Midsommar 2014

Midsommarhelgen spenderades till största del i hemmets lugna vrå, ensamma med lilla familjen. Det var första gången som jag inte besökte en en villa under hela helgen. Jag brukar vara av den åsikten att man åtminstone någon gång måste ut till havet, och det brukar inte kännas som midsommar om jag inte besökt villan. Denna midsommar var ju vädret verkligen inte något villaväder och vi hade (har) massor att fixa här hemma så det kändes riktigt bra att "bara" vara hemma. Vi hade det mysigt med familjen. Men nog måste jag medge att det inte kändes som midsommar när det inte blev något bastubad eller grillmiddag utomhus. Men som jag tidigare konstaterat förändras rätt så mycket när man fått barn. Man blir kanske lite bekväm... Det är så mycket skönare för alla inplanerade om Colins rutiner inte störs alltför mycket och om han får börja sova i egna sängen när det blir till kvällen. Någon gång skall vi nog ändå fara ut till villan ännu i sommar, bara vädret blir bättre!

På fredag pysslade vi på med ett och annat. Björn renoverade och fick Colins rum så pass klart att han kunde sova där första natten. Jag plockade blommor och pyntade terrassen. Vi grillade gott och avnjöt en god middag tillsammans.

Mitt förkläde är väldigt gammalt, men skulle aldrig kunna göra mig av med det. Här skulle jag garnera en cheesecake med jordgubbar och ville inte riskera röda fläckar på min vita topp.

Matförberedelser. Vi var så hungriga att den färdiga maten inte hann dokumenteras.

Den blombeklädda terrassen.

Dikesblommor är också vackra!

Här satt jag en liten stund när Colin sov och solen faktiskt visade sig, men varmt var det ju inte...

Men det ser ju åtminstone varmt ut.

De vackra dukhängarna fick jag av mamma till inflyttningspresent.

Vår terrass. Bara vi hinner någon kväll skall vi fara och köpa ett utemöblemang... Tur att det ännu varit så kallt väder så några måltider utomhus inte har varit aktuella.

Björn väntar på maten.

Medan grillmästaren fixade maten.

Colin hjälpte självklart också till.

Lilla familjen i vårt egna hem!

Colin och mamma e festfina.

Midsommarens kaka. Det blev en apelsin- och rabarbercheesecake i år.

 På lördag hade vi inga speciella planer. Jag hade tänkt mig en löptur, men Colin passade på att sova så gott under sin eftermiddagstur att det hann bli kväll innan han vaknade. Därmed försköts mina planer och någon löptur hanns inte med. Istället blev det familjemiddag och en liten cykeltur runt vårt nya område. Uppskattar verkligen att Colin trivs på cykelstolen. Vi har hunnit vara några gånger in till centrum cyklandes och bara det blir varmare blir det säkert ännu oftare. Cykelvägen från Gerby in till centrum är riktigt bra.

På lördagkväll blev det mys med Scrabble för de vuxna. Visst är det så att man vinner om man lyckas få ut alla sina brickor? Även om den andra lyckas få mera poäng... Så borde det ju vara!

 På söndag hade jag och Björn planerat in en resa till Ikea. Colins fammo och faffa kom och skötte honom så länge så vi fick fara i lugn och ro på tumanhand. Vi hittade nästan allt vi skulle ha. Och skulle vi ha haft en större bil skulle vi nog ha införskaffat mera nödvändigheter. Nu fick vi inte plats med utemöbler, vitrinskåp och en fåtölj. Utemöbler och vitrinskåp har jag spanat in från Jysk. Fåtöljen är inte något som det är bråttom med så den får lämna en stund ännu tror jag.

Läste ut boken om Knutas och de andra i bilen på väg till Ikea. Har börjat att gilla Jungstedts böcker. På vägen hem avancerade min stickning riktig bra. Jag är på gång igen!

Midsommarhelgen var sammanfattningsvis en riktigt skön och lugn helg. Visst saknade jag villan, men vädret gjorde det lite "lindrigare". Och det faktum att det alltid finns så mycket att fixa på med här hemma gör att man gärna också är hemma och kryssar av saker på to-do listan. Vill man läsa om midsommaren förra året kan man göra det här.
Till midsommar hör det alltid till att jag bakar någon god kaka och jag är inte en sådan som kör ett standard recept. Jag vill alltid prova något nytt, annars tycker jag det är tråkigt att baka. Ifjol blev det en sådan här kaka. 

Nu hoppas vi att vädret skall vända och att sommaren börjar visa sig. Hörde på radion att det idag skulle vara den kallaste dagen och sedan skulle det börja bli varmare. Hoppas värmen kommer snabbt och den inte låter vänta på sig.

Therese

Min träning och premiär för magbilder

När jag gjorde inlägget om hur min utmaning i maj hade gått var det några som var intresserade av att veta mer om bodyrock. Därför tänkte jag göra ett specifikt inlägg om det.

Jag började med body rock för ungefär 2,5 år sedan och har hållit på med det ända sedan dess. Med paus för graviditeten och ca ett halvår efter förlossningen. Innan jag började med body rock sprang jag mest. Löpningen var min huvudsakliga (och egentligen ända) träning. Men så blev det vinter och många, många minusgrader. Har för mig att det blev allt ner till -30. Och det lockade inte alls att springa utomhus. (Något gymkort har jag aldrig haft så att springa på löpband var heller inget alternativ.) En kväll surfade jag på Youtube för att hitta passliga övningar som man kunde göra hemma på vardagsrumsgolvet med några vikter. Då blev det av en slump ett body rock pass som jag körde. Och jag tyckte det var riktigt roligt. Man blev ordentligt svettig och det kändes verkligen i kroppen att musklerna hade fått arbeta, på ett helt annat sätt än när man springer. Dessutom tog det inte alls lika länge att genomföra ett pass som att springa en runda.

Jag hittade body rock som sagt via Youtube, men de har också en egen hemsida. Här kan man kika på den. Men jag har aldrig riktigt tyckt om den. Den är råddig och jag kommer inte överens med den. Men allt emellanåt klickar jag in mig på den för att se om de har uppdaterat något nytt.
På senare tid har det kommit en ny hemsida. Den här. Den tycker jag är mera begriplig och lätt använd. Jag har förstått att det så småningom bara skall finnas en hemsida, men jag vet inte vilken som kommer att falla bort. Den senare hemsidan, The Daily Hiit (Hiit står för High Intense Interval Training), använder jag heller inte så mycket utan använder mig mest bara av youtube eftersom alla videon med träning kommer upp där. Body rock är självklart helt gratis.

Det är här (klick) jag håller till för det mesta. Alla träningspass kommer upp som träningsvideor och publiceras på youtube. Det finns olika längd på passen, men standarden (eller åtminstone de som det finns mest av) är 12 minuter långa. Passen är uppbyggda så att du gör en övning i 50 (eller 20) sekunder och vilar 10 sekunder emellan. Vissa pass består av fyra övningar som du gör tre rundor av (så att det blir 12 min), men det finns också pass där alla övningar är olika. Sen finns det många andra pass som inte är uppbyggd enligt 12 minuters principen. Till övningarna används din egen kroppsvikt som motstånd eller vikter. Om det används utrustning i videorna som man inte har är det bara att vara kreativ och använda det som finns hemma. Jag har aldrig behövt skippa något pass eller någon övning för att jag inte haft rätt utrustning.

Det här är den utrustning som jag använder.

Jag har vikter i olika klasser. De röda hantlarna är 2kg/st och de används inte så ofta. De lösa vikterna är 4,5kg/st och sen det som är påplockat på hantlarna är sammanlagt 6,8kg/hantel. Utöver vikterna behöver man också en matta eller något underlag för de övningar som görs på golvet. Mina gamla Nike free använder jag till inomhusträningen. Handdukar behövs också. En har jag att torka svetten med för man svettas mycket (om man tar i ordentligt) och två stycken behövs till en del övningar som görs på golvet. Har man inte vikter behöver man inte skaffa det genast heller. Det finns många pass i vilka man använder endast kroppsvikten och man kan lika bra använda något annat lite tyngre istället för hantlar, t.ex. en väska fylld med böcker eller flaskor fyllda med sand, beroende på hur tungt du vill ha det.

På youtube finns en del pass också ordnade enligt spellistor. Under TheHiit finns t.ex. många pass av 12 minuters modellen. Det är först på senare tid som en del klipp blivit ordnade i spellistor så de äldre passen finns inte där. Då får man söka bland de uppladdade videoklippen om man vill träna enligt dem. Det finns nuförtiden rätt så många instruktörer som har gjort pass och man hittar säkert sin egen favorit. Jag tränar nästan bara till Lisas pass, hon instruerar de flesta passen och har varit med ända sedan jag började.

Förutom "vanliga" pass, brukar det också komma upp olika challenges nu som då. Själva övningar i passen i utmaningen tycker jag inte skiljer sig så mycket från de vanliga passen men det är motiverande att hoppa på en utmaning. Det kommer då upp ett nytt pass varje dag (undantagsvis under veckoslutet) och man känner sig mera motiverad att träna för att inte hamna på efterkälken. Det finns utmaningar som vara en månad och det finns 5 dagars utmaningar. Den här utmaningen gillade jag väldigt mycket. Passen var väldigt långa (ibland över 1h), så jag rekommenderar INTE att man börjar med den utmaningen, men den kan inspirera och man kan själv plocka ihop ett lagom långt pass utifrån de övningar som finns i klippen. Om man kollar på hemsidan (bodyrock.tv) så hittar man flera utmaningar om man vill köra enligt ett förutbestämt schema. Jag har sett att det nu 9.7 skall börja en ny utmaning. Spännande att se hur den är uppbyggd!

Jag har sett att det nu på senare tid kommit Yoga versioner och även body rock pass för gravida. Jag har dock inte prövat några av dessa, men det är roligt att det finns om jag skulle bli gravid någon gång igen.Yoga är jag dock inte så förtjust i.

Vill man börja på med body rock rekommenderar jag att man tar det här passet. Det är ett Fit test som innehåller helt basic övningar utan vikter, 12 minuter långt med 12 olika övningar. Dels får du känna på om träningsstilen är något för dig och dels är det senare enkelt att ta samma Fit test igen för att se om man har utvecklats. Tittar man lite bakåt i arkivet bland videorna som laddats upp finns de flesta övningar som enskilda videos om man vill veta hur man skall utföra en övning. Självklart går det bra att bara googla en övning också. I de flesta videorna går instruktörerna inte igenom hur en övning skall utföras så det är viktigt att man själv tar reda på hur den korrekt skall utföras så man inte gör fel och drar på sig skador! Man behöver också anpassa övningen till sin egen nivå. T.ex. armhävningar är lätta att modifiera så de passar ens egen nivå. Så se till att anpassa övningen till det som känns som en lämplig nivå.

Annars är det bara att tuta och köra! Och man behöver inte träna i endast hotpants och träningsbh.... Fördelen med att träna hemma är att man kan vara hur sunkig som helst.

Flera har frågat mig och undrat hur jag kan hålla uppe träningsmotivationen när jag bara tränar hemma och inte har någon som t.ex. drar iväg mig till gymmet. Svaret på den frågan är att jag har hittat det jag tycker är roligt. Jag tycker det är så fruktansvärt kul att träna body rock, att pumpa musklerna och känna svetten rinna och känslan i kroppen när man än en gång har pushat sig genom ett pass. Man måste helt enkelt hitta det man tycker är roligt. Annars kommer inte motivationen att hålla i sig länge. Tycker man löpning är roligt så skall man hålla på med det och inte försöka övergå till body rock om man inte känner att det är ens grej. För mig passade body rock mycket bättre än löpning så jag är glad att den finska vintern för ett par år sedan var smällkall så jag ramlade in på body rock passen.

I mitt förra träningsinlägg skrev jag en del om min noja över mina bristningar och irritationen över att jag inte kan göra något åt att huden är så slapp på magen. Då kände jag mig inte tillräckligt modig att visa bilder på magen. Nu känner jag mig snäppet modigare. Och jag tänker att genom att jag visar min mage med bristningar kanske någon annan kan känna att de inte är ensamma om sina bristningar. För lite så känner jag det. Det finns inte många som visar upp sina bristningar. Och jag förstår dem. Jag tycker inte att de är vackra, tyvärr... Även om jag älskar det de representerar över allt annat kan jag för något i världen inte tycka att just den där slappa huden på magen är vacker. Men nu skall jag i alla fall Försöka (!) bli mindre nojig över dem. Jag vill kunna gå stolt i bikini i sommar utan att tänka på bristningarna. Jag är så stolt över den kropp jag lyckats (åter)skapa efter graviditeten att jag vill sluta tänka på det som jag inte kan göra något åt. Och det tycker jag att alla andra också skall försöka göra. De är ju trots allt bara streck på magen (försöker jag intala mig själv).

Här kommer alltså en drös med bilder på min mage som den ser ut nu, 10,5 månader efter förlossningen. Och jag är jäkligt stolt över vad jag åstadkommit! Och det gäller inte bara magen utan hela kroppen. Man kan göra mycket med kroppen om man äter rätt och tränar! Passande att skriva så här i midsommartider när det inte finns någon hämning på allt gott som avnjutits vid middagsbordet. Men allt emellanåt måste man tillåta sig själv att äta det man vill så man återigen har motivation att äta bättre och utesluta det som inte kroppen egentligen vill ha.

Det här med att flexa musklerna är inget jag behärskar.

Hoppas någon fått inspiration till att börja träna! Och att den som är intresserad av att prova på body rock vet var de skall börja eller hitta bra information. Nu kunde man ju önska att detta varit ett sponsrat inlägg, så gott som jag skrivit om body rock, men tyvärr är det inte så. Det är nog helt bara mina egna åsikter och upplevelser som står som grund för detta inlägg och någon ersättning får jag inte.

Kommentera gärna om ni prövat på body rock och vad ni tycker/tyckte om det!
Eller kanske det är någon ni ännu funderar över eller något som lämnade oklart?


Therese

Barnfri kväll

Dagarna bara rusar iväg och jag kan inte förstå att det är mitten av juni redan. Vi är inflyttade i nya lägenheten och imorgon lämnar vi över nycklarna till den gamla. Det är mycket som skall fixas i nya lägenheten men vi tar allt i sinom tid. Försöker att inte ta någon stress över att allt tar så mycket längre än man tror, försöka duger...

Idag skall jag och sambon ha en barnfri kväll i och med våra vänners bröllop. Det skall bli så roligt att fara ut på tumis, och sen att få sova en natt utan skrik och gråt. Nätterna är riktigt uppåt skogen för tillfället så den här helgen kommer riktigt lägligt. Colin skall övernatta hos sin farmor och farfar och vi föräldrar sover hos min pappas.

Ett inlägg om bodyrock kommer upp så fort jag har tid att sitta vid datorn en längre stund. Vi har ännu inget internet i nya lägenheten, bara mokkulan. Och den är inget att lita på. Men den som väntar...

Nu hoppas vi på lite varmare väder till eftermiddagen så vi inte behöver frysa rumpan av oss på bröllopet. Tackar vädergudarna att solen skiner i alla fall, allt blir så mycket trevligare då!



Therese

Buzzador Hälsans Kök Kebab

Jag hade sluppit med i en buzzador kampanj för Hälsans Kök Kebab för en tid sedan. Det är en vegetarisk kebab. Vill ni veta mer om produkten kan ni läsa här. Jag sökte i många butiker innan jag igår äntligen hittade produkten som jag skulle buzza.
Ikväll tillredde jag och Björn en påse av "köttet". Det skulle stekas i stekpanna i 10 min.
Björn tillredde en hamburgare med köttet medan jag gjorde ett salladsknyte.

En påse skall räcka till 4 portioner och det tyckte jag stämde rätt så bra överens.

Kvällens mat

Tillbehören var rödlök, paprika, avokado, ost, turkisk yoghurt, sallad och hamburgerdressing.

Mitt salladsknyte.

 Tyvärr tyckte jag att den turkiska yoghurten tog över smaken för mycket så jag kände inte av kebaben så mycket. Det kunde ha varit en tydligare smak.  Synd att vi inte hade någon kebabdressing. Det hade kanske tagit fram smaken bättre.

Björns hamburgare är på gång

 Björn gillade smaken i köttet, men tyckte att konsistensen var lite märklig. Köttet passade kanske inte så bra i ett hamburgerbröd eftersom det tenderade att trilla ut. Nästa gång borde vi prova pitabröd.

Klar!

 Kebaben ser inte alls likadan ut i verkligheten som den gör på påsen tycker jag...

Det som lämnade i pannan räcker bra till varsin portion ännu.

Imorgon blir det troligtvis att hitta på något smaskens med resten av kebaben.

Att vara Buzzador innebär att man provar produkter och samtidigt marknadsför dem via word-of.mouth till bekanta. Läs mer här.

Therese

Maj månads utmaning

(Varning för långt och flummigt inlägg)

Idag skriver vi 3.6. Den första sommarmånaden är här, vilket betyder att maj månad är slut vilket i sin tur betyder att min "sokeriton och tipaton" månad och "satsa mera på allsidig träning" är slut. Så hur har det då gått?

Alldeles för lätt gällande kosten känns det som nu så här i efterhand. Jag kom snabbt in i rätt takt och sinnesstämning med ätandet så det har inte alls varit några som helst problem att lämna bort sockret. (Alkoholen visste jag redan från början att jag inte skulle ha något problem att helt lämna bort.)
Jag kan ju inte säga att jag tidigare heller har varit någon storätare av sötsaker men jag har unnat mig nu som då. Det är inte bara rent socker som jag uteslutit under maj månad utan även kolhydraterna har jag hållit rätt så låga. Helt har jag inte kunnat utesluta dem eftersom jag känner att jag behöver dem eftersom jag tränar så mycket. Men jag har skurit ner på dem rejält.
Någon gång har jag brutit mot min utmaning men det är så få gånger och de gånger har jag inte haft något behov av att äta sött det har bara varit p.g.a. situationen som jag ätit. Jag tycker att det ännu idag anses som något onormalt om man avböjer sig t.ex. det söta till kaffet eller efterrätten. Man borde inte behöva stå till svars för att man väljer bort socker.
De gånger som jag ätit något "förbjudet" är t.ex. när vi hade skrivit under köpebrevet för lägenheten. Då firade vi med skumpa. Visst kunde jag ha lämnat bort det, inte hade jag något behov att dricka skumpan men jag ville ändå fira det stora steg vi tagit med ett glas bubbel. Ett annat exempel är när jag åt en muffins som jag måste provsmaka. Jag hade bakat rabarber muffins till en mamma-barn träff och man kan ju inte bjuda på något som man inte vet vad det smakar så då kände jag mig tvungen att provsmaka en. Inte heller här hade jag något sug efter det söta men p.g.a. situationen åt jag ändå. Ytterligare ett exempel är från senaste veckoslut. Syster hade studentkalas och självklart ville jag fira henne med ett glas skumpa. Eftersom alternativet var ett glas cider kändes ändå skumpan som det "roligare" alternativet. Jag åt också av smörgåstårtan och några bitar drömtårta. Gräddtårta är jag inte speciellt förtjust i så den tog jag inte av men drömtårtan såg så god ut så det unnade jag mig. Eftersom jag var så dåligt förberedd med maten på lördag var jag "tvungen" att äta smörgåstårta som lunch. På kvällen hade vi ordnat möhippa för en kompis och då åt jag också en efterrätt, men chipset och godiset kunde jag stå emot. Det var inte så svårt egentligen. När man väl bestämt sig går det rätt så enkelt.
Det som jag alltså undvikit under denna månad är alla sorters sötsaker, all form av alkohol och de stora mängderna kolhydrater. Jag har varit väldigt noga med att äta vid regelbundna tider. Frukost blir alltid (nästan) gröt med kokosolja och ett ägg. Tränar jag på förmiddagen när Colin tar sitt första sovpass brukar jag äta ett mellanmål innan lunchen. Lunchen äter jag alltid tillsammans med Colin, ofta leftovers från föregående kväll innehållandes lite kolhydrater. Någon pasta, potatis eller ris har jag inte ätit under denna månad utan jag har intagit kolhydrater från andra källor. På eftermiddagen brukar jag försöka få i mig ett mellanmål, ofta ett kokt ägg. Middagen äter vi alltid tillsammans alla tre. Jag brukar försöka förbereda middagen redan från morgonen eller förmiddagen för att vara säker på att vi får en ordentlig middag. Om det blir ont om tid och stressigt är det lättare att bara koka någon pasta eller liknande som går snabbt och sådana middagar har jag varit noga med att undvika denna månad. Vilket har gått riktigt bra. Till kvällsbit blir det (nästan) alltid kvarg med något tillbehör (nötter eller liknande), en halv avokado med grynost och en kopp grönt te. Te koppen på kvällen är helig. Den avnjuts när Colin har somnat och jag i lugn och ro får sysselsätta mig med något rofyllt, som t.ex. att lacka naglarna eller slötitta på tv.

Under den här månaden har jag alltså sett till att äta riktigt mat. Lämnat bort allt det som inte kroppen egentligen vill ha och tänkt på maten som energi till bl.a. musklerna. Jag har inte haft något sug efter något i större utsträckning. Visst har jag t.ex. blivit snål på en glass eller kaka till eftermiddagskaffet om Björn har tagit något men jag har inte en endaste gång fallit i fällan. Och jag har ändå inte saknat något trots att jag inte ätit något sådant som anses vara "gott". Jag har inget behov av att fylla kroppen med en massa skräp.
Jag vill ge min kropp sådan energi som den behöver för att orka med min träning. Den kosten som jag hållit mig till är jag nöjd med. Jag kämpar och jobbar stenhårt med min kropp för tillfället. Jag älskar träningen och det är sällan jag känner att jag inte skulle orka genomföra ett träningspass. För att alltså orka med mina 6 träningspass i veckan behöver kroppen bra energi. Och den behöver också mycket energi. Det ser jag också till att den får. Å andra sida vill jag heller inte förstöra det jag bygger upp genom att mata kroppen med mindre bra mat. Jag behöver inte en chokladbit för att njuta. Jag tycker att kvarg med t.ex. några hallon är minst lika gott.

Träningen då. Den har gått riktigt bra den också. Jag hade inga tydliga riktilinjer för vad den skulle bestå av. Bara att det skulle vara mera variation. Och det tycker jag också att jag har fått. Jag har hållit mig till ett löppass i veckan. Sen förutom bodyrock träningen har jag försökt få in också vanlig styrketräning. Vissa gånger har det gått bättre och vissa gånger sämre. Jag vill att träningen skall hållas rolig så jag tvingar mig inte till något. Vill jag träna bodyrock istället för styrketräning gör jag det och vice versa. Lördagar brukar oftast bli vilodagar eftersom vi rätt så ofta har program då och det tycker jag har fungerat riktigt bra. Sen brukar löppasset bli på söndag och det av den orsaken att löpningen kan genomföras var som helst. Är vi hemma hos någon av våra föräldrar är det lättare att dra ut på ett löppass än vad det är att hitta passliga vikter att träna med. Resten av dagarna är styrketräning/ bodyrock hemma på vardagsrumsgolvet medan Colin sover eller så länge sambon sköter. (Tack älskling för all tid du sköter!)

Efter en graviditet jobbar man (eller i alla fall jag) kanske mest för att få magen i skick. Nu har jag kommit till ett stadie som jag inte kan påverka så mycket Jag är nöjd med min mage. Musklerna är synliga och jag känner att den är stark. "Problemet" är att min hud blev väldigt uttänjd efter graviditeten och jag fick mycket bristningar på magen och och på sidorna. Jag har inget emot strecken som finns där. Om det bara vore strecken... Men själva huden är så mycket slappare där var bristningarna är, så även om jag (om jag får säga det själv) har en vältränad mage så finns det extra hud som inte har dragit ihop sig. Jag vet att man skall vara stolt över sin mammakropp och att det är vackert med bristningar och allt sådant. Men det är svårt att faktiskt tycka det. När man tränar så många timmar som man gör blir man arg på det som man inte kan påverka. Jag kan inte göra något åt att huden hänger där. Det är bara att acceptera. Och jag försöker, men det är inte lätt. Men med tiden tror och hoppas jag att huden drar ihop sig ännu mera, i sin egen takt, och att jag då kan bli nöjdare med magen. Det är bara så frustrerande att det inte är något jag kan göra något åt. Jag ser ju hur kroppen formar sig och utvecklas tack vare träningen och jag ser hur jag kan forma den. Men detta är inte något som jag kan göra något åt. (Här skulle det väl passa med en bild av magen men ännu känner jag inte att jag vill visa upp den för hela internet, kanske det kommer)

Så hur går jag vidare nu då? Jag kommer nog att hålla kosten rätt så likadan som jag gjort under maj månad. Jag skulle egentligen vilja ha en ännu tuffare utmaning. Nu känner jag inte att "Yes, jag klarade det" eftersom jag inte behövde kämpa för att hålla mig ifrån de sakerna som jag förbjudit. Det skulle ha varit roligare att "komma i mål" och känna att man klarade det för att man kämpade så väl. Det var sist och slutligen inte så stora förändringar som gjordes. En tuffare utmaning kanske kommer senare. Nu skall jag äta som jag gjort men även unna mig ett glas rött vin och lite choklad på fredagskvällen om jag känner för det. Inga förbud mera, men jag kommer inte att börja frossa heller.

Några foton får ni tyvärr inte. Ni kan föreställa er en vältränad och stark mamma! (Om man får säga det själv i detta jantesamhälle)

(Min utmaning har gett ringar på vattnet: Sambon har äntligen övergett "sockeryoghurten" och äter numera också kvarg. Ett steg i rätt riktning i alla fall. Även om han fortfarande är min bullafrass.)




Grattis till dig som orkade läsa allt!

Therese

Sjunde tatueringen

Har helt glömt bort att jag skulle skriva om mitt och Colins äventyr som vi var på i mitten av april. Som vanligt, bättre sent än aldrig...

10.4 packade vi en väska med mat och leksaker och körde norröver. Vi plockade upp syster i Jeppis och for sen vidare till Kokkola. Det var dags för min sjunde tatuering. Motivet hade givetvis varit klart sedan länge. Det skulle stå Colin och hans födelsedatum. Eftersom hans datumet för födelsedag blev så speciell, det blir samma om man läser det bakifrån som framifrån, ville jag också ha med datumet och inte endast namnet som jag tänkt till en början. (Rolig input: när Colin just hade blivit född och vi skuttade från förlossningen till bb var det faktiskt barnmorskan som uppmärksammade oss på att han fick ett speciellt datum.)
Hurudan font jag skulle göra det i funderade jag rätt så länge på. Jag trodde att jag hittat den rätta, hade skissat upp den och bestämt mig. Men sen slog det mig att "det här symboliserar ju inte alls mitt barn". Fonten var helt fel för ett barnnamn. Det var en snygg font men passade inte till just det ändamålet. Så jag fick tänka om. Men till slut hittade jag en som kändes rätt. (Notis till mig själv A Yummy Apology font)
Själva tatuerandet gick snabbt. In och ut på max 15 min. Gjorde den som vanligt på Iguana Tattoo. Under tiden satt syster/moster i bilen med Colin och matade honom eftersom det var tid för hans lunch. Han hade knappt märkt att mamma var borta.

Placeringen blev på vänster axel

Utrymme finns undertill om det skulle behövas någon gång i framtiden

Efter tatuerandet for vi en stund på stan och shoppade. Eller syster/moster shoppade och jag och Colin var med som moraliskt stöd. Sen blev det lunch på Subway. Nuförtiden är det inte hurudan mat som serveras på en restaurang som är det viktiga, utan man funderar främst på om det är barnvänligt. Subway inne i Chydenia hade öppen planlösning, hade mycket utrymme för vagnen och jag tror inga andra gäster irriterade sig över Colins uppförande där.

En riktigt rolig dag hade vi och Colin tyckte det var roligt att vara ut på äventyr som avbrott i den annars rätt så rutinartade vardagen. Bilresorna från och till Vasa var heller inget problem. Han sov en del av färden och beundrade utsikten en del av tiden. Det kan annars vara mindre roligt att köra längre sträckor ensam med honom om han inte är på bra humör. Det finns ingen extra person i baksätet som kan underhålla honom då... Men denna gång gick det som sagt riktigt bra.



Therese

Sista gången babysim

Ikväll är det babysim för sista gången denna termin. Vi har inte sagt upp vår plats och kommer fortsätta till hösten. Colin har inte varit riktigt förtjust i simningen och vi hade tänkt ge upp och sluta. Men nu har det ändå börjat gå bättre och bättre. Han skrattar och tjoar inte ännu men han tycks trivas bättre i vattnet och med situationen än i början så vi skall ge det en chans sen till hösten också.
Synd att babysimmet tar slut nu. Det har varit så roligt att ha en familjeaktivitet inplanerad varje vecka. Nå, men den kommande flytten och renoveringen skall vi väl inte bli utan att göra...

Och så några bilder från dagen. 

Colin klättrar upp efter allt som det går att få tag i, sen står han och gungar med höfterna som om han skulle dansa latinodans.

Misstänker vi har en napptjuv hemma hos oss. Vi har aldrig haft problem med att nappar försvinner. Vi har köpt nya och bytt ut vartefter de blivit gamla, men inte köpt nya för att vi blivit utan. Men nu plötsligt, på två dagar har två nappar försvunnit spårlöst. Och vi har inte ens haft dem med någonstans, de har bara varit här hemma. Men nu har vi ett påfyllt lager igen.

Colin sover som bäst sin andra tur där ute så jag skall göra det jag brukar då. Packa och plocka. Det tar ju aldrig slut...

Therese

En sån dag, nu kan det bara bli bättre

Colin tar en tupplur ute i vagnen, för andra gången redan idag, jag andas djupa andetag och samlar krafter. Colins humör har minst sagt varit i botten hela dagen. En sån dag då inget duger.
Snart blir det att fara på mamma-barn träff. Är lite osäker om jag skall väcka honom när vi skall iväg eller om jag skall låta honom sova och så far vi när han vaknar. Saken är den att jag skall och klippa mig på e.m. så vi måste åka från träffen tidigare än vanligt. Det kommer att kännas himmelskt efter en dag som denna att få bli ompysslad i frisörstolen! Återstår att se om jag blir missnöjd för tredje gången i rad med frisyren... Borde ju byta frissa men nu blev det lite smått panik när jag insåg att jag borde få klippt mig i början av denna vecka, innan systers studentfest. Då var det bara min gamla frissa som hade en ledig tid som passade in med sambons arbetstider. Att ta med Colin till frissan är inte något jag skulle göra i första taget...

Pausar i packandet och läser så länge vilddjuret sover.

Therese

Ombytligt så de räcker och blir över

Jag kan för inget i världen förstå hur vädret kan ändra så här snabbt... Och till det sämre dessutom. I lördags var vi på villan hela dagen och det var så otroligt varmt. Jag simmade inte men det var inte långt ifrån. Skulle jag ha haft mera tid att bara ligga och lapa sol skulle jag säkert tagit ett dopp, men när man hade lillemannen att se efter blev man inte lika varm. Vi hade en riktigt skön och gemytlig dag. Colin fick träffa sina småkusiner för första gången, även om han höll sig lite reserverat till "små"pojkarna.

Colin är redo för avfärd till villan. Vi invigde nya Me&I dressen och den verkar vara riktigt bra! Lagom i storlek, han borde kunna ha den hela sommaren.

Jag hade så lite kläder på Colin som jag tyckte att jag kunde och ändå svettades han nästan hela dagen. Idag fick jag däremot söka fram sticka sockorna som jag redan tvättat och lagt undan.På med ytterkläder, mössa, vantar och sockor när han skulle ut och sova. Usch och fy för detta väder. Blir riktigt bitter! Hoppas på bättre väder till helgen när alla skall ha sina examens- och studentfester.

Lek under parasollet

Gräset pickar i händerna för mycket så än så länge hålls han på filten.

Och så en bild på en typisk bild hemma hos oss nuförtiden.

Det här är numera ett av Colins favoritställen. Det är ingen skillnad i vilket rum han är, när han hör klirr från diskmaskinen kommer han alltid med hård fart.

Therese

Blivande Gerbybor

Hittade obloggade bilder om jag tänkte publicera nu när jag ändå har tid och sonen sover.

Jag har knappast nämnt det tidigare men vi har köpt radhuslägenhet, i Gerby. Om två veckor flyttar vi. På fredag får vi nyckel, men eftersom hela helgen kommer gå åt till student- och examenskalas blir det ingen flytt den här helgen. Den stora flytten sker följande veckoslut. Bara två veckor kvar i den här gamla lägenhet... Det känns både spännande och vemodigt.

Igår publicerade jag denna status på Facebook:
"Under kvällens löprunda slog det mig plötsligt att det kanske är sista gången som jag springer inne i stan. Genast förvandlades passet till en emotionell trip down memory lane.
-Jag passerade huset dit jag flyttade när jag skulle påbörja mitt eget självständiga liv
-Jag sprang förbi vår första gemensamma bostad där vi levde studielivet
-Jag sprang längs med den väg som jag promenerat i ur och skur när jag skulle vara duktig studerande och gå på föreläsning
-Jag njöt av samma härliga dofter längs med havsranden som jag gjort de senaste 5,5 åren
-Jag sprang längs med samma strandpromenad som jag de senaste åren tagit som en självklarhet och inte förstått att uppskatta tillräckligt
-Jag sprang på många ställen där jag också som gravid försökte hålla konditionen i skick
-Jag sprang i samma backe som vi körde i vad som kändes hundra gånger den 30e och 31a juli innan vi till sist fick lämna kvar på förlossningsavdelningen
-Jag sprang förbi sjukhuset där jag födde vår son
-Jag passerade rådgivningen där jag gick som gravid och där Colin gått nästan hela sitt första levnadsår
-Jag sprang på samma vägar och i samma backar som jag traskade nästan varje dag när Colin var liten bebis och han bara ville sova så länge vagnen var i rullning
-Jag passerade stället där vi picknickat många gånger i värmen, både med och utan bebis
-Jag såg skymten av det Öppet Dagis som jag och Colin besökt många gånger under hösten, vintern och våren och där vi lärt känna många fina människor
Till slut kom jag hem, till det som vi ännu kallar hem, men snart är detta någon annans hem.
Jag har längtat så efter att få flytta till vårt alldeles egna hem att jag helt glömt bort att vi faktiskt lämnar mycket bakom oss.
Jag kommer definitivt att sakna mina motionsrundor inne i stan, denna omedelbara närhet till vattnet, doften som havet ger och lugnet som infinner sig i kroppen när jag får känna havsbrisen mot mina kinder.
Men vi blickar framåt och fokuserar på de positiva sakerna med att flytta!"

Det var först då det på riktigt blev tydligt för mig vad vi lämnar bakom oss... Jag har aldrig riktigt reflekterat över det tidigare. Visst har jag insett att vi måste ju lämna något för att kunna få något annat. Jag har varit medveten om hur bra jag har trivts att bo på den platsen vi bor (det är bara själva lägenheten som jag inte har trivts i) men jag har liksom inte tänkt på vad det är vi lämnar. Visst, de positiva sidorna med flytten överväger många gånger det vi lämnar men ändå är det sorgligt. Jag har trivts så bra i stan. Och Vasa centrum på sommaren är alldeles underbart. Kommer att sakna att inte bara kunna traska in till centrum eller ner till vattnet för att njuta av t.ex. en glass i sommarvärmen. Det är inte långt från Gerby in till stan men det är ändå inte lika lätt och smidigt att ta sig in till torget. Men med familjelivet kommer vi ändå få det bättre på ett lugnare område med egen gård och större lägenhet.

Vettja de här blir bra de!

När vi hade skrivit på köpeavtalet firade vi med skumppa och plockmat! Tänk att vi skaffat eget!

Känner att jag har packningen under kontroll. Det mesta som går att packa ner är fixat. Det är bara "kallskrubben" som inte blivit rörd ännu. Det är tur att jag började i tid för med en liten herreman som packar upp nästan vartefter man packar ner går det inte snabbt. Dessutom vill han heller inte sysselsätta sig själv så att jag får packa.

Och plötsligt har man tagit ännu ett steg in i vuxenvärlden.

Men innan vi flyttar skall vi fira att lillasyster blir student!

Therese

Min första Morsdag

Igår firades Morsdag i Sverige och då kom jag på att jag inte bloggat om hur min första Morsdag firades. Bättre sent än aldrig...

Morsdagen firades till störtsa del i Lappfors. Jag och sambon fick lite sovmorgon när svärmor tog Colin när han vaknade där på morgonkvisten. Efter en frukost i lugn och ro stack jag ut på en länk i det soliga vädret. Vi lunchade hos Björns föräldrar, drack kaffe hos hans farmor och farfar och sen blev det dags att styra kosan hemåt.
Vi firade inte med något storslaget utan dagen flöt på ganska som vanligt. Det kändes ändå speciellt att få fira sin första Morsdag. Sen om några år när Colin också förstår vad det är för en dag blir det roligt att få se vad han tycker vi skall göra.

Av mina killar fick jag en blomma. Vi hade ingen passande kruka, men jag improviserade och tyckte detta blev minst lika snyggt.

Jag fick också ett presentkort till Vaasa Day Spa. Ännu har jag inte utnyttjat det. Skall suga på karamellen lite och kanske spara det till höstens mörker.

Det blev en fin och lugn dag. Tack mina killar!

Therese

Picknick i parken

Picknickar med familjen i parken. Vilket härligt sommarväder vi har berikats med! Killarna gick för att köpa glass (ingen glass till den mindre dock) så jag har några minuter lugn och ro. Om ändå helgen var några dagar längre...



Therese

Vad händer?

Det blev visst en liten bloggpaus här. Det är så mycket på gång för tillfället att jag inte alls har ägnat bloggen en tanke. Nu har jag egentligen heller ingen inspiration att skriva ner något så jag bjuder på några bilder istället.

Det blev vappen och 1:a maj. Vi bevittnade mösspåläggningen (jag och Colin, sambon var sjuk), hade "picknick" (mera som knytkalas) med goda vänner och njöt av att ha några extra dagar lediga tillsammans. Colin fick en ballong på 1:a maj. Till en början var de kompisar, men rätt så snabbt blev Colin rädd för ballongen. Efter att den hade blivit lite mindre när luften börjat gå ur den blev de kompisar igen.

Leker med skräckblandadförtjusning

 Vardagen lunkar på som vanligt. Jag och Colin tar dagen som den kommer, men oftast har vi rätt så mycket inplanerat.

Däremellan ligger Colin och samtalar med de/det som finns i källaren. Han ligger ofta och ropar på luckan så jag tror att han har hittat någon att samtala med.

Jag försöker läsa så mycket jag hinner. Jag har en sådan hunger efter böcker av alla de slag. Varvar med lättlästa romaner, biografier och faktaböcker. 

Läste ut den här boken igår och framöver kommer det att bli mera LCHF inspirerat hos oss. Vi har inte ätit mycket kolhydrater alls på senare tid men framöver tänkte jag tänka ännu mera på vad vi stoppar i oss. Det stora projektet "övertala sambon om att detta är hälsosamt" har påbörjats... Egentligen borde jag få honom att läsa boken, då kanske han bättre skulle vara med på mina planer men det är nog en omöjlighet. Han är ingen bokmal precis.

Vi tvättar kläder nästan varje dag. Colin har äntligen kommit över sin fobi för våta kläder. Tidigare vågade han inte röra i kläderna som blivit tvättat för han tyckte det var så äckligt. Numera leker han alltid med de rena och våta kläderna och stoppar dem bl.a. i munnen, bra tuggmotstånd kan jag tänka mig. 

Min ständiga följeslagare. Riktigt roligt är det när vi brummar iväg med tvättkorgen från wc till sovrummet när vi skall hänga upp tvätten.

Maj månad innebär striktare kost och mera varierande träning för min del. Jag har nog hållit en bra linje med kosten även innan maj, men nu försöker jag undvika det mesta onyttigt. Det går riktigt bra och jag har inte fallit i någon grop ännu. Visserligen har jag knappt ätit godis sedan årsskiftet så det är inga problem, någon bullafrass har jag heller aldrig varit, chips och annat snask har vi varit snåla med på den senaste tiden. Så egentligen är det inga jätte stora förändringar som jag har gjort.
Det som jag kanske saknar mest (eller trodde att jag skulle sakna) är rödvinsglaset och några bitar mörk choklad på fredagskvällen när Colin gått och sova. Det brukar höra till att varva ner efter veckan som varit och inleda helgen med ett lugn i sinne. När jag ändå väl hade bestämt mig för att denna månad också skulle vara helt "tipaton" har det gått bra. Jag är ju trots allt ingen storkonsument av alkohol. Hittills har det gått bra med ett glas mineralvatten, det är läskande.
Träningen försöker jag också tänka mera på denna månad. Träningsmängden har inte ökat. Det ligger fortfarande på 5-6 pass i veckan, men nu försöker jag variera bättre. Jag blev för bekväm och körde alltid mina bodyrock pass som träning och jag kände att kroppen inte utvecklades lika mycket mera. Nu försöker jag byta ut en del av bodyrock passen mot bl.a. löpning, vanlig styrketräning och så har jag gått några gånger på Milenas jumppa pass, tyvärr är det bara två gånger kvar av det.
Jag måste ju passa på att ge en stor, stor kram till sambon. Om han inte skulle sköta lillemannen under tiden jag tränar skulle jag inte ha möjlighet att lägga så mycket tid på träningen som jag gör. Visserligen tränar jag hemma, och passen är mellan 30-45 min långa så det är ju inte som att jag lägger flera timmar på gym varje kväll. Men om han skulle ha ett lika stort träningsintresse skulle vi nog få prioritera mera. Tack älskling för att du gör detta för mig! (Sen kanske han också vill spendera lite tid med sin son på kvällarna så det är knappast som att han "offrar" sig för att jag skall få träna.)
Vissa dagar (när vi har program på kvällen och jag inte har möjlighet att träna då) försöker jag träna så länge Colin sover. Det lyckas inte alltid så bra, eftersom han inte är någon sjusovare. Men jag brukar tänka att ett halvdant pass är bättre än inget alls.

Igår blev det ett riktigt ordentligt arm-, bröst- och ryggpass och jag fick till ett riktigt pump i armar och axlar. För en del kanske det inte är så stort att få synliga ådror vid träning men för en småbarnsmamma (i alla fall för mig) är det stort att ha kommit till det steget. Ni kanske inte ens ser ådran på axeln... Hur jag skall orka på Milenas jumppa ikväll är en annan femma.

Förra helgen var det ju morsdag också. Min första morsdag. Tror jag försöker göra ett skilt inlägg om det senare. Roligare att ha det som ett eget inlägg senare.

Nu skall vi hoppas att Colin sover en stund till ännu så jag hinner sitta och läsa. På eftermiddagen skall vi in till centrum för diverse program. Så den tuppluren hinner jag inte "ha egentid".


Therese

En mera avslappnad attityd

Valborgsmässoafton och en alldeles speciell dag. Idag blir vår lillprins nämligen 9 månader gammal. Det betyder att nu har han varit lika länge utanför min mage som han var in i magen. Det känns som en speciell dag och en milstolpe. 

Lilla killen som blir 9 månader idag!

Ikväll tänkte lilla familjen ta sig in till centrum för att se på mösspåläggningen, förutsatt att det inte regnar. Imorgon skall vi ha knytkalas/picknick med kompisar. (Oj så roligt det skall bli!!) Och det är alla planer för denna 1 maj helg.
Tidigare innan vi fick Colin hade jag alltid  panik och stress innan speciella helger. Det fanns en viss press på att man skulle hitta på något, helst något storslaget och riktigt roligt. Denna press skapade alltid lite huvudbry för mig för det kändes viktigt att ha storslagna planer. Numera är de här känslorna som bortblåst. Vi har en lite kille som, trots att vi försöker vara spontana och inte alltid så hemmakära, ändå behöver ha en del rutiner i sin vardag. Det här gör att det känns helt okej att "bara" vara hemma. Kanske äta lite gott, även fast det är en speciell högtid.
Jag minns ännu senaste nyår väldigt bra. Jag hade länge haft stress över vad vi skulle göra. När jag, för säkert femtielfte gången, frågade sambon vad vi skall göra på nyårsafton, föreslog han att vi bara skulle vara hemma, utan att bjuda några gäster. Till en början kändes det alldeles främmande. Det är ju nyårsafton! På något sätt måste det väl firas...
Det blev så att vi bara var hemma. När Colin hade somnat lagade vi lite god mat och bara njöt av att få sitta och äta i lugn och ro. Tolvslaget skålade vi in på tumanhand på vardagsrumsgolvet. (Även om det var nära att jag missade tolvslaget eftersom Colin tyckte att han varit tyst alldeles för länge, men 23.55 hade jag fått honom att somna om igen. Men tänk att jag orkade vara vaken till det!)
Nyårsafton blev hur bra som helst trots att vi "bara" var hemma och firade på tumanhand. Man får ett annat perspektiv på saker och ting när man har fått barn. Visst kan jag längta efter kompiskvällar och liknande men numera har jag inte alls lika mycket press på att det måste ske något. Har vi något inplanerat (som denna högtid) är det bara roligt men det går lika bra att vara hemma om man inte kommer på något "barnvänligt".  

Imorgon får han hänga med på picknick!

Trevlig valborgsmässoafton och första maj till er!


Therese