Maj månads utmaning

(Varning för långt och flummigt inlägg)

Idag skriver vi 3.6. Den första sommarmånaden är här, vilket betyder att maj månad är slut vilket i sin tur betyder att min "sokeriton och tipaton" månad och "satsa mera på allsidig träning" är slut. Så hur har det då gått?

Alldeles för lätt gällande kosten känns det som nu så här i efterhand. Jag kom snabbt in i rätt takt och sinnesstämning med ätandet så det har inte alls varit några som helst problem att lämna bort sockret. (Alkoholen visste jag redan från början att jag inte skulle ha något problem att helt lämna bort.)
Jag kan ju inte säga att jag tidigare heller har varit någon storätare av sötsaker men jag har unnat mig nu som då. Det är inte bara rent socker som jag uteslutit under maj månad utan även kolhydraterna har jag hållit rätt så låga. Helt har jag inte kunnat utesluta dem eftersom jag känner att jag behöver dem eftersom jag tränar så mycket. Men jag har skurit ner på dem rejält.
Någon gång har jag brutit mot min utmaning men det är så få gånger och de gånger har jag inte haft något behov av att äta sött det har bara varit p.g.a. situationen som jag ätit. Jag tycker att det ännu idag anses som något onormalt om man avböjer sig t.ex. det söta till kaffet eller efterrätten. Man borde inte behöva stå till svars för att man väljer bort socker.
De gånger som jag ätit något "förbjudet" är t.ex. när vi hade skrivit under köpebrevet för lägenheten. Då firade vi med skumpa. Visst kunde jag ha lämnat bort det, inte hade jag något behov att dricka skumpan men jag ville ändå fira det stora steg vi tagit med ett glas bubbel. Ett annat exempel är när jag åt en muffins som jag måste provsmaka. Jag hade bakat rabarber muffins till en mamma-barn träff och man kan ju inte bjuda på något som man inte vet vad det smakar så då kände jag mig tvungen att provsmaka en. Inte heller här hade jag något sug efter det söta men p.g.a. situationen åt jag ändå. Ytterligare ett exempel är från senaste veckoslut. Syster hade studentkalas och självklart ville jag fira henne med ett glas skumpa. Eftersom alternativet var ett glas cider kändes ändå skumpan som det "roligare" alternativet. Jag åt också av smörgåstårtan och några bitar drömtårta. Gräddtårta är jag inte speciellt förtjust i så den tog jag inte av men drömtårtan såg så god ut så det unnade jag mig. Eftersom jag var så dåligt förberedd med maten på lördag var jag "tvungen" att äta smörgåstårta som lunch. På kvällen hade vi ordnat möhippa för en kompis och då åt jag också en efterrätt, men chipset och godiset kunde jag stå emot. Det var inte så svårt egentligen. När man väl bestämt sig går det rätt så enkelt.
Det som jag alltså undvikit under denna månad är alla sorters sötsaker, all form av alkohol och de stora mängderna kolhydrater. Jag har varit väldigt noga med att äta vid regelbundna tider. Frukost blir alltid (nästan) gröt med kokosolja och ett ägg. Tränar jag på förmiddagen när Colin tar sitt första sovpass brukar jag äta ett mellanmål innan lunchen. Lunchen äter jag alltid tillsammans med Colin, ofta leftovers från föregående kväll innehållandes lite kolhydrater. Någon pasta, potatis eller ris har jag inte ätit under denna månad utan jag har intagit kolhydrater från andra källor. På eftermiddagen brukar jag försöka få i mig ett mellanmål, ofta ett kokt ägg. Middagen äter vi alltid tillsammans alla tre. Jag brukar försöka förbereda middagen redan från morgonen eller förmiddagen för att vara säker på att vi får en ordentlig middag. Om det blir ont om tid och stressigt är det lättare att bara koka någon pasta eller liknande som går snabbt och sådana middagar har jag varit noga med att undvika denna månad. Vilket har gått riktigt bra. Till kvällsbit blir det (nästan) alltid kvarg med något tillbehör (nötter eller liknande), en halv avokado med grynost och en kopp grönt te. Te koppen på kvällen är helig. Den avnjuts när Colin har somnat och jag i lugn och ro får sysselsätta mig med något rofyllt, som t.ex. att lacka naglarna eller slötitta på tv.

Under den här månaden har jag alltså sett till att äta riktigt mat. Lämnat bort allt det som inte kroppen egentligen vill ha och tänkt på maten som energi till bl.a. musklerna. Jag har inte haft något sug efter något i större utsträckning. Visst har jag t.ex. blivit snål på en glass eller kaka till eftermiddagskaffet om Björn har tagit något men jag har inte en endaste gång fallit i fällan. Och jag har ändå inte saknat något trots att jag inte ätit något sådant som anses vara "gott". Jag har inget behov av att fylla kroppen med en massa skräp.
Jag vill ge min kropp sådan energi som den behöver för att orka med min träning. Den kosten som jag hållit mig till är jag nöjd med. Jag kämpar och jobbar stenhårt med min kropp för tillfället. Jag älskar träningen och det är sällan jag känner att jag inte skulle orka genomföra ett träningspass. För att alltså orka med mina 6 träningspass i veckan behöver kroppen bra energi. Och den behöver också mycket energi. Det ser jag också till att den får. Å andra sida vill jag heller inte förstöra det jag bygger upp genom att mata kroppen med mindre bra mat. Jag behöver inte en chokladbit för att njuta. Jag tycker att kvarg med t.ex. några hallon är minst lika gott.

Träningen då. Den har gått riktigt bra den också. Jag hade inga tydliga riktilinjer för vad den skulle bestå av. Bara att det skulle vara mera variation. Och det tycker jag också att jag har fått. Jag har hållit mig till ett löppass i veckan. Sen förutom bodyrock träningen har jag försökt få in också vanlig styrketräning. Vissa gånger har det gått bättre och vissa gånger sämre. Jag vill att träningen skall hållas rolig så jag tvingar mig inte till något. Vill jag träna bodyrock istället för styrketräning gör jag det och vice versa. Lördagar brukar oftast bli vilodagar eftersom vi rätt så ofta har program då och det tycker jag har fungerat riktigt bra. Sen brukar löppasset bli på söndag och det av den orsaken att löpningen kan genomföras var som helst. Är vi hemma hos någon av våra föräldrar är det lättare att dra ut på ett löppass än vad det är att hitta passliga vikter att träna med. Resten av dagarna är styrketräning/ bodyrock hemma på vardagsrumsgolvet medan Colin sover eller så länge sambon sköter. (Tack älskling för all tid du sköter!)

Efter en graviditet jobbar man (eller i alla fall jag) kanske mest för att få magen i skick. Nu har jag kommit till ett stadie som jag inte kan påverka så mycket Jag är nöjd med min mage. Musklerna är synliga och jag känner att den är stark. "Problemet" är att min hud blev väldigt uttänjd efter graviditeten och jag fick mycket bristningar på magen och och på sidorna. Jag har inget emot strecken som finns där. Om det bara vore strecken... Men själva huden är så mycket slappare där var bristningarna är, så även om jag (om jag får säga det själv) har en vältränad mage så finns det extra hud som inte har dragit ihop sig. Jag vet att man skall vara stolt över sin mammakropp och att det är vackert med bristningar och allt sådant. Men det är svårt att faktiskt tycka det. När man tränar så många timmar som man gör blir man arg på det som man inte kan påverka. Jag kan inte göra något åt att huden hänger där. Det är bara att acceptera. Och jag försöker, men det är inte lätt. Men med tiden tror och hoppas jag att huden drar ihop sig ännu mera, i sin egen takt, och att jag då kan bli nöjdare med magen. Det är bara så frustrerande att det inte är något jag kan göra något åt. Jag ser ju hur kroppen formar sig och utvecklas tack vare träningen och jag ser hur jag kan forma den. Men detta är inte något som jag kan göra något åt. (Här skulle det väl passa med en bild av magen men ännu känner jag inte att jag vill visa upp den för hela internet, kanske det kommer)

Så hur går jag vidare nu då? Jag kommer nog att hålla kosten rätt så likadan som jag gjort under maj månad. Jag skulle egentligen vilja ha en ännu tuffare utmaning. Nu känner jag inte att "Yes, jag klarade det" eftersom jag inte behövde kämpa för att hålla mig ifrån de sakerna som jag förbjudit. Det skulle ha varit roligare att "komma i mål" och känna att man klarade det för att man kämpade så väl. Det var sist och slutligen inte så stora förändringar som gjordes. En tuffare utmaning kanske kommer senare. Nu skall jag äta som jag gjort men även unna mig ett glas rött vin och lite choklad på fredagskvällen om jag känner för det. Inga förbud mera, men jag kommer inte att börja frossa heller.

Några foton får ni tyvärr inte. Ni kan föreställa er en vältränad och stark mamma! (Om man får säga det själv i detta jantesamhälle)

(Min utmaning har gett ringar på vattnet: Sambon har äntligen övergett "sockeryoghurten" och äter numera också kvarg. Ett steg i rätt riktning i alla fall. Även om han fortfarande är min bullafrass.)




Grattis till dig som orkade läsa allt!

Therese