En liten sjukling

Idag var det riktigt skönt med måndag faktiskt! I slutet av förra veckan var Colin sjuk, men han hade en kort förkylning, feber i 1,5 dygn och sedan frisk igen. Helgen var också fylld med program, så en ny, tom vecka, välkomnas varmt!

Colin blev sjuk på onsdagskväll. Han fick feber och blev alldeles ynklig av sig. Febern höll i sig hela torsdagen, det var en lång och tung dag för oss båda. Knäpp som man är, började jag frosta ur frysen ännu till. När jag på morgonen såg att temperaturen låg på minus kunde jag inte lämna den igenfrostade frysen mera. Jag har i flera veckors tid tänkt att jag skall frosta ur den någon torsdag eller fredag då vi är hemma men det har alltid varit så milt väder. Jag orkar nämligen inte börja packa in alla sakerna och förvara dem i kylskåpet, utan jag vill ta den enkla vägen och sätta allting på utsidan under tiden isen smälter. På torsdag var det alltså några grader på minus. Så länge Colin slötittade på youtube bar jag ut alla sakerna, sen fick isen smälta, och när Colin sov middagsvilan så torkade jag ur frysen. Och det var enormt skönt att äntligen få kryssa av den punkten på min att göra lista.

Soldyrkaren i mig tyckte det kändes aningen bittert att sitta inne hela dagen när solen sken så vackert.

Eftersom Colin inte hade någon stor aptit pga. sin förkylning passade jag på att göra en riktig smarrig lunch till mig som han inte vill ha. Både på torsdag och fredag lyxade jag till det med sallad gjord på en massa godsaker som jag hittade i kylen. Ibland har man just precis de ingredienserna i skåpet som gör en perfekt lunchsallad. Det här är vardagslyx!

 

Att få Colin att äta något under torsdagen var däremot ett helt projekt. Inget ville han ha. Inte ens puré. Lite yoghurt fick jag honom att äta. Försökte koncentrera mig på sådant som skulle ge vätska samtidigt. 

Någon mat fick jag absolut inte i honom.

Det som han åt lite av sist och slutligen var riskaka med honung på. Inte mycket näring i det, men lyckligtvis var han inte sjuk länge.

Att få honom att dricka var absolut inte lätt. Han blev erbjuden allt jag kunde tänka mig. Det som till slut gjorde att han drack lite i alla fall var när han fick dricka vatten ur mitt och Björns glas. Han ratade allt annat, sugrör, pipmugg, eget glas, saft, vatten, mjölk...

Under torsdagen sov Colin en stund i sängen inomhus, så jag smög omkring och gjorde så lite som möjligt. Ville inte väcka honom med något onödigt ljud. Jag undrar när jag senast suttit och stickat inomhus i all tystnad när han sovit. Det var nog ett år sedan åtminstone. Skönt var det i alla fall den halvtimmen det varade.

En ärm framskrider.

När Colin hade blivit så duktig att han börjat använda pottan, tyckte Björn att han kunde få något, så han köpte ett verktygsset åt honom. "Gunn" (skruven) är mycket uppskattad här hemma för tillfället, han skruvar på alla skruvar han ser i diverse möbler, men pottan tyckte han vi kunde sluta använda nu...

Helgen var som sagt fylld med program. På lördag skötte syster Colin en stund så länge jag och Björn var in till stan på lite tumistid och på söndagen hade vi svärföräldrarna som också agerade skötare en stund. Jag och Björn var bl.a. på "kvinnodagsmiddag" till Amarillo, där fick kvinnorna en gratis efterrätt. Vi märket under söndagen när vi skulle luncha i stan att det är väldigt få restauranger som har öppet på en söndag... Men jag blev riktigt nöjd ändå med valet av restaurang. Jag provade en måltid med lax och batat och det var riktigt gott. Amarillo kan tydligen annat än hamburgare och chicken pockets. Här hemma fikade vi med bl.a. cupcakes och cheesecake.

Annat vi har gjort i helgen är att jag har testat en ny variant av bananplättar. Jag använde mig av detta recept (klick) och det blev bättre än att bara använda banan och ägg. Som tillbehör hade vi bärkräm som lämnat över från mannagrynsgröten.

Vi har också byggt och lekt mycket med lego i helgen.

På söndag hann vi med en lång utevistelse på förmiddagen innan svärföräldrarna kom. Colin hade riktigt bra ro att vara i parken. Det var säkert mycket roligare när Björn också var med. Han är så van att bara leka med mig.

 

Små överraskningar gör vardagen, eller hur? Idag när jag skulle äta min kvarg till mellanmål på jobbet fick jag se detta. En liten filur har varit och "tandmärkt" burken. Lilla söta vännen, tack för att du piggar upp mammas jobbdag!

 

Nu skall det som sagt bli skönt med en vecka utan program! Jag är också helt frisk från förkylningen så träningen är tillbaka till det normala. Jag ser framför mig en vecka med mycket utevistelse eftersom det har lovats så härligt väder! Ha en fin vecka!

Therese

In och vänder

För en gångs skull tänkte jag hinna kika in här och meddela att det blir tyst under helgen. Fullspäckat program. Tack o lov var Colins förkylning snabbt omgående så han är också fit for fight för helgen.

O kan ni tänka er, vi sov till 7.35 imorse! Några gånger har han nog haft lite ljud under natten så man vaknat, men inga långa vakstunder.

Och så en bonusbild på en liten krabat. 

Therese

Fixa till garderoben

Det har snurrat på väldigt många bloggar det här med att fixa till en basgarderob och att rensa bland plaggen. Jag har inte hakat på det här fenomenet (eller vad man nu vill kalla det) medvetet. Det har kommit sakta men säkert och nu inser jag ju att jag faktiskt också har börjat försöka få en mera hållbar garderob.

På många ställen har man kunnat läsa och se att basgarderoben skall innehålla bl.a. t-skjortor/linnen i klassiska färger så som svart och vitt, en svart kavaj, en vit knappskjorta och ett par välsittande jeans. Det här har inte alls känts rätt för mig. En svart kavaj har jag (den sitter däremot väldigt dåligt eftersom den numera är för stor) men den använder jag väldigt sällan, nästan bara på begravningar. En vit skjorta har jag också men den är likaså väldigt sällan i användning. Jeans har jag och t-skjortor och linnen har jag. Alltså har jag de flesta plaggen i "en bra basgarderob" men ändå har det inte känts som att jag har en bra basgarderob. Sen när jag läste det här inlägget på Elins blogg föll polletten ner. Det är ju precis så här jag har känt det. De plaggen som oftast beskrivs som en bra basgarderob passar inte alls den stil eller livssituation jag har. Jag går inte klädd i kavaj, skjorta och pumps varken hemma eller i jobbet. Varför skall jag då bygga upp min basgarderob utifrån den stilen?

I och med att jag har rätt så mycket kläder som inte passar mera så har jag också börjat sälja en del. (Titta in min profil på Syrrans Garderob vettja, länk finns till höger.) Jag tar det lite vartefter. Jag har inte gått igenom alla kläder ordentligt och rensat och sorterat hela garderoben. Det är mera så att när jag kommer över ett plagg som inte passar så åker det antingen upp på vinden i väntan på bättre passform (jag är realist och inser att jag inte kommer att kunna träna 6 dagar i veckan för alltid, nu är jag tacksam över att jag kan det, men när träningen sen minskar kommer också kroppen att förändras) eller så säljer det. Samtidigt som jag säljer bort försöker jag också låta bli att köpa nytt. Det blir inga spontanköp längre. Och det måste jag säga att jag är väldigt duktig på. Jag känner att mina pengar är alltför värdefulla för att slösas på plagg som sen inte används. Varje plagg som jag köper nuförtiden är därmed noggrant övervägt.

Förutom att jag rensar bort och låter bli att köpa nytt har jag också börjat satsa på mera kvalitet de gånger det är möjligt. Till exempel köpte jag en kofta i 100% bomull från Me&I (från ett loppis, priset på en ny skulle inte min plånbok ha gillat). Koftan är nästan identisk till formen med en som jag har sedan tidigare från H&M. Men den har pga. materialet börjat noppa rätt så mycket och är inte den finaste mera. Istället för att gå till H&M och köpa en ny, billig, som sen också börjar noppa efter en tid satsade jag på en lite dyrare som förhoppningsvis håller sig fin länge. Nuförtiden är det mycket lättare att köpa specifika plagg på loppis. Man behöver inte gå runt på olika fysiska loppisar och spana om man söker något specifikt, det finns ju så många möjligheter på nätet. På Facebook finns massor av märkesspecifika loppisar, Me&I, Polarn och Pyret, Ikea osv. Nu när jag hade bestämt mig för att jag skulle satsa på koftan från Me&I satte jag bara upp en annons om att jag ville köpa just den koftan och i vilken storlek. Sen var det någon som nappade på min annons och jag köpte koftan för flera tiotals euro billigare än om jag hade köpt den ny. Behändigt och smidigt!

Cardigan från Me&I. Jag hoppas den håller passformen bra! (Bildkälla)

Andra bloggare som också fixar till garderoben är bl.a. Christina (hennes projekt hittas här) och Linda (här har hon skrivit om det). Kanske du också blev sugen att se över innehållet i din garderob?

Therese

Efterdyningar av "den annorlunda träningsveckan"

Nu när jag inte kan träna som vanligt pga.förkylningen kan jag ju åtminstone blogga om träning.
I mitten av januari körde jag en annorlunda träningsvecka, där jag satsade på lugnare träning och mera stretchning. Här kan man läsa mera om den, och här kan man läsa om mina reflektioner efteråt.
Nu har det gått över en månad och jag har kört på som vanligt igen, förutom en sak. Och det är att jag faktiskt har fått in ett yoga pass per vecka. Numera avslutar träningsveckan på söndagen med yoga och lite stretchövningar. Eftersom jag inte alltid får till så mycket stretchning inne i veckorna (jag borde definitivt bli bättre på det) är det skönt att veta att man åtminstone en gång i veckan får töja riktigt ordentligt på sig.
Yogan på söndagarna brukar jag försöka passa in när Colin sover. Det ger inte riktigt samma effekt om man har en klängapa med sig när man står i hunden eller skall vila på golvet och tänka på andningen...
Jag är riktigt nöjd över att jag har fått in yoga som en del av träningen nu. Den fungerar som ett bra komplement. Jag skulle inte kunna träna bara yoga, det är verkligen inte min grej. Men att få in det åtminstone en gång i veckan gör gott för både kropp och själv.

Therese

Mina hudvårdsprodukter

Inspirerad av Hanna och hennes inlägg om vilka hudvårdsprodukter hon använder, tänkte jag också göra ett liknande inlägg. Jag har ju en tid försökt att kemikaliebanta i badrummet, men jag måste medge att det inte går så värst bra för tillfället...
För det första tar inte mina smink- eller hudvårdsprodukter slut i första taget så jag får liksom ingen chans att köpa nytt. För det andra har jag blivit lite lat. Jag var faktiskt så lat häromdagen att jag helt enkelt inte orkade börja leta efter en passande ny produkt, så jag köpte en produkt som jag har använt tidigare som jag vet att fungerar för mig. Trots att den inte är ekologisk...

Om vi börjar med rengöring av ansiktet. Jag använder (som jag tidigare bloggat om här) Madaras ansiktsrengöring för att ta bort smink, och sedan Santes ansiktskräm. De har fungerat riktigt bra. Speciellt ansiktskrämen passar min hud, den är lätt och går snabbt in i huden. Produkten som jag köpte häromdagen är ansiktstvätten till höger. Jag har känt att min hud behöver någon form av peeling för att få bort all smuts. Det räcker inte med skummet från Madara. Då köpte jag ansiktstvätten från Garnier som jag har haft tidigare och vet att passar min hud. Jag borde ha tänkt över köpet längre och försökt hitta en ekologisk variant, men nu blev det så här den här gången. När jag duschar använder jag honung som ansiktstvätt.

I sminkväskan måste jag medge att det inte finns en enda ekologisk produkt... Jag är ingen storkonsument av smink, så det är inte ofta jag köper nytt smink. Speciellt under vår och -sommarhalvåret brukar jag försöka klara mig med endast mascara och kanske lite solpuder. 

Följande produkter är i alla fall sådana som jag använder mer eller mindre: Lumene time freeze serum (den använder jag bara när det är "fest", under foundation, för att få sminket att hållas bättre), mascara (jag är inte trogen något märke utan byter hela tiden), ögonbrynspenna, concealer, rouge, foundation (just nu använder jag Clarins, men det varierar också ofta), solpuder (använder jag mest på sommaren) och mineralpuder (använder jag de gånger jag inte har foundation).

 

 Och så kommer vi till hårvårdsprodukterna. Det är skrämmande att rada upp dem så här, man ser så tydligt hur mycket man sist och slutligen använder.

Från vänster: värmeskydd, hårskum, balsam, blondspray, två olika sorters hårspray och torrschampo. Torrschampot var en riktig nitlott. Jag brukar alltid använda ett annat märke, men testade ett nytt denna gång men det var inte alls bra. Håret blir riktigt tung och känns inte alls fräscht. Köp inte! (Och etiketten skall se så där "blurrig" ut.)

Produkter som jag använder i duschen och efter: schampo, duschtvål (jag köper alltid någon billig sort, har inte så stor skillnad på märke eller modell, tycker att man blir ju ren hur som helst), peeling för kroppen (jag är väldigt dålig på att peela mig, trots att huden skulle må så mycket bättre av det, den här peelingen har jag haft i många år, jag fick den av min syster för länge sedan och använder den sporadiskt), två olika sorters hudlotion (jag smörjer alltid in mig efter duschen, annars blir huden så torr, när de lotions som jag redan har är slut skall jag absolut köpa en ekologisk variant, jag försöker att åtminstone få de produkter som man lämnar på huden och sugs in i kroppen att vara ekologiska).

Deodoranten har jag visat tidigare och den hänger ännu med. Ibland när jag har tid försöker jag också använda ansiktsmask. Jag har både micro scrub och mask från Estelle& Thild och de här har jag varit riktigt nöjd med. Snart börjar det tyvärr i tuberna...

Som sagt, för tillfället är det inte så ekologiskt bland mina hudvårdsprodukter. Men det skall bli bättre, hoppas jag.

Therese

Kraxande kråka

De senaste dagarnas bloggtystnad beror delvis på två orsaker. För det första har jag blivit förkyld, ingen jätteförkylning, men ändå så man varit lite slöare än vanligt. På fredag var det som värst, då blev det mycket tittande på youtube för Colins del så länge jag försökte vila. Plockade inga mammapoäng då men man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Lördag och söndag kände jag mig bättre, lite rinnig i näsan men ingen feber. Men förkylningen har verkligen satt sig på rösten. På lördagskväll började rösten försvinna lite grann och på söndag kraxade jag på med en förskräcklig stämma. Idag har jag varit i jobbet som normalt, men rösten är inte med mig ännu.
Den andra orsaken till tystnaden är att jag och Colin har varit vid min mammas en stor del av helgen. På lördag, efter att jag hade varit på brunch med mammagänget, packade vi in oss i bilen (i volvon, renault har varit på service idag) och körde iväg till min mammas. Jag hade nämligen ordnat en överraskningsgrabbkväll till Björn. Han hade en kompis som kom till vårt och de jammade med sina gitarrer och gör sånt som grabbar gör när de är utan barn och sambos (vad det är vet jag inte...). Jag tyckte att Björn behövde få lite egentid också mellan allt jobb och det vanliga här hemma med skötsel så länge jag tränar. Jag tror det blev uppskattat!
Jag och Colin var som sagt hos min mammas ett dygn. Tanken var också att Björn skulle få sovmorgon. Få sova ut en morgon utan den lilla väckarklockan som stämmer sin röst och börjar med sina vackra sånger där kring 5.30 på morgonen. Även om vi skulle ha sånt system att bara en av oss stiger upp med Colin och den andra får sovmorgon, så är det ändå ingen av oss som kan somna om igen. Colin är ju inte precis tyst av sig så det funkar inte att försöka sova vidare. Förutom att Björn fick sovmorgon, fick jag också det! Colin sov till ca 7.40 på söndagmorgon!! Min mamma hade babyvakten under natten, så hon sa att vid 5 hade han nog vaknat till en gång, men somnat om igen då. Jag kunde inte tro mina ögon när jag vaknade av att Colin pratade och klockan visade 7.43... "Främmandsvett" har han i alla fall. Men det konstiga är att han var precis lika trött vid och efter lunchen som vanligt, fastän han sovit 2 timmar längre än vanligt.
Efter Colins dagsvila packade vi in våra saker i volvon igen och brummade hemåt. Det gick sist och slutligen riktigt bra att köra trots att vi hade volvon och Colin var förpassad till babyskyddet. Halva vägen snaskade han på majsbågar och sjöng mellan tuggorna, ibland var han helt knäpptyst och då undrar jag om han sov, ibland ville han prata med mig om vad vi såg, vart vi var på väg och vart vi hade varit. På ditvägen var det mera kritiskt, då blev han riktigt arg på mig när jag inte kunde göra så att det kom flera grävmaskiner på vägen mellan bennäs och jakobstad. "Mera, mera, mera" ropade han förtvivlat och gråten sprutade. Sen blev det bättre när vi började sjunga diverse visor, men det krävdes att vi sjöng hela vägen till Larsmo sen. Tur att rösten min var i skick ännu på lördag... Jag intalar mig att han blivit en bra medresenär eftersom vi har varit mycket i bilen ända sedan han var liten. Vi har ofta kört sträckan vasa-bennäs/larsmo/lappfors/jakobstad och många gånger har det varit bara Colin och jag. Han kanske har lärt sig att de gånger finns det ingen som underhåller så han får stå för den biten själv.

Nu väntar jag ivrigt på att den här förkylningen skall släppa ordentligt så att jag kan börja träna igen. Det har blivit ett antal vilodagar nu, men jag känner att energin återvänder och skulle gärna riva av ett svettigt HIIT pass!

På torsdag och fredag blev det mycket lek med lego, lagom stillsam lek.

Mammas sambo har startat en egen firma, han utför vaktmästaruppgifter, så nu har han införskaffat en minilastare. Colin blev nog lite skrämd i början, men efter att ha betraktat den på avstånd en stund accepterade han den.

Det var roligt (och halt) att leka i skopan. Senare kom också min kusin Robin och med sällskap i skopan blev det ännu roligare.

En milstople har vi också nått i helgen. Colin har gjort nummer två fler gånger på pottan än i blöjan. Det är inte så att han skulle säga till att han vill på pottan, men när man kan hans rutiner så är det "bara" att sätta honom på pottan och avvakta. Visst har det varit gånger när man har suttit, i vad som känns en evighet, och väntat på pottan men inget kommer och sen knappt en minut efter att blöjan kommit på så har han uträttat sina behov. Tålamod, tålamod....


Therese

5. Sofie Sarenbrant- Visning pågår

Årets femte lästa bok: Visning pågår av Sofie Sarenbrant. Jag har läst några av hennes tidigare böcker och tycker de är helt okej. De känns som ganska typiska, svenska deckare, lättlästa och spännande.

