5. Sofie Sarenbrant- Visning pågår

Årets femte lästa bok: Visning pågår av Sofie Sarenbrant. Jag har läst några av hennes tidigare böcker och tycker de är helt okej. De känns som ganska typiska, svenska deckare, lättlästa och spännande.

Handlingen (från Bokus.com):
Morgonen efter familjen Göranssons husvisning i Bromma hittar sexåriga dottern Astrid sin pappa brutalt mördad i gästrummet. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Har någon dröjt sig kvar efter visningen? Det enda som talar för det är att Astrid påstår att en främling har klappat henne på kinden under natten.

Kriminalinspektör Emma Sköld utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, och hemligheter som avslöjas stärker teorin. Men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?
Visning pågår är den tredje fristående deckaren om kriminalinspektör Emma Sköld.

Sofie Sarenbrant är författare, journalist och fotograf. Hon bor i Bromma med sin man och två döttrar. Tidigare har hon gett ut Vecka 36, I stället för dig, Vila i frid och Andra andningen som alla har fått stor uppmärksamhet och blivit sålda till åtta länder. 
Källa: http://www.bokus.com/bok/9789175370583/visning-pagar/

Nu skulle jag gärna hitta några av de andra av hennes böcker på biblioteket. Jag har inte läst dem i kronologisk ordning men det har nog gått bra att följa med i handlingen ändå.

Therese

Det här med dofter

Jag tycker det är väldigt fascinerande hur mycket man påverkas av dofter och lukter. Vilka minnen som kan börja spelas upp framför ögonen när man känner en viss doft.
Jag började tänka på det här för någon dag sedan när jag tog en pyjamas på mig som doftade alldeles speciellt. Jag har har inte använt den pyjamasen sedan vi flyttade till vårt nya hem, den har bara legat längst under i pyjamashögen hela tiden. Men häromkvällen så tog jag den på mig, och den doftade precis som det gjorde i vår gamla lägenhet. Det var en riktig tydlig doft och en massa minnen kom tillbaka från tiden då vi bodde där.
Så här i efterhand skulle jag ha trott att minnen skulle ha handlat om när Colin var liten. Men det mesta som jag kom att tänka på i den stunden när jag kände doften var gravidperioden. Jag förknippar vår gamla lägenhet mera med att vara gravid än att vi faktiskt blev föräldrar där också. Hela den där första bebistiden var så omtumlande och utmattande så jag minns gravidperioden tydligare.
Tänk att en doft kan ge så många minnen och känslor. Ibland när jag känner en doft av någon exotisk mat, så doftar det "södern" och då får genast en behaglig känsla. Det är nästan så jag känner värmen som ligger i luften på kvällen när man är utomlands. En annan doft som jag också brukar förknippa med en massa minnen är doften av våt hund. Det behöver inte alltid vara en hund som framkallar doften (eller lukten kanske i detta fall) men när jag känner den där karakteristiska doften så minns man alla slaskpromenader med Ajax, hans busande och härjande när han hade blivit duschad och andra härliga minnesbilder kommer framför en.
Doften av vår, d.v.s. halvt ruttna löv som ligger i våta diken och sprider en inte alltför angenäm doft ger mig också starka minnen. Det påminner mig om när jag var liten, vi bodde i parhus och mina kusiner bodde i andra änden. På våren brukade vi (eller säkert hände det väl bara en gång, men jag minns det som att det hände många gånger) "fiska" upp de våta löven med pinnar ur diken. Och då luktade det lite småruttet, men det var vår i luften. Det var alltid roligt när lilla jag fick vara med och leka med de större kusinerna.
För att inte börja på ett oändligt långt "doftminne" kan jag bara konstatera att bebisdoften är något alldeles speciellt!
Ibland när jag känner doften av kallrökt lax minns jag tydligt kaffebjudningar vid farfars då han brukade bjuda på smörgåsar med lax på. På tal om farfar och dofter, har jag ett annat minne som jag inte vet om är ett "påhittat minne" eller om det faktiskt har hänt. Ibland när jag steker något i stekpannan, och använder smör, så är det som att jag minns min farmor och ser hur hon stekte fisk (kanske abborre) vid villan på sommaren. Jag var bara 5 år när min farmor dog så jag vet inte om detta är ett faktiskt minne, eller om jag på något sätt har föreställt mig henne så, efter vad jag har fått berättat för mig. Men doften av smör i stekpanna påminner mig vid vissa tillfällen alltid om farmor som steker fisk i stekpanna i sommarvärmen på villan.

Har ni några speciella minnen som kommer fram vid en viss doft?

Therese

På mina stickor just nu

Det är nästan något historiskt med mina handarbeten nu. Så ovanligt att jag måste ägna det ett eget inlägg. Det är nämligen så att: för det första finns det inga UFOn (unfinished objects) i min handarbetskorg. De handarbeten som varit på gång en längre tid, bl.a. ett stickat kuddfodral i pippimönster som jag påbörjade för ca. 5 år sedan och ett par vantar till Colin som blev onödiga i och med att jag inte hann sticka klart dem och vi köpte ett par istället, har jag rivit upp. Det andra som gör detta läge historiskt är att jag har bara har två handarbeten på gång och de är båda tänka till mig själv. När hände det senast? Om jag har flera handarbeten på gång så är åtminstone ett av dem till någon annan. Men inte just nu! Jag undrar hur länge det här läget råder. Inte så värst länge om jag känner mig själv rätt. Jag brukar alltid hitta tillfällen och möjligheter att göra stickade presenter åt andra så snart dyker det nog säkert upp något passligt. Dessutom har jag två tröjor som jag har tänkt sticka till Colin också.

Det som alltså finns på stickorna just nu är en tröja till mig själv. Den är gjord av ett riktigt mjukt och härligt garn som jag köpte för presentkortet jag fick av mamma. Tyvärr är mönstret bara så himla tråkigt, och mycket avigstickning. Tröjan gör jag inte för att den är rolig att sticka utan endast för att få slutresultatet. Oftast försöker jag göra saker som både är roliga att sticka och självklart också ger ett fint resultat. Men här var jag endast sugen på att ha en tröja i den modellen.

Det andra som finns på mina stickor är ett par högskaftade, mönstrade sockor. Jag har haft mönstret sparat i min mapp i flera år och tänkt att jag skulle vilja göra dem till mig själv. Nu äntligen hittade jag en lämplig tidpunkt att påbörja dem. Jag hoppas få dem klara innan nästa vinter åtminstone.

Det krävs ett antal kvällar för att få något av projekten klara, men speciellt tröjan är lämplig att ta med sig som bilstickning de gånger vi kör längre sträckor. Det är lite knepigare att sticka mönsterstickning i bilen har jag märkt... Speciellt när vi inte har någon lite baby mera som sover sig genom hela bilfärden. 

Therese

Kommer våren nu?

En helt vanlig helg, som spenderades hemma med familjen, är till ända. Vi har haft det riktigt skönt och jag känner hur energinivån har stigit. Måndagsmorgonen var inte så jobbig idag, mycket tack vare att jag fick laddat batterierna riktigt ordentligt i helgen. Vi pysslade på hemma hela helgen och hade inga speciella planer. Det gjorde gott! Som vanligt blir måndagsinlägget en liten tillbakablick över de lediga dagarna, innehållandes några bilder.

 Eftersom vår "huvudsakliga bil"  står stilla just nu i väntan på service (vi har två bilar, familjebilen, renault, och så min bil, volvo, som jag haft ända sedan jag fick körkortet som fungerar som "andra bilen", i volvon har vi ingen bilstol, och bilstolen från renault går inte att montera dit eftersom det inte finns isofix i volvon, nu har vi babyskyddet i volvo och gånger som dessa är det tacksamt att ha ett barn som är litet i växten), var Colin och jag hemma både torsdag och fredag då Björn hade bilen till jobbet. Det var längesedan vi bara har varit hemma en hel dag så det var minsann behövligt det också. Vi hann med mycket gos och mycket hemma fix. 

Jag är överlag väldigt planerande av mig och har oftast god framförhållning, det syns tydligt när det kommer till att planera våra middagar. Jag ser alltid till att ha "snabbmat" i frysen som enkelt går att ta upp och värma. Speciellt de dagar som innebär dagmamma och jobb ser jag till att det finns mat i kylen att värma när vi kommer hem på eftermiddagen. Colin har inte alltid det bästa humöret när vi kommer hem, så att behöva tänka ut och laga mat med en skrikande ettåring i byxbenet efter en jobbdag, vill jag helst undvika. Det här innebär också att jag med jämna mellanrum behöver fylla på frysen med färdiggjorda maträtter. På så vis undviker vi också makaroner och korvfällan... Ofta fryser jag in det som lämnar över efter att vi har ätit, men jag gör också rätter som jag genast fryser in. Efter en lång utläggning om mitt planeringsbehov, kommer jag till saken- de lediga dagarna har innehållit många timmar i köket eftersom frysen behövde fyllas på med färdiga maträtter. 

Vi hade mycket morötter i kylskåpet så det mesta blev morotsinspirerat. Bland annat morotsplättar, rotsaksplättar, morotssoppa och flera olika morotsbröd. Colin tycker det är speciellt roligt att se på när jag steker plättar, det fräser så roligt. Sen blev det också en stor form med lasagne och lingonbröd.

Rotsaksplättar

Morotssoppa

Morotsbröd

Mortosplättar

Halvvägs genom smeten

  Eftersom solen har behagat visa sig rätt så mycket under helgen, har det också blivit många timmar utomhus. Nuförtiden har Colin bra med ro att vara ute på gården och leka. Vi skottar snö som inte behöver skottas, vi inspekterar vårens framgång, vi går till postlådan flera gånger, vi slänger sopor, vi går försiktigt där det är "haaalt", vi spanar efter bilar och gärna större motordrivna fordon och annars bara försöker fördriva tiden. Tänk att snart kan man plocka fram terrassmöblemanget. För inte kommer det väl mera snö i år? Visst har vi överlevt ännu en mörk vinter? Idag fick jag cykla större delen av hemvägen på asfalt, och det är väl ett vårtecken? 

Detta föredrar jag framför -20 och beckmörkt, alla gånger!

Vatten ur stuprännan är den nya grejen!

Klotta, klotta!

På lördag förmiddag var vi in till stan en sväng för att uträtta diverse ärenden. Till en liten herremans lycka, hade de förevisning av en brandbil på torget. "Titta, titta!" utbrast han. Han pratade om "wio, wio" länge efteråt. Vi hade planerat att luncha på Ylikiva, jag har länge velat prova på deras salta våfflor och tänkte pricka in veckans fuskmål i samband med det. Till vår stora besvikelse var det bokat för privat tillställning när vi kom fram... Vi hoppade i bilen och körde hemåt och åt rester då istället. 

Vilken tur att vi hade en cheesecake i kylskåpet att mumsa på till eftermiddagskaffet. Jag bakar ofta efter recept från Tasty Health, det mesta blir riktigt bra, men en del floppar har det också blivit. Därför behöver jag prova receptet en gång och se hur det blir, för att sen kanske kunna göra det någon gång när vi har gäster. Den här cheesecaken fick godkänt och kan bjudas åt gäster! Det är en kanelbullecheesecake och receptet hittas här. Personligen gillar jag cheesecake som inte blivit bakad i ugnen bättre, sådana med gelatin. Den här versionen är bakad i ugnen och blir enligt mitt tycke lite torrare än sådana som bara stelnat i kylskåp, men smaken var det absolut inget fel på.

För att kompensera missödet med Ylikiva lunchen gjorde jag pizza till middag. Jag gjorde dem på whole wheat tortillabröd, fyllningen var skinka, ananas, soltorkade tomater och ost.

Och så lite utelek igen efter middagen. Det hann bli riktigt mörkt innan vi var inne igen.

Björn hade köpt hem Lindt choklad från sin arbetsresa och på lördagskväll unnade jag mig några bitar. Gott som tusan, men min hy gillar inte choklad... Vi tittade samtidigt på den tredje Hunger Games filmen och jag blev riktigt besviken! Det hände ju inget. Får väl lov att vänta på den fjärde och hoppas på lite mera action där.

På söndag blev det utevistelse nästan hela dagen. Vi hann vara ute rätt så länge innan lunchen och dagsvilan. Så länge Colin sov passade jag på att ta veckans yoga pass och förbereda middagen. När Colin vaknade hade solen kommit fram, så vi åt snabbt mellanmål och klädde på oss och for ut igen. Det blev en sväng till butiken på de isiga vägarna och lek i "vår" park.

