torsdag 29 maj 2014

Sjunde tatueringen

Har helt glömt bort att jag skulle skriva om mitt och Colins äventyr som vi var på i mitten av april. Som vanligt, bättre sent än aldrig...

10.4 packade vi en väska med mat och leksaker och körde norröver. Vi plockade upp syster i Jeppis och for sen vidare till Kokkola. Det var dags för min sjunde tatuering. Motivet hade givetvis varit klart sedan länge. Det skulle stå Colin och hans födelsedatum. Eftersom hans datumet för födelsedag blev så speciell, det blir samma om man läser det bakifrån som framifrån, ville jag också ha med datumet och inte endast namnet som jag tänkt till en början. (Rolig input: när Colin just hade blivit född och vi skuttade från förlossningen till bb var det faktiskt barnmorskan som uppmärksammade oss på att han fick ett speciellt datum.)
Hurudan font jag skulle göra det i funderade jag rätt så länge på. Jag trodde att jag hittat den rätta, hade skissat upp den och bestämt mig. Men sen slog det mig att "det här symboliserar ju inte alls mitt barn". Fonten var helt fel för ett barnnamn. Det var en snygg font men passade inte till just det ändamålet. Så jag fick tänka om. Men till slut hittade jag en som kändes rätt. (Notis till mig själv A Yummy Apology font)
Själva tatuerandet gick snabbt. In och ut på max 15 min. Gjorde den som vanligt på Iguana Tattoo. Under tiden satt syster/moster i bilen med Colin och matade honom eftersom det var tid för hans lunch. Han hade knappt märkt att mamma var borta.

Placeringen blev på vänster axel


Utrymme finns undertill om det skulle behövas någon gång i framtiden
Efter tatuerandet for vi en stund på stan och shoppade. Eller syster/moster shoppade och jag och Colin var med som moraliskt stöd. Sen blev det lunch på Subway. Nuförtiden är det inte hurudan mat som serveras på en restaurang som är det viktiga, utan man funderar främst på om det är barnvänligt. Subway inne i Chydenia hade öppen planlösning, hade mycket utrymme för vagnen och jag tror inga andra gäster irriterade sig över Colins uppförande där.

En riktigt rolig dag hade vi och Colin tyckte det var roligt att vara ut på äventyr som avbrott i den annars rätt så rutinartade vardagen. Bilresorna från och till Vasa var heller inget problem. Han sov en del av färden och beundrade utsikten en del av tiden. Det kan annars vara mindre roligt att köra längre sträckor ensam med honom om han inte är på bra humör. Det finns ingen extra person i baksätet som kan underhålla honom då... Men denna gång gick det som sagt riktigt bra.



Therese

onsdag 28 maj 2014

Sista gången babysim

Ikväll är det babysim för sista gången denna termin. Vi har inte sagt upp vår plats och kommer fortsätta till hösten. Colin har inte varit riktigt förtjust i simningen och vi hade tänkt ge upp och sluta. Men nu har det ändå börjat gå bättre och bättre. Han skrattar och tjoar inte ännu men han tycks trivas bättre i vattnet och med situationen än i början så vi skall ge det en chans sen till hösten också.
Synd att babysimmet tar slut nu. Det har varit så roligt att ha en familjeaktivitet inplanerad varje vecka. Nå, men den kommande flytten och renoveringen skall vi väl inte bli utan att göra...

Och så några bilder från dagen. 

Colin klättrar upp efter allt som det går att få tag i, sen står han och gungar med höfterna som om han skulle dansa latinodans.

Misstänker vi har en napptjuv hemma hos oss. Vi har aldrig haft problem med att nappar försvinner. Vi har köpt nya och bytt ut vartefter de blivit gamla, men inte köpt nya för att vi blivit utan. Men nu plötsligt, på två dagar har två nappar försvunnit spårlöst. Och vi har inte ens haft dem med någonstans, de har bara varit här hemma. Men nu har vi ett påfyllt lager igen.
Colin sover som bäst sin andra tur där ute så jag skall göra det jag brukar då. Packa och plocka. Det tar ju aldrig slut...

Therese

tisdag 27 maj 2014

En sån dag, nu kan det bara bli bättre

Colin tar en tupplur ute i vagnen, för andra gången redan idag, jag andas djupa andetag och samlar krafter. Colins humör har minst sagt varit i botten hela dagen. En sån dag då inget duger.
Snart blir det att fara på mamma-barn träff. Är lite osäker om jag skall väcka honom när vi skall iväg eller om jag skall låta honom sova och så far vi när han vaknar. Saken är den att jag skall och klippa mig på e.m. så vi måste åka från träffen tidigare än vanligt. Det kommer att kännas himmelskt efter en dag som denna att få bli ompysslad i frisörstolen! Återstår att se om jag blir missnöjd för tredje gången i rad med frisyren... Borde ju byta frissa men nu blev det lite smått panik när jag insåg att jag borde få klippt mig i början av denna vecka, innan systers studentfest. Då var det bara min gamla frissa som hade en ledig tid som passade in med sambons arbetstider. Att ta med Colin till frissan är inte något jag skulle göra i första taget...

Pausar i packandet och läser så länge vilddjuret sover.


Therese

måndag 26 maj 2014

Ombytligt så de räcker och blir över

Jag kan för inget i världen förstå hur vädret kan ändra så här snabbt... Och till det sämre dessutom. I lördags var vi på villan hela dagen och det var så otroligt varmt. Jag simmade inte men det var inte långt ifrån. Skulle jag ha haft mera tid att bara ligga och lapa sol skulle jag säkert tagit ett dopp, men när man hade lillemannen att se efter blev man inte lika varm. Vi hade en riktigt skön och gemytlig dag. Colin fick träffa sina småkusiner för första gången, även om han höll sig lite reserverat till "små"pojkarna.

Colin är redo för avfärd till villan. Vi invigde nya Me&I dressen och den verkar vara riktigt bra! Lagom i storlek, han borde kunna ha den hela sommaren.
Jag hade så lite kläder på Colin som jag tyckte att jag kunde och ändå svettades han nästan hela dagen. Idag fick jag däremot söka fram sticka sockorna som jag redan tvättat och lagt undan.På med ytterkläder, mössa, vantar och sockor när han skulle ut och sova. Usch och fy för detta väder. Blir riktigt bitter! Hoppas på bättre väder till helgen när alla skall ha sina examens- och studentfester.


Lek under parasollet

Gräset pickar i händerna för mycket så än så länge hålls han på filten.

Och så en bild på en typisk bild hemma hos oss nuförtiden.
Det här är numera ett av Colins favoritställen. Det är ingen skillnad i vilket rum han är, när han hör klirr från diskmaskinen kommer han alltid med hård fart.

Therese

Blivande Gerbybor

Hittade obloggade bilder om jag tänkte publicera nu när jag ändå har tid och sonen sover.

Jag har knappast nämnt det tidigare men vi har köpt radhuslägenhet, i Gerby. Om två veckor flyttar vi. På fredag får vi nyckel, men eftersom hela helgen kommer gå åt till student- och examenskalas blir det ingen flytt den här helgen. Den stora flytten sker följande veckoslut. Bara två veckor kvar i den här gamla lägenhet... Det känns både spännande och vemodigt.

Igår publicerade jag denna status på Facebook:
"Under kvällens löprunda slog det mig plötsligt att det kanske är sista gången som jag springer inne i stan. Genast förvandlades passet till en emotionell trip down memory lane.
-Jag passerade huset dit jag flyttade när jag skulle påbörja mitt eget självständiga liv
-Jag sprang förbi vår första gemensamma bostad där vi levde studielivet
-Jag sprang längs med den väg som jag promenerat i ur och skur när jag skulle vara duktig studerande och gå på föreläsning
-Jag njöt av samma härliga dofter längs med havsranden som jag gjort de senaste 5,5 åren
-Jag sprang längs med samma strandpromenad som jag de senaste åren tagit som en självklarhet och inte förstått att uppskatta tillräckligt
-Jag sprang på många ställen där jag också som gravid försökte hålla konditionen i skick
-Jag sprang i samma backe som vi körde i vad som kändes hundra gånger den 30e och 31a juli innan vi till sist fick lämna kvar på förlossningsavdelningen
-Jag sprang förbi sjukhuset där jag födde vår son
-Jag passerade rådgivningen där jag gick som gravid och där Colin gått nästan hela sitt första levnadsår
-Jag sprang på samma vägar och i samma backar som jag traskade nästan varje dag när Colin var liten bebis och han bara ville sova så länge vagnen var i rullning
-Jag passerade stället där vi picknickat många gånger i värmen, både med och utan bebis
-Jag såg skymten av det Öppet Dagis som jag och Colin besökt många gånger under hösten, vintern och våren och där vi lärt känna många fina människor
Till slut kom jag hem, till det som vi ännu kallar hem, men snart är detta någon annans hem.
Jag har längtat så efter att få flytta till vårt alldeles egna hem att jag helt glömt bort att vi faktiskt lämnar mycket bakom oss.
Jag kommer definitivt att sakna mina motionsrundor inne i stan, denna omedelbara närhet till vattnet, doften som havet ger och lugnet som infinner sig i kroppen när jag får känna havsbrisen mot mina kinder.
Men vi blickar framåt och fokuserar på de positiva sakerna med att flytta!"

Det var först då det på riktigt blev tydligt för mig vad vi lämnar bakom oss... Jag har aldrig riktigt reflekterat över det tidigare. Visst har jag insett att vi måste ju lämna något för att kunna få något annat. Jag har varit medveten om hur bra jag har trivts att bo på den platsen vi bor (det är bara själva lägenheten som jag inte har trivts i) men jag har liksom inte tänkt på vad det är vi lämnar. Visst, de positiva sidorna med flytten överväger många gånger det vi lämnar men ändå är det sorgligt. Jag har trivts så bra i stan. Och Vasa centrum på sommaren är alldeles underbart. Kommer att sakna att inte bara kunna traska in till centrum eller ner till vattnet för att njuta av t.ex. en glass i sommarvärmen. Det är inte långt från Gerby in till stan men det är ändå inte lika lätt och smidigt att ta sig in till torget. Men med familjelivet kommer vi ändå få det bättre på ett lugnare område med egen gård och större lägenhet.

Vettja de här blir bra de!

När vi hade skrivit på köpeavtalet firade vi med skumppa och plockmat! Tänk att vi skaffat eget!
Känner att jag har packningen under kontroll. Det mesta som går att packa ner är fixat. Det är bara "kallskrubben" som inte blivit rörd ännu. Det är tur att jag började i tid för med en liten herreman som packar upp nästan vartefter man packar ner går det inte snabbt. Dessutom vill han heller inte sysselsätta sig själv så att jag får packa.
Och plötsligt har man tagit ännu ett steg in i vuxenvärlden.


Men innan vi flyttar skall vi fira att lillasyster blir student!

Therese

Min första Morsdag

Igår firades Morsdag i Sverige och då kom jag på att jag inte bloggat om hur min första Morsdag firades. Bättre sent än aldrig...

Morsdagen firades till störtsa del i Lappfors. Jag och sambon fick lite sovmorgon när svärmor tog Colin när han vaknade där på morgonkvisten. Efter en frukost i lugn och ro stack jag ut på en länk i det soliga vädret. Vi lunchade hos Björns föräldrar, drack kaffe hos hans farmor och farfar och sen blev det dags att styra kosan hemåt.
Vi firade inte med något storslaget utan dagen flöt på ganska som vanligt. Det kändes ändå speciellt att få fira sin första Morsdag. Sen om några år när Colin också förstår vad det är för en dag blir det roligt att få se vad han tycker vi skall göra.

Av mina killar fick jag en blomma. Vi hade ingen passande kruka, men jag improviserade och tyckte detta blev minst lika snyggt.


Jag fick också ett presentkort till Vaasa Day Spa. Ännu har jag inte utnyttjat det. Skall suga på karamellen lite och kanske spara det till höstens mörker.

Det blev en fin och lugn dag. Tack mina killar!

Therese

söndag 18 maj 2014

Picknick i parken

Picknickar med familjen i parken. Vilket härligt sommarväder vi har berikats med! Killarna gick för att köpa glass (ingen glass till den mindre dock) så jag har några minuter lugn och ro. Om ändå helgen var några dagar längre...



Therese

torsdag 15 maj 2014

Vad händer?

Det blev visst en liten bloggpaus här. Det är så mycket på gång för tillfället att jag inte alls har ägnat bloggen en tanke. Nu har jag egentligen heller ingen inspiration att skriva ner något så jag bjuder på några bilder istället.

Det blev vappen och 1:a maj. Vi bevittnade mösspåläggningen (jag och Colin, sambon var sjuk), hade "picknick" (mera som knytkalas) med goda vänner och njöt av att ha några extra dagar lediga tillsammans. Colin fick en ballong på 1:a maj. Till en början var de kompisar, men rätt så snabbt blev Colin rädd för ballongen. Efter att den hade blivit lite mindre när luften börjat gå ur den blev de kompisar igen.

Leker med skräckblandadförtjusning
 Vardagen lunkar på som vanligt. Jag och Colin tar dagen som den kommer, men oftast har vi rätt så mycket inplanerat.
Däremellan ligger Colin och samtalar med de/det som finns i källaren. Han ligger ofta och ropar på luckan så jag tror att han har hittat någon att samtala med.

