Storbritannien. Pamela Druckerman har en master i internationella relationer och har tränat improvisations-teater med Upright Citizens Brigade. Hon bor i Paris med sin man och deras tre barn. 

Therese

måndag 27 april 2015

Sockerhög efter provbakning

Sista veckan i april är här och snart är det bara två  månader kvar till bröllopet. Vart springer tiden iväg? Jag känner ingen stress över bröllopet ännu, bara spänning och iver. Jag ser så otroligt mycket fram emot dagen! I helgen blev det mycket bröllopsfix, både pyssel och bakning. Vi provbakade flera recept och nu börjar det klarna lite mera gällande vad vi skall bjuda på på kaffebordet. En stor fördel med att ha ett litet bröllop är att man orkar och kan fixa mycket själv. Man kan baka och pyssla utan att det känns för stort och övermäktigt. 

Det blir ju 1 maj snart och egen mjöd skall det vara! Jag gjorde en sats i mitten på förra veckan och vi har redan hunnit dricka många flaskor.

Jag och Colin lyxade till det med mjöd och bullakalas på fredagen. Det sker verkligen inte ofta att vi äter bullar bara så där, jag tror det var vårkänslorna i luften som satte spratt i hjärnkontoret.  

Det var så härligt väder i slutet på förra veckan. Hela fredagen spenderade vi utomhus, alla måltider (utom frukost och kvällsgröt) inmundigades på terrassen och jag var inomhus endast en timme under träningspasset så länge Colin sov. I övrigt fördrev vi tiden för det mesta på gården och terrassen.

Vi har som vanligt spanat efter lastbilar och arbetsmaskiner vid frukostbordet. 

Vi var också och spanade på grävmaskiner på nära håll. Det var en riktig turdag för antalet grävmaskiner, lastbilar, traktorer och lyftkran  kan inte räknas på en hand.

 Colin hittade en rutschbana på terrassen.

På fredagskväll skippade vi fredagsbastun. Vi var istället utomhus hela kvällen och grillade bl.a. hamburgare. Jag kröp runt på alla fyra och spanade under terrassen. Jag hade ett minne av att vi hade tappat en del bestick dit under förra sommaren. Saldot blev två skedar och en gaffel som tillhör Colins och en vuxengaffel. Besvärligt då springorna är så stora att besticken kan ramla dit.

Jag hittade också ett spelkort och en penna under skattjakten.

På lördagsmorgon for hela familjen på morgonpromenad för att starta upp dagen.

Det var dimmigt och fuktigt, men väldigt friskt i luften.

På lördagsförmiddag var vi ute och inväntade syster/moster.

Vi provbakade flera olika sorter till bröllopet. Flera recept åkte i papperskorgen så det blir nog en omgång till med provbakning. Blir det månne något av detta som serveras på den stora dagen? Återstår att se. Kanske vi delar ut en banan till alla gäster istället för tårta och kaffe.

På söndag var det så trist väder att vi var inne nästan hela dagen och fixade med en massa små saker. Svärföräldrarna var också på kaffebesök och kom med tuliaiset. De var så bruna och fräscha efter sin vecka utomlands. Vid middagstid var Colin alldeles upp i varv och hade myror i brallan efter en dag inomhus så jag kände att vi behövde luft. Vi var ute på gården en stund i det friska vädret och jag tror det gjorde gott för både mor och son.

Mina byxor hade gått sönder nertill. Det hade kommit flera hål kring sömmarna när byxbenen slitits mot varandra. I söndags fick jag äntligen tummen ur och fixade dem. Inte det snyggaste, men de duger bra som parkbyxor.
Resten av söndagskvällen blev det avslutningsvis ännu liter mera bröllopspyssel och inspirationssökning. Jag skulle kunna sitta och scrolla genom pinterest hela kvällarna...

Therese 

söndag 26 april 2015

Toaletten

Jag hade tänkt publicera det här inlägget redan igår, men jag hann aldrig göra det färdigt. Syster var på besök och hjälpte till med pyssel och bak och däremellen blev det mycket utevistelse. Idag blir säkert en lika fullspäckad dag, men jag hinner göra klart inlägget nu under tiden jag dricker morgonkaffet.

