En mera avslappnad attityd

Valborgsmässoafton och en alldeles speciell dag. Idag blir vår lillprins nämligen 9 månader gammal. Det betyder att nu har han varit lika länge utanför min mage som han var in i magen. Det känns som en speciell dag och en milstolpe. 

Lilla killen som blir 9 månader idag!

Ikväll tänkte lilla familjen ta sig in till centrum för att se på mösspåläggningen, förutsatt att det inte regnar. Imorgon skall vi ha knytkalas/picknick med kompisar. (Oj så roligt det skall bli!!) Och det är alla planer för denna 1 maj helg.
Tidigare innan vi fick Colin hade jag alltid  panik och stress innan speciella helger. Det fanns en viss press på att man skulle hitta på något, helst något storslaget och riktigt roligt. Denna press skapade alltid lite huvudbry för mig för det kändes viktigt att ha storslagna planer. Numera är de här känslorna som bortblåst. Vi har en lite kille som, trots att vi försöker vara spontana och inte alltid så hemmakära, ändå behöver ha en del rutiner i sin vardag. Det här gör att det känns helt okej att "bara" vara hemma. Kanske äta lite gott, även fast det är en speciell högtid.
Jag minns ännu senaste nyår väldigt bra. Jag hade länge haft stress över vad vi skulle göra. När jag, för säkert femtielfte gången, frågade sambon vad vi skall göra på nyårsafton, föreslog han att vi bara skulle vara hemma, utan att bjuda några gäster. Till en början kändes det alldeles främmande. Det är ju nyårsafton! På något sätt måste det väl firas...
Det blev så att vi bara var hemma. När Colin hade somnat lagade vi lite god mat och bara njöt av att få sitta och äta i lugn och ro. Tolvslaget skålade vi in på tumanhand på vardagsrumsgolvet. (Även om det var nära att jag missade tolvslaget eftersom Colin tyckte att han varit tyst alldeles för länge, men 23.55 hade jag fått honom att somna om igen. Men tänk att jag orkade vara vaken till det!)
Nyårsafton blev hur bra som helst trots att vi "bara" var hemma och firade på tumanhand. Man får ett annat perspektiv på saker och ting när man har fått barn. Visst kan jag längta efter kompiskvällar och liknande men numera har jag inte alls lika mycket press på att det måste ske något. Har vi något inplanerat (som denna högtid) är det bara roligt men det går lika bra att vara hemma om man inte kommer på något "barnvänligt".  

Imorgon får han hänga med på picknick!

Trevlig valborgsmässoafton och första maj till er!


Therese