Handlingen (från Bokus.com):
Morgonen efter familjen Göranssons husvisning i Bromma hittar sexåriga dottern Astrid sin pappa brutalt mördad i gästrummet. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Har någon dröjt sig kvar efter visningen? Det enda som talar för det är att Astrid påstår att en främling har klappat henne på kinden under natten.

Kriminalinspektör Emma Sköld utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, och hemligheter som avslöjas stärker teorin. Men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?
Visning pågår är den tredje fristående deckaren om kriminalinspektör Emma Sköld.

Sofie Sarenbrant är författare, journalist och fotograf. Hon bor i Bromma med sin man och två döttrar. Tidigare har hon gett ut Vecka 36, I stället för dig, Vila i frid och Andra andningen som alla har fått stor uppmärksamhet och blivit sålda till åtta länder. 
Källa: http://www.bokus.com/bok/9789175370583/visning-pagar/

Nu skulle jag gärna hitta några av de andra av hennes böcker på biblioteket. Jag har inte läst dem i kronologisk ordning men det har nog gått bra att följa med i handlingen ändå.

Therese

Det här med dofter

Jag tycker det är väldigt fascinerande hur mycket man påverkas av dofter och lukter. Vilka minnen som kan börja spelas upp framför ögonen när man känner en viss doft.
Jag började tänka på det här för någon dag sedan när jag tog en pyjamas på mig som doftade alldeles speciellt. Jag har har inte använt den pyjamasen sedan vi flyttade till vårt nya hem, den har bara legat längst under i pyjamashögen hela tiden. Men häromkvällen så tog jag den på mig, och den doftade precis som det gjorde i vår gamla lägenhet. Det var en riktig tydlig doft och en massa minnen kom tillbaka från tiden då vi bodde där.
Så här i efterhand skulle jag ha trott att minnen skulle ha handlat om när Colin var liten. Men det mesta som jag kom att tänka på i den stunden när jag kände doften var gravidperioden. Jag förknippar vår gamla lägenhet mera med att vara gravid än att vi faktiskt blev föräldrar där också. Hela den där första bebistiden var så omtumlande och utmattande så jag minns gravidperioden tydligare.
Tänk att en doft kan ge så många minnen och känslor. Ibland när jag känner en doft av någon exotisk mat, så doftar det "södern" och då får genast en behaglig känsla. Det är nästan så jag känner värmen som ligger i luften på kvällen när man är utomlands. En annan doft som jag också brukar förknippa med en massa minnen är doften av våt hund. Det behöver inte alltid vara en hund som framkallar doften (eller lukten kanske i detta fall) men när jag känner den där karakteristiska doften så minns man alla slaskpromenader med Ajax, hans busande och härjande när han hade blivit duschad och andra härliga minnesbilder kommer framför en.
Doften av vår, d.v.s. halvt ruttna löv som ligger i våta diken och sprider en inte alltför angenäm doft ger mig också starka minnen. Det påminner mig om när jag var liten, vi bodde i parhus och mina kusiner bodde i andra änden. På våren brukade vi (eller säkert hände det väl bara en gång, men jag minns det som att det hände många gånger) "fiska" upp de våta löven med pinnar ur diken. Och då luktade det lite småruttet, men det var vår i luften. Det var alltid roligt när lilla jag fick vara med och leka med de större kusinerna.
För att inte börja på ett oändligt långt "doftminne" kan jag bara konstatera att bebisdoften är något alldeles speciellt!
Ibland när jag känner doften av kallrökt lax minns jag tydligt kaffebjudningar vid farfars då han brukade bjuda på smörgåsar med lax på. På tal om farfar och dofter, har jag ett annat minne som jag inte vet om är ett "påhittat minne" eller om det faktiskt har hänt. Ibland när jag steker något i stekpannan, och använder smör, så är det som att jag minns min farmor och ser hur hon stekte fisk (kanske abborre) vid villan på sommaren. Jag var bara 5 år när min farmor dog så jag vet inte om detta är ett faktiskt minne, eller om jag på något sätt har föreställt mig henne så, efter vad jag har fått berättat för mig. Men doften av smör i stekpanna påminner mig vid vissa tillfällen alltid om farmor som steker fisk i stekpanna i sommarvärmen på villan.

Har ni några speciella minnen som kommer fram vid en viss doft?

Therese

På mina stickor just nu

Det är nästan något historiskt med mina handarbeten nu. Så ovanligt att jag måste ägna det ett eget inlägg. Det är nämligen så att: för det första finns det inga UFOn (unfinished objects) i min handarbetskorg. De handarbeten som varit på gång en längre tid, bl.a. ett stickat kuddfodral i pippimönster som jag påbörjade för ca. 5 år sedan och ett par vantar till Colin som blev onödiga i och med att jag inte hann sticka klart dem och vi köpte ett par istället, har jag rivit upp. Det andra som gör detta läge historiskt är att jag har bara har två handarbeten på gång och de är båda tänka till mig själv. När hände det senast? Om jag har flera handarbeten på gång så är åtminstone ett av dem till någon annan. Men inte just nu! Jag undrar hur länge det här läget råder. Inte så värst länge om jag känner mig själv rätt. Jag brukar alltid hitta tillfällen och möjligheter att göra stickade presenter åt andra så snart dyker det nog säkert upp något passligt. Dessutom har jag två tröjor som jag har tänkt sticka till Colin också.

Det som alltså finns på stickorna just nu är en tröja till mig själv. Den är gjord av ett riktigt mjukt och härligt garn som jag köpte för presentkortet jag fick av mamma. Tyvärr är mönstret bara så himla tråkigt, och mycket avigstickning. Tröjan gör jag inte för att den är rolig att sticka utan endast för att få slutresultatet. Oftast försöker jag göra saker som både är roliga att sticka och självklart också ger ett fint resultat. Men här var jag endast sugen på att ha en tröja i den modellen.

Det andra som finns på mina stickor är ett par högskaftade, mönstrade sockor. Jag har haft mönstret sparat i min mapp i flera år och tänkt att jag skulle vilja göra dem till mig själv. Nu äntligen hittade jag en lämplig tidpunkt att påbörja dem. Jag hoppas få dem klara innan nästa vinter åtminstone.

Det krävs ett antal kvällar för att få något av projekten klara, men speciellt tröjan är lämplig att ta med sig som bilstickning de gånger vi kör längre sträckor. Det är lite knepigare att sticka mönsterstickning i bilen har jag märkt... Speciellt när vi inte har någon lite baby mera som sover sig genom hela bilfärden. 

Therese

Kommer våren nu?

En helt vanlig helg, som spenderades hemma med familjen, är till ända. Vi har haft det riktigt skönt och jag känner hur energinivån har stigit. Måndagsmorgonen var inte så jobbig idag, mycket tack vare att jag fick laddat batterierna riktigt ordentligt i helgen. Vi pysslade på hemma hela helgen och hade inga speciella planer. Det gjorde gott! Som vanligt blir måndagsinlägget en liten tillbakablick över de lediga dagarna, innehållandes några bilder.

 Eftersom vår "huvudsakliga bil"  står stilla just nu i väntan på service (vi har två bilar, familjebilen, renault, och så min bil, volvo, som jag haft ända sedan jag fick körkortet som fungerar som "andra bilen", i volvon har vi ingen bilstol, och bilstolen från renault går inte att montera dit eftersom det inte finns isofix i volvon, nu har vi babyskyddet i volvo och gånger som dessa är det tacksamt att ha ett barn som är litet i växten), var Colin och jag hemma både torsdag och fredag då Björn hade bilen till jobbet. Det var längesedan vi bara har varit hemma en hel dag så det var minsann behövligt det också. Vi hann med mycket gos och mycket hemma fix. 

Jag är överlag väldigt planerande av mig och har oftast god framförhållning, det syns tydligt när det kommer till att planera våra middagar. Jag ser alltid till att ha "snabbmat" i frysen som enkelt går att ta upp och värma. Speciellt de dagar som innebär dagmamma och jobb ser jag till att det finns mat i kylen att värma när vi kommer hem på eftermiddagen. Colin har inte alltid det bästa humöret när vi kommer hem, så att behöva tänka ut och laga mat med en skrikande ettåring i byxbenet efter en jobbdag, vill jag helst undvika. Det här innebär också att jag med jämna mellanrum behöver fylla på frysen med färdiggjorda maträtter. På så vis undviker vi också makaroner och korvfällan... Ofta fryser jag in det som lämnar över efter att vi har ätit, men jag gör också rätter som jag genast fryser in. Efter en lång utläggning om mitt planeringsbehov, kommer jag till saken- de lediga dagarna har innehållit många timmar i köket eftersom frysen behövde fyllas på med färdiga maträtter. 

Vi hade mycket morötter i kylskåpet så det mesta blev morotsinspirerat. Bland annat morotsplättar, rotsaksplättar, morotssoppa och flera olika morotsbröd. Colin tycker det är speciellt roligt att se på när jag steker plättar, det fräser så roligt. Sen blev det också en stor form med lasagne och lingonbröd.

Rotsaksplättar

Morotssoppa

Morotsbröd

Mortosplättar

Halvvägs genom smeten

  Eftersom solen har behagat visa sig rätt så mycket under helgen, har det också blivit många timmar utomhus. Nuförtiden har Colin bra med ro att vara ute på gården och leka. Vi skottar snö som inte behöver skottas, vi inspekterar vårens framgång, vi går till postlådan flera gånger, vi slänger sopor, vi går försiktigt där det är "haaalt", vi spanar efter bilar och gärna större motordrivna fordon och annars bara försöker fördriva tiden. Tänk att snart kan man plocka fram terrassmöblemanget. För inte kommer det väl mera snö i år? Visst har vi överlevt ännu en mörk vinter? Idag fick jag cykla större delen av hemvägen på asfalt, och det är väl ett vårtecken? 

Detta föredrar jag framför -20 och beckmörkt, alla gånger!

Vatten ur stuprännan är den nya grejen!

Klotta, klotta!

På lördag förmiddag var vi in till stan en sväng för att uträtta diverse ärenden. Till en liten herremans lycka, hade de förevisning av en brandbil på torget. "Titta, titta!" utbrast han. Han pratade om "wio, wio" länge efteråt. Vi hade planerat att luncha på Ylikiva, jag har länge velat prova på deras salta våfflor och tänkte pricka in veckans fuskmål i samband med det. Till vår stora besvikelse var det bokat för privat tillställning när vi kom fram... Vi hoppade i bilen och körde hemåt och åt rester då istället. 

Vilken tur att vi hade en cheesecake i kylskåpet att mumsa på till eftermiddagskaffet. Jag bakar ofta efter recept från Tasty Health, det mesta blir riktigt bra, men en del floppar har det också blivit. Därför behöver jag prova receptet en gång och se hur det blir, för att sen kanske kunna göra det någon gång när vi har gäster. Den här cheesecaken fick godkänt och kan bjudas åt gäster! Det är en kanelbullecheesecake och receptet hittas här. Personligen gillar jag cheesecake som inte blivit bakad i ugnen bättre, sådana med gelatin. Den här versionen är bakad i ugnen och blir enligt mitt tycke lite torrare än sådana som bara stelnat i kylskåp, men smaken var det absolut inget fel på.

För att kompensera missödet med Ylikiva lunchen gjorde jag pizza till middag. Jag gjorde dem på whole wheat tortillabröd, fyllningen var skinka, ananas, soltorkade tomater och ost.

Och så lite utelek igen efter middagen. Det hann bli riktigt mörkt innan vi var inne igen.

Björn hade köpt hem Lindt choklad från sin arbetsresa och på lördagskväll unnade jag mig några bitar. Gott som tusan, men min hy gillar inte choklad... Vi tittade samtidigt på den tredje Hunger Games filmen och jag blev riktigt besviken! Det hände ju inget. Får väl lov att vänta på den fjärde och hoppas på lite mera action där.

På söndag blev det utevistelse nästan hela dagen. Vi hann vara ute rätt så länge innan lunchen och dagsvilan. Så länge Colin sov passade jag på att ta veckans yoga pass och förbereda middagen. När Colin vaknade hade solen kommit fram, så vi åt snabbt mellanmål och klädde på oss och for ut igen. Det blev en sväng till butiken på de isiga vägarna och lek i "vår" park.

Som vanligt gick söndagskvällen åt till att packa allas väskor inför kommande arbetsvecka och allmänt ställa inför den nya veckan. Jag hoppas på plusgrader och sol! Det ryktas att det är sportlovsvecka nu också, inget man märker av i någon större utsträckning när man inte har barn i skolåldern.

Therese

Årets väggkalender

Vi hade inte skaffat någon ny väggkalender för i år. Och när hela januari och halva februari  hade gått och vi ännu inte fått skaffat någon ny tog jag saken i egna händer och gjorde en egen.
Jag printade ut färdiga kalenderblad, det ända kriteriet jag hade var att det skulle vara indelat för alla familjemedlemmar och att den skulle vara på svenska. Hittade tyvärr ingen med finlandssvenska namnsdagar så vi har nu en kalender med rikssvenska namn. I min "fickkalender" (den är en A5 så ryms precis inte i fickan) finns däremot finlandssvenska namn så jag försöker hålla koll på namnsdagar där istället.

 Jag ville ju inte bara ha ett tråkigt kalenderblad hängandes på väggen så därför använde jag mig av förra årets kalender. Jag klippte bilderna så de var lika stora som mina kalenderblad och stansade sedan ihop alltsammans. 

Colin hjälpte givetvis till! Han prickade i viktiga datum i den gamla kalender...

Det gick förvånansvärt bra att pyssla med Colin. Så länge han fick ha en egen penna och något att rita på var han nöjd. Saxen fick däremot hållas på andra sidan bordet...

 

Och så, den nya kalendern!

Trots alla digitala kalendrar som finns tillgängliga vill jag ändå varje år ha en väggkalender. Och den skall hänga i köket! 

 

Therese

Reflexvantar

Min kusin och vårt fadderbarn, Björns systerdotter, fyller nästan samtidigt i februari. Varje år, nästan genast efter att julstickningen är över brukar jag göra något till deras födelsedag. I år hade jag fastnat för trenden med reflexgarn. Det blev varsitt par vantar till dem.

Min kusin, som fyllde 10 år fick ett par svarta, helt vanliga vantar. Jag anar att det i den åldern är rätt så kinkigt med vad man lägger på sig så jag gjorde vantarna helt vanliga. Inga extra färger eller krusiduller.

Fotat med blixt.

