För en månad sedan fick två bekanta till mig en liten son. Jag ville göra något smått till dem/honom för att gratulera till sonen. Sedan man själv fått barn förstår man vilken stor och omvälvande händelse det är när ens eget barn föds. Nu är det inte längre bara du och din sambo/make/maka/partner som bor i hushållet. Plötsligt finns en liten skrutt som kräver 24 timmars uppmärksamhet. Att få ett barn är något av det största och vackraste som man är med om i livet så det skall man absolut fira!
(Skulle egentligen bara snabbt visa bilder på gåvan till lilla killen men man blir så sentimental när man pratar bebisar.)
Här är i alla fall sockorna som han fick. Jag har stickat många par sockor enligt detta mönster. Det går snabbt, är enkelt och blir vackert! Här, här, här och här hittar man tidigare par som jag gjort.
Therese
torsdag 20 mars 2014
onsdag 19 mars 2014
Ge mig våren åter
Fast solen skiner från en klarblå himmel lockar det ändå inte att fara ut. All snö som kommit har fått mitt humör att sjunka i botten. Just nu vill jag bara sitta i soffan och sticka och smutta på en te.

I måndags testade vi sittdelen. Det var lite för spännande med alla högljudda bilar ännu... Solbrillorna som C fått av moster passade i alla fall perfekt!
Therese
I måndags testade vi sittdelen. Det var lite för spännande med alla högljudda bilar ännu... Solbrillorna som C fått av moster passade i alla fall perfekt!
Therese
tisdag 18 mars 2014
Mönstrade sockor
I början av mars fyllde min svägerska. Hon var bortrest på sin födelsedag men i helgen träffade vi hela familjen så då passade vi på att överräcka hennes present.
Jag hade stickat ett par mönstrade högskaftade sockor. De var jätteroliga att göra men tog en del tid. Ofta när jag stickar tittar jag på tv på samma gång men med dessa sockor var det nog bara stickningen som gällde eftersom de var så mönstrade. Mönstret har jag tagit härifrån och använde sju bröder garn.
Blev sugen på att sticka ett par till mig själv också. Men som vanligt finns det mycket före på listan som jag tänkt göra.
Therese
Jag hade stickat ett par mönstrade högskaftade sockor. De var jätteroliga att göra men tog en del tid. Ofta när jag stickar tittar jag på tv på samma gång men med dessa sockor var det nog bara stickningen som gällde eftersom de var så mönstrade. Mönstret har jag tagit härifrån och använde sju bröder garn.
| Som vanligt är det någon av bilderna som svänger sig... |
Blev sugen på att sticka ett par till mig själv också. Men som vanligt finns det mycket före på listan som jag tänkt göra.
Therese
söndag 2 mars 2014
Trött mamma och frustrerad baby
Plötsligt är det söndagkväll och helgen rusade förbi lika fort som den kom. Ändå har helgen känts väldigt lång och krävande. Jag har varit så hiskeligt trött och Colin har varit på ett riktigt uselt humör. Vad gäller mig själv vet jag inte om det är järnbrist eller vårtrötthet. Vi sover trots allt rätt så bra på nätterna. Några gånger per natt vill han ha tutten och ibland är han ledsen och behöver lite pajande. Men det är aldrig några långa vakna stunder. Vi har börjat vakna mycket tidigare om morgnarna. Oftast vaknar solstrålen vid 6.45 och det är väl helt normalt för en liten kille, men jag gillade våra sovmorgnar till 9 en smula bättre. Jag och Björn har ännu förståndet med oss och går och lägger oss tillräckligt tidigt så jag anser inte att jag kan skylla min trötthet på sömnbrist om nätterna. Trots många timmars nattsömn har jag varit så ofantligt trött ända sedan fredag. Det har känts som att jag sovit max två timmar under natten. Kanske det är järnbrist, eller något helt annat...
Vad gäller Colins humör börjar jag starkt tro på att det är dags för tänderna. Vi har misstänkt att en tand skall sticka upp sedan han var bara någon månad gammal. Han har nästan alltid sina händer eller någon leksak i munnen och han vill gärna bita på ens finger också. Ännu har ingen vit liten gadd ploppat upp i munnen men nu tror jag att det faktiskt är på gång. Han dreglar mängder, är riktigt otillfredsställd med det mesta och ibland verkar det som att han också har ont. Han spänner ofta hela kroppen som att det gör ont någonstans, så det måste ju vara tänderna nu. Eller så är det inte alls det.... Men sover gör han knappt någon på dagen och äter vill han oftast inte heller (varken mat, gröt, mjölk eller ens fruktpure) så om detta fortgår en längre tid blir mamma i huset galen
Han har ropat väldigt mycket under helgen och inget hjälper, han är fullkomligt arg och ursinnig. Är det inte det ena så är det något annat... Man märker också att han blir arg nu när han inte kan saker som han skulle vilja kunna. Som att röra på sig.
Lite har han nog börjat röra på sig, dra sig framåt och backa. Men det går inte snabbt och han orkar ingen lång bit. Han skulle vilja så mycket mera...
Idag satt jag och scrollade igenom lite av Katrinz blogginlägg. Jag brukar inte läsa hennes blogg men ibland hamnar jag in på den på ett eller annat sätt. Jag kom då över detta inlägg, gällande hennes och Bingos yngste son. Det var som att läsa om Colin då han var mindre. Samtidigt som det gav mig enorma flashbacks från den mest intensiva tiden var det skönt att läsa om andra som har/haft det lika jobbigt som vi hade det i början. Det var inte lätt med en bebis som inte kunde vara utan kroppskontakt de första tre månaderna av sitt liv. Det var en intensiv tid, minst sagt. Men nu i efterhand kan jag känna att jag inte tog vara på den tiden. Även om lillen bara ville vara i någons famn hela tiden var det ju också mysigt, att få känna någon annans värme hela tiden. Synd att man inte förstod att uppskatta det ändå, trots att det var jobbigt...
Nåja, nya tider, nya bekymmer.
Nu skall föräldrarna äta pitabröd och lillen skall förhoppningsvis äta gröt. Sen blir det soffan resten av kvällen och i säng tidigt. Från och med imorgon är det bara jag och Colin om dagarna igen och om helgens usla humör fortsätter behöver jag all energi jag kan få.
Therese
Vad gäller Colins humör börjar jag starkt tro på att det är dags för tänderna. Vi har misstänkt att en tand skall sticka upp sedan han var bara någon månad gammal. Han har nästan alltid sina händer eller någon leksak i munnen och han vill gärna bita på ens finger också. Ännu har ingen vit liten gadd ploppat upp i munnen men nu tror jag att det faktiskt är på gång. Han dreglar mängder, är riktigt otillfredsställd med det mesta och ibland verkar det som att han också har ont. Han spänner ofta hela kroppen som att det gör ont någonstans, så det måste ju vara tänderna nu. Eller så är det inte alls det.... Men sover gör han knappt någon på dagen och äter vill han oftast inte heller (varken mat, gröt, mjölk eller ens fruktpure) så om detta fortgår en längre tid blir mamma i huset galen
Han har ropat väldigt mycket under helgen och inget hjälper, han är fullkomligt arg och ursinnig. Är det inte det ena så är det något annat... Man märker också att han blir arg nu när han inte kan saker som han skulle vilja kunna. Som att röra på sig.
Lite har han nog börjat röra på sig, dra sig framåt och backa. Men det går inte snabbt och han orkar ingen lång bit. Han skulle vilja så mycket mera...
Idag satt jag och scrollade igenom lite av Katrinz blogginlägg. Jag brukar inte läsa hennes blogg men ibland hamnar jag in på den på ett eller annat sätt. Jag kom då över detta inlägg, gällande hennes och Bingos yngste son. Det var som att läsa om Colin då han var mindre. Samtidigt som det gav mig enorma flashbacks från den mest intensiva tiden var det skönt att läsa om andra som har/haft det lika jobbigt som vi hade det i början. Det var inte lätt med en bebis som inte kunde vara utan kroppskontakt de första tre månaderna av sitt liv. Det var en intensiv tid, minst sagt. Men nu i efterhand kan jag känna att jag inte tog vara på den tiden. Även om lillen bara ville vara i någons famn hela tiden var det ju också mysigt, att få känna någon annans värme hela tiden. Synd att man inte förstod att uppskatta det ändå, trots att det var jobbigt...
Nåja, nya tider, nya bekymmer.
Nu skall föräldrarna äta pitabröd och lillen skall förhoppningsvis äta gröt. Sen blir det soffan resten av kvällen och i säng tidigt. Från och med imorgon är det bara jag och Colin om dagarna igen och om helgens usla humör fortsätter behöver jag all energi jag kan få.
Therese
måndag 24 februari 2014
Storkok till herremannen
Vilket blåsväder vi har haft här i Vasa inatt! Även om jag tycker det är mysigt när det blåser och stormar var jag nog lite rädd att fönstren skulle blåsa in ett tag. Tills idag tycks det ha lugnat sig lite men ännu blåser det nog kraftiga vindar.
Vädret är så härligt vårlikt för tillfället! Jag vill absolut inte ha minusgrader och snö. Igår var jag på en promenad med vagnen och det var så skönt att kunna skutta vagnen på bar asfalt, dessutom sov Colin hela vägen eftersom vagnen inte rörde sig lika mycket som när gatorna var fulla av snö.
Förutom en vårlig promenad igår stod jag vid spisen ett antal timmar. Jag kokade mat till Colin och frös in i portionsförpackningar så nu behöver jag inte koka någon mat till honom på en stund. Det är så mycket smidigare att bara ta upp en påse ur frysen istället för att koka en liten mängd mat till honom varje dag.
Nu skall jag försöka hinna njuta av en kopp te innan lillchefen vaknar ute i vagnen!
Therese
Vädret är så härligt vårlikt för tillfället! Jag vill absolut inte ha minusgrader och snö. Igår var jag på en promenad med vagnen och det var så skönt att kunna skutta vagnen på bar asfalt, dessutom sov Colin hela vägen eftersom vagnen inte rörde sig lika mycket som när gatorna var fulla av snö.
Förutom en vårlig promenad igår stod jag vid spisen ett antal timmar. Jag kokade mat till Colin och frös in i portionsförpackningar så nu behöver jag inte koka någon mat till honom på en stund. Det är så mycket smidigare att bara ta upp en påse ur frysen istället för att koka en liten mängd mat till honom varje dag.
| Det blev 20 lunch/middagar och ett antal mellanmål. |
| Prova på lite nya ingredienser så det återstår att se om han äter tomat, paprika, ris.... |
Nu skall jag försöka hinna njuta av en kopp te innan lillchefen vaknar ute i vagnen!
Therese
fredag 21 februari 2014
Colins nya sockor
Idag fick jag färdigt Colins pippisockor. Mönstret som jag använt är Lindas men jag har använt lite fler maskor för att göra dem större. Klicka här för att se mönstret på både sockorna och vantarna.
Idag har vi också varit till öppet dagis där det var besök av en hälsovårdare som är väldigt kunnig inom alla möjliga områden vad gäller bebisar och barn. Idag fick jag svar på mina frågor kring Colins ätande. Han har börjat strejka vid väldigt många måltider och jag har varit rädd för att han inte skall få i sig tillräckligt med näring. Från och med nu är det tydliga mattider som gäller och ingen "extraflaska" bara för att han ätit dåligt. Han äter nog när han är hungrig!
Framför oss har vi nu en helg utan program och oj så skönt det skall bli! Colin var alldeles upp och ner efter förra helgens rajttande. Det är förstående med två kalas och två andra ställen som vi besökte på bara två dagar. Fyra olika ställen med olika ansikten på nästan alla ställen gjorde Colin osäker och orolig. Så nu skall vi bara ha en lugn helg med familjen!
Trevlig helg!
Therese
Idag har vi också varit till öppet dagis där det var besök av en hälsovårdare som är väldigt kunnig inom alla möjliga områden vad gäller bebisar och barn. Idag fick jag svar på mina frågor kring Colins ätande. Han har börjat strejka vid väldigt många måltider och jag har varit rädd för att han inte skall få i sig tillräckligt med näring. Från och med nu är det tydliga mattider som gäller och ingen "extraflaska" bara för att han ätit dåligt. Han äter nog när han är hungrig!
Framför oss har vi nu en helg utan program och oj så skönt det skall bli! Colin var alldeles upp och ner efter förra helgens rajttande. Det är förstående med två kalas och två andra ställen som vi besökte på bara två dagar. Fyra olika ställen med olika ansikten på nästan alla ställen gjorde Colin osäker och orolig. Så nu skall vi bara ha en lugn helg med familjen!
Trevlig helg!
Therese
tisdag 18 februari 2014
Februarimånads födelsedagsbarn fick sockor
Föregående veckoslut var vi bjudna på två födelsedagskalas. Vårt fadderbarn fyllde 5 år och min kusin fyllde 9 år. Båda två fick varsitt par stickade sockor. Kusinens sockor kom jag på i sista minuten att jag skulle göra så de blev helt vanliga sockor. Fadderbarnets sockor blev med mönster på skaften.
Mönstret till fadderbarnets sockorna tog jag som vanligt från Garnstudion. Detta är mönstret. I efterhand blev jag lite besviken på mönstret. Vid skarven på mönstret skulle man maska av med jämna mellanrum och detta gjorde att mönstret inte passade ihop hela tiden. Skarven blev med andra ord inte så fin. Men annars var det ett roligt mönster att sticka.
Kusinens sockor blev helt vanliga sockor gjorda av bl.a. restgarn.
Projektet som var tidskrävande är nu klart. Något bra är det med en längre bilresa när vi skall norrut. Bilder får ni se först senare, när mottagaren har fått det. På stickorna just nu finns ett par sådana här. Fast i traditionellt pippimönster som skall matcha Colins vantar.
Therese
Mönstret till fadderbarnets sockorna tog jag som vanligt från Garnstudion. Detta är mönstret. I efterhand blev jag lite besviken på mönstret. Vid skarven på mönstret skulle man maska av med jämna mellanrum och detta gjorde att mönstret inte passade ihop hela tiden. Skarven blev med andra ord inte så fin. Men annars var det ett roligt mönster att sticka.
| Här syns det att mönstret inte passade ihop p.g.a. ihoptagningen. |
Kusinens sockor blev helt vanliga sockor gjorda av bl.a. restgarn.
Projektet som var tidskrävande är nu klart. Något bra är det med en längre bilresa när vi skall norrut. Bilder får ni se först senare, när mottagaren har fått det. På stickorna just nu finns ett par sådana här. Fast i traditionellt pippimönster som skall matcha Colins vantar.
Therese
måndag 10 februari 2014
Ta vara på tiden
19.9.2012 var jag med min syster till Kokkola, Iguana tattoo, för att ta min sjätte tatuering. Vill ni läsa om mina tidigare tatueringar kan ni göra det här.
Tatueringen har jag, som alla andra, själv designat. Jag har inte ritat den helt från scratch utan byggt ihop den utav bilder och delar som jag gillat. Jag skulle gärna rita alla mina tatueringar helt själv men eftersom jag inte är någon bra tecknare låter jag bli...
Motivet för tatueringen är ett timglas och texten "Time flies, do what you love, love what you do". Vår tid här på jorden är begränsad. Vi har bara ett liv, här och nu. Tiden rinner iväg och vi borde inte slösa den tiden med att göra sådant som vi inte tycker om.
Nu menar jag inte att vi skall leva vår dag som den sista och strunta i alla begränsningar och bara göra sådant som är roligt. Till livet hör också att göra sådant som man tycker mindre om. Till livet hör tråkigheter och "måsten". Mycket som händer i livet kan vi heller inte påverka. Trots allt detta borde vi ändå försöka tänka på att inte slösa bort vår tid på sådant som vi inte tycker om.
Hur vi lever vårt liv kan vi till en rätt så stor del ändå påverka. Till exempel vårt jobb. Man borde försöka hitta ett jobb som man trivs med och inte slösa bort de flesta av dygnets vakna timmar på ett jobb som man vantrivs med. Visst, ibland kan du bli tvungen att jobba med sådant du inte trivs med och inte vill göra, för att det kanske inte finns något annat jobb tillgängligt för tillfället. Det viktiga här, är då att man försöker hitta ett annat jobb och är aktiv med att försöka ändra på den situationen som inte känns bra. Om du bara nöjer dig med jobbet som du inte trivs med, men ändå går och gnäller över det utan att försöka göra något åt det. Då borde du ta dig en funderare.
I liknande situationer vill jag ha min tatueringen som en påminnelse. De saker jag kan inte trivs med och kan påverka borde jag försöka vara aktiv med att försöka göra något åt. Min tid är begränsad och jag vill försöka leva det så att jag känner att jag trivs med mitt liv.
Nästa tatueringen är under konstruktion och den kommer givetvis att ha med Colin att göra. Lite knepigt blir det nu med att hitta en bra tidpunkt att göra den. Jag skulle gärna göra den under vintern så att den hinner läka ordentligt innan våren och sommaren kommer. Då blir den mera utsatt för t.ex. solens strålar. För tillfället har vi babysim varje onsdag och man skall nog inte simma så tidigt med en färsk tatuering. Nå, det löser sig....
Therese
Tatueringen har jag, som alla andra, själv designat. Jag har inte ritat den helt från scratch utan byggt ihop den utav bilder och delar som jag gillat. Jag skulle gärna rita alla mina tatueringar helt själv men eftersom jag inte är någon bra tecknare låter jag bli...
Motivet för tatueringen är ett timglas och texten "Time flies, do what you love, love what you do". Vår tid här på jorden är begränsad. Vi har bara ett liv, här och nu. Tiden rinner iväg och vi borde inte slösa den tiden med att göra sådant som vi inte tycker om.
Nu menar jag inte att vi skall leva vår dag som den sista och strunta i alla begränsningar och bara göra sådant som är roligt. Till livet hör också att göra sådant som man tycker mindre om. Till livet hör tråkigheter och "måsten". Mycket som händer i livet kan vi heller inte påverka. Trots allt detta borde vi ändå försöka tänka på att inte slösa bort vår tid på sådant som vi inte tycker om.
Hur vi lever vårt liv kan vi till en rätt så stor del ändå påverka. Till exempel vårt jobb. Man borde försöka hitta ett jobb som man trivs med och inte slösa bort de flesta av dygnets vakna timmar på ett jobb som man vantrivs med. Visst, ibland kan du bli tvungen att jobba med sådant du inte trivs med och inte vill göra, för att det kanske inte finns något annat jobb tillgängligt för tillfället. Det viktiga här, är då att man försöker hitta ett annat jobb och är aktiv med att försöka ändra på den situationen som inte känns bra. Om du bara nöjer dig med jobbet som du inte trivs med, men ändå går och gnäller över det utan att försöka göra något åt det. Då borde du ta dig en funderare.
I liknande situationer vill jag ha min tatueringen som en påminnelse. De saker jag kan inte trivs med och kan påverka borde jag försöka vara aktiv med att försöka göra något åt. Min tid är begränsad och jag vill försöka leva det så att jag känner att jag trivs med mitt liv.
Nästa tatueringen är under konstruktion och den kommer givetvis att ha med Colin att göra. Lite knepigt blir det nu med att hitta en bra tidpunkt att göra den. Jag skulle gärna göra den under vintern så att den hinner läka ordentligt innan våren och sommaren kommer. Då blir den mera utsatt för t.ex. solens strålar. För tillfället har vi babysim varje onsdag och man skall nog inte simma så tidigt med en färsk tatuering. Nå, det löser sig....
Therese
En riktig "fisilapp"
Tycks bara vara på måndagar som jag har tid att skriva i bloggen...
Helgen har rusat förbi än en gång. Vi var bara hemma och gjorde inga stordåd. Nästa helg är det dags för två kalas så jag tror att vi laddade upp mentalt inför det också. Colin har nämligen börjat visa en väldigt blyg sida. Han blir ofta ängslig av sig och trivs just ni bäst hemma.
I fredags visade han upp denna sida väldigt klart och tydligt. Vi var bjudna till våra vänner på kvällen. Colin somnade i vagnen på väg dit och han sov en stund på deras gård. När han sen vaknade och kom in var det något som brast inom honom. Han gallskrek i vad som kändes som en evighet. Inget hjälpte. Han lugnade sig inte i famnen, varken mammas eller pappas famn hjälpte, han ville inte dricka en varm flaska mjölk. Det gick inte att få honom på bättre humör genom att busa med honom. Till slut, när chocken hade lagt sig antar jag, så lugnade han ner sig lite. Resten av kvällen var han väldigt orolig av sig och ville helst vara i famnen hela tiden.
Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker att varje gång han sovit ute nu och jag tar in honom är det som att han analyserar omgivningen för att säkerställa sig om att han faktiskt är hemma. Får se hur det blir imorgon när vi skall på mamma-barn träff. Inte så roligt om han inte trivs någon annanstans än hemma.
Jag kan i alla fall trösta mig med att i lördags var vi och äta vid Amarillo och då var han vaken en stund i vagnen och han var rätt så nöjd med att ligga där och titta på folk och leka med sin skallra. Det blev inget gallskrik då.
För tillfället sover herremannen ute i vagnen. Jag har kokat en kopp te åt mig och tänkte försöka skriva ett inlägg om min senaste tatuering. Det slog mig när jag läste om Lindas nya tatuering, att jag inte har skrivit om min sjätte tatuering. Den är inte speciellt ny mera, det börjar bli 1,5 år sen jag tog den. Nästa är under planering. Så nu håller vi tummarna att killen sover en stund till så att jag äntligen får skrivit inlägget.
Therese
Måste bara inflika att jag gillar vädret vi har nu väldigt mycket! Överallt ser man folk som klagar på vädret men jag tycker det är alldeles perfekt! Det är så härligt att snön smälter och att det blir varmare. Det är inte alls roligt att plumsa på i snön med vagnen och dessutom är gatorna så guppiga att Colin inte sover så bra i vagnen när det skumpar allt för mycket... Bar asfalt är mycket bättre.
Helgen har rusat förbi än en gång. Vi var bara hemma och gjorde inga stordåd. Nästa helg är det dags för två kalas så jag tror att vi laddade upp mentalt inför det också. Colin har nämligen börjat visa en väldigt blyg sida. Han blir ofta ängslig av sig och trivs just ni bäst hemma.
I fredags visade han upp denna sida väldigt klart och tydligt. Vi var bjudna till våra vänner på kvällen. Colin somnade i vagnen på väg dit och han sov en stund på deras gård. När han sen vaknade och kom in var det något som brast inom honom. Han gallskrek i vad som kändes som en evighet. Inget hjälpte. Han lugnade sig inte i famnen, varken mammas eller pappas famn hjälpte, han ville inte dricka en varm flaska mjölk. Det gick inte att få honom på bättre humör genom att busa med honom. Till slut, när chocken hade lagt sig antar jag, så lugnade han ner sig lite. Resten av kvällen var han väldigt orolig av sig och ville helst vara i famnen hela tiden.
Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker att varje gång han sovit ute nu och jag tar in honom är det som att han analyserar omgivningen för att säkerställa sig om att han faktiskt är hemma. Får se hur det blir imorgon när vi skall på mamma-barn träff. Inte så roligt om han inte trivs någon annanstans än hemma.
Jag kan i alla fall trösta mig med att i lördags var vi och äta vid Amarillo och då var han vaken en stund i vagnen och han var rätt så nöjd med att ligga där och titta på folk och leka med sin skallra. Det blev inget gallskrik då.
För tillfället sover herremannen ute i vagnen. Jag har kokat en kopp te åt mig och tänkte försöka skriva ett inlägg om min senaste tatuering. Det slog mig när jag läste om Lindas nya tatuering, att jag inte har skrivit om min sjätte tatuering. Den är inte speciellt ny mera, det börjar bli 1,5 år sen jag tog den. Nästa är under planering. Så nu håller vi tummarna att killen sover en stund till så att jag äntligen får skrivit inlägget.
Therese
Måste bara inflika att jag gillar vädret vi har nu väldigt mycket! Överallt ser man folk som klagar på vädret men jag tycker det är alldeles perfekt! Det är så härligt att snön smälter och att det blir varmare. Det är inte alls roligt att plumsa på i snön med vagnen och dessutom är gatorna så guppiga att Colin inte sover så bra i vagnen när det skumpar allt för mycket... Bar asfalt är mycket bättre.
måndag 3 februari 2014
Ytterligare ett par tågsockor
Under förra veckan färdigställde jag ytterligare ett handarbetsprojekt, ett par tågsockor till en dryg ettåring. Jag hade inte möjlighet att lämna över dem själv och kolla om de passade men jag hoppas att de inte blev för små. Jag tycker det är väldigt svårt att veta hur stora fötter barn har i respektive åldrar... Lättast är det med halvåringen här hemma som man kan prova på under arbetets gång.
Idag skall vi bara vara hemma. Jag skall fortsätta på ett arbetsdrygt men roligt stickprojekt och jag hoppas Colin sover lika bra där ute idag som han gjorde igår så att jag hinner göra mycket på projektet.
Therese
Idag skall vi bara vara hemma. Jag skall fortsätta på ett arbetsdrygt men roligt stickprojekt och jag hoppas Colin sover lika bra där ute idag som han gjorde igår så att jag hinner göra mycket på projektet.
Therese
onsdag 29 januari 2014
Min träning (under &) efter graviditeten
Innan jag blev gravid var jag väldigt aktiv vad gäller träningen. Jag har aldrig i mitt liv varit i sådant bra skick som jag var när jag blev gravid, både konditionsmässigt och till muskelmassan sett. När jag blev gravid tappade jag all motivation till träning. Jag tyckte att jag hade världens bästa orsak till att bara ligga på soffan varje kväll och snaska på en massa gott. Till en början kan jag faktiskt skylla på tröttheten. Jag var så ofantligt trött i början av graviditeten, visst släppte det senare men jag hittade ingen motivation till träning efter det.
Jag försökte ta upp joggingen (som jag körde aktivt med för några år sen) och köra lite muskelträning hemma med vikter. Joggingen blev rätt så snabbt utesluten. Det kändes inte alls bra att springa med en mage som hoppade. Muskelträningen gav heller inte så mycket. När jag tränar vill jag se resultat men träning under graviditeten skall inte fokusera på att bygga upp muskler. Istället skall man försöka hålla den massan man redan har. Det här gjorde att jag inte hade lust att träna med vikter heller. Så det slutade med att jag gick upp 18,5 kg under graviditeten. De första kilon kom rätt så snabbt i början av graviditeten i och med att jag hade en så låg vikt till att börja med. Men de sista 5 (åtminstone) kilon var nog bara "trivselkilon".
Jag hade en väldigt enkel graviditet. Aldrig några värre krämpor. Och det har jag att tacka min tidigare träning för. Jag var i så bra fysiskt skick att graviditeten aldrig blev fysiskt tung för mig (psykiskt är ett annat kapitel). Jag är så tacksam över mitt dåtida jag för att jag tränade upp mig så att jag kunde njuta av det lilla livet som växte i mig för ett halvt år sedan och inte behöva dras med krämpor.
Efter graviditeten kom jag rätt så snabbt igång med lättare träning. Mycket vagnpromenader blev det under hösten och efter en tid började jag också jogga med vagnen. Under graviditeten skaffade jag Olga Rönnbergs bok "Träning för nyblivna mammor". Ett par veckor efter förlossningen började jag smått med några övningar därifrån. Det fokuserades mycket på andning och på att få kontakt med musklerna igen. Jag orkade tyvärr inte länge med de övningarna så efter några veckor lämnade jag bort Olgas träning. Under julen hade jag en paus i allt vad träning heter och frossade i allt gott. Jag hade tidigare bestämt mig för att börja träna "på allvar" efter julen och det här gjorde att jag inte hade den rätta motivationen att stå emot allt gott på julbordet. Jag bestämde mig då för att äta allt gott med rent samvete innan det hårda arbetet skulle börja.
Efter nyåret började jag träna mera på allvar. Som jag tidigare nämnt fick jag Paolos träningsbibel och den har jag tränat rätt så mycket ur. Nu har jag äntligen hittat tillbaka till BodyRock också. Det var en träningsform som jag använde innan jag blev gravid och det passar mig som handen i handsken. Under det första BodyRock träningspasset som jag tog för ungefär en vecka sedan sprudlade min energi. Jag var så glad över att ha hittat tillbaka till den sortens träning och framförallt att jag orkade med ett sådant träningspass, för svetten rinner minsann.
Nu försöker jag träna åtminstone fyra gånger i veckan. Jag försöker träna en viss del av kroppen per pass så att det blir benen, ryggen, magen och armarna. Nu när jag igen kör mera BodyRock så blir det tyvärr inte en lika stor uppdelning eftersom man ofta tränar hela kroppen och det är mycket kondition inblandat. Utöver "hemmaträningen" försöker jag också komma mig ut på vagnpromenader så ofta jag orkar. Nu just lockar det inte så mycket eftersom det är kallt och snöigt. Tack o lov att solen har börjat visa sig mera nu under dagarna så att man känner att man "är tvungen" att fara ut för att samla lite D-vitamin. Till våren tänkte jag försöka få tag i en begagnad joggingvagn. Jag har redan nu börjat söka efter någon men det verkar ännu inte vara en så stor marknad för sådant. Hojta gärna till om ni vet av någon begagnad, de nya är ju så dyra...
Som det ser ut nu tänkte jag försöka fortsätta träna enligt pågående schema. Hittills tycker jag att både jag och Björn har fått till träningen riktigt bra. Ofta har vi tränat tillsammans på kvällarna och Colin är då nöjd med att vara med och titta på oss skuttande galningar. De dagar vi har program på kvällen försöker jag träna på dagen. Ikväll skall vi på babysim så idag blev träningen på dagen. Och det lyckades riktigt bra. Jag fick till ett ordentligt BodyRock pass på 40 min så länge Colin sov i vagnen. Både innan jag började och efter att träningen var avslutad har han kallat på uppmärksamhet men under hela träningspasset sov han så sött. Tack kära son för att du vet vad som gör din mor glad.
Jag är glad att jag unnade mig en "träningsfri" period under graviditeten. Visst skulle det har varit lättare att komma i form efter graviditeten om jag varit aktivare då, men det är inget jag grubblar över. Tack vare att jag var i bra form innan graviditeten klarade min kropp också av att jag inte uppehöll den just då. Den hade muskelmassa "att ta av". (Inbillar jag mig i alla fall.) Under graviditeten njöt jag av min mage som bara växte sig större och större och orkade inte fokusera på mycket annat.
Idag har jag tappat alla gravidkilon, så som jag ser det. Jag är inte nere på samma vikt som jag var innan jag var gravid men det är nog inte heller min "balansvikt". Jag tänker inte att jag skall nå samma vikt nu heller. Jag fokuserar mera på hur kroppen känns och ser ut. Jag vill bli en stark och pigg mamma och träningen gör att jag kommer lite närmare det målet i alla fall. Dessutom vill jag skapa lika bra förutsättningar för kroppen att klara en till graviditet, lika galant som den gjorde förra gången, om vi vill försöka ge Colin ett syskon någon gång i framtiden. En graviditet är en väldigt stor påfrestning för kroppen men jag tror att man kan försöka göra graviditeten lättare genom att träna upp en stark kropp innan.
Therese
Jag försökte ta upp joggingen (som jag körde aktivt med för några år sen) och köra lite muskelträning hemma med vikter. Joggingen blev rätt så snabbt utesluten. Det kändes inte alls bra att springa med en mage som hoppade. Muskelträningen gav heller inte så mycket. När jag tränar vill jag se resultat men träning under graviditeten skall inte fokusera på att bygga upp muskler. Istället skall man försöka hålla den massan man redan har. Det här gjorde att jag inte hade lust att träna med vikter heller. Så det slutade med att jag gick upp 18,5 kg under graviditeten. De första kilon kom rätt så snabbt i början av graviditeten i och med att jag hade en så låg vikt till att börja med. Men de sista 5 (åtminstone) kilon var nog bara "trivselkilon".
Jag hade en väldigt enkel graviditet. Aldrig några värre krämpor. Och det har jag att tacka min tidigare träning för. Jag var i så bra fysiskt skick att graviditeten aldrig blev fysiskt tung för mig (psykiskt är ett annat kapitel). Jag är så tacksam över mitt dåtida jag för att jag tränade upp mig så att jag kunde njuta av det lilla livet som växte i mig för ett halvt år sedan och inte behöva dras med krämpor.
Efter graviditeten kom jag rätt så snabbt igång med lättare träning. Mycket vagnpromenader blev det under hösten och efter en tid började jag också jogga med vagnen. Under graviditeten skaffade jag Olga Rönnbergs bok "Träning för nyblivna mammor". Ett par veckor efter förlossningen började jag smått med några övningar därifrån. Det fokuserades mycket på andning och på att få kontakt med musklerna igen. Jag orkade tyvärr inte länge med de övningarna så efter några veckor lämnade jag bort Olgas träning. Under julen hade jag en paus i allt vad träning heter och frossade i allt gott. Jag hade tidigare bestämt mig för att börja träna "på allvar" efter julen och det här gjorde att jag inte hade den rätta motivationen att stå emot allt gott på julbordet. Jag bestämde mig då för att äta allt gott med rent samvete innan det hårda arbetet skulle börja.
Efter nyåret började jag träna mera på allvar. Som jag tidigare nämnt fick jag Paolos träningsbibel och den har jag tränat rätt så mycket ur. Nu har jag äntligen hittat tillbaka till BodyRock också. Det var en träningsform som jag använde innan jag blev gravid och det passar mig som handen i handsken. Under det första BodyRock träningspasset som jag tog för ungefär en vecka sedan sprudlade min energi. Jag var så glad över att ha hittat tillbaka till den sortens träning och framförallt att jag orkade med ett sådant träningspass, för svetten rinner minsann.
Nu försöker jag träna åtminstone fyra gånger i veckan. Jag försöker träna en viss del av kroppen per pass så att det blir benen, ryggen, magen och armarna. Nu när jag igen kör mera BodyRock så blir det tyvärr inte en lika stor uppdelning eftersom man ofta tränar hela kroppen och det är mycket kondition inblandat. Utöver "hemmaträningen" försöker jag också komma mig ut på vagnpromenader så ofta jag orkar. Nu just lockar det inte så mycket eftersom det är kallt och snöigt. Tack o lov att solen har börjat visa sig mera nu under dagarna så att man känner att man "är tvungen" att fara ut för att samla lite D-vitamin. Till våren tänkte jag försöka få tag i en begagnad joggingvagn. Jag har redan nu börjat söka efter någon men det verkar ännu inte vara en så stor marknad för sådant. Hojta gärna till om ni vet av någon begagnad, de nya är ju så dyra...
Som det ser ut nu tänkte jag försöka fortsätta träna enligt pågående schema. Hittills tycker jag att både jag och Björn har fått till träningen riktigt bra. Ofta har vi tränat tillsammans på kvällarna och Colin är då nöjd med att vara med och titta på oss skuttande galningar. De dagar vi har program på kvällen försöker jag träna på dagen. Ikväll skall vi på babysim så idag blev träningen på dagen. Och det lyckades riktigt bra. Jag fick till ett ordentligt BodyRock pass på 40 min så länge Colin sov i vagnen. Både innan jag började och efter att träningen var avslutad har han kallat på uppmärksamhet men under hela träningspasset sov han så sött. Tack kära son för att du vet vad som gör din mor glad.
Jag är glad att jag unnade mig en "träningsfri" period under graviditeten. Visst skulle det har varit lättare att komma i form efter graviditeten om jag varit aktivare då, men det är inget jag grubblar över. Tack vare att jag var i bra form innan graviditeten klarade min kropp också av att jag inte uppehöll den just då. Den hade muskelmassa "att ta av". (Inbillar jag mig i alla fall.) Under graviditeten njöt jag av min mage som bara växte sig större och större och orkade inte fokusera på mycket annat.
Idag har jag tappat alla gravidkilon, så som jag ser det. Jag är inte nere på samma vikt som jag var innan jag var gravid men det är nog inte heller min "balansvikt". Jag tänker inte att jag skall nå samma vikt nu heller. Jag fokuserar mera på hur kroppen känns och ser ut. Jag vill bli en stark och pigg mamma och träningen gör att jag kommer lite närmare det målet i alla fall. Dessutom vill jag skapa lika bra förutsättningar för kroppen att klara en till graviditet, lika galant som den gjorde förra gången, om vi vill försöka ge Colin ett syskon någon gång i framtiden. En graviditet är en väldigt stor påfrestning för kroppen men jag tror att man kan försöka göra graviditeten lättare genom att träna upp en stark kropp innan.
![]() |
| Familjen tränar tillsammans |
Therese
måndag 27 januari 2014
Rosa sockor
Natten var minsann inte den bästa. Vi försöker få ner matningarna till bara en gång per natt istället för två men Colin tycks inte vilja samma sak. Måndag betyder vanligtvis öppet dagis men efter nattens vakande känner jag att orken inte finns där så vi skall nog bara slappa här hemma idag.
För tillfället snurrar både diskmaskinen och tvättmaskinen och jag har plockat upp morgonens "rådd". Colin har sovit i 45 min. och jag har kokat en kopp te och tänkte sticka en stund. Det brukar inte dröja någon lång stund efter att alla "måsten" är gjorda som Colins sjätte sinne säger till att "nu är det läge att vakna".
Men nu har jag i alla fall fått 5 minuters andhämtning...
De här sockorna stickade jag till en liten tjej för en stund sedan. Hon är till och med född på samma dag som Colin. Det var så roligt att sticka i riktigt tjejiga färger. Oftast stickar jag till killar när det gäller projekt till barn. I släkten och bekantskapskretsen finns nästan bara killar (förutom vårt fadderbarn Meja) så det blir inte mycket stickat i rosa.
På kölistan över stickarbeten finns ett par likadana sockor men i traditionellt pippimönster till Colin. Han borde ju få ett par som matchar hans vantar.Men innan dess är det ett några andra arbeten som skall färdigställas och påbörjas.
Kanske jag hinner starta ett avsnitt Greys Anatomy ännu innan herremannen vaknar...
Therese
För tillfället snurrar både diskmaskinen och tvättmaskinen och jag har plockat upp morgonens "rådd". Colin har sovit i 45 min. och jag har kokat en kopp te och tänkte sticka en stund. Det brukar inte dröja någon lång stund efter att alla "måsten" är gjorda som Colins sjätte sinne säger till att "nu är det läge att vakna".
Men nu har jag i alla fall fått 5 minuters andhämtning...
De här sockorna stickade jag till en liten tjej för en stund sedan. Hon är till och med född på samma dag som Colin. Det var så roligt att sticka i riktigt tjejiga färger. Oftast stickar jag till killar när det gäller projekt till barn. I släkten och bekantskapskretsen finns nästan bara killar (förutom vårt fadderbarn Meja) så det blir inte mycket stickat i rosa.
På kölistan över stickarbeten finns ett par likadana sockor men i traditionellt pippimönster till Colin. Han borde ju få ett par som matchar hans vantar.Men innan dess är det ett några andra arbeten som skall färdigställas och påbörjas.
Kanske jag hinner starta ett avsnitt Greys Anatomy ännu innan herremannen vaknar...
Therese
söndag 19 januari 2014
Röjarsöndag
Dagens program skulle vara att städa. När Colin började sova började vi föräldrar plocka undan saker och förbereda dammsugningen. Plötsligt håller vi båda två och organiserar i skåp, plockar undan onödiga saker och sorterar bort saker som vi inte behöver längre. Härligt när man bara rycks med av farten. Får se hur länge vi plockar och rensar idag... För kallt för att vara ute är det i alla fall.
Nu har jag en paus i städningen, någon behövde uppmärksamhet...

Therese
Nu har jag en paus i städningen, någon behövde uppmärksamhet...
Therese
lördag 18 januari 2014
Mammalyx
Tänk vad 45 min i frissastolen kan göra gott åt själen! Mitt hår var inte i akut behov av en klippning men själen behövde få sig lite omvårdnad. Resten av dagen skall jag hålla mig inomhus, uppkurad i soffan med antingen en bebis i famnen eller sticksömmen.
Hittade en bild som jag tagit av Colin för någon vecka sen. För bara drygt 1 vecka sen var vi alltid tvungna att linda in honom tight i ett lakan när han skulle sova på natten. Han kunde annars inte slappna av i armarna utan låg bara och viftade omkring sig och kunde inte somna. Han hölls sen aldrig länge inlindad utan för det mesta såg det ut såhär. Det blev många inlindningar per natt... Men nu kan han alltså somna själv utan lakanet, med bara täcket. Visst växer han fastän man inte alltid ser det.

Trevlig lördag till er alla!
Therese
Hittade en bild som jag tagit av Colin för någon vecka sen. För bara drygt 1 vecka sen var vi alltid tvungna att linda in honom tight i ett lakan när han skulle sova på natten. Han kunde annars inte slappna av i armarna utan låg bara och viftade omkring sig och kunde inte somna. Han hölls sen aldrig länge inlindad utan för det mesta såg det ut såhär. Det blev många inlindningar per natt... Men nu kan han alltså somna själv utan lakanet, med bara täcket. Visst växer han fastän man inte alltid ser det.
Trevlig lördag till er alla!
Therese
måndag 13 januari 2014
Nya brillor
Idag har jag äntligen fått beställt nya glasögon till mig. Billigt blev det ju inte eftersom alla de bågar som var skyltade med -50% eller -30% inte passade mig... Mitt ansikte var för smalt för de bågar jag föll för till en början så det blev ett par som var "helt ok". Ett krav jag hade var att de skulle kännas stabila och hålla en del slitage. Jag har på känn att de kommer att åka av utan förvarning nu som då när lilla killen blir äldre. Redan nu märker jag att han är intresserad av glasögonen och vill dra i dem.
Jag försökte googla efter bågen som jag valde men märkte att jag inte minns hur den såg ut.... Det var i alla falla någonting i den här, eller den här eller den här stilen. Märket var i Tiffany och de var turkosa på insidan. Så mycket minns jag. Efter 1-2 veckor borde jag ha ett par nya brillor på näsan.
Dags att dra på sig varma handskar och ytterkläder. Projekt "få igång volvon" skall äga rum.
Therese
Jag försökte googla efter bågen som jag valde men märkte att jag inte minns hur den såg ut.... Det var i alla falla någonting i den här, eller den här eller den här stilen. Märket var i Tiffany och de var turkosa på insidan. Så mycket minns jag. Efter 1-2 veckor borde jag ha ett par nya brillor på näsan.
Dags att dra på sig varma handskar och ytterkläder. Projekt "få igång volvon" skall äga rum.
Therese
fredag 10 januari 2014
Svetten skall rinna!
Till julklapp fick jag Paolos Träningsbibel. Jag såg på Efter Tio i Tv4 här i höstas, tror jag det var. Då var Paolo där och marknadsförde sin nya bok och den lät riktigt bra. Nu när jag har den själv kan jag konstatera att den verkar vara riktigt bra. Den innehåller en massa olika övningar som man kan göra hemma med bara sin kroppsvikt som motstånd. Inga redskap behövs alltså. Träningen är uppbyggd så att du tränar 15 min. per dag och du väljer själv vilket program du kör. Passen innehåller ca 5 olika övningar som man kör enligt cirkelträningsprincipen. Passen är uppdelade enligt Nybörjare, Medel, Avancerad och Champ. Övningar i Champ ser nästan omöjliga ut så jag tror nog inte att man blir proffs i första taget. Jag har ännu inte hunnit träna något ur den men ikväll tänkte jag köra ett första pass.
Nu får jag också ta i bruk min nya sporttopp som jag vann i Johannas julkalender. Ursäkta de dåliga bilderna (och den obäddade sängen). Det var inte det lättaste att fota sig själv sådär. Det var betydlig lättare att fotografera när fokuset var på magen.
Nu har sambon kommit hem så nu skall jag inleda helgen med ett träningspass. Förkylningen är ännu inte helt borta. Till natten kommer det lite hosta. Den har hållit i sig i 1,5 vecka och nu orkar jag inte vänta på att få börja träna mera. Om förkylningen blir värre får jag ju vila igen då.
Skön fredagskväll önskar jag er!
Therese
| Källa |
Nu har sambon kommit hem så nu skall jag inleda helgen med ett träningspass. Förkylningen är ännu inte helt borta. Till natten kommer det lite hosta. Den har hållit i sig i 1,5 vecka och nu orkar jag inte vänta på att få börja träna mera. Om förkylningen blir värre får jag ju vila igen då.
Skön fredagskväll önskar jag er!
Therese
torsdag 9 januari 2014
Bra mat från grunden
Veckodagarna flyter ihop och jag håller inte riktigt reda på vilken veckodag det är. Nu när Björn börjat jobbat igen blir det lite mera rutin i vardagen i alla fall. Tänk att det är fredag redan imorgon och tack o lov veckoslutet är nästan utan planer. Vi skall ett varv in till centrum för jag tänkte skaffa nya glasögon och så skall jag försöka få tag i den nya muminmuggen, den med glasögonen i. Men jag tror tyvärr den redan är slut överallt... Jag tror också att vi skulle få besök någon dag. Men annars skall vi bara ta det lugnt. Och jag skall sticka!
