Historien om mina konstverk

Nu skall ni få ta del av mina konstverk, vad tanken bakom den är och vad de betyder för mig. Min första tatuering hade jag funderat länge på innan jag gjorde den. Det tog för det första länge för mig att faktiskt ta det beslutet att göra en tatuering. Det är ju trots allt något som aldrig försvinner och något som gör att människor har en uppfattning om dig innan du ens träffat dem. Tatueringar är för många något som är förknippat men något vilt och galet och som gjorts innan man riktigt vet vad man gett sig in på. Så är det inte för mig. Men jag säger inte heller att alla tänker så men en del människor tycks ha starka åsikter om tatueringar. För mig är mina tatueringar ett budskap eller snarare en påminnelse åt mig själv om vad jag lyckats klara mig ur och vad jag överlevt utan att sjunka alltför långt ner innan jag rest mig igen.
När jag väl hade bestämt mig för att göra en tatuering visste jag att jag aldrig kommer att göra någon bild eller text bara för att den ser fin ut eller det ser snyggt ut på någon annan. Jag vill att alla mina tatueringar som jag har /kommer att skaffa skall ha en djup tanke bakom sig och inte något jag kommer att ångra att jag gjorde. Det tog ett bra tag innan jag kom på hurudan min första skulle se ut. När jag väl hade bestämt mig tog det inte länge innan jag och B (som också skulle göra sin första tatuering då) begav oss till den tatuerare som vi hade läst om och tyckte att lät helt okej. Vi använde/använder oss av Iguana Tattoo i Kokkola. '"Usch", "fy" och "vad hemskt" kommer säkert en del att tycka. Det tyckte inte vi. Stället kanske inte är det mest fräscha, det skulle behöva renoveras och fräschas upp, men "gubben" kan sin sak. Det är ett som är säkert. Han är enligt mig väldigt duktig att rita på fri hand och också att skugga och göra vackra effekter. Något som jag fick bekräftat med min andra tatuering. En annan egenskap jag gillar med "tatuerargubben" är att han talar inte i onödan. Jag har ingen lust att ligga där och förklara varför jag just valt en sådan tatuering och vad den betyder för mig o.s.v. Dessutom har de ingen tidsbeställning utan man far bara dit så ställer man sig i kö och väntar tills det är sin egen tur. Passar bra för oss som inte bor i Kokkola. Även om man kan bli tvungen att vänta många timmar på sin tur tycker jag att det är ett bra system som har fungerat för mig. Kommer man dit tills de öppnar så är man först och får då göra sin tatuering först, works fine with me.Själva utförandet gjorde inte så ont, något som skulle straffa sig andra gången jag for dit. Fötterna gick så snabbt att göra så jag hann riktigt aldrig känna av smärtan ordentligt. Jag tror inte ens att det tog 15 min. att göra den. Snabbt och smärtfritt. Billigt dessutom.


Min första tatuering är en liten en. Två fotavtryck på hjärtat. Idéen utvecklades från det att jag anser att det man varit med om formar dig och skapar dig till den du är. På ett eller annat sätt sätter sig allt du varit med om och upplevt fotspår i dig -vare sig du vill det eller inte. I min tonårstid var jag med om en del saker som jag gott och väl kunnat leva utan, men idag så känner jag att det var nödvändigt. Det har format mig till den jag är idag. Utan den tiden skulle jag inte ha varit lika stark och säker i mig själv. Samtidigt som jag tror att utan den tiden skulle jag inte ha haft samma sätt att tänka, rörande en del oväsentliga ytligheter men som för mig alltid kommer att finnas och följer mig. Men nu kan jag tackla allt sådant. Jag vet hur man skall hantera dylika situationer. Men tatueringen står inte bara för min tonårstid. Den står för allt jag varit med om. Allt har format mig. Tonårstiden, mina föräldrars skilsmässa och mitt förhållande till B är de händelserna som jag anser att har haft den största inverkan på mig.


Orsaken till att jag placerade tatueringen över hjärta är väl ganska uppenbar. Det är ju i hjärtat man förvarar allt. Där hänger alla känslor med, inget kommer att försvinna. Hjärtat rymmer hur många känslor som helst, samtidigt som en del bleknar men ändå aldrig riktigt försvinner.


Min andra tatuering föddes ganska snabbt. När jag väl hade gjort den första visste jag att den inte skulle vara den enda. Det skulle bli flera. Och det tog inte många månader innan jag gjorde den här, som blev många gånger större än de andra.
Till skillnad från den första, som jag sökte idéer till p

Min andra tatuering (ursäkta den väldigt suddiga bilden..)

å nätet tills jag hittade en form ja gillade, ritade jag hela den här själv. Hela strukturen och formen är min egen. Rosorna har tatueraren ritat, förutom den största den har jag själv gjort. Jag hade så svårt att rita rosor som inte är helt utblommade så de fixade han. Tatueringen går över hela ryggraden och består av en sträng med fyra rosor.
Min tanke bakom den här tatueringen är lite liknande som min första. Tanken var från början att rosen lägst ner skulle vara en liten kart och den högst upp skulle vara helt utblommad. Tanken ändrades lite under processens gång. Det var tänkt att man kanske börjar som en kart och sedan utvecklas för att till sist blomma ut som en vacker blomma när man tagit sig igenom alla svårigheter. Men så är inte livet. Det går inte så att man först är en kart och sen blir man bara vackrare och vackrare. Därför beslöt jag mig för att inte alls göra dem i en realistisk ordning. Nu är det inte så att man blir bara vackrare och vackrare. Man går också tillbaka. Det kommer bakslag som gör att man faller ner igen, lägre än där man tidigare varit. Jag kommer nog aldrig kunna säga när jag är rosen högst upp men någon gång blir jag den, förhoppningsvis. Men det kommer alltid att komma motgångar. Jag kanske har varit på topp redan, men sedan fallit ner igen. En dag är jag rosen högst upp igen och förhoppningsvis skall jag få stanna där för en längre tid. Men gör jag inte det så vet jag att jag är kapabel till att ta mig upp igen. Jag har varit där och jag vet att jag kan.
Stjälken innehåller också små taggar. Man kanske inte behöver bli en mindre utblommad ros när man stöter på problem. De är kanske sådana problem som gör vägen lite svårare men inte för svår så att man sjunker ner igen. Vägen bli bara lite stickig och taggig.
Jag är väldigt nöjd och stolt över min andra tatuering, min första också för den delen, främst för att jag kan känna att de betyder så mycket för mig. De är inte bara en snygg utsmyckning eller en bild på kroppen som förföljer dig vart du än går. De är viktiga för mig. De är en del av mig.
Även om jag inte nu har några fler skisser på tatueringar så vet jag att det kommer fler, något som betyder något för mig. Men jag är av den åsikten att de skall gå att "gömma" under kläder. Jag skulle jätte gärna vilja ha en tatuering på insidan av handleden men där sätter jag stopp. Det är ett alltför synligt ställe. Jag kan inte dölja det. Men i och för sig man skall aldrig säga aldrig, så därför gör jag inte det och kanske bara säger att en triangel kommer emot istället. Det viktigaste är att man trivs med de man har, att man känner att de är en del av en själv.

Första rosen

Andra rosen

Tredje rosen



Rosen högst upp

Jag har inte orkat ta några nya bilder på ryggraden så därför ser vissa ställen lite sliskiga ut och det beror på den kräm som man måste smörja på ofta. Under de veckor som jag (läs B) smörjde in tatueringen var jag ledig från både jobb och skola (p.g.a. jullov) och det var tur för under hela första veckan hade jag inga ordentliga kläder på mig. Ja gick omkring halvnaken i lägenheten mest hela tiden. De tröjor jag använde var sådana som hade knapp eller dragkedja fram till, de kunde man svänga så att ryggen lämnades bar. Den var inte sjuk på något sätt men jag vill lufta den så mycket som möjligt så att den skulle läka ordentligt och ännu har jag inte sett av några som helst tecken på att den skulle osåras eller liknande.
Angående själva utföranden av tatueringarna så har jag ganska delade åsikter. Den första jag gjorde gjorde inte alls ont. Det gick på under 15 minuter och det kändes knappt. Lite obehagligt men det gjorde inte ont. Men den andra tatueringen gjorde så fruktansvärt ont. Det gör inte ont när nålen är på huden men när den far över kotor och ben då är det som att en stråle av el sku färdas genom hela kroppen. Ett antal gånger fick jag uppleva känslan under den 1 och en halv timme som det tog att tatuera den. Funderar man på att göra en tatuering över kotorna så skall man vara säker på sin sak för det går inte att stiga upp ur stolen och säga "tack och adjö det här klarar jag inte". Det är bara att överleva smärtan.
Grattis till dig som orkat läsa hela inlägget. Det blev längre än jag tänkt mig, men nu har jag uttryckt mina åsikter om mina konstverk och jag hoppas att jag fått någon att ändra uppfattning om dessa mästerverk. De är vackra om de är gjorda ordentliga och genomtänkta.
Jag är extremt nöjda över mina tatueringar!

--> Kommentera gärna. Jag är ivrig att höra alla åsikter!