Utan blixt.

Vårt fadderbarn däremot, hon gillar mycket krimskrams, rosa och hela köret. Till henne gjorde jag ett par lovikkavantar i lila. Bandet som är nertill är inte utav reflexgarnet, utan helt vanligt restgarn och så piffade jag upp det med en silvertråd också.

Tummarna ser enorma ut... Ibland vore det bättre att lita på sitt eget stickhuvud och inte följa ett mönster slaviskt.

Fotat med blixt.

Båda vantarna gick rätt så snabbt att sticka eftersom reflexgarnet är så tjockt. Jag stickade med nr 6 på stickorna och garnet är detta (Lumio av Schachenmayr). Jag köpte garnet på Vörå Handarbetsaffär inne i Vasa centrum.


Therese

Fastlagstisdag

Igår var det fastlagstisdag och det firade eller uppmärksammade vi inte speciellt mycket. Vi ville inte ens vara ut någon extra stund pga. den starka blåsten och det tråkiga vädret.
Det känns som att vi är i en "mellanfas" när det kommer till t.ex. fastlagstisdag och sportlov. När jag gick i lågstadiet var det alltid fastlagsjippo vid skolan på kvällen där man bl.a. kunde köpa knäck eller åka snöskoter. Om sportlovet inföll samtidigt som fastlagstisdagen var det alltid ett dilemma om vi skulle vara hemma på tisdagen eller om man kunde tänka sig att missa jippot vid skolan. Ofta brukade vi fara till villan under sportlovet, men jippot vid skolan ville man ju inte missa.
Sedan när man studerade var fastlagstisdagen en av årets (många) höjdpunkter. Man for till pulkkabacken med minttukakao i termosen, åt kebab eller pizza på pikku quattro småfrusna efter backen, fortsatte på mellanfest hemma hos någon och sen for man ut i vimlet.
Nu passerade dagen rätt så obemärkt, förutom att vi åt fastlagsbullar. Jag är egentligen inte så förtjust i fastlagsbullarna, men det brukar höra till att äta en varje år. Och hör och häpna, i år tyckte jag faktiskt att det var riktigt gott. Antingen har det att göra med att Görans gör väldigt goda bullar eller så det faktum att jag inte äter sött så ofta, så det blir automatiskt gott när man väl unnar sig.
Björn var fortfarande på resande fot igår så det var bara Colin och jag som mumsade på bullarna. (Nu är Björn hemma igen och ordningen är återställd.) Jag hade köpt en egen bulle till Colin så att han skulle få klotta på bäst han ville med den. Jag hade sett framför mig hur han skulle undersöka och smaka på bullen och riktigt klotta ner sig. Riktigt så blev det inte. Jag fick till en början lyfta av locket för att han skulle ha något mindre att hålla i, han förstod inte själv att ta i det. Sen så smakade han lite på locket, tog en eller två tuggor och verkade måttligt intresserad. Själva bullen rörde han nästan inte. Han smakade på grädden som hade kommit på hans fingrar men förstod inte att det fanns mera grädde på själva bullen. Det blev med andra ord inte riktigt som jag hade förväntat mig. Men sen så släktas han väl på sin mor... Jag har tidigare också haft "obehag" för klottiga saker, eller hur man skall uttrycka det. Det dröjde nästan ända tills jag flyttade hemifrån som jag kunde börja knåda en deg med händerna. När vi skulle göra bullar som hemläxa från Huslig ekonomi i högstadiet "knådade" jag degen med två slevar eftersom jag inte ville klotta ner händerna. Det skulle man inte tro idag, när man tänker på hur mycket jag håller på i köket.
Sist och slutligen är det ju bara bra att Colin inte gillade bullen. Varför skulle man behöva tycka om sötsaker? Det finns hälsosammare saker man kan stoppa i sig. Men nu har han ju fått prova på i alla fall och det var en rolig "programpunkt" som livade upp vår eftermiddag. Att min mage var alldeles i oställning efter en stor vetebulle är en annan femma... Det är smällar man får ta och så påminns jag än en gång om varför jag oftast håller mig borta från sötsaker.

Fastlagsbullarna (med sylt såklart) från Görans är nog de godaste jag har smakat.

Klottigt och kladdigt...

Varsågod Björn, en "nästan orörd" bulle till dig!

Jag hittade några tidigare inlägg om fastlagstisdagen: 2010, 2011, 2012. 2013 bloggade jag inte i början på året. Jag var alldeles för gravidtrött... 2014 var vi ännu så inne i babybubblan så jag misstänker att fastlagstisdagen gick förbi rätt så obemärkt. Fast jag har ett vagt minne av att vi blev bjudna på fastlagsbullar på en mamma-barn träff. Jag har för mig att en mamma hade bakat bullar. Får se hur nästa år blir, antagligen blir det likadant som i år under en längre tid. Sen kanske, då Colin når upp till skolåldern kommer det mera traditioner.

Therese