De senaste dagarna har vi hunnit med en inflyttningsfest, besök och middag på Amarillo och imorgon skall vi och titta på en ny lägenhet som vi har spanat in. Vi är alltså på lägenhetsjakt igen. Vår nuvarande lägenhet har egentligen inga fel eller brister men eftersom att tanken på att spendera sommaren i Vasa börjar växa sig större och större lockar det inte att bo i vår nuvarande lägenhet. (Främsta orsaken till att lämna i Vasa är bristen på boplats i hemkommunen) Vi är båda uppväxta på landet och har alltid haft fri tillgång till stora grönområden och öppna vyer. Stannar vi då i vasa i sommar, jobbar om dagarna, kommer hem till en svettig lägenhet på högsta våningen och är instängda där resten av kvällen känns inte som ett lockande alternativ. Okej, visserligen är det nu inte så att man måste sitta instängd i lägenheten men jag vill kunna sätta på grillen och njuta av den sköna sommarkvällsvärmen som jag blivit van med nu de senaste somrarna när vi har fått bo så lyxigt. Efter denna långa förklaring kommer vi alltså nu då fram till att vi vill ha en lägenhet i ett radhus eller parhus. Detta är inte så lätt att hitta (om nästan omöjligt) inne/nära centrum. Jag är ännu nämligen inte riktigt beredd på att flytta ca. 10 km utanför centrum... Det som vi nu är på jakt efter är alltså en lägenhet på första våningen som har en terass istället för en balkong. Imorgon skall vi och titta på en som har just detta. Men vi har konstaterat att eftersom att vår nuvarande lägenhet ändå är rätt så bra så skall den som vi flyttar till här näst vara nästintill perfekt. Vi har ingen lust att flytta för flyttandets skull... Det gäller att hoppas på det bästa imorgon.
Detta inlägg hade inte tänkt bli ett bostadsinlägg men se vad som händer när man kommer in på villovägar. Lite handarbete måste väl få synas i detta inlägg också...
Här är en halsduk som jag stickade till mig själv förra veckan. Den tog inte många timmar att göra och det var roligt att göra något till mig själv mitt bland alla julklappar.
Till sist ville jag visa min underbart mysiga tröja som jag använder allt som oftast här hemma. Det är min mamma som har stickat den för många år sedan. Den har ett schnauzerhuvud på sig, precis som vår hund var. Den passar mig och värmer lika gott ännu. Trots att den är mig kär och den är mysig är det inte något jag skulle visa mig med åt någon annan än Björn...
Nu skall jag skriva klart den där portfolion som släpat med alldeles för länge... Sedan blir det att bänka sig med sticksömmen i soffan och kanske en mugg julte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar