Sjunde tatueringen

Har helt glömt bort att jag skulle skriva om mitt och Colins äventyr som vi var på i mitten av april. Som vanligt, bättre sent än aldrig...

10.4 packade vi en väska med mat och leksaker och körde norröver. Vi plockade upp syster i Jeppis och for sen vidare till Kokkola. Det var dags för min sjunde tatuering. Motivet hade givetvis varit klart sedan länge. Det skulle stå Colin och hans födelsedatum. Eftersom hans datumet för födelsedag blev så speciell, det blir samma om man läser det bakifrån som framifrån, ville jag också ha med datumet och inte endast namnet som jag tänkt till en början. (Rolig input: när Colin just hade blivit född och vi skuttade från förlossningen till bb var det faktiskt barnmorskan som uppmärksammade oss på att han fick ett speciellt datum.)
Hurudan font jag skulle göra det i funderade jag rätt så länge på. Jag trodde att jag hittat den rätta, hade skissat upp den och bestämt mig. Men sen slog det mig att "det här symboliserar ju inte alls mitt barn". Fonten var helt fel för ett barnnamn. Det var en snygg font men passade inte till just det ändamålet. Så jag fick tänka om. Men till slut hittade jag en som kändes rätt. (Notis till mig själv A Yummy Apology font)
Själva tatuerandet gick snabbt. In och ut på max 15 min. Gjorde den som vanligt på Iguana Tattoo. Under tiden satt syster/moster i bilen med Colin och matade honom eftersom det var tid för hans lunch. Han hade knappt märkt att mamma var borta.

Placeringen blev på vänster axel

Utrymme finns undertill om det skulle behövas någon gång i framtiden

Efter tatuerandet for vi en stund på stan och shoppade. Eller syster/moster shoppade och jag och Colin var med som moraliskt stöd. Sen blev det lunch på Subway. Nuförtiden är det inte hurudan mat som serveras på en restaurang som är det viktiga, utan man funderar främst på om det är barnvänligt. Subway inne i Chydenia hade öppen planlösning, hade mycket utrymme för vagnen och jag tror inga andra gäster irriterade sig över Colins uppförande där.

En riktigt rolig dag hade vi och Colin tyckte det var roligt att vara ut på äventyr som avbrott i den annars rätt så rutinartade vardagen. Bilresorna från och till Vasa var heller inget problem. Han sov en del av färden och beundrade utsikten en del av tiden. Det kan annars vara mindre roligt att köra längre sträckor ensam med honom om han inte är på bra humör. Det finns ingen extra person i baksätet som kan underhålla honom då... Men denna gång gick det som sagt riktigt bra.



Therese