Det känns som att vi är i en "mellanfas" när det kommer till t.ex. fastlagstisdag och sportlov. När jag gick i lågstadiet var det alltid fastlagsjippo vid skolan på kvällen där man bl.a. kunde köpa knäck eller åka snöskoter. Om sportlovet inföll samtidigt som fastlagstisdagen var det alltid ett dilemma om vi skulle vara hemma på tisdagen eller om man kunde tänka sig att missa jippot vid skolan. Ofta brukade vi fara till villan under sportlovet, men jippot vid skolan ville man ju inte missa.
Sedan när man studerade var fastlagstisdagen en av årets (många) höjdpunkter. Man for till pulkkabacken med minttukakao i termosen, åt kebab eller pizza på pikku quattro småfrusna efter backen, fortsatte på mellanfest hemma hos någon och sen for man ut i vimlet.
Nu passerade dagen rätt så obemärkt, förutom att vi åt fastlagsbullar. Jag är egentligen inte så förtjust i fastlagsbullarna, men det brukar höra till att äta en varje år. Och hör och häpna, i år tyckte jag faktiskt att det var riktigt gott. Antingen har det att göra med att Görans gör väldigt goda bullar eller så det faktum att jag inte äter sött så ofta, så det blir automatiskt gott när man väl unnar sig.
Björn var fortfarande på resande fot igår så det var bara Colin och jag som mumsade på bullarna. (Nu är Björn hemma igen och ordningen är återställd.) Jag hade köpt en egen bulle till Colin så att han skulle få klotta på bäst han ville med den. Jag hade sett framför mig hur han skulle undersöka och smaka på bullen och riktigt klotta ner sig. Riktigt så blev det inte. Jag fick till en början lyfta av locket för att han skulle ha något mindre att hålla i, han förstod inte själv att ta i det. Sen så smakade han lite på locket, tog en eller två tuggor och verkade måttligt intresserad. Själva bullen rörde han nästan inte. Han smakade på grädden som hade kommit på hans fingrar men förstod inte att det fanns mera grädde på själva bullen. Det blev med andra ord inte riktigt som jag hade förväntat mig. Men sen så släktas han väl på sin mor... Jag har tidigare också haft "obehag" för klottiga saker, eller hur man skall uttrycka det. Det dröjde nästan ända tills jag flyttade hemifrån som jag kunde börja knåda en deg med händerna. När vi skulle göra bullar som hemläxa från Huslig ekonomi i högstadiet "knådade" jag degen med två slevar eftersom jag inte ville klotta ner händerna. Det skulle man inte tro idag, när man tänker på hur mycket jag håller på i köket.
Sist och slutligen är det ju bara bra att Colin inte gillade bullen. Varför skulle man behöva tycka om sötsaker? Det finns hälsosammare saker man kan stoppa i sig. Men nu har han ju fått prova på i alla fall och det var en rolig "programpunkt" som livade upp vår eftermiddag. Att min mage var alldeles i oställning efter en stor vetebulle är en annan femma... Det är smällar man får ta och så påminns jag än en gång om varför jag oftast håller mig borta från sötsaker.
Fastlagsbullarna (med sylt såklart) från Görans är nog de godaste jag har smakat.
Klottigt och kladdigt...
Varsågod Björn, en "nästan orörd" bulle till dig!
Jag hittade några tidigare inlägg om fastlagstisdagen: 2010, 2011, 2012. 2013 bloggade jag inte i början på året. Jag var alldeles för gravidtrött... 2014 var vi ännu så inne i babybubblan så jag misstänker att fastlagstisdagen gick förbi rätt så obemärkt. Fast jag har ett vagt minne av att vi blev bjudna på fastlagsbullar på en mamma-barn träff. Jag har för mig att en mamma hade bakat bullar. Får se hur nästa år blir, antagligen blir det likadant som i år under en längre tid. Sen kanske, då Colin når upp till skolåldern kommer det mera traditioner.
Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar