Årets nionde lästa bok blev en som jag länge haft på min läslista, en riktig klassiker, Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Det var inget nöje alls att läsa den men äntligen är den utläst. Det pratas och skrivs om denna bok lite här och där och jag kände att jag verkligen vill veta vad det är för bok. Jag har en gång, för många år sedan, börjat läsa den men då kom jag inte mer än några tiotals sidor innan jag gav upp. Denna gång hade jag bestämt mig för att komma igenom den. Och det gjorde jag till slut. Med den taktiken att jag läste lite i den mellan andra böcker. Det kanske inte var det mest ideala sättet att läsa den eftersom jag nog hann glömma en del mellan gångerna som jag läste i den. Men det var enda sättet för mig att komma igenom den.
Det som gjorde den så tungläst var dels sättet den var skriven på. Det var långa haranger och funderingar och monologer, sida upp och sida ner. Alla namnen är förstås ryska och det gör också att den blir lite svårare att läsa. Man (i alla fall jag) blandade ihop personerna eftersom det inte är så lätt att utläsa namnen med alla konsonanter uppradade efter varandra.
Jag tror inte att boken behöver någon desto mera förklaring, men vill man läsa mera om den kan man göra det på t.ex.
Wikipedia.
Jag kan varken rekommendera den eller "inte göra det". Det är en klassiker som jag tyckte att jag behövde läsa, men jag blev nog inte alls imponerad av den.
Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar