Veckan med stort V

Det börjar sakta men säkert gå upp för mig att jag alldeles snart blir en Fru Hatt. Bröllopsveckan är här och vi skall fixa och dona vid festplatsen de flesta dagarna fram till lördag.
Igår fick vi nycklarna till festplatsen och så var vi och träffade prästen och övade i kyrkan. Plötsligt är det så verkligt vad som skall hända! Jag är så otroligt spänd och nervös men jag ser så fram emot Dagen D att jag nästan spricker. Det skall bli så roligt. Vilken fin dag vi skall ha! Men innan dess är det mycket som skall göras. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det högt och tänkt det tyst för mig själv: det skulle vara x-antal gånger lättare att ställa till med bröllop om man dels bodde på den orten som man tänker gifta sig på och dels inte hade några barn. Det jobbigaste under processen hittills har nämligen varit att få till alla möten och träffar med t.ex cateringen, tårtleverantören, prästen... Och sen behövs det nästan alltid någon som ställer upp som skötare när jag/vi skall uträtta något, som att prova klänningen, besöka frissan... Skulle vi bo i Psöre trakten alternativt gifta oss i Vasa och inte ha Colin ännu skulle det vara avsevärt mycket lättare. Men varför göra det lätt för sig när man kan göra det lite mer invecklat. Nu är vi i alla fall en god bit på vägen och snart är den stora dagen här!

Även festprogrammen är vikta och bundna, redo för lördagen!

Nu är vi påväg till festplatsen för en hel dag med fixande och ställande. På eftermiddagen väntar dessutom provkamning.

Therese

Disputation och doktorsstudier

Igår fick jag chansen att närvara vid en disputation (en akademiska akt där en doktorand inför publik försvarar sin doktorsavhandling, källa.) En kollega på institutionen har blivit klar med sin doktorsavhandling och igår var det alltså den stora dagen. Jag har tidigare inte varit på en disputation så det var en spännande upplevelse. Å ena sidan satt jag bara och tänkte "varför utsätter man sig själv för något sådant", men å andra sidan lockade det också. Den där känslan, att man har jobbat för något så länge och äntligen är man i mål! Vilken stolthet man måste känna den dagen när man äntligen är klar.
I nuläget är det ändå inte aktuellt för mig att börja på med några doktorsstudier. Men vem vet i framtiden, om något år, hur det känns då... Jag håller dörrarna öppna så länge som jag ser det som en möjlighet. Just nu är jag dock inte tillräckligt motiverad, och det behöver man absolut vara för att orka med det. Men en spännande tanke är det trots allt. Vi får se, vi får se...

Förövrigt löper det mesta på hemmafronten på som vanligt trots att Björn är borta. Lite stressigare med bara en vuxen i hushållet, men det är ju bara under en vecka. Sen underlättar det kanske inte precis att vi har en massa bröllopsfix att pyssla på med hela tiden, eller att jag är så pedantisk att jag oftast vill ha upplockade alla leksaker, iplockat diskmaskinen (och allt annat tråkigt) innan jag går och lägger mig. Och ett träningspass borde man också hinna med någon gång under dagens lopp. Verkligen skönt att det var sista jobbdagen idag. Nu är jag ledig resten av veckan och hela nästa vecka. Då, tjejer o killar o kvinnor o män, skall det ske stordåd. Mycket är ännu ogjort, men jag är på god väg. Mycket kan man inte gör så länge på förhand och jag tycker ändå att jag har det mesta under kontroll. Jag vet VAD som skall göras, det är bara NÄR det kan göras/hinns med som är den avgörande faktorn.

Therese

Midsommar 2015

Egentligen har jag väl inte alls tid att blogga, med Björn på arbetsresa och ett bröllop som närmar sig, men jag vill inte att midsommaren skall bli obloggad. Så ikväll får disken och allt det andra vänta.

Vi började midsommarfirandet redan på torsdagskvällen när Björn kom hem från jobbet. Jag hade bakat Paleokorvbröd, och så grillade vi korv och åt mumsiga varianter av hotdog. Fördrinken bestod av hemgjord rabarbersaft och mineralvatten med hallonsmak. Colin tyckte det var helfestligt att få skåla i snapsglaset och resten av kvällen ville han bara dricka ur det lilla glaset.  

Till efterrätt åt vi gino gjord på grillens eftervärme med vaniljglass och midsommarfirandet hade officiellt börjat.

Midsommaraftonen var vi hemma hela dagen. Riktigt skönt att bara umgås med familjen och ta timmarna som de kom. Man märkte dessutom på Colin hur mycket han njöt av att bara vara hemma med mig och Björn och riktigt få umgås. Det har varit så mycket program nu de senaste helgerna med bl.a. möhippa och svensexa så man märkte att han behövde få landa här hemma också. Oj, oj, om han bara visste vad som väntar de kommande veckorna...

Midsommaraftonen började vi med nybakade scones (1 liter utspilld mjölk på bänken och golvet, Colin ville också baka...) och en lång frukost. Sen fixade jag undan dagens träningspass för att kunna börja njuta på allvar. 
Drog på mig förklädet och ställde mig att baka en midsommarkaka.

Det blev en Raparperibritakakku!

Till middag grillade vi egenmarinerad kyckling, färskostfyllda champinjoner med bacon och halloumi. Och det smakade gudomligt! Sommarmat när den är som bäst.

 

Till efterrätt blev det midsommarkakan. Till och med Colin tyckte om den. Han brukar annars inte gilla sötsaker och bakverk men den här gick minsann hem. Kanske han ärver sin fars snåltand... Ännu igår på kvällen pratade han om midsommarkakan.

Dekorationen är inte så vacker, men jag snålade med jordgubbarna, ville inte använda upp hela den dyrbara asken till tårtan.

När maten hade lagt sig lite for vi ut och plockade blommor.

Mitt snygga vandringssällskap!

Midsommarselfie på berget.

Colin var väldigt ivrig med att plocka blommor.

Far och son iklädda varsin conversehuppare...

 

Väl hemma fyllde vi nästan varje vas och större glasburk med vackra midsommarblomster. 

  

När Colin somnat satt jag och Björn ute på terrassen och filosoferade. Första terrasskvällen för denna sommar, inte så varmt men ack så mysigt. 

 Lördagsmorgonen började vi än en gång med brakfrukost, men inga nybakade scones eller utspilld mjölk... Vi laddade upp ordentligt inför en dag ute vid villan.

Packade bilen (det är otroligt hur mycket man "behöver" för bara en dag...) och körde iväg på tomma vägar ut till villan.

Sällskapsspelet hade jag packat med eftersom vädret inte skulle vara så bra, jag antog att vi skulle behöva inomhusaktiviteter att sysselsätta oss med. Vilken tur att spelet inte behövdes, vädret blev sen strålande vackert!

Som sagt, väldigt tomt var det på vägarna på midsommardagsförmiddagen.

På förmiddagen började molnen skingra sig och det tog inte länge innan jag kunde svira om till shorts.

Colin han njöt av de stora ytorna som han hade till förfogande.

Han tyckte också om att plaska i vattnet, eller simma som han själv sa att han gjorde. Jag hoppas vi hinner flera gånger till villan i sommar när det är varmare, så att han skall få simma där på riktigt.

Björn stod för underhållningen.

Villaselfie!

Pappa stod för den huvudsakliga maten, grillad lax!

Det mesta smakar gott på villan men pappas lax är nog något av det bästa!

Efter maten var vi så kaffe- och efterrättssnåla att jag inte hann fotografera innan det mesta började ta slut. Jag hade i alla fall bakat en knäckig rabarberpaj som serverades med vispad grädde blandat med en vaniljskyr. Godast är pajen med glass men det är inte så lätt att förvara glass på villan utan frys... Sen hade jag ännu tagit med en blandning av lite olika kex och några skivor vattenmelon. Det fanns något för allas smakpreferenser. 

Matkoman var ett faktum, och när Björn for till hamnen och titta på båtarna med Colin var det nära att jag somnade i solstolen vid vattenbrynet. Härligt!

När eftermiddagen blev till kväll var det dags att packa ihop sakerna i bilen igen och köra hem. Det blev bara en dagsutfärd denna gång, men kanske vi hinner med en övernattning i sommar. Knappast (jag tycker vi börjar vara fullbokade redan), men man kan ju alltid hoppas!

För att få till ett träningspass även på lördagen passade jag på att hoppa av "i farten" på väg hem och idka transportlöpning med lite kringelkrokar hem. Benen hade bra med energi och det var ett nöje att springa. Krampen i baklåret när jag skulle stretcha efteråt skulle jag dock gärna ha skippat. Igår var benet tack o lov som normalt!

På kvällen öppnade vi en flaska skumpa (man behöver inte alltid ha något att fira för att dricka skumpa) och började på allvar ta tag i bröllopsresan. Jag hade förhoppning om att vi skulle få allt bokat också men så långt kom vi inte...

Frukt och choklad, det behöver inte vara mera invecklat än så!

 På söndag hängde vi hemma hela dagen, gjorde inget speciellt. Njöt av vädret när molntäcket spruckit upp på eftermiddagen, grillade, promenerade och Björn packade inför sin arbetsresa.

Jag och Colin invigde den nya picknickfilten (eller mattan som Colin kallar den) och läste lite böcker.

 På kvällen blev det en promenad för att titta på grävmaskinerna och lyftkranarna på det nya bostadsområdet. Tyvärr "sov" alla grävmaskiner och lyftkranarna var borta.

Igår kväll fick vi sen också bokat bröllopsresan! Så nu har vi den att se fram emot i mitten av juli.

Det är knappt så att jag vågar skriva ut det här, men Colin har börjat sova på morgnarna. Först i torsdags var det 7.01 sen blev det 7.16, 7.21 och i går sov han till 8.22! Imorse hade Björn varit tvungen att väcka honom när han skulle till dagmamman. Får se hur morgondagen blir. Om han svänger tillbaka till sina tidiga rutiner eftersom han inte fick sova imorse.... Det blir inga morgonpromenader mera om han börjar förstå att sova på morgonen. Man kan ju inte äta frukost efter nio... Eller kan man?
Man får ju inte klaga nu när han "börjat" sova på morgonen men det har ju också en baksida. Igår, söndag, blev det ingen dagsvila eftersom han sovit så länge på morgonen. Visst försökte jag få honom att somna i vagnen men han bara låg och sjöng, satte sig upp och var inte alls trött så jag gav upp. På kvällen var han riktigt trött men orkade förvånansvärt bra ändå. Jag känner ändå att jag inte är riktigt redo att ge upp hans dagsvila. Det är väldigt skönt att få en paus mitt på dagen måste jag medge...

En riktigt härlig midsommar har vi haft! För bara några år sedan hade jag inte trott att jag skulle "nöja" mig med att bara vara hemma hela midsommaren, utan varken inbjudna gäster eller större program inplanerade. Vilken tur att man ändras som person och kan vara nöjd med det man har/får. Jag hade inget behov alls av mera evenemang under midsommar utan njöt av att bara vara hemma med familjen och äta gott. 

Therese

Firar 1 år som Gerbybor

Jag lever och andas bröllop för tillfället och på grund av det hade jag helt glömt bort att vi har ju bott ett år i vårt nya hem nu!

Jag scrollade igenom bildarkivet här på bloggen för att hitta lite bilder på vårt hem, men tydligen har jag inte publicerat någon helt "vanlig" bild av t.ex. framsidan. Så det blir lite bilder huller om buller bilder, men de innehåller alla så mycket känslor.

 Nyinflyttade!

I vintras spenderade Colin och jag många förmiddag utomhus innan solen alls kommit fram. Det är så skönt att ha en ändlägenhet med passligt stort område att vistas på. Just nu passar storleken oss perfek! (Fast jag tackar inte nej till ett egnahemshus med en stor egen gårdsplan om någon bjuder ut...)

Med tiden försöker jag göra utsidan lite mera personlig och hemtrevlig. Det finns ju inte direkt några stora rabattområden jag kan påta i. 

Terrassen är guld värd! Här har vi spenderat mycket tid minsann. Det har blivit grillfester (alltför få dock!), kalasbjudningar, solstolshäng, familjemiddagar, kompisträffar, tumismiddag och mycket mera...

Just den här middagen kunde vi tyvärr inte avnjuta på terassen eftersom det började regna just när maten var klar...

Terrassmöblemanget fick jag av mamma i födelsedagspresent!

Och gamla grillen har åkt vidare och blivit ersatt med en ny, större modell!

Vi firade midsommar hemma med lilla familjen och njöt av den "finländska sommarvärmen". I år ser vi ut att köra på samma koncept. 

Vi har firat Colins 1 årsdag en varm sommardag och än en gång var terassen mycket uppskattad!

Otaliga är de middagar och kaffestunder som inmundigats ute i solen.

 Colin har vant sig att sova "ute på landet" istället för i stan, även om det var lite kämpigt i början med annorlunda ljud.

Vi har uptäckt massor med trevliga promenadrutter och parker här runt omkring. Och djurliv finns det alldeles bakom husknuten!

Jag trivs så otroligt bra i vårt hem! Det enda minuset är det lilla köket. Eftersom jag spenderar så mycket tid där skulle jag gärna ha ett stort och luftigt kök. Men det får komma sen i nästa hem. I övrigt har jag inget att klaga på, just nu.

Mycket har hänt på ett år och mycket mera till är det som skall hända så länge vi bor i vår radhuslägenhet. Här kan man läsa hur jag kände för ett år sedan, när vi skulle flytta ifrån stan. Visst kan jag sakna närheten till motionsrundorna vid vattnet, men i övrigt har alla positiva sidor med att bo här övervägt alla gånger. Jag saknar inte vår gamla lägenhet och jag saknar inte att bo in i stan. Vägen till centrum är inte alls lång, jag cyklar ju den nästan varje dag och det känns som att avståndet krymper hela tiden. Fina motionsrundor har vi här hos oss också, även om de inte ligger vid vattnet. Och glass kan man köpa vid den lokala butiken under kvällsrundan, även om det inte är lösglass, duger det. Summa sumarum, det finns inte mycket jag saknar från centrum när det kommer till kritan.

Therese

Ett fullspäckat veckoslut

En fullspäckad helg är till ända och näst sista jobbveckan innan bröllopet är påbörjad, dessutom är det midsommarvecka och sista "vanliga" veckan innan bröllopet. Nästa vecka skall Björn nämligen till Paris på arbetsresa. Jag har på känn att det blir en stressig vecka då. Förutom det vanliga lämna/hämta/ jobba/städa/träna/laga mat (fixa allt inför bröllopet!) så skall jag också på en del skönhetsbehandlingar inför bröllopet och Colin skall till tandsköterskan. Det är tur att jag har skötare som ställer upp när det behövs!
Ett steg närmare bröllopet är vi nu också i och med att Björn fick sin svensexa på lördag. Det verkade som att de hade en rolig dag och han sa själv att han blev överraskad när det plingade på dörren på lördagsmorgon. Till och med vädret lyckades bli riktigt bra!

 I torsdags passade jag på att lacka naglarna vid morgonkaffet eftersom vi skulle vara på språng resten av dagen. Colin var då inte sen med att meddela att han också ville ha. Och givetvis fick han det. Kanske tur att jag hade valt en rätt så neutral färg den gången så det var ingen som behövde höja på ögonbrynen i butiken sen.

Mamma kom till Vasa på torsdag för att sköta Colin ett par timmar. Jag var bl.a. och provade klänningen, vi gjorde hindersprövning och uträttade övriga ärenden. Sedan hoppade jag, Colin och mamma in i en fullpackad bil och styrde kosan norröver. På kvällen var jag och syster och planerade blommorna till floristen. Många saker fick vi checka av den dagen!

En Gloskärspizza vid Strandis hann vi också med.  

På fredag var jag och Colin och hälsade på Mia och hunden Mindi. Vi lunchade och drack kaffe och munnarna gick i ett. Tyvärr är det så sällan man hinner med långa kompisbesök en helt vanlig vardag, men i fredags fick vi till det. Tack för sällskapet!

På eftermiddagen efter jobbet kom Björn också norrut. Vi skulle provsmaka tårtorna! Vi åt, smakade och analyserade så jag fick en ordentlig sockerchock efteråt. Men gott var det! Och jag tror vi valde den smakkombinationen som passade oss bäst. 

På lördag blev Björn som sagt kidnappad och utklädd till cowboy.

Det var knappt så Colin vågade/ville säga hejdå åt Björn när han skulle fara, men en liten kram kunde han sen ändå tänka sig att ge honom.

 

Jag och syster stod i köket nästan hela dagen och fixade ett och annat till bröllopet. När vi äntligen var klara packade vi ihop sakerna som vi hade hos mammas och for sen till min pappas. Colin trivdes som fisken i vattnet på den stora gården och med det ljumma vädret. Han hittade mycket att leka med och det var svårt att få in honom till kvällen.

Han hittade min gamla skottkärra som han lekte länge med.

Han lärde sig rätt så snabbt hur det var enklast att köra med det sneda hjulet.

Men till slut gav den upp...

Då hittade vi nästa leksak, mosters gamla dockvagn, som fungerade som en gräsklippare. Och oj så han skuttade omkring med den!

Däremellan hoppade han på min gamla studsmatta. 

Och jag och pappa kunde i lugn och ro njuta av en delikat middag med grillad lax.

Till och med efterrätt unnade jag mig.

På söndag hann vi med lite utelek hos pappas innan vi igen packade in allt i bilen och körde hemåt. Jag passade in körandet med Colins dagsvila och han sov nästan hela vägen. Dock var det bara en timme, så han var rejält trött sen under kvällen och sov länge i morse. Han sov ännu när jag for till jobbet -när hände det senast? 

Efter helgens sämre matrutiner och avvikanden från "bröllopsdieten" (inte har jag någon exakt diet, jag försöker bara ännu mera än annars äta så rent och bra som möjligt och undvika allt skräp) blir det att skärpa sig nu de sista veckorna. Träningen flyter dock på bra så den har jag inget att klaga på. 

Ha en fin midsommarvecka!

Therese