Middag/babyshower

Igår hade jag en fantastisk kväll! Vi hade med mamma-barn gruppen bokat bord på Strampen. Jag vill inte kalla det för en avskedsmiddag, för vi kommer att träffas igen, men en mamma ur gruppen skall flytta bort från Vasa så vi träffas kanske inte lika ofta framöver. Dessutom är hon gravid så vi passade på att fixa till en liten babyshower på samma gång. Det var bara två mammor ur gruppen som hade fått en egen babyshower när vi väntade "våra barn förra gången" (alla våra barn är födda i juli eller augusti 2013), så det blev en del funderingar kring hur vi riktigt skall göra. Men jag tycker att vi fick till en riktigt lyckad kväll!
Jag är så otroligt glad att jag har lärt känna de här människorna. Utan vår gemensamma nämnare: våra barn, skulle vi nog inte ha så mycket gemensamt kunde man tycka. Men trots att vi alla är i olika åldrar och har olika bakgrunder så passar vi ändå så bra ihop som grupp. Även när vi träffas utan barnen har vi så otroligt roliga och givande samtal så det är nog inte bara barnen som håller oss tillsammans. Det blev många hjärtliga skratt under kvällen och mycket prat om sådant som mammor pratar om, d.v.s. förlossning, amning och jobbiga nätter. Tänk att vi för bara ett år sedan knappt kände varandra och nu har vi hur roligt som helst tillsammans.

Blöjtårtan som några mammor hade fixat.

Vi hade självklart gissningar också om den kommande babyn.

Småbarnstiden är ingen lätt tid, det sticker jag inte under stol med. Det är många motgångar och mycket som man funderar på. (Självklart är det underbart med barn men det antar jag ni förstår utan att jag behöver skriva det!) Utan de här mammorna i gruppen skulle jag nog ha blivit smått galen. Det finns ständigt nya saker som bekymrar en gällande ens barn. Tankar som: "är det här faktiskt normalt?", "varför gör han så?", "skall det någon gång bli annorlunda?" "hur gör jag nu?" finns alltid gällande än det ena, än det andra. Men det bästa är att när man har frågor som de här och man grubblar kring något så är det bara att diskutera med de andra mammorna i gruppen och då är det alltid flera mammor som känner igen sig. Man är aldrig ensam med sina problem och ibland är det så skönt att höra att andra barn kan vara likadana, eller att någon har haft samma problem och tankegångar. När det är ens första barn vet man inte så mycket om... något... egentligen. Hur mycket man än läser är det ändå aldrig som i böckerna. Tack vare mamma-barn gruppen får man mycket stöd och man får ofta lättat sitt hjärta angående oroliga funderingar.

När vi fick Colin kände jag inga andra i Vasa som också hade barn. Man funderade ofta kring det här. Och jag är så glad att jag nervöst pallrade mig (oss, Colin var ju också med sovandes i vagnen) till den där träffen vid Kyrkoesplanadens hälsostation förra hösten. Att ha den här gruppen som stöd under första året som förälder har varit helt underbart! Tack alla mammor för att ni blivit mina vänner!

Therese