Härlig morgonrutin

På tal om rutiner och vardag här tidigare tänkte jag berätta om en rutin som vi har som jag gillar väldigt mycket. Det började under sensommaren, strax innan vår resa till Grekland i slutet av augusti. Colin började ta allt tidigare morgnar och det känns inte alltid så där jätte roligt att sticka upp innan kl. 6 när han vaknar. (Jag är inte som Blondinbella och tycker det är jätte roligt att stiga upp vid 5 och leka med sin son, tyvärr...) Jag tycker det är jätte jobbigt att stiga upp tidigt på morgonen oavsett hur mycket jag tycker om min lilla kille. Då började vi med gå på en morgonpromenad innan frukosten. Genast vi stigit upp och fått på oss kläder packade jag ner Colin i vagnen och så for vi ut på en promenad. Oftast inte så långt, 30-45 minuter e vi borta ungefär. Vi hann med en del promenader innan resan och när vi kom hem fortsatte vi med denna rutin. Det blev också så pass inrutat att till och med Björn var ut och gå de flesta morgnar som bara han var hemma med Colin.
Nu blir det förstås inte lika många morgonpromenader för Colin i och med att han är borta tre dagar. Men jag tänkte ändå försöka hålla de där övriga fyra dagarna som morgonpromenadsdagar. Det är så uppfriskande för både kropp och knopp att börja dagen med friskluft. Frukosten smakar mycket bättre efteråt när man varit ute en stund och rört på sig. Dessutom brukar Colin ibland ta sig en liten powernap i vagnen så länge vi är ute och då är han på mycket bättre humör på förmiddagen och orkar bättre fram tills det är dags för eftermiddagsvilan. Ännu ett plus är ju den fina familjetid vi får då vi är ut och går. Oftast är vi hela familjen (när båda två är hemma förstås) och det är en fin kvalitetstid vi får under den stilla promenaden, det är sällan mycket folk som rör sig i Gerby så tidigt på morgonen. 
Hoppas att dagens ruskväder inte är långvarigt, vill inte gärna promenera i spöregn och ordentlig blåst...

Här var jag och Colin ensamma på promenad. Ofta får vi också beskåda en väldigt vacker himmel när solen stiger upp.

Och en bonusbild på busungen. Han har ingen som helst spärr på sig vad gäller kroppskontrollen. Han slänger sig hit och dit och det är konstigt att han inte har flera sjukhusbesök bakom sig än när det gällde benet.

 

Therese