Jag gav inget nyårslöfte i år men jag har en "plan" eller ett "försök" och det är att undvika halvfabrikat så långt det går och jag orkar. Sedan Colin kom in i vår värld har ingen av oss orkat laga ordentlig mat så vi har kört mycket med halvfabrikat. Nu börjar jag bli riktigt äcklad av de produkterna och tänker så långt det bara går göra vår mat från grunden. Som inspiration lånade jag två böcker av Nigella och en bok av Leila från biblioteket. Tyvärr visade sig Nigella böckerna inte gå hem hos oss, allt för krångliga ingredienser och "konstig" mat. Det skall vara lättlagat, inte ha en massa konstiga ingredienser som man inte hittar i vanliga mataffärer, nyttigt och framförallt variation till det vanliga som vi brukar äta. Ur Leila boken har jag prövat på några maträtter men ännu har jag inte hittat någon som jag känner att kommer att komma in på vår vanliga matsedel.
Therese
| Kommande födelsedagspresent |
| Colin fick nya vantar när de gamla blivit för små |
| Nigella och Leila |
Therese
onsdag 8 januari 2014
Colin goes green
Jag tänkte försöka börja använda tygblöjor på Colin. Jag tänkte inte använda bara tygblöjor, men försöker i alla fall byta ut några per dag till en tygblöja. Vi har ju bara två blöjor än så länge, de som kom med moderskapsförpackningen, så det räcker inte så långt. Känns lite dumt att köra en tvättmaskin sen med bara två blöjor i. Borde därför få skaffat flera tygblöjor. Samtidigt vet jag inte hur länge vi kommer att orka med detta tvättande så det känns därför dumt att sätta en stor summa pengar på tygblöjor som inte kommer till användning.
Nu undrar jag därför om det finns någon som har tygblöjor som är i bra skick (eller t.o.m. nya) som ni inte använder och som jag kunde få/ köpa för en liten summa. (Det är sjukt hur många som försöker tjäna storkovan på begagnade tygblöjor. Visst de kostar mycket som nya, men jag är inte intresserad av att betala bara någon euro under butikens pris för en gammal blöja... Det känns inte så fräscht.) Det finns säkert många som inte använder de blöjor som kom i lådan. Nu har ni ett ypperligt tillfälle att skänka dem till ett gott ändamål. Jag hoppas att de blir flitigt använda hos oss i så fall.
Tag kontakt om ni vill slippa några tygblöjor och samtidigt kanske rensa lite i förrådet. Colin väger förresten knappt 7 kg, så de minsta blöjorna funkar inte.
Therese
Nu undrar jag därför om det finns någon som har tygblöjor som är i bra skick (eller t.o.m. nya) som ni inte använder och som jag kunde få/ köpa för en liten summa. (Det är sjukt hur många som försöker tjäna storkovan på begagnade tygblöjor. Visst de kostar mycket som nya, men jag är inte intresserad av att betala bara någon euro under butikens pris för en gammal blöja... Det känns inte så fräscht.) Det finns säkert många som inte använder de blöjor som kom i lådan. Nu har ni ett ypperligt tillfälle att skänka dem till ett gott ändamål. Jag hoppas att de blir flitigt använda hos oss i så fall.
Tag kontakt om ni vill slippa några tygblöjor och samtidigt kanske rensa lite i förrådet. Colin väger förresten knappt 7 kg, så de minsta blöjorna funkar inte.
Therese
tisdag 7 januari 2014
Julens stickade klappar
Till julen blev det som vanligt mycket sockor. I år stickade jag speciellt mycket av restgarn. Roligt att få användning av en massa små nystan som annars inte blir använt till något.
För tillfället tycker jag det är roligt att sticka mönster så det blir mycket sådant för tillfället. Mest blir det gåvor så ännu kan jag inte visa upp något av de projekten.
Therese
| Kusinen fick svartvita sockor. |
| Colins stora kusin fick nästa identiska svartvita sockor. |
| Svägerskan fick dessa sockor, ser lite märkliga ut när de inte är uttöjd över foten... |
| Colins mellankusin fick dessa. |
| Svägerskans karl och min syster fick svarta vantar. |
| Colins minsta kusin fick ett par tågsockor. |
| Pappa fick ett par sockor stickade av många restgarn. |
| Min moster fick en flaskvärmare. |
| Mammas karl fick ett par sockor, även dessa i svartvitt. |
| Colins stora kusin fick även en döskallehalsduk. |
Therese
Nytt år - nytt försök
Försöker komma igång med bloggen på nytt.. Vi får se hur länge det håller i sig denna gång. Jag skall göra ett tappert försök.
Ett nytt år är här och jag välkomnar varmt det nya året! Det hände så mycket under 2013 att jag blir alldeles slut bara jag tänker på det. Både bra saker och mindre trevliga saker.
Under årets gång hann jag med flera resor, både som gravid och med en liten bebis, blev utexaminerad ekonomie magister, jobbade heltid, födde vår son, varit på begravning, levt ett sömnlöst liv med ett spädbarn och en massa andra saker...
Synd att jag inte har haft någon blogglust den senaste tiden. Det är så mycket som har lämnat "odokumenterat". Därför vill jag nu försöka få liv i denna blogg, dessutom handarbetar jag mycket nu. Länge var sticklusten som försvunnen men innan jul blev det många julklappar och lusten att sticka har jag ännu inte tappat. Det är roligt att få visa för er sen vad det är som finns på stickorna och hur resultatet blir sen.
Vi börjar lite försiktigt med två små projekt jag gjorde i höstas till lillprinsen.
Ett nytt år är här och jag välkomnar varmt det nya året! Det hände så mycket under 2013 att jag blir alldeles slut bara jag tänker på det. Både bra saker och mindre trevliga saker.
Under årets gång hann jag med flera resor, både som gravid och med en liten bebis, blev utexaminerad ekonomie magister, jobbade heltid, födde vår son, varit på begravning, levt ett sömnlöst liv med ett spädbarn och en massa andra saker...
Synd att jag inte har haft någon blogglust den senaste tiden. Det är så mycket som har lämnat "odokumenterat". Därför vill jag nu försöka få liv i denna blogg, dessutom handarbetar jag mycket nu. Länge var sticklusten som försvunnen men innan jul blev det många julklappar och lusten att sticka har jag ännu inte tappat. Det är roligt att få visa för er sen vad det är som finns på stickorna och hur resultatet blir sen.
Vi börjar lite försiktigt med två små projekt jag gjorde i höstas till lillprinsen.
| Blå sockor som nu börjar varar för små |
| Vantar som nu är för små |
Therese
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
