Idag när jag skulle söka efter ett par stickor till ett nytt projekt blev jag så irriterad på alla stickor som ligger huller om buller och aldrig hittar man det man söker efter. Jag gjorde slag i saken med en gång och letade efter gammalt resttyg och började klippa till. Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra det, jag var för lat för att göra upp en plan med mått och en klar vision över det färdiga projektet. Så jag klippte lite, sydde lite, utvecklade liter mera i tanken och sydde lite till. Kom på att jag ville göra på ett annat sätt, för lat för att sprätta upp, syr på med en ny söm bara.. Detta må vara något av det fulaste jag har skapat. Men det fyller sin funktion perfekt! Det är bara jag som kommer att se det och det är inte tänkt att vara en vacker skapelse att titta på. Det har endast en funktion och det är att hålla reda på mina stickor. Därför ser det ut som det gör.. Men oj så skönt att ha lite ordning och reda. När jag har tid nästa gång, eller när jag blir lika irriterad över oordningen skall jag fixa något till rundstickorna och strumpstickorna. Detta får duga än så länge.
Alldeles snett.
Jag har ingen aning om hur många färgers trådar det finns. Jag använde mest resttrådar som inte används till annat och när jag kom till slutet hade jag ingen ork mera att försöka få något så när likt heller. Men sömmen den uppfyller sin funktion trots de många färgerna.
Lätt och smidig.
Jag har också fixat klart de konstiga sockorna. De är riktiga myssockor att ha på hemma. De formar sig lite konstigt kring foten men sköna är de i alla fall.
Hattifnattarna är "små, vita spökliknande varelser som varken kan tala eller höra och inte heller ser särskilt bra. Har däremot mycket bra känsel. De är normalt ofarliga men många är ändå rädda för dem. Vid åskväder blir de elektriskt laddade och kan ge ifrån sig stötar. Hattifnattar reser långa sträckor i stora grupper, vilket är skälet till att de nästan alltid skrivs i plural. Hattifnattarna dyker upp redan i den första boken, Småtrollen och den stora översvämningen." källa
Igår på kvällen och under natten har vi fått ett litet snötäcke på marken. Jag hoppas de skulle frysa på nu så att detta skulle få stanna fram till jul åtminstone. För tillfället ser det väldigt slaskigt och vått ut. När jag nu har fått klart alla julklappar har jag mera tid att sticka till mig själv igen. Sockorna som jag så gärna vill ha klart till jul är det bara foten kvar på. Det var det i och för sig för en vecka sedan också, men eftersom att jag inte hade kollat tillräckligt noga att det nya nystanet var av rätt färg måste jag nu riva upp det som jag hunnit göra innan jag upptäckte felet. Inte alls mycket men det tar ändå emot att börja riva upp. Det är roligare att börja på något nytt. Dessutom har jag haft lite problem att hitta just det garnet, men igår hittade jag det äntligen. Så kanske de blir klara ikväll...
En liten bit att riva upp och sedan bara foten kvar.
En annan modell av sockor som bara skall sys ihop.
De här sockorna, dock bara den ena klar, stickade jag på tåget när vi var ner till Helsingfors. Jag panikletade efter ett mönster ca. en kvart innan vi skulle åka eftersom att alla pågående stickningar jag hade inte skulle ha sysselsatt mig länge.
Nu skall jag minsann försöka få med Björn ut på en promenad i den vita vintervärlden! Trevlig fjärde advent!
Snusmumriken är "en vagabond som är Mumintrollets allra bästa vän. Till skillnad från Mumintrollets andra vänner framstår inte Snusmumriken som ett barn utan lever på egen hand. Han är lite av en ensamvarg som vandrar söderut när vintern kommer, men också klok och musikalisk. Han är också en livsnjutare som inte bryr sig om samla på saker. Snusmumrikens utmärkande drag är hans gröna kläder, att han bor i tält och att han spelar munspel (i böckerna kallad "munharmonika"). Snusmumriken dyker upp först i Kometen kommet." källa
På tisdagen den 13.12 åkte vi ner till Helsingfors för att se Hardcore Superstar på Tavastia. Vi hade länge velat fram och tillbaka vilken dag vi skulle fara på deras keikka eftersom att de spelade på fem olika ställen runt om i Finland samma vecka. Valet föll sist och slutligen på Tavastia eftersom att det stället har varit det bästa av de jag besökt hittills, dessutom är det enkelt att ta sig med tåg till Helsingfors.
Det var två förband, Ammotrack och Avatar, båda svenska band. Jag hade inte hört någon av dem sedan tidigare så mina förhoppningar var inte så stora.
Först spela Ammotrack. De överraskade positivt och hade riktigt bra låtar. Jag hade ännu inte plockat fram kameran ur väskan när de spelade så några bilder eller videor har jag inte, men denna låt är den som har fastnat på minnet bäst.
Sedan skulle Avatar spela. Först kom gitarristerna, basisten och trummisen in på scen, det dröjde en stund och sen kom sångaren in. Jag visste inte riktigt vad det var frågan om när han kom in... Han var klädd i en vinröd träningsoverall och rånarhuva. Det hela kändes lite som ett skämt eller som att han försökte vara "cool", typ. Men till följande sång hade han tagit av sig rånarluvan och tröjan. In kom han som en "mörk clown". De följande låtarna var en riktigt show och sångaren kunde verkligen ta publiken. Jag är annars inget fan av death metal men deras show kändes riktigt unik och de hade satsat på den och spelade inte bara sina låtar rätt och slätt.
Här kan man skymta sångarens första utstyrsel
Sedan kom detta in på scen...
Den ena gitarristen, som för övrigt hade en helt grymt snygg Iron Maiden tatuering i sidan, och basisten.
Han kunde lätta dyka upp mina mardrömmar
På den första videon kan man se lite hur sångaren var klädd. Denna låt var inte min favorit utan den som jag fastnade för var den andra videon, det är inte jag som filmat den utan den är från Uppsala, men det är från samma turné. I den videon kan man se lite mera hans scenspråk och det övriga bandet.
Och äntligen skulle det bli dags. Förväntansfulla stod vi och trängdes med andra ivriga fans, dock inte på front row... Och snart entrade de scenen med Kick on the Upperclass! Och vilken show det var scen. Jag får rysningar i hela kroppen när jag tänker på känslan. De har en sån otrolig förmåga att ta publiken och verkligen ge av sin egen energi till publiken. Känslan man har när de spelar live några meter framför går inte att beskriva. Det måste upplevas!
Den grymma Jocke ger järnet från början till slut!
Gitarristen Vic passar också bra som ögongodis. Synd att han var så påklädd denna gång...
Jockes moves är oslagbara!
Vic och Martin.
"Run to your mama"
CHILLS
Den här videon filmade jag under spelningen. Jag skulle kunna höra den tusen gånger och aldrig tröttna.
Skål och Tack!
I´ll see you soon again!
Nöjda efter ännu en super resa!
Men, det slutar inte där. Den uppmärksamme såg säkert också datumet 15. i rubriken. På onsdag kväll när vi kom hem trötta efter tågresan skämtade vi och sa att vi far till Seinäjoki på torsdag och ser dem där också... Tanken växte sig starkare och senare var det inget skämt mera. Det enda hindret för stunden var att Björn hade en tent på fredag morgon kl. 8.00 och även om vi skulle köra hem efter spelningen skulle det inte bli många timmars sömn. Men som den underbara fästman jag har beslöt han sig för att det får gå som det vill med tenten, till Seinäjoki skall vi. Sagt och gjort; jag bokade biljetter på eftermiddagen och några timmar senare satte vi oss i bilen för att avnjuta allt det som beskrivits ovan ännu en gång (inom loppet av två dagar) men denna gång på Rytmikorjaamo! Jämfört med keikkan på Tavastia tyckte jag bättre om den i Helsingfors. Det var mera drag där och stämningen var bättre, men jag tyckte att bandet spexade mera i Seinäjoki. Mer än vanligt skall vi säga, eller så berodde det på att vi nu var längst fram och man såg varje moves de gjorde. På Rytmikorjaamo var det också tillåtet för de under 18 att komma och se så det kan bero på en annorlunda stämning. En annan jämförelse kan göras under låten Last call for alcohol, under den låten tar Jocke upp några ur publiken som får komma upp på scenen och sjunga med bandet. I Helsingfors var det ett fåtal lyckligt lottade som fick komma upp, i Seinäjoki spårade det hela ur och en massa folk rusade upp på scenen. Det kändes väldigt okontrollerat och inte lika speciellt. Det var den attityden att det var fritt fram för vem som helst att komma upp på scnen, d.v.s. de som hann innan vakterna satte stopp för det. Jag gillar nog hela grejen bättre när några handplockade får komma upp. Men sist och slutligen var båda keikkorna helt super bra och jag tror inte att det bandet skulle kunna göra mig besviken någon gång!
Jag kan säga att det skall krävas mycket för att toppa denna vecka! De har varit den bästa på länge! Även om den även bestått av en del tentläsning... Men vilken tur att jag har hittat en fästman som delar samma intresse, fast det å andra sidan är han som fått mig in på detta område. Men tack älskling för att du öppnade mina ögon och öron för många år sedan med en Iron Maiden konsert. Så här långt trodde jag aldrig att mitt musik intresse skulle utveckla.
Jag har full förståelse för att det är ytterst få av mina läsare som egentligen vill höra på sådan här musik/läsa om det men kanske det finns någon enstaka läsare som är intresserad av samma saker.
Jag har redan nästa träff med Hardcore Superstar i tankarna. Det finns en möjlighet att det inte dröjer så länge tills vi ser dem igen...
"Likt hemuler är filifjonkor också en egen ras medan figuren Filifjonkan är den mest framstående av dessa. Filifjonkor är ofta noga med etiketten och att hålla kontakt med släkten, oavsett om de gillar det eller inte. De blir lätt nervösa men kan också släppa loss när andan faller på. De gillar även att städa och hålla rent runt om kring sig och avskyr damm och malar. Filifjonkan gjorde sitt första framträdande i boken Farlig midsommar . En annan filifjonka är huvudperson i en av novellerna i Det osynliga barnet."
Lilla My "föddes i boken Muminpappans memoarer som den yngsta av Mymlans 35 ungar och är lillasyster till Mymlans dotter. Lilla My är aggressiv, busig och viljestark, men också rättvis och vänskaplig. Hon ställer alltid upp för Muminvännerna om de behöver hjälp och hon är inte elak utan bara busig. Hon är en liten till storleken men är trots det aldrig rädd; hon är antingen arg eller glad (när hon blir riktigt arg bits hon). I den japanska animerade TV-serien är hon med redan från början och medverkar i nästan varje avsnitt." Källa
Okej, så vi tyckte inte att det räckte med en keikka denna vecka. Vi bokade nya biljetter idag. Om sisådär en timme åker vi till Seinäjoki för att se Hardcore Superstar igen. Vi tar dock bilen och kör hem efteråt eftersom att Björn har en tent imorgon. Tisdagens show på Tavastia var förövrigt super! Jag har nog aldrig svettats och trängts så mycket på en keikka tidigare, inte ens på de som varit på sommaren utomhus i 30-gradig värme. Det var trångt och varmt, men oj vilken stämning det var där. Vi hoppas på lika bra stämning och show ikväll men vi tänkte stå längre fram nu eftersom att vi inte fick front row i tisdags, det hoppas vi på ikväll!
Senare kommer bilder och kanske någon video från keikkorna!
Detta är alltså inte Filifjonkan utan Fru Filifjonk.
"Likt hemuler är filifjonkor också en egen ras medan figuren Filifjonkan (även Fru Filifjonk) är den mest framstående av dessa. Filifjonkor är ofta noga med etiketten och att hålla kontakt med släkten, oavsett om de gillar det eller inte. De blir lätt nervösa men kan också släppa loss när andan faller på. De gillar även att städa och hålla rent runt om kring sig och avskyr damm och malar." källa
Detta är fångvaktaren som figurerade i Farlig midsommar. Fångvaktaren är också en hemul som håller starkt på lag och ordning. I Farlig midsommar låser han in Mumin, Snorkfröken och Fru Filifjonk för att de har gjort upp en brasa med drivved som egentligen var skyltar stulna från en park. Fångvaktarens kusin övertar vaktjobbet när han skall och se pjäsen som Muminpappan har satt upp. Kusinen låter sig övertalas om att släppa ut Mumin, Snorkfröken och Fru Filifjonk, men skriver sedan själv "det är förbjudet" som bevis åt Fångvaktaren att "fångarna" är ångerfulla.