I vårt hem har vi två toaletter, en gästwc och så badrummet. Från början hade jag tänkt att gästtoaletten skulle vara där jag hade mina smink- och hårprodukter, men den planen gick i kras genast vi flyttade in. På visningen hade jag inte tänkt på att spegelskåpet ovanför handfatet sitter väldigt högt upp. Om jag står på tå ser jag kanske en del av ansiktet. Jag skulle alltså behöva en pall för att kunna se hela ansiktet och det känns inte riktigt smidigt på det viset. Därför används inte den lilla wc:n i någon större utsträckning, annat än för gäster eller när det är akut behov av två toaletter.
Färgerna i toaletten är inte något jag själv skulle ha valt, men hela utrymmet är ändå fräscht och det duger bra som gästtoalett. Renoverat eller byggt om har vi inte gjort här och det kommer vi knappast att göra heller om inte något inträffar.
Jag tror inte att utrymmet behöver någon desto mera förklaring så jag låter er ta del av bilderna istället.







Therese

torsdag 23 april 2015

12. Jessica Hjert- Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden!

Följande bok som blev läst detta år var en som jag nappade åt mig när jag såg den i biblioteket, främst pga. titeln, "Måste alla vara vara så jävla lyckliga hela tiden!" av Jessica Hjert. Den handlar om allt det där som hör till graviditeten och föräldraskapet men som ingen riktigt pratar om.
I början tyckte jag inte alls om boken och det var nära att jag inte fortsatte läsa den efter de första sidorna. Jag är glad att jag ändå gjorde det eftersom den blev mycket bättre senare. Även om det börjar vara 2 år sedan jag var gravid och drygt 1,5 år sedan vi hade en liten knodd så kändes det bra att reflektera över diverse problem och frågeställningar som man hade den tiden. Jag tror också att det var bra att jag läste den så här lite i efterhand, det gav en annan sorts möjlighet att reflektera. Jag tror inte att det hade gett lika mycket att läsa den så länge vi ännu hade ett litet spädbarn och man var mitt inne i bubblan.
Det var ingen tjock bok och den gick snabbt att läsa. Jag rekommenderar den verkligen åt alla som blivit mamma och känner att det kanske inte alltid var en dans på rosor den första tiden, eller överlag tiden med barn. Det är skönt att läsa att man inte är ensam med alla de där problem som "ingen annan" har. 



Avsnittet om amning var mitt i prick! (klicka på bilden för att få den större)

Från Bokus:
Tycker du att det är jobbigt att vara förälder? Vantrivs du i din mammaroll eller känner du disharmoni i föräldraskpet? Du är inte ensam!
I måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden berättar 16 mammor om allt från förlossning till samliv. Boken skildrar småbarnslivet från den mörka sidan där oro, ångest och förbjudna tankar ligger i fokus.
I denna oretuscherade bok gör författaren upp med offentliga lögner samtidigt som hon ärligt och självutlämnande beskriver småbarnslivet.
Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden är en bok som ifrågasätter det mysiga mammlivet, en bok som behövs!
Jessica Hjert är småbarnsmamman som tröttnade på det "sociala spelet" där den lyckligaste familjen vinner. Boken blev till som ett resultat av det hon själv saknade i början av sitt föräldraskap- någon som inte förminskade hennes upplevelser eller känslor och som vågade uttrycka att livet som småbarnsförälder då och då suger.
Jessica Hjert är beteendevetare med kandidatexamen i psykologi. Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden är hennes debut som författare. 
Källa: http://www.bokus.com/bok/9789198130201/maste-alla-vara-sa-javla-lyckliga-hela-tiden/

Therese

onsdag 22 april 2015

Njutning för smaklökarna och misslyckanden i köket

Så, nu börjar det lugna ner sig lite. Arbetsveckan på sticko, sonen sover, ett svettigt träningspass avklarat efter många dagars vila och tekoppen står rykande het framför mig.
Jag är sannerligen inte van att ha kvällsprogram två kvällar i rad. Och att dessutom komma hem 22 en kväll hör till ovanligheten. Men roligt var det båda kvällarna. På måndag var det middag på Kantarellis med en kompis. Det var så otroligt skönt att få sitta på tumis, i lugn och ro och bara prata bort ett par timmar. Utan varken sambor eller barn som kräver uppmärksamhet. Sånt borde man göra oftare! Att middagen dessutom bestod av rökt lax och tryffelkaka till efterrätt gjorde inte saken sämre. Tack för middagen Emmi! Ser redan fram emot nästa!
Igår hade vi middag med mammorna ur mamma-barn gruppen. Det var inte bara en middag, det var också en liten babyshower. En av mammorna får sitt andra barn nu i maj och vi ville uppehålla traditionen och uppmärksamma även andra graviditeten. Jag tycker det är en fin tradition som vi har påbörjat. Ofta är det första graviditeten som får mest uppmärksamhet och den andra "går av bara farten" (kan jag tänka mig, jag har ju inte varit i den situationen). Det är oftast under den första graviditeten som man får en babyshower (om man alls får någon), men andra gången uppmärksammas den inte lika mycket. Det här har vi rått bot på inom vår grupp nu. Varje graviditet skall uppmärksammas och firas! Igår hade vi då ordnat en liten babyshower med middag på 1 rum+kök. Trevligt sällskap, god mat (carpaccio, chef´s salad och brässerad rabarber) och munnar som pratade i ett, vad mer kan man begära av en kväll? Det blev verkligen lyckat! Dessutom kom en av mammorna (hon som vi hade avskedsmiddag/babyshower åt förra gången) med sin lilla bebis till Vasa för att vara med på middagen och det var verkligen roligt. Vi hade inte träffats sedan hon flyttade bort från Vasa, och nu fick vi också så den lilla bebisen, som inte är så liten mera. Månaderna går så fort... Tack mammor för en trevlig kväll!



Jag har verkligen inte varit aktiv med att föreviga ögonblicken på bild de senaste dagarna. Några bilder från förra veckan hittade jag så de kan få beskriva slutet av veckan och helgen som gick.

Jag bakade ett riktigt äckligt frukostbröd en morgon. Kombinationen mandelmjöl och kokosolja med salta pålägg var ingen höjdare...



Men en trevlig frukoststund hade vi ändå.
 
Följande morgon återupplivade jag bowlcake. Även den misslyckades och var inte alls lika god som den brukade. Man kan inte alltid vara på topp. 

Fredagens mellisstund däremot var en riktig höjdare! Alla var på gott humör (med alla menar jag både mor och son) och åt med glädje. Vi har annars lite kämpigt vid måltiderna för tillfället... Mycket egen vilja.
 På fredag ställde vi till med Pizzaperjantai. Jag kokade till och med egen tomatsås den här gången och visst smakar det mycket bättre än den där tomatpurén som vi annars är så lata med att använda. Alla fick göra sin egen pizza och det resulterade i att alla åt med god aptit. Som botten använde vi tortillabröd.

 Jag har reklamerat Colins handskar som gått sönder vid dragkedjan. Jag fick snabb betjäning, på svenska och igår kom ett par nya på posten. Tummen upp för medgångar!



Och helgen kryddades med mycket bröllopsfix och bröllopstankar. Nu är jag verkligen på gång med detaljplaneringen. Och det är så kul!

Nu skall vi njuta av fyra lediga dagar med förhoppningsvis mycket sol och vårvärme. Lite sämre väder får det gärna vara också. Jag har nämligen tänkt börja provbaka till bröllopet.

(Varför är merparten av alla mina bilder som jag fotar mat? Kanske det vore dags att försöka fånga annat på bild också...)

Therese

måndag 20 april 2015

Ut på middagsdejt

Jag hinner eller orkar inte blogga något längre inlägg ikväll, knappast imorgon heller. Ikväll har jag varit på middag med en kär vän och imorgon blir det middag med mina mamma-kompisar. Det händer inte alltför ofta att jag "slipper ut på middag" så det känns verkligen ovant att vara borta två kvällar i rad nu.
Vi hörs när vi hörs!

Bara för att ett inlägg utan bild är så tråkigt: En bonusbild på lillfavoriten!



Therese

lördag 18 april 2015

Svinnkampen

Det har varit full rulle de senaste dagarna. Nu i bilen påväg till mammas har jag äntligen tid att färdigställa inlägget som jag försökt publicera de senaste dagarna.

Martha förbundets nya satsning Svinnkampen, startade i april och jag känner att jag också vill dra mitt strå till stacken. (Detta inlägg är absolut inte sponsrat eller ett samarbete, utan helt mina egna åsikter och funderingar.)

Svinnkampen är en satsning för att minska på matsvinnet. Det faktum att vi i Finland slänger massor med mat, 24 kg mat per person närmare bestämt, känns inte speciellt smart eller genomtänkt. Värdet på den här maten som slängs är ca 200 miljoner euro. Matsvinn är mat som är ämnad att ätas, men som av en eller annan orsak blir avfall. Det är alltså inte morotsskalet som utgör svinn, utan när hela moroten slängs. Vill man läsa närmare kring vad det är som slängs kan man klicka sig in här: http://martha.webbhuset.fi/sv/start/projekt/svinnkampen/article-92369-42190-svinnkampen-vill-skapa-en-rorelse-mot-matsvinnet Tänk att det slängs 21 miljoner kg av hemlagad mat årligen i Finland. Visst, jag kan förstå att grönsaker som blivit lite hängiga och inte är lika fräscha mera kanske åker i soporna för en del, men att man slänger hemlagad mat. Det har jag svårare att förstå. Först har man bemödat sig att koka maten och sen äter man inte upp allt.

Hemma hos oss slänger vi ingen mat. Det skulle aldrig falla mig in att slänga bort mat som man kan äta. Visst, någon lök har väl åkt i soporna när den blivit gammal och möglig, men överlag är vi väldigt duktiga på att använda all mat som vi köper. Alla rester sparas, om det t.ex. lämnar en potatis över efter middagen så åker den in i kylskåpet. Det finns alltid något man kan göra med den. Här finns massor av restrecept som Martha förbundet har gjort, om du behöver inspiration.
Våra matrester hittas ofta i min lunchlåda. I lunchlådan plockar jag ofta ihop rester från olika måltider som lämnat över och kompletterar med det som behövs. Det som underlättar är att jag alltid har färdig mat i frysen som jag kan komplettera med. Om det t.ex. har lämnat potatis/ris/pasta/couscous över från en måltid men tillbehöret tagit slut så kan jag ta upp exempelvis spenatplättar, köttbullar eller något annat som finns i frysen och skapa en fullvärdig lunchlåda innehållandes resterna. Vi äter också ofta rester till middag, utan att det skulle kännas konstigt. Om vi  har många olika koppar och skålar med rester i kylskåpet så får var och en plocka ihop sin egen måltid med resterna, alla behöver inte äta samma rätt. Min morgongröt fungerar också bra som "sopkärl". På gröten sätter jag ofta rester av frukter eller bär som Colin börjat äta på men sen inte ätit upp hela. T.ex. en halv banan eller äppelbitar fungerar bra att sätta på gröten.

Mycket av mitt ekologiska och ekonomiska tänk kring maten har jag nog att tacka min mamma för. Jag har inte något minne hemifrån att vi skulle slänga maten. Allt sparades. Och jag minns att de där "restmåltiderna" när mamma blandade många olika rester i stekpannan inte alls kändes som en restmåltid. De måltiderna var oftast höjdpunkter och smakade fantastiskt. Vem gillar inte hemmagjord pyttipanna, med stekta potatisar, någon överbliven brunsås, köttbullar eller liknande?

Istället för att spara rester i kylskåpet kan man också frysa ner i lämpliga portionsbitar. Om det t.ex. lämnar över lite köttfärssås som inte skulle räcka till en hel måltid igen till hela familjen så fryser jag in den. Sen är det bara att ta upp den till t.ex. lunchlådan och äta med rester av något annat. Tack vare det här sättet är det väldigt sällan som jag faktiskt står och kockar lunchlådor till mig.

För en del kanske inte resterna är själva problemet, utan det faktum att man inte hinner tillreda maten innan den blir gammal. Om man är en sådan person gäller det att hålla koll på vad man har i kylen. Kanske stora veckohandlingar inte är något för dig. Linn bloggade om Svinnkampen och skrev bl.a att det här med att storhandla inte fungerade för dem. Om man har svårt att hålla koll på vad man har i kylen kanske det är bättre att handla oftare och mindre per gång så minskar förhoppningsvis matsvinnet.

Martha förbundet listar fem saker man kan göra för att minska matsvinnet:
  • Inventera matförråden minst en gång i månaden
  • Använd sinnen och lite inte blint på "bäst-före" datum
  • Använd hela råvaran (här kunde jag faktiskt bli bättre)
  • Var kreativ och utmana dig själv i matlagningen
  • Undvik att gå till butiken var femte gång (vi slänger var femte matkasse), använd det som redan finns hemma
Bildkälla: http://martha.webbhuset.fi/sv/start/projekt/svinnkampen/?offset_92369=0

För att läsa mera om Svinnkampen, ta en titt på Marthas hemsida här. Där finns bl.a. intressanta artiklar, podavsnitt, och recept. Förhoppningsvis lyckas jag ge någon en ögonöppnare eller en tankeställare med mitt inlägg. Det är så onödigt (både ekonomiskt och ekologiskt) att slänga mat som kunde konsumeras.

Therese

onsdag 15 april 2015

11. David Eberhard- Hur barnen tog makten

Jag minns inte var jag hade hört eller läst om den här boken, men någonstans hade jag snappat upp den eftersom titeln fanns på min läslista. Hur barnen tog makten av David Eberhard blev årets 11:e lästa bok. Det var en riktigt bra bok. Det finns så många böcker nuförtiden om hur man borde uppfostra sina barn. Barnet är inte längre mitt utan det är tydligen helt okej för hela samhället att vitt och brett berätta åt mig hur jag bäst uppfostrar mitt barn. Och alla skall naturligtvis göra på samma sätt och ve och fasa om någon går emot strömmen. Så känner jag att dagens samhälle fungerar när det kommer till barnuppfostran.
Den här boken däremot, den säger att man skall göra som man själv känner fungerar bäst, för det är också då som man är konsekvent. Och det borde man vara när det gäller uppfostran. Man skall sluta behandla barnen som porslinsfigurer som absolut inte får tillrättavisas eller egentligen uppfostras. Barn är barn och vuxna är vuxna. Boken talar alltså emot curlandet som är väldigt vanligt idag.
Däremot tror jag situationen är mera extrem i Sverige och författaren är svensk så en del saker får man väl ta med en nypa salt. Som det här med skolgången, där skiljer sig länderna rätt så mycket från varandra. I övrigt var det en intressant bok som fungerar bra som motvikt till alla andra experters tillrättavisningar om hur man borde göra.



Från Pocketförlaget:
En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland.
Har du barn, väntar barn eller jobbar med barn? Då är detta boken för dig!
Vår oro för hur vi ska uppfostra våra barn har kanske aldrig varit större än idag. Experterna ger alla olika råd och idealen vi bär med oss påminner om de som syns i TV-programmet Solsida.
Samtidigt som vi inte får säga emot barnen eller tillrättavisa dem så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Men barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att utsatta för i dagens samhälle.
Så ta det lugnt. Genom att ignorera de flesta så kallade experter blir ni förmodligen både lugnare och tryggare i er roll som vuxna. Och genom att följa en del råd om vad man faktiskt vet kan barnuppfostring bli mycket mindre ångestfylld.
Hur barnen tog makten handlar om hur vi kommit att uppfostra barn. Om man ens får göra det. Hur kommer vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord?
Källa: http://www.pocketforlaget.se/titel/hur-barnen-tog-makten/

Therese

tisdag 14 april 2015

Ni kan skylla snön på mig

Ingen kunde väl låta bli att märka all snö som låg på marken i morse. För att ytterligare spä på det hela så fortsatte det att snöa och regna under dagens lopp. Jag hade tänkt skriva i gårdagens inlägg att ni kan skylla på mig om det kommer snö, eftersom vi tagit fram utemöblemanget och invigt terrassäsongen. (Ibland är jag lite vidskeplig...) Ett annat säkert kort för att få lite takatalvi är också att lämna bort strumpbyxor/långkalsonger och det gjorde jag i går. Jag tänkte att nu är det vår och äntligen kan man börja klä sig enligt vårens temperaturer. Men tji fick jag. Man skall inte utmana ödet. Det som också brukar sätta sprätt på vädergudarna är att byta till sommardäck. Så långt hann vi inte tack o lov inte den här gången.
Jag trodde faktiskt att förra takatalvi var den sista, men icke sa nicke. Bara att sätta på strumpbyxorna igen. Terrassmöblemanget däremot får nog stå där det står.
Samtidigt som jag väntar väldigt ivrigt på att sommaren skall komma, tycker jag ändå att tiden inte behöver gå allt för fort. Alla som har gift sig, säger att man skall njuta av tiden innan bröllopet också. Så man inte bara kör på och bara längtar efter dagen D. Man skall försöka njuta av hela processen. Därför tycker jag att tiden inte behöver rusa på i 120, vi kan ta det i sakta mak fram till juli. Men jag skulle inte ha något emot om vädret kunde bli lite mera somrigt...

Jag tog en titt bakåt i bildarkivet på bloggen och hittade massor med härliga sommarbilder. 
Varsågoda, kan man inte få the real thing får man väl nöja sig med foton.

Midsommar på Bötesberget!

Vaniljglass och jordgubbar!

Sommarläsning på terrassen! (På midsommar ifjol behövdes dock strympbyxor...)

Midsommarblommor!

Grillkvällar!

Grillade kycklingspett!

Weekendresor!

Tumistid i sommarvärme!

Och massor med kalas!

Man kan ju inget annat än börja längta till sommaren! Och den här sommaren kommer att bli fantastisk!

Therese