Plötsligt är det söndagkväll och helgen rusade förbi lika fort som den kom. Ändå har helgen känts väldigt lång och krävande. Jag har varit så hiskeligt trött och Colin har varit på ett riktigt uselt humör. Vad gäller mig själv vet jag inte om det är järnbrist eller vårtrötthet. Vi sover trots allt rätt så bra på nätterna. Några gånger per natt vill han ha tutten och ibland är han ledsen och behöver lite pajande. Men det är aldrig några långa vakna stunder. Vi har börjat vakna mycket tidigare om morgnarna. Oftast vaknar solstrålen vid 6.45 och det är väl helt normalt för en liten kille, men jag gillade våra sovmorgnar till 9 en smula bättre. Jag och Björn har ännu förståndet med oss och går och lägger oss tillräckligt tidigt så jag anser inte att jag kan skylla min trötthet på sömnbrist om nätterna. Trots många timmars nattsömn har jag varit så ofantligt trött ända sedan fredag. Det har känts som att jag sovit max två timmar under natten. Kanske det är järnbrist, eller något helt annat...
Vad gäller Colins humör börjar jag starkt tro på att det är dags för tänderna. Vi har misstänkt att en tand skall sticka upp sedan han var bara någon månad gammal. Han har nästan alltid sina händer eller någon leksak i munnen och han vill gärna bita på ens finger också. Ännu har ingen vit liten gadd ploppat upp i munnen men nu tror jag att det faktiskt är på gång. Han dreglar mängder, är riktigt otillfredsställd med det mesta och ibland verkar det som att han också har ont. Han spänner ofta hela kroppen som att det gör ont någonstans, så det måste ju vara tänderna nu. Eller så är det inte alls det.... Men sover gör han knappt någon på dagen och äter vill han oftast inte heller (varken mat, gröt, mjölk eller ens fruktpure) så om detta fortgår en längre tid blir mamma i huset galen
Han har ropat väldigt mycket under helgen och inget hjälper, han är fullkomligt arg och ursinnig. Är det inte det ena så är det något annat... Man märker också att han blir arg nu när han inte kan saker som han skulle vilja kunna. Som att röra på sig.
Lite har han nog börjat röra på sig, dra sig framåt och backa. Men det går inte snabbt och han orkar ingen lång bit. Han skulle vilja så mycket mera...
Idag satt jag och scrollade igenom lite av Katrinz blogginlägg. Jag brukar inte läsa hennes blogg men ibland hamnar jag in på den på ett eller annat sätt. Jag kom då över detta inlägg, gällande hennes och Bingos yngste son. Det var som att läsa om Colin då han var mindre. Samtidigt som det gav mig enorma flashbacks från den mest intensiva tiden var det skönt att läsa om andra som har/haft det lika jobbigt som vi hade det i början. Det var inte lätt med en bebis som inte kunde vara utan kroppskontakt de första tre månaderna av sitt liv. Det var en intensiv tid, minst sagt. Men nu i efterhand kan jag känna att jag inte tog vara på den tiden. Även om lillen bara ville vara i någons famn hela tiden var det ju också mysigt, att få känna någon annans värme hela tiden. Synd att man inte förstod att uppskatta det ändå, trots att det var jobbigt...
Nåja, nya tider, nya bekymmer.
Nu skall föräldrarna äta pitabröd och lillen skall förhoppningsvis äta gröt. Sen blir det soffan resten av kvällen och i säng tidigt. Från och med imorgon är det bara jag och Colin om dagarna igen och om helgens usla humör fortsätter behöver jag all energi jag kan få.
Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar