En konstig känsla väcktes idag också. Jag har nämligen suttit i barndomshemmet idag och skrivit, på exakt samma plats som jag för nästan exakt tre år sedan satt och läste till studentexamen dagarna i ändan. På den tiden var det inte lika tyst i hemmet och allting kändes annorlunda. Tänk hur livet kan ta en annan väg utan att man kan göra något åt det..
Ikväll har Björn bandkvälll och jag skall därför fara på innebandymatch. Tidigare år brukar jag vara en trogen matchbesökare men med åren har det blivit färre och färre. Förra året var jag inte på en ända match tror jag, så detta år är en klar förbättring. Kanske jag till och med hinner fara på ännu flera innan säsongen slutar.
Men innan matchen blir det mat vid Monicas. Skönt att ha sällskap. Alltför tyst här hemma... Men ibland är det också skönt. Som när man försöker skriva på kandidaten.
Detta inlägg blev än en gång väldigt flummigt och osammanhängande, men ett livstecken fick mina trogna läsare i alla fall.
Ha ett fortsatt skönt veckoslut och njut av det underbara vädret!
Roligt att du ville komma och äta och med på match..synd bara att det inte blev vinst! Hoppas du hålls frisk och inte drabbas av de bobbor som vi har här. Ha det gott! :) / M
SvaraRadera