12. Jessica Hjert- Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden!

Följande bok som blev läst detta år var en som jag nappade åt mig när jag såg den i biblioteket, främst pga. titeln, "Måste alla vara vara så jävla lyckliga hela tiden!" av Jessica Hjert. Den handlar om allt det där som hör till graviditeten och föräldraskapet men som ingen riktigt pratar om.

I början tyckte jag inte alls om boken och det var nära att jag inte fortsatte läsa den efter de första sidorna. Jag är glad att jag ändå gjorde det eftersom den blev mycket bättre senare. Även om det börjar vara 2 år sedan jag var gravid och drygt 1,5 år sedan vi hade en liten knodd så kändes det bra att reflektera över diverse problem och frågeställningar som man hade den tiden. Jag tror också att det var bra att jag läste den så här lite i efterhand, det gav en annan sorts möjlighet att reflektera. Jag tror inte att det hade gett lika mycket att läsa den så länge vi ännu hade ett litet spädbarn och man var mitt inne i bubblan.

Det var ingen tjock bok och den gick snabbt att läsa. Jag rekommenderar den verkligen åt alla som blivit mamma och känner att det kanske inte alltid var en dans på rosor den första tiden, eller överlag tiden med barn. Det är skönt att läsa att man inte är ensam med alla de där problem som "ingen annan" har. 

Avsnittet om amning var mitt i prick! (klicka på bilden för att få den större)

Från Bokus:
Tycker du att det är jobbigt att vara förälder? Vantrivs du i din mammaroll eller känner du disharmoni i föräldraskpet? Du är inte ensam!
I måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden berättar 16 mammor om allt från förlossning till samliv. Boken skildrar småbarnslivet från den mörka sidan där oro, ångest och förbjudna tankar ligger i fokus.
I denna oretuscherade bok gör författaren upp med offentliga lögner samtidigt som hon ärligt och självutlämnande beskriver småbarnslivet.
Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden är en bok som ifrågasätter det mysiga mammlivet, en bok som behövs!
Jessica Hjert är småbarnsmamman som tröttnade på det "sociala spelet" där den lyckligaste familjen vinner. Boken blev till som ett resultat av det hon själv saknade i början av sitt föräldraskap- någon som inte förminskade hennes upplevelser eller känslor och som vågade uttrycka att livet som småbarnsförälder då och då suger.
Jessica Hjert är beteendevetare med kandidatexamen i psykologi. Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden är hennes debut som författare. 
Källa: http://www.bokus.com/bok/9789198130201/maste-alla-vara-sa-javla-lyckliga-hela-tiden/

Therese

Njutning för smaklökarna och misslyckanden i köket

Så, nu börjar det lugna ner sig lite. Arbetsveckan på sticko, sonen sover, ett svettigt träningspass avklarat efter många dagars vila och tekoppen står rykande het framför mig.
Jag är sannerligen inte van att ha kvällsprogram två kvällar i rad. Och att dessutom komma hem 22 en kväll hör till ovanligheten. Men roligt var det båda kvällarna. På måndag var det middag på Kantarellis med en kompis. Det var så otroligt skönt att få sitta på tumis, i lugn och ro och bara prata bort ett par timmar. Utan varken sambor eller barn som kräver uppmärksamhet. Sånt borde man göra oftare! Att middagen dessutom bestod av rökt lax och tryffelkaka till efterrätt gjorde inte saken sämre. Tack för middagen Emmi! Ser redan fram emot nästa!
Igår hade vi middag med mammorna ur mamma-barn gruppen. Det var inte bara en middag, det var också en liten babyshower. En av mammorna får sitt andra barn nu i maj och vi ville uppehålla traditionen och uppmärksamma även andra graviditeten. Jag tycker det är en fin tradition som vi har påbörjat. Ofta är det första graviditeten som får mest uppmärksamhet och den andra "går av bara farten" (kan jag tänka mig, jag har ju inte varit i den situationen). Det är oftast under den första graviditeten som man får en babyshower (om man alls får någon), men andra gången uppmärksammas den inte lika mycket. Det här har vi rått bot på inom vår grupp nu. Varje graviditet skall uppmärksammas och firas! Igår hade vi då ordnat en liten babyshower med middag på 1 rum+kök. Trevligt sällskap, god mat (carpaccio, chef´s salad och brässerad rabarber) och munnar som pratade i ett, vad mer kan man begära av en kväll? Det blev verkligen lyckat! Dessutom kom en av mammorna (hon som vi hade avskedsmiddag/babyshower åt förra gången) med sin lilla bebis till Vasa för att vara med på middagen och det var verkligen roligt. Vi hade inte träffats sedan hon flyttade bort från Vasa, och nu fick vi också så den lilla bebisen, som inte är så liten mera. Månaderna går så fort... Tack mammor för en trevlig kväll!

Jag har verkligen inte varit aktiv med att föreviga ögonblicken på bild de senaste dagarna. Några bilder från förra veckan hittade jag så de kan få beskriva slutet av veckan och helgen som gick.

Jag bakade ett riktigt äckligt frukostbröd en morgon. Kombinationen mandelmjöl och kokosolja med salta pålägg var ingen höjdare...

Men en trevlig frukoststund hade vi ändå.

 

Följande morgon återupplivade jag bowlcake. Även den misslyckades och var inte alls lika god som den brukade. Man kan inte alltid vara på topp. 

Fredagens mellisstund däremot var en riktig höjdare! Alla var på gott humör (med alla menar jag både mor och son) och åt med glädje. Vi har annars lite kämpigt vid måltiderna för tillfället... Mycket egen vilja.

 På fredag ställde vi till med Pizzaperjantai. Jag kokade till och med egen tomatsås den här gången och visst smakar det mycket bättre än den där tomatpurén som vi annars är så lata med att använda. Alla fick göra sin egen pizza och det resulterade i att alla åt med god aptit. Som botten använde vi tortillabröd.

 Jag har reklamerat Colins handskar som gått sönder vid dragkedjan. Jag fick snabb betjäning, på svenska och igår kom ett par nya på posten. Tummen upp för medgångar!

Och helgen kryddades med mycket bröllopsfix och bröllopstankar. Nu är jag verkligen på gång med detaljplaneringen. Och det är så kul!

Nu skall vi njuta av fyra lediga dagar med förhoppningsvis mycket sol och vårvärme. Lite sämre väder får det gärna vara också. Jag har nämligen tänkt börja provbaka till bröllopet.

(Varför är merparten av alla mina bilder som jag fotar mat? Kanske det vore dags att försöka fånga annat på bild också...)

Therese

Ut på middagsdejt

Jag hinner eller orkar inte blogga något längre inlägg ikväll, knappast imorgon heller. Ikväll har jag varit på middag med en kär vän och imorgon blir det middag med mina mamma-kompisar. Det händer inte alltför ofta att jag "slipper ut på middag" så det känns verkligen ovant att vara borta två kvällar i rad nu.
Vi hörs när vi hörs!

Bara för att ett inlägg utan bild är så tråkigt: En bonusbild på lillfavoriten!

Therese

Svinnkampen

Det har varit full rulle de senaste dagarna. Nu i bilen påväg till mammas har jag äntligen tid att färdigställa inlägget som jag försökt publicera de senaste dagarna.

Martha förbundets nya satsning Svinnkampen, startade i april och jag känner att jag också vill dra mitt strå till stacken. (Detta inlägg är absolut inte sponsrat eller ett samarbete, utan helt mina egna åsikter och funderingar.)

Svinnkampen är en satsning för att minska på matsvinnet. Det faktum att vi i Finland slänger massor med mat, 24 kg mat per person närmare bestämt, känns inte speciellt smart eller genomtänkt. Värdet på den här maten som slängs är ca 200 miljoner euro. Matsvinn är mat som är ämnad att ätas, men som av en eller annan orsak blir avfall. Det är alltså inte morotsskalet som utgör svinn, utan när hela moroten slängs. Vill man läsa närmare kring vad det är som slängs kan man klicka sig in här: http://martha.webbhuset.fi/sv/start/projekt/svinnkampen/article-92369-42190-svinnkampen-vill-skapa-en-rorelse-mot-matsvinnet Tänk att det slängs 21 miljoner kg av hemlagad mat årligen i Finland. Visst, jag kan förstå att grönsaker som blivit lite hängiga och inte är lika fräscha mera kanske åker i soporna för en del, men att man slänger hemlagad mat. Det har jag svårare att förstå. Först har man bemödat sig att koka maten och sen äter man inte upp allt.

Hemma hos oss slänger vi ingen mat. Det skulle aldrig falla mig in att slänga bort mat som man kan äta. Visst, någon lök har väl åkt i soporna när den blivit gammal och möglig, men överlag är vi väldigt duktiga på att använda all mat som vi köper. Alla rester sparas, om det t.ex. lämnar en potatis över efter middagen så åker den in i kylskåpet. Det finns alltid något man kan göra med den. Här finns massor av restrecept som Martha förbundet har gjort, om du behöver inspiration.
Våra matrester hittas ofta i min lunchlåda. I lunchlådan plockar jag ofta ihop rester från olika måltider som lämnat över och kompletterar med det som behövs. Det som underlättar är att jag alltid har färdig mat i frysen som jag kan komplettera med. Om det t.ex. har lämnat potatis/ris/pasta/couscous över från en måltid men tillbehöret tagit slut så kan jag ta upp exempelvis spenatplättar, köttbullar eller något annat som finns i frysen och skapa en fullvärdig lunchlåda innehållandes resterna. Vi äter också ofta rester till middag, utan att det skulle kännas konstigt. Om vi  har många olika koppar och skålar med rester i kylskåpet så får var och en plocka ihop sin egen måltid med resterna, alla behöver inte äta samma rätt. Min morgongröt fungerar också bra som "sopkärl". På gröten sätter jag ofta rester av frukter eller bär som Colin börjat äta på men sen inte ätit upp hela. T.ex. en halv banan eller äppelbitar fungerar bra att sätta på gröten.

Mycket av mitt ekologiska och ekonomiska tänk kring maten har jag nog att tacka min mamma för. Jag har inte något minne hemifrån att vi skulle slänga maten. Allt sparades. Och jag minns att de där "restmåltiderna" när mamma blandade många olika rester i stekpannan inte alls kändes som en restmåltid. De måltiderna var oftast höjdpunkter och smakade fantastiskt. Vem gillar inte hemmagjord pyttipanna, med stekta potatisar, någon överbliven brunsås, köttbullar eller liknande?

Istället för att spara rester i kylskåpet kan man också frysa ner i lämpliga portionsbitar. Om det t.ex. lämnar över lite köttfärssås som inte skulle räcka till en hel måltid igen till hela familjen så fryser jag in den. Sen är det bara att ta upp den till t.ex. lunchlådan och äta med rester av något annat. Tack vare det här sättet är det väldigt sällan som jag faktiskt står och kockar lunchlådor till mig.

För en del kanske inte resterna är själva problemet, utan det faktum att man inte hinner tillreda maten innan den blir gammal. Om man är en sådan person gäller det att hålla koll på vad man har i kylen. Kanske stora veckohandlingar inte är något för dig. Linn bloggade om Svinnkampen och skrev bl.a att det här med att storhandla inte fungerade för dem. Om man har svårt att hålla koll på vad man har i kylen kanske det är bättre att handla oftare och mindre per gång så minskar förhoppningsvis matsvinnet.

Martha förbundet listar fem saker man kan göra för att minska matsvinnet:

• Inventera matförråden minst en gång i månaden
• Använd sinnen och lite inte blint på "bäst-före" datum
• Använd hela råvaran (här kunde jag faktiskt bli bättre)
• Var kreativ och utmana dig själv i matlagningen
• Undvik att gå till butiken var femte gång (vi slänger var femte matkasse), använd det som redan finns hemma

Bildkälla: http://martha.webbhuset.fi/sv/start/projekt/svinnkampen/?offset_92369=0

För att läsa mera om Svinnkampen, ta en titt på Marthas hemsida här. Där finns bl.a. intressanta artiklar, podavsnitt, och recept. Förhoppningsvis lyckas jag ge någon en ögonöppnare eller en tankeställare med mitt inlägg. Det är så onödigt (både ekonomiskt och ekologiskt) att slänga mat som kunde konsumeras.

Therese

11. David Eberhard- Hur barnen tog makten

Jag minns inte var jag hade hört eller läst om den här boken, men någonstans hade jag snappat upp den eftersom titeln fanns på min läslista. Hur barnen tog makten av David Eberhard blev årets 11:e lästa bok. Det var en riktigt bra bok. Det finns så många böcker nuförtiden om hur man borde uppfostra sina barn. Barnet är inte längre mitt utan det är tydligen helt okej för hela samhället att vitt och brett berätta åt mig hur jag bäst uppfostrar mitt barn. Och alla skall naturligtvis göra på samma sätt och ve och fasa om någon går emot strömmen. Så känner jag att dagens samhälle fungerar när det kommer till barnuppfostran.
Den här boken däremot, den säger att man skall göra som man själv känner fungerar bäst, för det är också då som man är konsekvent. Och det borde man vara när det gäller uppfostran. Man skall sluta behandla barnen som porslinsfigurer som absolut inte får tillrättavisas eller egentligen uppfostras. Barn är barn och vuxna är vuxna. Boken talar alltså emot curlandet som är väldigt vanligt idag.
Däremot tror jag situationen är mera extrem i Sverige och författaren är svensk så en del saker får man väl ta med en nypa salt. Som det här med skolgången, där skiljer sig länderna rätt så mycket från varandra. I övrigt var det en intressant bok som fungerar bra som motvikt till alla andra experters tillrättavisningar om hur man borde göra.

Från Pocketförlaget:
En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland.
Har du barn, väntar barn eller jobbar med barn? Då är detta boken för dig!
Vår oro för hur vi ska uppfostra våra barn har kanske aldrig varit större än idag. Experterna ger alla olika råd och idealen vi bär med oss påminner om de som syns i TV-programmet Solsida.
Samtidigt som vi inte får säga emot barnen eller tillrättavisa dem så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Men barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att utsatta för i dagens samhälle.
Så ta det lugnt. Genom att ignorera de flesta så kallade experter blir ni förmodligen både lugnare och tryggare i er roll som vuxna. Och genom att följa en del råd om vad man faktiskt vet kan barnuppfostring bli mycket mindre ångestfylld.
Hur barnen tog makten handlar om hur vi kommit att uppfostra barn. Om man ens får göra det. Hur kommer vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord?
Källa: http://www.pocketforlaget.se/titel/hur-barnen-tog-makten/

Therese

Ni kan skylla snön på mig

Ingen kunde väl låta bli att märka all snö som låg på marken i morse. För att ytterligare spä på det hela så fortsatte det att snöa och regna under dagens lopp. Jag hade tänkt skriva i gårdagens inlägg att ni kan skylla på mig om det kommer snö, eftersom vi tagit fram utemöblemanget och invigt terrassäsongen. (Ibland är jag lite vidskeplig...) Ett annat säkert kort för att få lite takatalvi är också att lämna bort strumpbyxor/långkalsonger och det gjorde jag i går. Jag tänkte att nu är det vår och äntligen kan man börja klä sig enligt vårens temperaturer. Men tji fick jag. Man skall inte utmana ödet. Det som också brukar sätta sprätt på vädergudarna är att byta till sommardäck. Så långt hann vi inte tack o lov inte den här gången.
Jag trodde faktiskt att förra takatalvi var den sista, men icke sa nicke. Bara att sätta på strumpbyxorna igen. Terrassmöblemanget däremot får nog stå där det står.
Samtidigt som jag väntar väldigt ivrigt på att sommaren skall komma, tycker jag ändå att tiden inte behöver gå allt för fort. Alla som har gift sig, säger att man skall njuta av tiden innan bröllopet också. Så man inte bara kör på och bara längtar efter dagen D. Man skall försöka njuta av hela processen. Därför tycker jag att tiden inte behöver rusa på i 120, vi kan ta det i sakta mak fram till juli. Men jag skulle inte ha något emot om vädret kunde bli lite mera somrigt...

Jag tog en titt bakåt i bildarkivet på bloggen och hittade massor med härliga sommarbilder. 

Varsågoda, kan man inte få the real thing får man väl nöja sig med foton.

Midsommar på Bötesberget!

Vaniljglass och jordgubbar!

Sommarläsning på terrassen! (På midsommar ifjol behövdes dock strympbyxor...)

Midsommarblommor!

Grillkvällar!

Grillade kycklingspett!

Weekendresor!

Tumistid i sommarvärme!

Och massor med kalas!

Man kan ju inget annat än börja längta till sommaren! Och den här sommaren kommer att bli fantastisk!

Therese

Lugn helg hemma

Det känns verkligen som att det är längesedan vi har haft en normal vecka. Först var Colin sjuk i två veckor och sedan kom påsken med extra ledigheter. Nu skall det bli skönt att försöka komma tillbaka till vanliga jobb och dagmamma rutiner. Det blir mest bilder här och lite text. Tiden springer iväg ikväll.

På torsdag sov Colin rätt så länge på dagen och jag gjorde något som jag inte gjort på länge. Efter att jag hade tränat klart så struntade jag i disken och det vanliga hemmafixandet och satte mig ner med en kopp te och en bok. Det var otroligt skönt!

På torsdagskväll ställde jag till med plättkalas. Det smakade gott efter nästan en hel dag utomhus där vi räfsat gräsmattan och rensat jordgubbslandet. Det var längesedan jag har gjort helt vanliga plättar och jag hade glömt hur gott det var. Colin åt en liten plätt men han var inte alls lika lyrisk som sin mor. Ärtsoppan som vi åt före var mycket bättre!

Plättar med grädde och rårörda jordgubbar.

Jag gjorde både vanliga plättar och grynostplättar.

 

Colin har kommit in i en "tågperiod". Det mesta radas bredvid eller efter varandra och så har man ett tåg. Det behöver inte vara leksaker, det går med vadsomhelst,  apelsiner, trumpinnar, tv-dosor...

Vi trotsade regnet en stund under fredagen och var ute. Roligt med vatten!

Och så picknickade vi inomhus eftersom det var så tråkigt väder ute.

Cocktailpinnar med apelsiner och bananer.

Den bästa fredagsmaten måste vara tacosallad, så otroligt gott. Efteråt bastubad med familjen och fredagen är komplett!

På lördag hade vi planerat in en stadsrunda för att köpa en ny grill. När vi vaknade upp och solen sken från en klarblå himmel gav jag Björn fullmakt att själv köpa en grill. Jag ville spendera dagen utomhus i det vackra vädret. Det kanske var lugnast så också, att inte ha en spilevink med fart i benen med när man skall åka runt till flera butiker. Jag och Colin började med en promenad och då fick vi se två ankor vid ett vattendrag alldeles utanför vårt hus.

I parken fick vi se traktorn som jobbade och det var spännande. När vi sedan for från parken gick vi förbi grävmaskinen som lastade grus i traktorkärran. Colin var i extas! När grävmaskinen hade klart och körde iväg vinkade vi hejdå till den och kunde fortsätta promenaden.

På eftermiddagen plockade vi fram terrassmöblemanget och fikade för första gången utomhus. Behändigt med en stor frys där man kan förvara kalasrester.

Björn monterade ihop grillen och jag och Colin cyklade till butiken för att handla något gott att grilla. Det är så behändigt att bo nära butiken, att bara kunna hoppa på cykeln när man bli snål på något. Här vill jag bo länge!

Jag kände hur hela själen fylldes med liv när jag fick njuta ute på terrassen i solen. Vi överlevde ännu en vinter!

Första utomhusstickningen!

Härligt att kunna torka kläder utomhus nu igen!

Och så gjorde vi potatissallad till kvällens grillmiddag.

Det var först när Colin hade tagit natten som vi grillade. Jag förberedde maten och Björn nattade Colin. 

Lite mera kvalitativ tumistid än att bara sitta i soffan och se på någon film!

Och du milde så gott det smakade! Välkommen grillsäsongen! Du har varit saknad!

Den gråtrista söndagsmorgonen stekte jag spenatplättar för nedfrysning och kommande arbetsvecka.

När Colin sov sken solen och jag njöt en stund på terrassen med ännu en bra bok. 

Söndagens fika fick vi ta inomhus och det blev inga kalasrester då heller. Ett nyttigare mellanmål med kvarg, yoghurt, apelsiner, nötter, kokosflingor och honung.

På söndagskvällen när regnet vällde ner plockade jag fram symaskinen och började beta av listan med saker som behövde fixas. Bl.a. regnskyddet till vagnen hade gått sönder, sen var det diverse småhål på kläder som behövde fixas. Colins pyjamas fick en extra snygg touch. Jag hittade inget lämpligt att lappa med i sylådan så där i all hast, så han fick ett märke från tiden då jag sydde mycket egna kläder. Nuförtiden använder jag inte lapparna mera. Främsta orsaken är väl för att jag knappt syr mera.

Therese