Kan någon stanna tiden?

Dagarna och veckorna rusar förbi. Jag hinner verkligen inte med. Det finns så mycket jag vill göra men inte hinner, men samtidigt känner jag att jag har hunnit med massor redan denna höst. Det har bara gått tre veckor sedan skolorna startade men ändå känns det som att det varit höst i en evighet. Jag börjar tro att det inte var någon sommar. Det känns inte som att jag haft någon paus från studierna eller skolan överlag. 

Fastän livet rusar på med full speed hinner jag ändå njuta av vardagen. Lunchdejter, kaffedejter och alla andra dejter med nära och kära förgyller verkligen vardagen. 

Våra bekanta fick en liten, liten son och jag passade på att sticka de minsta sockorna jag kunde.

I måndags var det min och Björns 8-års dag. Vi firade lite med god mat och bara ägnade oss åt varandra förra veckoslutet.

.  Den här kannan fick jag av Björn som present.

Nu fattas bara kakburken som hör till denna serie. Den har jag ännu inte hittat men jag ger inte upp.  Om någon vet var det går att få tag på en lilla my kakburk till denna serie, kan ni väl snälla berätta åt mig.

Jag passade på att köpa Hurra muggen innan det var för sent. Den säljs bara till detta års slut.

Eftersom jag ändå är inne på mumintemat kan jag också visa denna lilla my figur som vakar över oss på köksbordet. Det var en födelsedagspresent av svärföräldrarna.

Förra veckan köpte jag nya skor. De är helt gudomliga, jag skulle nästan vela sova med dem.

 

Av svärmor fick jag en hel hög med äpplen. Nu har allt blivit till äppelmos, perfekt att sätta på morgongröten.

Idag väntar jag lunchsällskap av finaste Emilia. Innan dess skall jag försöka få något litet plitat ner på gradun i alla fall.. Den kommer inte att skriva sig själv och eftersom veckorna har en tendens att rusa förbi innan man hinner blinka skulle det vara bra med lite självdisciplin.


Förresten, jag har en ny tatuering... Bild kommer när den har läkt.

Trevlig veckoslut till er alla!