Jag försöker läsa så mycket jag hinner. Jag har en sådan hunger efter böcker av alla de slag. Varvar med lättlästa romaner, biografier och faktaböcker. 
Läste ut den här boken igår och framöver kommer det att bli mera LCHF inspirerat hos oss. Vi har inte ätit mycket kolhydrater alls på senare tid men framöver tänkte jag tänka ännu mera på vad vi stoppar i oss. Det stora projektet "övertala sambon om att detta är hälsosamt" har påbörjats... Egentligen borde jag få honom att läsa boken, då kanske han bättre skulle vara med på mina planer men det är nog en omöjlighet. Han är ingen bokmal precis.

Vi tvättar kläder nästan varje dag. Colin har äntligen kommit över sin fobi för våta kläder. Tidigare vågade han inte röra i kläderna som blivit tvättat för han tyckte det var så äckligt. Numera leker han alltid med de rena och våta kläderna och stoppar dem bl.a. i munnen, bra tuggmotstånd kan jag tänka mig. 
Min ständiga följeslagare. Riktigt roligt är det när vi brummar iväg med tvättkorgen från wc till sovrummet när vi skall hänga upp tvätten.

Maj månad innebär striktare kost och mera varierande träning för min del. Jag har nog hållit en bra linje med kosten även innan maj, men nu försöker jag undvika det mesta onyttigt. Det går riktigt bra och jag har inte fallit i någon grop ännu. Visserligen har jag knappt ätit godis sedan årsskiftet så det är inga problem, någon bullafrass har jag heller aldrig varit, chips och annat snask har vi varit snåla med på den senaste tiden. Så egentligen är det inga jätte stora förändringar som jag har gjort.
Det som jag kanske saknar mest (eller trodde att jag skulle sakna) är rödvinsglaset och några bitar mörk choklad på fredagskvällen när Colin gått och sova. Det brukar höra till att varva ner efter veckan som varit och inleda helgen med ett lugn i sinne. När jag ändå väl hade bestämt mig för att denna månad också skulle vara helt "tipaton" har det gått bra. Jag är ju trots allt ingen storkonsument av alkohol. Hittills har det gått bra med ett glas mineralvatten, det är läskande.
Träningen försöker jag också tänka mera på denna månad. Träningsmängden har inte ökat. Det ligger fortfarande på 5-6 pass i veckan, men nu försöker jag variera bättre. Jag blev för bekväm och körde alltid mina bodyrock pass som träning och jag kände att kroppen inte utvecklades lika mycket mera. Nu försöker jag byta ut en del av bodyrock passen mot bl.a. löpning, vanlig styrketräning och så har jag gått några gånger på Milenas jumppa pass, tyvärr är det bara två gånger kvar av det.
Jag måste ju passa på att ge en stor, stor kram till sambon. Om han inte skulle sköta lillemannen under tiden jag tränar skulle jag inte ha möjlighet att lägga så mycket tid på träningen som jag gör. Visserligen tränar jag hemma, och passen är mellan 30-45 min långa så det är ju inte som att jag lägger flera timmar på gym varje kväll. Men om han skulle ha ett lika stort träningsintresse skulle vi nog få prioritera mera. Tack älskling för att du gör detta för mig! (Sen kanske han också vill spendera lite tid med sin son på kvällarna så det är knappast som att han "offrar" sig för att jag skall få träna.)
Vissa dagar (när vi har program på kvällen och jag inte har möjlighet att träna då) försöker jag träna så länge Colin sover. Det lyckas inte alltid så bra, eftersom han inte är någon sjusovare. Men jag brukar tänka att ett halvdant pass är bättre än inget alls.
Igår blev det ett riktigt ordentligt arm-, bröst- och ryggpass och jag fick till ett riktigt pump i armar och axlar. För en del kanske det inte är så stort att få synliga ådror vid träning men för en småbarnsmamma (i alla fall för mig) är det stort att ha kommit till det steget. Ni kanske inte ens ser ådran på axeln... Hur jag skall orka på Milenas jumppa ikväll är en annan femma.
Förra helgen var det ju morsdag också. Min första morsdag. Tror jag försöker göra ett skilt inlägg om det senare. Roligare att ha det som ett eget inlägg senare.

Nu skall vi hoppas att Colin sover en stund till ännu så jag hinner sitta och läsa. På eftermiddagen skall vi in till centrum för diverse program. Så den tuppluren hinner jag inte "ha egentid".


Therese