Kraxande kråka

De senaste dagarnas bloggtystnad beror delvis på två orsaker. För det första har jag blivit förkyld, ingen jätteförkylning, men ändå så man varit lite slöare än vanligt. På fredag var det som värst, då blev det mycket tittande på youtube för Colins del så länge jag försökte vila. Plockade inga mammapoäng då men man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Lördag och söndag kände jag mig bättre, lite rinnig i näsan men ingen feber. Men förkylningen har verkligen satt sig på rösten. På lördagskväll började rösten försvinna lite grann och på söndag kraxade jag på med en förskräcklig stämma. Idag har jag varit i jobbet som normalt, men rösten är inte med mig ännu.
Den andra orsaken till tystnaden är att jag och Colin har varit vid min mammas en stor del av helgen. På lördag, efter att jag hade varit på brunch med mammagänget, packade vi in oss i bilen (i volvon, renault har varit på service idag) och körde iväg till min mammas. Jag hade nämligen ordnat en överraskningsgrabbkväll till Björn. Han hade en kompis som kom till vårt och de jammade med sina gitarrer och gör sånt som grabbar gör när de är utan barn och sambos (vad det är vet jag inte...). Jag tyckte att Björn behövde få lite egentid också mellan allt jobb och det vanliga här hemma med skötsel så länge jag tränar. Jag tror det blev uppskattat!
Jag och Colin var som sagt hos min mammas ett dygn. Tanken var också att Björn skulle få sovmorgon. Få sova ut en morgon utan den lilla väckarklockan som stämmer sin röst och börjar med sina vackra sånger där kring 5.30 på morgonen. Även om vi skulle ha sånt system att bara en av oss stiger upp med Colin och den andra får sovmorgon, så är det ändå ingen av oss som kan somna om igen. Colin är ju inte precis tyst av sig så det funkar inte att försöka sova vidare. Förutom att Björn fick sovmorgon, fick jag också det! Colin sov till ca 7.40 på söndagmorgon!! Min mamma hade babyvakten under natten, så hon sa att vid 5 hade han nog vaknat till en gång, men somnat om igen då. Jag kunde inte tro mina ögon när jag vaknade av att Colin pratade och klockan visade 7.43... "Främmandsvett" har han i alla fall. Men det konstiga är att han var precis lika trött vid och efter lunchen som vanligt, fastän han sovit 2 timmar längre än vanligt.
Efter Colins dagsvila packade vi in våra saker i volvon igen och brummade hemåt. Det gick sist och slutligen riktigt bra att köra trots att vi hade volvon och Colin var förpassad till babyskyddet. Halva vägen snaskade han på majsbågar och sjöng mellan tuggorna, ibland var han helt knäpptyst och då undrar jag om han sov, ibland ville han prata med mig om vad vi såg, vart vi var på väg och vart vi hade varit. På ditvägen var det mera kritiskt, då blev han riktigt arg på mig när jag inte kunde göra så att det kom flera grävmaskiner på vägen mellan bennäs och jakobstad. "Mera, mera, mera" ropade han förtvivlat och gråten sprutade. Sen blev det bättre när vi började sjunga diverse visor, men det krävdes att vi sjöng hela vägen till Larsmo sen. Tur att rösten min var i skick ännu på lördag... Jag intalar mig att han blivit en bra medresenär eftersom vi har varit mycket i bilen ända sedan han var liten. Vi har ofta kört sträckan vasa-bennäs/larsmo/lappfors/jakobstad och många gånger har det varit bara Colin och jag. Han kanske har lärt sig att de gånger finns det ingen som underhåller så han får stå för den biten själv.

Nu väntar jag ivrigt på att den här förkylningen skall släppa ordentligt så att jag kan börja träna igen. Det har blivit ett antal vilodagar nu, men jag känner att energin återvänder och skulle gärna riva av ett svettigt HIIT pass!

På torsdag och fredag blev det mycket lek med lego, lagom stillsam lek.

Mammas sambo har startat en egen firma, han utför vaktmästaruppgifter, så nu har han införskaffat en minilastare. Colin blev nog lite skrämd i början, men efter att ha betraktat den på avstånd en stund accepterade han den.

Det var roligt (och halt) att leka i skopan. Senare kom också min kusin Robin och med sällskap i skopan blev det ännu roligare.

En milstople har vi också nått i helgen. Colin har gjort nummer två fler gånger på pottan än i blöjan. Det är inte så att han skulle säga till att han vill på pottan, men när man kan hans rutiner så är det "bara" att sätta honom på pottan och avvakta. Visst har det varit gånger när man har suttit, i vad som känns en evighet, och väntat på pottan men inget kommer och sen knappt en minut efter att blöjan kommit på så har han uträttat sina behov. Tålamod, tålamod....


Therese