Ett socialt veckoslut

Helgen har varit rolig och intensiv. Vi har haft svägerskan och vårt äldsta fadderbarn här från lördagen till idag. Lördagen började vi med en shoppingrunda och cafébesök för tjejerna medan killarna var hemma. Resten av dagen hann vi med tortillamiddag, utelek och blomplantering. När barnen somnat provsmakade vi bröllopsvinet (det fick godkänt och vi behöver som tur är inte göra en till resa till Tallin!) smaskade på ost och kex och tittade på ESC. Ingen av oss är riktigt fascinerade av ESC (det är bara ett stort och påkostat spektakel i mina ögon) så vi tittade väl främst för att ingen orkade engagera sig i att hitta något annat att titta på. Det var inte direkt så att vi lovordade låtarna eller uppträdanden om man säger så...

På söndag passade vi på att utnyttja det vackra vädret och spendera mycket tid utomhus. Jag och Colin började dagen med en promenad så att resten av gänget skulle få sova en knapp timme till. Efter frukosten for vi alla ut och pysslade på med ett och annat. På eftermiddagen kom min kompis Anna på besök och vi styrde upp en picknick på "berget" med flera godsaker i picknickkorgen. Jag hade bland annat gjort en morotskaka utan socker och vetemjöl enligt detta recept. Den fick godkänt, men jag tycker att det var något som saknades i glasyren. Den kändes lite tråkig och platt. Jag skall försöka utveckla den så att den blir bättre nästa gång jag gör den.

På söndagskvällen, efter en simpel middag med grillad korv och sallad och när barnen somnat, for jag och svägerskan ut på en liten jogginrunda. Det var skönt att avsluta helgen med en liten bensträckare. Och för mig var vädret alldeles perfekt (lider man däremot av pollenargi var det kanske inte lika behagligt), kvällssolen värmde ännu och det var ljummet i luften.

Den här veckan jobbar jag också fyra dagar, och så skall jag på en champagnetasting- spännande!

Therese

Weekendresa med min blivande man

Efter en riktigt bra helg är det alltid lika svårt att ta sig an vardagen på måndagsmorgon igen. Idag var precis en sådan dag. Vi hade en helt fantastisk tumishelg. Vi fick laddat batterierna, värdefull tumistid, checkat av många saker på bröllopslistan och en rolig upplevelse. Jag hoppas att vi ännu hinner med någon liten weekendresa under sommaren trots att det brukar vara fullbokat nästan varje helg då!

På fredag körde vi ner mot Helsingfors, med ett stopp vid Ikea i Tammerfors. Där fick vi handlat mycket nödvändigt och vi var otroligt snabba och effektiva. Något nytt till hemmet blev det just inte, det mesta var bröllopsrelaterat, förutom en ny pall till Colin och en kökslampa (som tyvärr inte riktigt passade).

På eftermiddagen började vi närma oss Helsingfors och hotellet. Det var riktigt grönt och somrigt längre ner i landet. På många ställen såg vi maskrosor som blommade för fullt längs med vägen. Man skulle inte ha trott att termometern bara visade 10 grader.

Hotellet vi bodde på var ett Holiday Inn i Gräsviken. Vi valde att bo nära hamnen så att det skulle vara smidigare att ta sig dit på lördagsmorgon. Hotellet var helt ok, så som Holiday Inn brukar vara. Det viktigaste av allt: frukosten hade allt det jag ville ha. (Milla, det fanns bacon.) Vi hade också en fin utsikt från fönstret.

Incheckade på hotellet infann sig en riktig semesterkänsla när man fick njuta av en kall öl och lite snacks. 

Middag blev det sen på Faro. Stället var vackert, alldeles vid vattnet, men maten var tyvärr ingen höjdare. Mätta blev vi men det var rätt så smaklöst. Absolut inte värd sitt pris.

På lördagen blev det en tur till Tallin för att fylla bakluckan med drickbart. Allt gick förvånansvärt smidigt och vi fick allt det som vi skulle ha.

Men mycket väntande blev det här och där.

Vilken tur att sällskapet var så bra!

Ungefär en halvtimme hann vi vara på estnisk mark, sen var det dags att köra ombord på båten igen. Vi fick det vi kom för.

Vänta, vänta på att vi skall komma till Helsingfors. Vi kunde med gott samvete sitta på golvet med de andra ungdomarna eftersom vi är så unga. Vad som gömde sig i heltäckningsmattan vill jag helst inte tänka på...

Dags att ställa sig för kvällens middag, med ett glas skumpa. Chokladen som vi köpte på båten föll mig verkligen i smaken. Det tog inte länge förrän den tog slut....

Lördagens middag blev på en restaurang (pub?) som hette Meritähti. Ytterst märkligt ställe... Trots namnet hade det inget med havet att göra, varken inredningen, maten eller placeringen. Vi var helt ensamma på stället så man kände sig lite iakttagen. Ett lite sunkigt ställe men maten var helt ok, bättre än förra kvällen, men inga gastronomiska höjder.

 Och så kom helt plötsligt söndagsmorgon och det var dags för hemfärd.

Vilken tur att vi numera har en liten busunge som gör det så mycket roligare att komma hem! Han hade haft det riktigt bra med mommo, Jan och moster. Sovit, ätit och uppfört sig. Det hade inte varit några problem alls. Sådant gör också att det känns så mycket roligare att vara borta, när man vet att han har det bra och inte driver de som sköter honom till vansinne. Han har "bysvett"!

Trots att vi kunde checka av mycket inför bröllopet under resan är det ännu mycket som skall införskaffas och fixas. Ännu känner jag ingen stress. Det är länge kvar...

Therese

På väg

Tumishelgen har just inletts! Colin är med mommo och jag och Björn skall spendera två nätter i Helsingfors med bl.a. ett Ikea besök och en vända till Tallin på agendan. Precis vad vi behöver nu! En paus i det ständigt rullande ekorrhjulet med allt det vardagliga plus all planering och fix kring bröllopet. Björn ser mest fram emot långa varma dushar och jag längtar efter hotellfrukosten (utöver ostörd tumistid förstås).

Skorna är borta och vi har siktet inställt på Ikea i Tammerfors. Vi har lånat svärföräldrarnas bil så vi har det riktigt bekvämt och skönt till och med! Tack för lånet! 

Något handarbete fick jag inte medpackat men två böcker har jag som underhållning. Ser framemot att börja med 

Mitt snygga resesällskap!

Therese

Nej tack-jag äter inte socker!

Det här med att äta nyttigt och rent, lämna bort socker och vitt mjöl och liknande, kan väcka mycket debatt och åsikter. Via facebook kom jag in på en krönika på Aftonbladet där skribenten kritiserade Mårten Nyléns uppförande i programmet Halv nio hos stjärnorna. Skribenten undrade om Mårten (som är en känd träningsprofil i Sverige) möjligtvis har anorexi, eftersom han inte hade ätit upp all mat och han hade kritiserat maten för att den innehöll för mycket fett. Här finns krönikan om man vill läsa den.
Jag har själv inte sett programmet så jag kan inte göra några uttalanden huruvida hans beteende var olämpligt eller något som går i linje med hur en träningsexpert skall profilera sig. Det som jag däremot reagerade över var alla kommentarer till krönikan.
Där var det många som tyckte att man kan tänja på sina gränser när man blir bjuden på mat. Att man bör äta det som bjuds och inte vara otacksam. Att man minsann måste visa sin uppskattning för det värden/värdinnan lagat genom att äta av allt. Jag har inte alls tänkt på det på det här viset. Jag står ofta över efterrätt eller bakverk till kaffet just för att jag försöker undvika sockret så långt det går. Naturligtvis äter jag socker nu som då, men det är vid väl valda tillfällen och då vill jag verkligen äta något som jag njuter av. En bulla till eftermiddagskaffet ger mig inte precis någon extra njutning så den avstår jag ifrån. Också om det är en "lång högtid", d.v.s. det är flera mat- och kaffebord under flera dagar att gå till, försöker jag att inte alltid äta den där efterrätten eller den där bakelsen till kaffet. Orsaken till det har mycket med hur jag mår efteråt. Eftersom jag äter socker så sällan så reagerar min kropp väldigt starkt på det. Jag blir alltid "sockerhög", börjar svettas och får orolig mage, efter att jag ätit större mängder socker. Efter lördagens morsdagsfirande med browniekaka, vitchokladhavrekex, apelsinmuffins och sen pizza på kvällen kan jag berätta att jag verkligen kände av det i kroppen. Men jag njöt av allt jag åt under tiden jag åt det, så det är smällar man får ta efteråt om man frångår sina rutiner.
De gånger jag väljer att tacka nej till det som bjuds ser jag det inte som att jag inte skulle uppskatta gesten att bli bjuden. Jag hoppas att de som jag har tackat nej till inte har uppfattat mig som oförskämd och att jag inte skulle vara tacksam. För det är verkligen inte så jag tänker eller tycker. Jag uppskattar alltid att bli bjuden på mat, men jag vill gärna bestämma själv vad jag matar min kropp med. Om någon tackar nej till det som jag bjuder på tar jag inte illa vid. Jag tycker det är helt upp till var och en vad man äter. Om jag har bakat något som någon annan helst utesluter ur sin kost så tar jag inte åt mig om personen tackar nej. Jag förstår inte poängen med att man skall äta något som man vanligtvis undviker "bara för att" man blir bjuden.

Det här blev ett väldigt flummigt, och inte så genomtänkt inlägg. (Sitter i bilen påväg till min mammas och underhåller Colin på samma gång...) Jag kände ändå att jag ville förtydliga hur jag ser på saken. Jag vill alltså inte verka oförskämd när jag tackar nej till efterrätt/kaffebulla och jag tar heller inte illa vid om någon tackar nej till det som jag gjort! En annan dag skall jag blogga om det här med barn och socker. I veckan gjorde programmet Spotlight ett inslag om just det och det finns så mycket att diskutera kring det.

Therese

Cykelveckan i Vasa

Just nu ordnas cykelveckan i Vasa. (Läs mer här) Trots att jag cyklar till jobbet så gott som varje gång, var det ändå cykelveckan som fick mig att ta cykeln idag. Vädret visade sig inte från sin bästa sida imorse, det var blåsigt och regnigt. Ett riktigt höstväder. Hade det inte varit för jippot skulle jag ha tagit bilen idag. När jag väl var uppe på cykeln var det riktigt skönt att cykla till jobbet. Det var relativt varma vindar och de gröna löven på träden gjorde massor med humöret. Det doftade så gott av träden och just när jag cyklade till jobbet regnade det faktiskt inte. Dessutom var ju vädret alldeles underbart när jag cyklade hem igen, lite väl blåsigt men det doftade så gott av nyklippt gräs på flera ställen.
Programpunkter under cykelveckan är bl.a. ett motionsjippo för hela familjen i botniahallen som ordnades i lördags. Om vi inte hade haft gäster skulle jag gärna ha deltagit. Idag bjöd man också på brunch på olika ställen i stan för cyklister på väg till jobbet. Tyvärr började de servera brunchen först 7.30 så det passade inte mitt schema, annars hade jag stannat för frukost på vägen.
Jag tycker det är roligt när sådana här jippon ordnas i stan. Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen, Vasa är verkligen min stad. Jag trivs så bra här! Dylika engagemang piggar upp dagen, trots att jag inte kunde delta i varken motionsjippot eller brunchen. Men det fick mig att cykla idag, vilket jag annars inte skulle ha gjort. Jag hoppas pannbenet är lika starkt imorgon när det lovas riktigt usligt väder.

Therese

Morsdagshelgen 2015

Morsdagen är en alltför stor händelse i mitt liv för att inte bli bloggad om!

Vi började firandet redan på lördag. Då hade vi bjudit in alla berörda mammor i våra familjer på morsdagskaffe. Det blev en lyckad eftermiddag som slutade med hockey och pizza. Trots att vi har 91 kvm till förfogande kändes lägenheten väldigt liten när fyra barn lekte lite här och där. Att alla musikinstrument och leksaker som låter fanns tillgängliga kan ha en betydande orsak till det hela.

På söndag var vi hemma med lilla familjen och firade i lite lugnare fart. Jag fick sovmorgon och sen stiga upp till uppdukat frukostbord med en massa godsaker. Till morsdagsgåva fick jag presentkort till Vasa Day Spa. Kommer väl till pass nu inför bröllopet. Jag grämer mig lite över att Colin var sjuk hela förra veckan, de pysslade säkert morsdagskort hos dagmamman denna vecka. Jag minns att Björn fick ett så fint kort till farsdag och det är något alldeles speciellt med det allra första pysslade kortet. Men, de kommer flera år...
Jag spenderade hela förmiddagen utomhus så länge solen sken. Till sällskap hade jag symaskinen, bl.a. två saker på bröllops-to-do-listan fick jag kryssa av. Till middag grillade vi gott och åt sen kalasrester till efterrätt.
På eftermiddagen gjorde vi inget speciellt. Jag tvättade klart alla fönster, tvättade lite kläder, kokade aroniasylt och blåste såpbubblor med Colin. En lugn och gemytlig dag helt enkelt. Och jag behövde inte byta en enda blöja!

Jag har varit väldigt dålig på att ta några foton under helgen. Det finns några få bilder som inte blivit bloggade om så de slänger jag in här.

Under ett av mina träningspass kraschade ett av redskapen... Vilken tur att vi skall till Ikea på fredag så att Colin får en ny pall. Jag däremot, får nog söka efter något annat. (Samma dag fick min telefon också två sprickor i skärmen, en otursdag minst sagt!)

Redan föregående helg tvättade jag fönstren på utsidan. På fredag påbörjade jag insidan och på självaste morsdag tvättade jag klart de resterande. Äntligen är det gjort. Fönstertvättning måste vara den tråkigaste hushållssysslan som finns.

På lördag hann vi med mycket innan gästerna kom, fördelen med att ha ett morgonpiggt barn. Jag bakade muffins, gjorde en sats köttbullar, tränade och så köpte vi äntligen en ny diskmaskin. Som vanligt hade de den inte i lager, men vi borde få den den här veckan!

Morsdagstårtan blev en lite annorlunda variant. Ingen grädd- eller marsipantårta. Jag gjorde en blåbäsmoussetårta på browniebotten (länk till recept). Den blev riktigt god, lite besvärligt att skära i browniebotten med en vanlig tårtspade bara.

Jag vet, gräddklickarna nertill är inte riktigt jämna... Men har man sällskap av en dryga 1,5-åring skall man inte haka upp sig på detaljer.

Och så lånade jag två bilder av syster från hennes blogg från lördagens firande.

Nu gäller det för min del att njuta av denna arbetsvecka. Från och med nästa vecka jobbar jag en dag extra, i några veckor framöver för att kunna ta lite ledigt kring bröllopet. Vilken omställning, att jobba fyra dagar. Men visst skall det gå det också. Jag får ha blickarna på bröllopet och hoppas att det regnar de dagar jag jobbar.

Therese

Osäker framtid

Varje dag velar jag hit och dit gällande bloggens fortlevnad. Skall jag fortsätta med den eller inte. Å ena sidan tycker jag det är riktigt roligt att dokumentera vad som händer i våra liv just nu. Det är också roligt att ha så mycket sparat här och man kan gå tillbaka och titta vad vi har gjort. Samtidigt har en del av mig ingen inspiration alls att fortsätta blogga. En annan sak som jag också märkte en dag när jag tittade genom galleriet på telefonen. Jag har massor med bilder av Colin där, naturligtvis, men bland alla söta bilder fanns också en massa "bloggbilder" av honom. Dvs. sådana där hans ansikte inte syns. Jag blev riktigt less på mig själv. Det är inte alls sådana bilder som jag vill ha sparat av honom. Jag vill ju ha bilder av min lilla sötnos där hela han syns. Tyvärr har det ofta blivit så, att när jag skall fota något tänker jag också på vilka bilder som passar till bloggen. Jag har gjort ett medvetet val att inte lägga upp ansiktsbilder av Colin på sociala medier (någon enstaka finns väl här och där) eftersom det inte är hans val att finnas där. Det har då lett till att jag redan vid fototillfället censurerat bilderna med tanke på bloggen. Så vill jag inte att mitt galleri skall se ut.
Jag är väldigt tudelad just nu. Bloggen får leva vidare ett tag till så ser vi hur den utvecklas. Ett inlägg om dagen är inget som jag kommer att hinna med just nu. Dels är det för mycket på gång med bröllopsplaneringen, nästan varje kväll sitter jag och pysslar eller funderar över något. Missförstå mig inte, jag tycker ännu att det är jätte roligt, men det tar mycket tid. Tid som jag annars kanske hade lagt på t.ex. bloggen.
Förutom bröllopsplaneringen passar jag också på att njuta av vårvädret när det behagar. Om solen skiner har jag väldigt svårt att vara inomhus, och det betyder att vi är ute nästan hela tiden. I och med det minskar också tiden för bloggen. Efter en dag med solsken finns det på kvällskvisten sen ett hem att reda upp eftersom ingen velat ta hand om vare sig tvätt eller disk under dagens lopp. Nu har Colin dessutom varit sjuk i några dagar och behövt mera omvårdnad.
Jag borde kanske försöka göra så att ni kan följa bloggen via bloglovin, nu när det blir glesare med uppdateringar. Då är det lättare att hålla reda på när det kommer nya inlägg. En annan dag skall jag försöka hinna med det. Tills dess får ni se lite bilder från de senaste dagarna.

På första maj var vi en sväng till torget för den obligatoriska lösglassen.

Jag gjorde för första gången egna munkar på första maj. Tyvärr blev de inte alls lyckade- brända på utsidan och degiga inuti. Allt kan inte lyckas första gången... Vi var tvungna att skära itu alla för att se vilka som var "genomfriterade" och vilka som degiga.

Colin tycker mycket om att gosa för tillfället. Han vill ofta ha en filt runtomkring sig och så går han runt och myser och säger "gosit".

Bara det kommer löv på träden så att vi har lite insynsskydd från vägen är vår bakgård perfekt! Alltid hittar man ett ställe som är i lä och jag ser fram emot många varma sommarkvällar på terrassen.

Till dagens eftermiddagskaffe lyxade vi till det med "partyleftovers". Precis vad som behövde en regnig dag mitt i veckan med sjukt barn. Igår hade jag nämligen nästan alla mammor ur mamma-barn gruppen på en skönhetsklass här hos oss. Det blev rikigt lyckat och en trevlig kväll hade vi! Nu har jag dessutom läppstiftet till bröllopet under kontroll. 

Idag på lunchen var jag ute på ett ärende och just precis då började det regna lite smått, men det störde mig inte alls. Tvärtemot, jag blev riktigt glad för det doftade sommar. Temperaturen under förmiddagen hafe varit rätt så hög så när regnet kom och blötte ner asfalten så doftade det precis som vid ett sommarregn. Att det regnade när jag cyklade hem efter dagens slut störde mig inte heller. Jag hade en dunder medvind och det doftadr sommar överallt!

Imorgon kommer mamma/mommo hit och sköter. Jag skall bl.a. till frissan och till sömmerskan. Hoppas att klänningen är så fin som jag minns den! 

Therese

Njuter av livet

Jag är alltför upptagen med att njuta av de lata dagarna här hemma med familjen för att ha tid att blogga. Vi får se när jag återkommer!

På bakgården hittar man nästan alltid ett ställe som är i lä och här njuter jag så ofta jag hinner! 

Therese