Som vanligt gick söndagskvällen åt till att packa allas väskor inför kommande arbetsvecka och allmänt ställa inför den nya veckan. Jag hoppas på plusgrader och sol! Det ryktas att det är sportlovsvecka nu också, inget man märker av i någon större utsträckning när man inte har barn i skolåldern.

Therese

Årets väggkalender

Vi hade inte skaffat någon ny väggkalender för i år. Och när hela januari och halva februari  hade gått och vi ännu inte fått skaffat någon ny tog jag saken i egna händer och gjorde en egen.
Jag printade ut färdiga kalenderblad, det ända kriteriet jag hade var att det skulle vara indelat för alla familjemedlemmar och att den skulle vara på svenska. Hittade tyvärr ingen med finlandssvenska namnsdagar så vi har nu en kalender med rikssvenska namn. I min "fickkalender" (den är en A5 så ryms precis inte i fickan) finns däremot finlandssvenska namn så jag försöker hålla koll på namnsdagar där istället.

 Jag ville ju inte bara ha ett tråkigt kalenderblad hängandes på väggen så därför använde jag mig av förra årets kalender. Jag klippte bilderna så de var lika stora som mina kalenderblad och stansade sedan ihop alltsammans. 

Colin hjälpte givetvis till! Han prickade i viktiga datum i den gamla kalender...

Det gick förvånansvärt bra att pyssla med Colin. Så länge han fick ha en egen penna och något att rita på var han nöjd. Saxen fick däremot hållas på andra sidan bordet...

 

Och så, den nya kalendern!

Trots alla digitala kalendrar som finns tillgängliga vill jag ändå varje år ha en väggkalender. Och den skall hänga i köket! 

 

Therese

Reflexvantar

Min kusin och vårt fadderbarn, Björns systerdotter, fyller nästan samtidigt i februari. Varje år, nästan genast efter att julstickningen är över brukar jag göra något till deras födelsedag. I år hade jag fastnat för trenden med reflexgarn. Det blev varsitt par vantar till dem.

Min kusin, som fyllde 10 år fick ett par svarta, helt vanliga vantar. Jag anar att det i den åldern är rätt så kinkigt med vad man lägger på sig så jag gjorde vantarna helt vanliga. Inga extra färger eller krusiduller.

Fotat med blixt.

Utan blixt.

Vårt fadderbarn däremot, hon gillar mycket krimskrams, rosa och hela köret. Till henne gjorde jag ett par lovikkavantar i lila. Bandet som är nertill är inte utav reflexgarnet, utan helt vanligt restgarn och så piffade jag upp det med en silvertråd också.

Tummarna ser enorma ut... Ibland vore det bättre att lita på sitt eget stickhuvud och inte följa ett mönster slaviskt.

Fotat med blixt.

Båda vantarna gick rätt så snabbt att sticka eftersom reflexgarnet är så tjockt. Jag stickade med nr 6 på stickorna och garnet är detta (Lumio av Schachenmayr). Jag köpte garnet på Vörå Handarbetsaffär inne i Vasa centrum.


Therese

Fastlagstisdag

Igår var det fastlagstisdag och det firade eller uppmärksammade vi inte speciellt mycket. Vi ville inte ens vara ut någon extra stund pga. den starka blåsten och det tråkiga vädret.
Det känns som att vi är i en "mellanfas" när det kommer till t.ex. fastlagstisdag och sportlov. När jag gick i lågstadiet var det alltid fastlagsjippo vid skolan på kvällen där man bl.a. kunde köpa knäck eller åka snöskoter. Om sportlovet inföll samtidigt som fastlagstisdagen var det alltid ett dilemma om vi skulle vara hemma på tisdagen eller om man kunde tänka sig att missa jippot vid skolan. Ofta brukade vi fara till villan under sportlovet, men jippot vid skolan ville man ju inte missa.
Sedan när man studerade var fastlagstisdagen en av årets (många) höjdpunkter. Man for till pulkkabacken med minttukakao i termosen, åt kebab eller pizza på pikku quattro småfrusna efter backen, fortsatte på mellanfest hemma hos någon och sen for man ut i vimlet.
Nu passerade dagen rätt så obemärkt, förutom att vi åt fastlagsbullar. Jag är egentligen inte så förtjust i fastlagsbullarna, men det brukar höra till att äta en varje år. Och hör och häpna, i år tyckte jag faktiskt att det var riktigt gott. Antingen har det att göra med att Görans gör väldigt goda bullar eller så det faktum att jag inte äter sött så ofta, så det blir automatiskt gott när man väl unnar sig.
Björn var fortfarande på resande fot igår så det var bara Colin och jag som mumsade på bullarna. (Nu är Björn hemma igen och ordningen är återställd.) Jag hade köpt en egen bulle till Colin så att han skulle få klotta på bäst han ville med den. Jag hade sett framför mig hur han skulle undersöka och smaka på bullen och riktigt klotta ner sig. Riktigt så blev det inte. Jag fick till en början lyfta av locket för att han skulle ha något mindre att hålla i, han förstod inte själv att ta i det. Sen så smakade han lite på locket, tog en eller två tuggor och verkade måttligt intresserad. Själva bullen rörde han nästan inte. Han smakade på grädden som hade kommit på hans fingrar men förstod inte att det fanns mera grädde på själva bullen. Det blev med andra ord inte riktigt som jag hade förväntat mig. Men sen så släktas han väl på sin mor... Jag har tidigare också haft "obehag" för klottiga saker, eller hur man skall uttrycka det. Det dröjde nästan ända tills jag flyttade hemifrån som jag kunde börja knåda en deg med händerna. När vi skulle göra bullar som hemläxa från Huslig ekonomi i högstadiet "knådade" jag degen med två slevar eftersom jag inte ville klotta ner händerna. Det skulle man inte tro idag, när man tänker på hur mycket jag håller på i köket.
Sist och slutligen är det ju bara bra att Colin inte gillade bullen. Varför skulle man behöva tycka om sötsaker? Det finns hälsosammare saker man kan stoppa i sig. Men nu har han ju fått prova på i alla fall och det var en rolig "programpunkt" som livade upp vår eftermiddag. Att min mage var alldeles i oställning efter en stor vetebulle är en annan femma... Det är smällar man får ta och så påminns jag än en gång om varför jag oftast håller mig borta från sötsaker.

Fastlagsbullarna (med sylt såklart) från Görans är nog de godaste jag har smakat.

Klottigt och kladdigt...

Varsågod Björn, en "nästan orörd" bulle till dig!

Jag hittade några tidigare inlägg om fastlagstisdagen: 2010, 2011, 2012. 2013 bloggade jag inte i början på året. Jag var alldeles för gravidtrött... 2014 var vi ännu så inne i babybubblan så jag misstänker att fastlagstisdagen gick förbi rätt så obemärkt. Fast jag har ett vagt minne av att vi blev bjudna på fastlagsbullar på en mamma-barn träff. Jag har för mig att en mamma hade bakat bullar. Får se hur nästa år blir, antagligen blir det likadant som i år under en längre tid. Sen kanske, då Colin når upp till skolåldern kommer det mera traditioner.

Therese

En kalashelg

Björn har åkt till Norge på arbetsresa så jag och Colin är på tumis nu i några dagar. Lite ändrade rutiner med lämningen hos dagamman men annars fortsätter vardagen som vanligt här hemma ändå. Min träning försöker jag också få till, men det blir lite ändringar i schemat. Det funkar inte att köra ett snabbt och intensivt HIITpass med en nyfiken och "gärna deltagande" 1,5 åring. Det blir traditionell styrketräning för det fungerar riktigt bra att köra med sällskap. Idag fokuserade vi på armar och Colin gjorde sina egna konster.
Imorgon tror jag bestämt vi skall fira fastlagstisdagen med en fastlagsbulle. Görans har väl de bästa? Måste komma ihåg att springa efter några på lunchen imorgon, vår bil strular nämligen lite så vi har inget annat fordon att röra oss med än cykeln. Och det lockar inte att cykla två varv in till stan på en dag. Ett varv räcker gott och väl på de eländiga cykelvägarna.

Måndag innebär också att helgen har varit och farit, än en gång. Vi spenderade största tiden norröver eftersom vi hade två kalas att gå på. Det blev med andra ord flera dukade kaffebord (och matbord, inte att förglömma!) att gå till och mycket socialt umgänge. När vi far norrut vet man att det finns skötare som gärna ser efter Colin vart man än far! Jag hann, tack vare det, t.o.m. läsa och sticka, mitt på ljusa dagen!

Träningen har flutit på bra trots att vi varit på besök norröver. På lördagen blev det en motionsrunda längs Lappforsvägarna i snålblåsten och på söndag vilodag. Veckans övriga träningspass flöt på enligt planerna.

Eftersom vi skulle vara borta och upptagna med annat program hela lördagen (vändagen) så ordnade jag en vändagsmiddag redan på fredagkväll. Efter att Colin hade somnat avnjöt vi en delikat trerätters middag (om kocken själv får säga så...).

På lördag checkade vi in på allinclusive hotellet Hatt i lappfors, de erbjuder också barnpassning. Jag njöt av lugnet i min ensamhet en stund så länge Colin sov, innan vi blev serverade svärfars lasagne. Med tanke på att Colin hade haft väckarklockan inställd på 5.15 på morgonen, skulle väl det klokaste alternativet ha varit att själv också sova. Men den spännande boken lockade mera.

På lördagskvällen blev det sexårskalas för vårt fadderbarn.

Svägerskans smaskiga kaffebord. Colin fick en bulle och oj vad han tyckte att det var gott, men en hel orkade han som tur var inte äta.

 Tuff tårta! (Annat var det på min egen tid, tiderna ändras... )

Med 7 barn i åldern 8-1,5 år är det livat minsann, och många lekkompisar finns det.

 

På söndag blev vi bjudna på middag hos min pappa, en smaskig gryta gjord på får. 

Hos morfar har Colin en egen xylofon! Notera Emmadockan- den är just nu en viktig leksak för honom. Han vill ofta ha den med sig när vi åker i bilen, vid matbordet får hon också mat, på kvällen dricker hon också mjölk. Hon bli också överöst med pussar och kramar! Hon lever ett gott liv för tillfället!

Jag hann t.o.m. lacka naglarna i helgen! Nu borde jag hinna ta bort det också...

Och jag stickade också en stund. På ett par sockor till mig själv dessutom. När de blir klara är en annan femma...

Efter middagen hos pappa fick vi gå till nästa dukade bord. Min kusin fyllde hela 10 år.Självklart var tårtan fotbollsinspirerad.

"Aj, aj! Akta!" Helst skulle han ju köra med ambulansen och skördetröskan mitt bland alla kaffekoppar. Men lite vett mellan öronen tycks han ha ibland, trots sin ringa ålder. Farmor, du kan andas igen nu- inga olyckor inträffade och det var många vakande ögon (fast det onekligen inte ser så ut på just den här bilden...)

Till julklapp hade jag fått ett presentkort till en handarbetsaffär i Jakobstad av mamma och nu hade jag möjlighet att fara och använda det. Det blev garn och mönster till en tröja åt mig själv och två mönster och garn till barntröjor. Nu kliar det i fingrarna att börja på med någon av dem, men jag skall färdigställa åtminstone ett annat projekt före.

Väl hemkomna efter en intensiv helg var det skönt att avsluta kvällen i lugn och ro!

Therese

4. Karin Erlandsson- Minkriket

Årets fjärde bok som jag läste blev Minkriket av Karin Erlandsson.

Beskrivning från Adlibris:
Evert är den första i staden som vågar satsa på minkar? Det finns pengar i det här, pojk, säger Evert till Lars-Mikael. Minkarna stinker, men redan som barn älskar Lars-Mikael dem. Småningom förstår fler i det lilla samhället att minklukten är framtidens doft. Farmerna växer och blir fler, staden utvecklas, välfärden byggs ut, världen är öppen och ny. Karin Erlandssons lysande debutroman Minkriket knyter en österbottnisk familjs historia till rörelserna i samhällskroppen. De personliga uppoffringarna är betydande, men under de goda åren är också vinsten stor. Minkfarmarna tror inte sina öron när de hör talas om rävflickornas framfart. Rykten börjar spridas, rädslan slår rot.Tiderna förändras, men det gör inte alltid människorna.
Källa: http://www.adlibris.com/fi/kirja/minkriket-9789515234513

Trots att själva handlingen inte fångade mig riktigt så var det ändå något som gjorde att jag ville läsa boken till slut. Det är själva språket och beskrivningarna som gör att man vill veta mera. Boken handlar alltså om en familj som driver en minkfarm, och de bor i Nykarleby. Och jag tror att det faktum att den utspelar sig i bekanta områden gör att det känns bekant och familjärt. Man känner igen sig när hon beskriver omgivningen och man kan relatera till miljön på ett helt annat sätt än när man läser böcker från mera okända platser. Nu är jag varken uppvuxen i Nykarleby eller med en minkfarm, men ändå känns det bekant. Skulle man uppfylla någon av tidigare nämnda kriterier kan jag tänka mig att den tilltalar läsaren ännu mera.


Therese

Två favoritbröd

Receptet på det otroligt goda brödet som jag bloggade om tidigare kommer nu. Och jag har precis en känsla av att jag har bloggat om det tidigare men av någon anledning hittar jag inte inlägget.
Nå, här kommer receptet i alla fall:

Morotsbröd med honung

(Receptet är UnderbaraClaras och finns i originalversion här) 

5 dl mjölk

50 g jäst

0,5 dl rapsolja

2-3  stora finrivna morötter

1 tsk salt

2 rejäla matskedar honung

8-10  dl vetemjöl.

1 dl grahamsmjöl

1 dl havregryn

Samt gärna några matskedar skalade sesamfrön och hela linfrön

Gör så här

Smula jästen i en bunke. Värm mjölken till 37 grader och blanda med jästen. Tillsätt därefter olja, morötter, honung och salt. Tillsätt sedan så mycket mjöl som degen ”klarar av”, spara dock lite till utbakningen. Arbeta ihop med kraftiga tag. Ställ därefter på jäsning i ca 30 minuter.

Baka ut degen och lägg i en långpanna med papper. Platta ut och skär försiktigt i rutor och nagga sedan med en gaffel. Lår jäsa i  ytterligare 30 minuter och grädda därefter i ugnen i ca 15 min på 220 grader.  Om du vill kan du pensla brödet med lite saltvatten de sista minuterna så får du en god och krispig skorpa. Låt det gräddade brödet kallna under bakduk och skär sedan i bitar. Servera med smör, en god ost och gärna lite apelsinmarelad. Släng resten av bröden i frysen och ta bara fram det antal du tänker äta. Då håller de sig saftiga längre. Bon apetit!

Här kommer också standardreceptet på brödet som jag oftast bakar. Jag brukar variera det genom att tillsätta honung, morötter eller andra frön. Björn är däremot inte så förtjust i frön eller torkade frukter i bröd så oftast lämnar jag ändå bort det, det är ju trots allt bara han som äter av brödet. Jag brukar också variera med olika mjölsorter.

Godaste formbrödet

(Ursprungsreceptet hittas här)

25 g jäst
1 dl grahamsmjöl
5 dl vetemjöl special
0,25 dl havregryn
0,25 dl linfrö
½ tsk brödkrydda
3 dl vatten

Värm vattnet till 37°C. Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt de torra ingredienserna, bortsett från en knapp deciliter av vetemjölet som läggs åt sidan så länge.

Bearbeta degen, gärna i maskin, tills den känns smidig. Om den klibbar, arbeta in lite vetemjöl i taget tills den slutar klibba.

Smörj en brödform (1,5 liter) med lite matolja, var noga med att även smörja kanterna ända upp. Tryck ut degen jämnt i botten på formen, täck med bakduk och låt jäsa i 35-40 minuter.

Sätt ugnen på 200°C. Snitta brödet med en vass kniv, pensla eller spraya med vatten och strö över lite solrosfrön.

Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter, och ha gärna ugnens grillelement på under de sista fem minuterna för att få lite extra färg på brödet.
Lossa formen och låt brödet svalna på galler under bakduk.

Therese

Kladdkaka med gott samvete

Förra helgen när vi hade svärföräldrarna på besök hade jag bakat en kladdkaka som också jag kunde tänka mig att avnjuta. Den är gjord på bl.a. dadlar. Jag har tidigare lovordat denna kladdkaka (här) men nu tänker jag göra det igen, eftersom den blev ännu godare denna gång.
Jag använde mig av torkade dadlar nu och det blev bättre än färska, tycker jag. Inte lika stark i smaken. Och sen det bästa: jag serverade den med vispad grädde smaksatt med vaniljpulver och stevia. Och du milde, så gott det var. Det är väldigt länge sen som jag har ätit en "vanlig" kladdkaka så jag minns inte riktigt hur det smakade, men jag kan nog tycka att den här versionen är godare.
En annan avgörande faktor är också att det är väldigt sällan jag äter någon form av bakverk överhuvudtaget, så när jag väl gör det smakar det otroligt gott.

Restbitar som lämnar av från helgen får vilken tråkig måndag som helst att bli lite gladare!
Idag skulle det minsann ha smakat med en bit till eftermiddagskaffet... Colin tyckte nämligen det var morgon och dags att stiga upp kl. 5.12 idag. Jag höll inte riktigt med. Det har med andra ord varit en lång dag som har krävt många många koppar kaffe. 

För de som inte orkar klicka sig in till receptet lägger jag ut det här också.

Receptet är från Tasty Health och originalet hittas här (länk).
Ljuvligt chokladig kladdkaka

2 dl (80g) mandelmjöl
3 msk (15 g) fettreducerad riven kokos (eller vanlig riven kokos...jag hade ingen hemma)
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
2 msk kokosolja
1 msk honung
3 hela ägg
8-9 dadlar (ca 105g)

1. Sätt ugnen på 175 C.
2. Smörj en form med löstagbara kanter (18 cm diameter) med kokosolja och täck den med riven kokos.
3. Blanda ihop de torra ingredienserna i en skål. Mixa ihop dadlar och honung till en slät smet i en matberedare. Tillsätt ägg och mixa igen.
4. Smält kokosoljan, häll i de torra ingredienserna i äggsmeten och till sist kokosoljan. Blanda väl och häll sedan i formen. Grädda i mitten av ugnen i ca 8-10 minuter. Kakan ska vara kladdig när du tar ut den fån ugnen. Låt svalna ca 10 minuter och ställ sedan in kakan i kylen i minst en timme. Ta ut och servera med vispad grädde, kokosgrädde, kvarg eller glass samt färska bär.



Therese

Vår lilla bokmal

Den senaste tiden har Colin blivit en riktig bokmal. Han vill ofta att vi läser olika böcker och vi kan sitta länge och variera mellan olika böcker, det är inte bara en och samma vi skall läsa. Det var först för någon vecka sedan som jag tänkte på att man kan låna barnböcker på biblioteket också. Jag hade inte reflekterat över att det fanns den möjligheten. Biblioteket var liksom till för dom vuxna... Men nu så finns alltid en liten hög med böcker från biblioteket hemma hos oss. En del har fått stanna längre eftersom de blivit sådana favoriter, men allt som jag kommer hem med gillar han inte.

Här försökte jag vara pedagogisk och få honom att förstå innebörden med pottan. Max potta gillar han, Äntligen bajs däremot tror jag inte att vi har läst en enda gång till slutet, trots att den var så färggrann. 

De här böckerna däremot är en riktig succé! Vi läser hela boken, från början till slut, alla textrader, och flera gånger om och han tröttnar nästan aldrig. Dumpern är favoriten, därefter traktorn och sist monstertrucken. Vet inte hur jag skall kunna lämna tillbaka dem...

De här böckerna är riktigt lagom åt Colin just nu. Vi har kommit till det stadiet att vi faktiskt kan läsa böcker, inte bara sitta och peka och berätta, och de här böckerna har lagom med text. Inte långa stycken som han inte orkar höra på. 

Jag skall se om det finns flera böcker i samma serie nästa gång det blir en sväng till biblioteket.

Jag är så glad att Colin har börjat intressera sig så pass mycket för böcker, och också läsandet. Jag försöker att alltid ta mig tid att läsa med honom när han kommer med en bok och vill att vi läser. Jag vill försöka sporra läsintresset så länge det bara går. Har en viss förutfattad mening att killar sen inte är så intresserade av att läsa när de blir lite större.


Therese