onsdag 25 februari 2015

Det här med dofter

Jag tycker det är väldigt fascinerande hur mycket man påverkas av dofter och lukter. Vilka minnen som kan börja spelas upp framför ögonen när man känner en viss doft.
Jag började tänka på det här för någon dag sedan när jag tog en pyjamas på mig som doftade alldeles speciellt. Jag har har inte använt den pyjamasen sedan vi flyttade till vårt nya hem, den har bara legat längst under i pyjamashögen hela tiden. Men häromkvällen så tog jag den på mig, och den doftade precis som det gjorde i vår gamla lägenhet. Det var en riktig tydlig doft och en massa minnen kom tillbaka från tiden då vi bodde där.
Så här i efterhand skulle jag ha trott att minnen skulle ha handlat om när Colin var liten. Men det mesta som jag kom att tänka på i den stunden när jag kände doften var gravidperioden. Jag förknippar vår gamla lägenhet mera med att vara gravid än att vi faktiskt blev föräldrar där också. Hela den där första bebistiden var så omtumlande och utmattande så jag minns gravidperioden tydligare.
Tänk att en doft kan ge så många minnen och känslor. Ibland när jag känner en doft av någon exotisk mat, så doftar det "södern" och då får genast en behaglig känsla. Det är nästan så jag känner värmen som ligger i luften på kvällen när man är utomlands. En annan doft som jag också brukar förknippa med en massa minnen är doften av våt hund. Det behöver inte alltid vara en hund som framkallar doften (eller lukten kanske i detta fall) men när jag känner den där karakteristiska doften så minns man alla slaskpromenader med Ajax, hans busande och härjande när han hade blivit duschad och andra härliga minnesbilder kommer framför en.
Doften av vår, d.v.s. halvt ruttna löv som ligger i våta diken och sprider en inte alltför angenäm doft ger mig också starka minnen. Det påminner mig om när jag var liten, vi bodde i parhus och mina kusiner bodde i andra änden. På våren brukade vi (eller säkert hände det väl bara en gång, men jag minns det som att det hände många gånger) "fiska" upp de våta löven med pinnar ur diken. Och då luktade det lite småruttet, men det var vår i luften. Det var alltid roligt när lilla jag fick vara med och leka med de större kusinerna.
För att inte börja på ett oändligt långt "doftminne" kan jag bara konstatera att bebisdoften är något alldeles speciellt!
Ibland när jag känner doften av kallrökt lax minns jag tydligt kaffebjudningar vid farfars då han brukade bjuda på smörgåsar med lax på. På tal om farfar och dofter, har jag ett annat minne som jag inte vet om är ett "påhittat minne" eller om det faktiskt har hänt. Ibland när jag steker något i stekpannan, och använder smör, så är det som att jag minns min farmor och ser hur hon stekte fisk (kanske abborre) vid villan på sommaren. Jag var bara 5 år när min farmor dog så jag vet inte om detta är ett faktiskt minne, eller om jag på något sätt har föreställt mig henne så, efter vad jag har fått berättat för mig. Men doften av smör i stekpanna påminner mig vid vissa tillfällen alltid om farmor som steker fisk i stekpanna i sommarvärmen på villan.

Har ni några speciella minnen som kommer fram vid en viss doft?

Therese

2 kommentarer:

  1. Roligt inlägg:) Du minns nog säkert rätt! Vid villan bjöds det alltid på rökt eller stekt abborre, sik samt ibland strömming. Och doften av smörstekt fisk glömmer man inte i första taget. Det doftade alltid fisk där och särskilt kring spisen där farmor gjorde mat. Jag känner ofta samma sak när jag steker, och speciellt om det är fisk, då minns o längtar jag till villan;). Hon var en hejare på god mat din farmor (såg allti till att även de minsta tyckte det var gott), fast jag tror inte hon hade lika bra näringslära som dig;), men gott var det! Stekpannan vid villan doftar nog ännu bara fiskrätter:)
    Trevligt skrivet! Ha d bra / pappa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att minnen e verkliga! :) Jag har förstått att hon kunde det här med god mat!

      Radera