Det här med att äta nyttigt och rent, lämna bort socker och vitt mjöl och liknande, kan väcka mycket debatt och åsikter. Via facebook kom jag in på en krönika på Aftonbladet där skribenten kritiserade Mårten Nyléns uppförande i programmet Halv nio hos stjärnorna. Skribenten undrade om Mårten (som är en känd träningsprofil i Sverige) möjligtvis har anorexi, eftersom han inte hade ätit upp all mat och han hade kritiserat maten för att den innehöll för mycket fett. Här finns krönikan om man vill läsa den.
Jag har själv inte sett programmet så jag kan inte göra några uttalanden huruvida hans beteende var olämpligt eller något som går i linje med hur en träningsexpert skall profilera sig. Det som jag däremot reagerade över var alla kommentarer till krönikan.
Där var det många som tyckte att man kan tänja på sina gränser när man blir bjuden på mat. Att man bör äta det som bjuds och inte vara otacksam. Att man minsann måste visa sin uppskattning för det värden/värdinnan lagat genom att äta av allt. Jag har inte alls tänkt på det på det här viset. Jag står ofta över efterrätt eller bakverk till kaffet just för att jag försöker undvika sockret så långt det går. Naturligtvis äter jag socker nu som då, men det är vid väl valda tillfällen och då vill jag verkligen äta något som jag njuter av. En bulla till eftermiddagskaffet ger mig inte precis någon extra njutning så den avstår jag ifrån. Också om det är en "lång högtid", d.v.s. det är flera mat- och kaffebord under flera dagar att gå till, försöker jag att inte alltid äta den där efterrätten eller den där bakelsen till kaffet. Orsaken till det har mycket med hur jag mår efteråt. Eftersom jag äter socker så sällan så reagerar min kropp väldigt starkt på det. Jag blir alltid "sockerhög", börjar svettas och får orolig mage, efter att jag ätit större mängder socker. Efter lördagens morsdagsfirande med browniekaka, vitchokladhavrekex, apelsinmuffins och sen pizza på kvällen kan jag berätta att jag verkligen kände av det i kroppen. Men jag njöt av allt jag åt under tiden jag åt det, så det är smällar man får ta efteråt om man frångår sina rutiner.
De gånger jag väljer att tacka nej till det som bjuds ser jag det inte som att jag inte skulle uppskatta gesten att bli bjuden. Jag hoppas att de som jag har tackat nej till inte har uppfattat mig som oförskämd och att jag inte skulle vara tacksam. För det är verkligen inte så jag tänker eller tycker. Jag uppskattar alltid att bli bjuden på mat, men jag vill gärna bestämma själv vad jag matar min kropp med. Om någon tackar nej till det som jag bjuder på tar jag inte illa vid. Jag tycker det är helt upp till var och en vad man äter. Om jag har bakat något som någon annan helst utesluter ur sin kost så tar jag inte åt mig om personen tackar nej. Jag förstår inte poängen med att man skall äta något som man vanligtvis undviker "bara för att" man blir bjuden.
Det här blev ett väldigt flummigt, och inte så genomtänkt inlägg. (Sitter i bilen påväg till min mammas och underhåller Colin på samma gång...) Jag kände ändå att jag ville förtydliga hur jag ser på saken. Jag vill alltså inte verka oförskämd när jag tackar nej till efterrätt/kaffebulla och jag tar heller inte illa vid om någon tackar nej till det som jag gjort! En annan dag skall jag blogga om det här med barn och socker. I veckan gjorde programmet Spotlight ett inslag om just det och det finns så mycket att diskutera kring det.
Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar